Driftsformer för universitetssjukhus

Fru talman! Vi debatterar i dag socialutskottets betänkande 21 Driftsformer för universitetssjukhus. Betänkandet handlar om regeringens proposition, där man föreslår att landstingen inte får överlämna uppgiften att bedriva hälso- och sjukvård vid ett universitetssjukhus till någon annan.

Driftsformer för universitetssjukhus

Regeringen föreslås också få bemyndigande att meddela föreskrifter om vilka sjukhus som ska anses som universitetssjukhus.

De borgerliga partierna, inklusive Sverigedemokraterna, vill avslå dessa förslag från regeringen.

Fru talman! Sverige har internationellt sett en hälso- och sjukvård av högsta kvalitet, och jämförelsevis ges den på lika villkor till hela befolkningen. Men sjukvården har, som vi ofta kommer tillbaka till, stora utmaningar. Det handlar till exempel om en åldrande befolkning med stora vårdbehov och en mycket snabb medicinsk-teknisk utveckling som måste tas till vara. Men vi kan också se tecken på ojämlikhet i hälsa och också i tillgången till vård. Det är nödvändigt att förbättra effektiviteten i vården, att stimulera den medicinska utvecklingen och att kunskapsspridningen inom sjukvården fungerar för att kvaliteten ska kunna upprätthållas.

Fru talman! Universitetssjukhusen har en central och ledande roll i den svenska hälso- och sjukvårdens utveckling. Här finns det en mycket nära koppling mellan vården, forskningen, utbildningen och utvecklingen, vilket i sin tur är en förutsättning för att övriga delar av sjukvården ska kunna ge oss invånare en vård av hög kvalitet och enligt modern standard.

På universitetssjukhusen samverkar staten och landstingen kring att bedriva forskning och samtidigt följa utvecklingen internationellt för att kunna implementera och sprida nya evidensbaserade metoder och kunskap, så att de kan komma patienterna till godo.

Här samverkar man också kring utbildning av läkare, och det ställs mycket speciella krav på miljöer med sjukvård av högsta kvalitet och uttalade uppdrag om forskning liksom miljöer som stimulerar till kreativitet och innovationer.

Fru talman! Karakteristiskt för universitetssjukhusen är också att det där bedrivs så kallad högspecialiserad vård. Det är vård som ofta är mycket sammansatt och sällan förekommande. Högspecialiserad vård kräver ofta en viss volym och flera olika kompetensers insatser. Sådan vård kräver stora investeringar och kostar mycket pengar om man ska ha hög kvalitet och patientsäker vård. Ofta måste det också finnas beredskap för att kunna ta emot små patientgrupper med sällsynta tillstånd. Det betyder i sin tur att universitetssjukhusen tar emot patienter från andra landsting än det egna och även patienter från andra länder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Driftsformer för universitetssjukhus

Fru talman! För oss socialdemokrater är det av yttersta vikt att verksamheten vid universitetssjukhusen bibehålls, hålls samman och inte fragmenteras för att man ska kunna fortsätta utveckla sina uppgifter. Den ståndpunkten stöds också av de flesta av remissinstanserna.

Landstingen har som bekant stor frihet att organisera hälso- och sjukvården liksom att bestämma om verksamheten ska bedrivas i egen eller andras regi. Med tanke på den centrala roll som universitetssjukhusen spelar för forskning, utbildning och utveckling - och därmed också för att långsiktigt kunna ge god vård inte bara till det enskilda landstingets invånare utan även till andra landstings invånare - är det dock rimligt, fru talman, att reglera möjligheterna att överlåta vårdverksamhet till andra och därmed splittra verksamheten på ett sätt som omöjliggör för sjukhusen att i längden upprätthålla statusen av universitetssjukhus.

Utskottets borgerliga partier, inklusive Sverigedemokraterna, menar att lagförslaget är onödigt och att man försöker lösa problem som inte finns. Tyvärr talar verkligheten mot dem. Se till exempel på Stockholms läns landsting, där man tar steg efter steg men inte bara med nya vårdval - vilket sker mot patientorganisationernas och vårdprofessionens vilja - utan även visar en uttalad vilja att privatisera ytterligare ett helt akutsjukhus.

Man skulle mycket väl kunna tänka sig att den moderatledda majoriteten i Stockholms läns landsting i sin privatiseringsiver privatiserar om inte hela så åtminstone delar av universitetssjukhus. Då kan vi se framför oss privata vårdgallerior som är inrättade för vårdshopping, organiserade i separata enheter utan sammanhållning och främst tjänar till att gynna vårdbolagen och inte patienternas och samhällets bästa. Det, fru talman, anser vi socialdemokrater är fel väg att gå. Universitetssjukhusens verksamhet måste hållas ihop, och patienternas behov ska bestämma hur vi styr vården.

I betänkandet påstår de borgerliga partierna, inklusive Sverigedemokraterna, att förslaget till lagstiftning om drift av universitetssjukhus skulle hämma utvecklingen av sjukvården och att den önskvärda och nödvändiga överföringen av vårdverksamhet från sjukhus till primärvård och annan öppenvård skulle omöjliggöras. Det är inte sant, fru talman.

Den som har läst propositionen vet att det står att när landstingen inte får överlämna verksamhet från universitetssjukhus till någon annan menar man med "annan" ett bolag, en förening, en samfällighet, en stiftelse, en enskild individ eller ett annat landsting. Men, fru talman, man kan vidare läsa i propositionen att om ett landsting vill överlämna sitt huvudmannaskap för en viss verksamhet till ett annat landsting går det bra. Likaså går det enligt förslaget utmärkt att inom landstinget omorganisera och lägga ut verksamheten från universitetssjukhus till primärvård eller till ett annat sjukhus.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Driftsformer för universitetssjukhus

Vad förslaget till lagstiftning tar sikte på är att förhindra att universitetssjukhusen eller delar av dem hamnar utanför det offentligas kontroll, utan möjlighet till demokratisk styrning, och därmed blir omöjliga att hålla samman kring uppdraget.

Fru talman! I den svenska modellen vill vi socialdemokrater att en hälso- och sjukvård av högsta kvalitet ska upprätthållas även i framtiden och komma alla till del. Vi vill att vården ska styras utifrån vad som är bäst för patienten och inte utifrån vad som är bäst för vårdbolagen.

Jag yrkar avslag på förslaget i betänkandet och bifall till vår reservation.

Fru talman! Under åtta år valde den förra borgerliga regeringen att hårt och fundamentalistiskt driva linjen: Låt oss göra allt privat inom hälso och sjukvården! Ni lutade er knappast mot några tjocka vetenskapliga utredningar, utan ni valde att gå den väg nyliberala ofta gör - man följer bundsförvanten Svenskt Näringsliv och dess aktiva lobbynätverk. Nu har ni även fått er kompis Sverigedemokraterna med på den färden. Det är ett parti som stöder er i vått och torrt.

Vi vet dock att vinstintressen och privata intressen leder bort från det välfärden behöver, det vill säga en hälso- och sjukvårdspolitik som håller ihop och som gynnar den forskning inom området som har betytt så mycket för svensk utveckling. Det finns delar av sjukvård och sjukhus som har en strategiskt viktig funktion såväl i sin sjukvårdsregion som för hela Sverige. Det handlar om forskning, utbildning och utvecklingskraft vid våra universitetssjukhus. Det är inte rimligt att ett landsting ensidigt kan fatta beslut om förändringar som privatiseringar när det rör betydligt fler än de egna invånarna, det vill säga hela Sveriges forskning.

För att förhindra att universitetssjukhusen splittras och fragmentiseras föreslås i propositionen, som före detta Alliansen och Sverigedemokraterna i morgon kommer att lösa ned, att vi även fortsatt ska hålla samman universitetssjukhusen och säkerställa de strategiska delarna av hälso- och sjukvården. Vi ska ha dem i gemensam ägo och ha fokus på huvuduppgifterna, som vård, forskning, utbildning och utvecklingsarbete. I förslaget fastslås att landsting inte får lägga över uppgiften att bedriva hälso- och sjukvård vid ett universitetssjukhus på vårdgivare som är privata.

Jag ska ta Stockholm som exempel, för det är ett fantastiskt exempel på vad som har hänt. I borgarnas stora skyltfönster, Stockholms läns landsting, riskerar nu Karolinska och Karolinska Institutet att allvarligt försvagas just på grund av privatiseringarna.

Detta hotar kvaliteten, dagens sjukvård och kompetensen hos läkare och sjuksköterskor, fysioterapeuter, arbetsterapeuter med flera som ska sköta och utveckla framtidens sjukvård. 50 läkare, professorer, lektorer, specialister - de bästa vi har i den här vägen - har gjort en, om jag får säga det, mycket allvarlig orosanmälan till politikerna i landstinget gällande den forskning, utveckling och utbildning som bedrivs i Stockholms läns landsting. Ni kanske har fått ta del av den skrivelsen, men det låter inte så.

Skälet är att den sjukvård som bedrivits inom landstingsdriven verksamhet på KS och KI flyttas ut till andra vårdformer, i stor utsträckning till det som benämns "vårdval", utan att forskning och utbildning följer med. Inom en rad specialiteter har detta redan inneburit att forskningen har minskat kraftigt och att grund- och vidareutbildningen försvårats - eller inom vissa specialiteter nästan upphört. Så ser det ut i detta län.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Driftsformer för universitetssjukhus

Orsaken till att forskning och utbildning drabbas så hårt av vårdvalen är att nuvarande vårdvalsorganisation med ersättningssystem leder både till en splittrad vård som inte gynnar kunskapsutveckling och till att vårdvalsenheterna med dagens organisation inte anser sig ha möjlighet att bedriva forskning eller medverka i grund- eller vidareutbildningen. Detta sker i dag, här ute. Stockholm har gått längst och kan följas av fler. Det kan ske var som helst i Sverige på det universitetssjukhus och i det län där högern - före detta Alliansen - styr och där Sverigedemokraterna hänger på.

Inom vissa specialiteter i Stockholms läns landsting, som är det absolut tydligaste exemplet och som har ett taklöst vårdval, har det också inneburit en dränering av kompetens från universitetssjukhusen. Det gäller inte enbart Stockholm, utan det har drabbat hela landet. Det har drabbat forskningen, säger dessa 50 professorer, lektorer och så vidare. Det är inte Vänsterpartiet som säger det.

Det är ett gemensamt intresse för stat och landsting att hälso- och sjukvården utvecklas och att resurser avsätts för utveckling och forskning. Detta ger en effektivare sjukvård och en långsiktigt högre kvalitet. Det ger också en förbättrad hälsa och större nytta för patienterna. Men ni är beredda att "sourca ut" det, precis som allt annat.

Universitetssjukhusen har en central roll i den medicinska utvecklingen och vården. De har även en viktig roll i hälso- och sjukvårdens kunskapsstyrning.

En stor del av läkarutbildningen utförs vid universitetssjukhusen. För att säkra att de blivande läkarna har den kliniska erfarenhet som yrket kräver är det oerhört viktigt att läkarstudenter får bra undervisning, relevant träning och god handledning. För det krävs, enligt regeringen och Vänsterpartiet, miljöer inom hälso- och sjukvården som är anpassade för just detta.

Eftersom universitetssjukhusen har en central och ledande roll för övrig hälso- och sjukvård anser vi att det är angeläget att dessa sjukhus inte fragmenteras, vilket har skett i Stockholm, utan hålls samman inom landstingen. Enligt regeringen och Vänstern finns det alltså starka skäl till att begränsa möjligheten för landstingen att överlämna uppgiften att bedriva hälso- och sjukvård vid universitetssjukhusen till andra, privata, utförare.

Men ni säger självklart nej. Ni har en annan agenda. Privatiseringen väger tyngre än den samlade forskningen och utbildningen. Vad är väl forskning jämfört med ett vårdval! Det är pinsamt lättsinnigt av er att "sourca ut" det bästa som vi har.

Jag yrkar bifall till reservationen från Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet.

Fru talman! Nu står vi här igen. Det har gått ganska kort tid sedan vi senast hade en debatt om en fråga som på samma sätt som denna handlar om någonting som faktiskt inte är en av vårdens utmaningar.

Vi har ett problem som inte riktigt finns. Det kommer ett förslag från regeringen, som inte riktigt förklarar hur detta skulle kunna lösa ett problem som inte riktigt finns. Det finns dock en risk att det faktiskt skulle göra att vi skapar nya problem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Driftsformer för universitetssjukhus

Universitetssjukvård är otroligt viktigt. Det är viktigt att vi har förutsättningar för forskning, att det sker mycket utveckling och att det är någonting som kommer alla medborgare till del. Det är viktigt att detta finns spritt i hela landet och att vi hela tiden gör allt vi kan för att stödja alla dem som arbetar med den medicinska forskningen och ger dem goda förutsättningar.

Men vad som är universitetssjukvård är inte någonting som är en gång givet. Det var inte givet att det som var universitetssjukvård den 1 juli 2007 skulle vara det i dag. Och detta har regeringen tagit till sig av remissinstansernas kritik: Det där med att backa till ett datum i juli 2007 och frysa tiden just där och då - det backade man ifrån.

I stället vill man frysa tiden nu. Man vill säga att det som just nu är universitetssjukhus och universitetssjukvård för alltid ska fortsätta att vara det.

Detta gör man trots att remissinstans efter remissinstans - både myndigheter och de som själva är vårdgivare i form av läkare och sjuksköterskor - har svarat att de inte ser på vården på det viset. Det är inte så vården fungerar, utan det sker en kontinuerlig utveckling varenda dag, vilket gör att det som var väldigt högspecialiserat i går inte är det i dag och definitivt inte behöver vara det i morgon.

Därför har regeringen helt fel utgångspunkt när man väljer att stanna tiden vid ett visst datum och slutar att vara öppna för utveckling.

Vårdanalys kommenterar förslaget med att man finner att förslagens sammantagna konsekvenser för patienter och medborgare inte behandlas i promemorian. Konsekvenserna för medborgarna som detta gäller har alltså inte ens behandlats - det säger Vårdanalys.

Man pekar på att motiven är vaga och att det saknas en allsidig belysning av konsekvenserna. Man säger också att det Vårdanalys veterligen inte finns något entydigt svar på vilken driftsform som genererar högst kvalitet eller är mest effektiv.

Regeringen har nämligen som en grundförutsättning att driftsformen i sig skulle vara det som är avgörande. Men något underlag för den uppfattningen finns inte i promemorian. Det har heller inte funnits under beredningsprocessen, och det finns inte i något annat material - åtminstone inte i något som vi eller de ansvariga myndigheterna på detta område har kunnat ta del av.

Statskontoret säger att ett förbud som omfattar all hälso- och sjukvård vid universitetssjukhusen skulle kunna försvåra för landstingen att organisera vården resurseffektivt.

Det är inte någon mörk majoritet i riksdagen som uttrycker det med några märkliga avsikter, utan det är en av de myndigheter som har som ansvar att se till att den verksamhet som vi bedriver med skattebetalarnas pengar är så effektiv och välfungerande som möjligt.

Vårdförbundet säger att detta med att utgå från sjukhus bygger på en traditionell syn på vården, där byggnader och hus kommer i förgrunden, i stället för att fokus riktas på den verksamhet och den vårdnivå det handlar om.

Remissinstans efter remissinstans ger tydligt stöd för att detta är en produkt som aldrig någonsin borde ha hamnat på riksdagens bord. Detta löser inte ett problem, eftersom det är ett problem som inte ens existerar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Driftsformer för universitetssjukhus

Den här regeringen borde lägga sitt krut på att ta sig an de utmaningar som vården står inför. Man borde ägna sig åt de verkliga utmaningarna - åt de växande köerna och åt förtroendet för vården, som sjunker på grund av att regeringen lägger tid på skuggboxning i stället för på vårdutveckling.

Med det, fru talman, yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och därmed till förslaget i Alliansens motion.

(Applåder)

Fru talman! Ni verkar inte tycka att det finns några som helst problem med att "sourca ut" delar av universitetssjukhusen, som man har gjort här i Stockholm. Ni tycker att det funkar jättebra att med vårdvalsideologin gå in och ta ut stora verksamheter som inte tar med sig möjligheter till forskning och utveckling eller möjligheter för läkare att vara där. Det är nämligen precis så det ser ut.

Det finns ett starkt motstånd i läkarkåren i Stockholms läns landsting, som har varit det län som har gått längst när det gäller att outsourca olika delar av universitetssjukhusen mot denna typ av verksamhet. Det finns ett motstånd mot att man inte håller tag i den verksamhet som finns på ett universitetssjukhus utan låter den åka all världens väg.

Tycker inte du, Emma Henriksson, att det kan bli problematiskt när det finns så många som har tittat - på golvet - på vad som händer när man låter delar av ett universitetssjukhus privatiseras utan att forskning, utbildning och utveckling följer med? Är inte det ett problem?

Stockholm har gått först i raden av dessa sjukhus, men vi ser en fara med att det här kan utvecklas i andra regioner. Att forskning och utbildning dräneras är någonting som sker dagligen i Stockholm.

Det är inte så att folk inte diskuterar detta. Det här är ett problem. Vårdvalen och privatiseringen av hälso- och sjukvården i Stockholms län, som har varit ert skyltfönster, har till viss del fungerat dränerande. Väldigt många är väldigt oroade av detta.

Är inte det ett typexempel på vad som sker när man låter ett universitetssjukhus åka all världens väg och det till slut bara är byggnaden som finns kvar?

Fru talman! Att det finns förutsättningar för att bedriva forskning är viktigt oavsett vilken form sjukhuset har. De möjligheterna ska finnas i primärvården. De ska finnas på sjukhus på alla nivåer.

Universitetssjukvård är en otroligt central del i vården, och den måste ha goda förutsättningar. Men universitetssjukhus finns det inte ens en definition av. Regeringen själv, och även de partier som står bakom regeringens förslag, säger: Det kan vi inte riktigt definiera nu. Vi vill ha mandat att definiera det i efterhand.

Man kan alltså inte när man lägger fram förslaget själv säga vad det är som i dag och därmed för all framtid ska betraktas som universitetssjukhus. Även Lagrådet slår ned på detta och säger att det inte är tillfyllest. Man kan inte få ett sådant mandat, eftersom regeringen skulle kunna säga att man bestämmer sig för att all sjukhusvård är universitetssjukhus.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Driftsformer för universitetssjukhus

Nu säger regeringen: Så tänker vi inte göra. Det är inte den definitionen vi tänker ha. Nej, men säg då vilken definition ni tänker ha!

Ska man lägga fram ett förslag bör man veta vad det syftar till. Ett flertal remissinstanser pekar på att det är väldigt oklart. Man måste också veta vad det är för mandat man kräver. Är det för att man ska kunna köra över dem som är satta att ta ansvaret?

Som kristdemokrat ser jag gärna att vi har ett större statligt ansvar för den avancerade sjukhusvården. Det är något som skulle kunna skapa förutsättningar för en mer jämlik vård. Några sådana förslag har jag inte sett från Vänsterpartiet eller regeringspartierna.

När Läkarförbundet säger att förslaget framstår som ytterst kontraproduktivt undrar jag varför Vänsterpartiet inte lyssnar på alla remissinstanser.

Fru talman! Jag tänker inte gå igenom samtliga remissinstansers svar. Det är många som är väldigt positiva också. De som är mest positiva till att hålla ihop universitetssjukhusen och inte fragmentisera är exempelvis de som forskar.

KI, Karolinska Institutet, har ju varit en spjutspets. Där har forskningen legat. Det finns en extrem oro i leden där. Jag kan läsa rakt av: Den viktigaste orsaken till problemen är att den sjukvård som fram till nyligen bedrivits inom universitetssjukhusen flyttas ut till andra vårdformer, i stor utsträckning till det som benämns vårdval, utan att forskning och utbildning följer med. Det är jättemånga av de främsta professorerna och lektorerna som har skrivit detta i ett offentligt brev. Det är ingen småpotatis.

Emma Henriksson och hennes parti tycker inte att det är ett problem att forskningen i Stockholm på Karolinska, där för övrigt 500 barn i dag står i kö för operation och där ni styr och ställer, flyttas ut. Jag tycker att det är ett megaproblem när så många säger detta.

För mig är det självklart att man ska hålla ihop universitetssjukhusen. Det är superviktigt att hålla ihop de sjukhus som har forskning, utbildning och så vidare, för vårdvalsnissarna, de privata aktörerna, garanterar inte det och har inte de förutsättningarna.

Fru talman! Det är ett otroligt ansvar för den som är sjukvårdshuvudman hur man reglerar de avtal man sluter och också ger förutsättningar för forskning.

Om man tror att det som vid ett visst givet datum finns inom ramen för en sjukhuskropp och kalla den för universitetssjukhus och säga att det som finns där nu är det som för alltid måste finnas inom just dessa fyra väggar och med just denna ägare, då tror man inte på att vården har möjlighet att fortsätta utvecklas. Och jag kan förstå det om man bedriver den politik som Vänsterpartiet står för, som på punkt efter punkt handlar om att rycka undan mattan och förutsättningarna för vården att utvecklas.

Man är inte beredd att ta vara på den kraft och den kunskap som finns hos de aktörer som ger sig in i vården. Många gånger handlar det om vårdgivare som själva säger att de kan bedriva verksamheten bättre, att de är bättre på att få personal att trivas och bättre på att ge dem förutsättningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Driftsformer för universitetssjukhus

Utskottet har nyligen varit i Västernorrland och sett skillnaden när den offentliga aktören har hälften av personalen som stafettpersonal, medan det i primärvården som drivs i annan regi - ja, de har också utmaningar - handlar om 5-10 procent stafettpersonal.

På område efter område finns det exempel på hur andra aktörer kan vara med och bidra i vården.

Nu pratar vi om driftsformer för universitetssjukhus, och inte på en enda punkt har jag hört någon av företrädarna för regeringen eller Vänsterpartiet förklara vad det är för faktiskt problem som förslaget skulle lösa. Det saknade också remissinstanserna, inklusive de viktiga myndigheter som ansvarar för området. Men några svar från de partier som ansvarar för förslaget har vi över huvud taget inte hört.

Fru talman! Svensk hälso- och sjukvård står inför en rad utmaningar. Vi har bland Europas längsta väntetider. Vi har en personalflykt som blir än tydligare, inte minst denna sommar. Vi har en tydlig demografisk utveckling där de mest multisjuka äldre skjutsas mellan hemmet och akutsjukvården i stället för att vårdas. Det finns stora regionala skillnader, och det är tydligt att det spelar roll för vilken hälso- och sjukvård man får om man bor i Halland eller Jönköping eller om man bor i Västernorrland.

Fru talman! Svensk vård har goda medicinska resultat internationellt sett, men det är rätt svårt att komma dit, och det duger inte. Då kan vi förvänta oss här från Sveriges riksdag att ansvarig regering, ansvarigt statsråd och regeringspartierna presenterar så många konkreta förbättringsförslag att vi kan klara dessa utmaningar. I stället presenteras det för riksdagen ett förslag som innebär att landstingen inte får fortsätta att utveckla hälso- och sjukvården. Det är i grunden behov och problem som landstingen själva inte upplever.

Fru talman! Jag lyssnade därför noga på Socialdemokraternas inlägg här för att höra skälen till propositionen och varför den ligger på riksdagens bord. Precis som min allianskollega Emma Henriksson, vars anförande jag instämmer i, kunde jag inte höra skälen. Det kunde inte heller merparten av remissinstanserna, som fick bereda underlaget. Och regeringens egen expertmyndighet Lagrådet sågade väl också detta lagförslag jäms med fotknölarna. Till en del beror det på att regeringen tänker göra förslaget retroaktivt. Sedan tänker regeringen försöka definiera något som i dag inte är definierat, men inte definiera det nu utan sedan.

Titeln på förslaget är Universitetssjukhus, men Lagrådet konstaterar att det egentligen berör all sjukvård inom sjukhusens väggar. Det betyder alltså att Socialdemokraterna i regering och riksdag med sitt förslag vill begränsa möjligheten för någon annan att bedriva och utveckla hälso- och sjukvård i till exempel Södertäljeområdet, om man tolkar vad Lagrådet skriver.

Fru talman! Regeringen väver dimridåer i Sveriges riksdag i stället för att presentera konkreta vårdreformer för svensk hälso- och sjukvård. Det gör oss i grunden oerhört bekymrade.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Driftsformer för universitetssjukhus

Vi har nu många utmaningar. Människor får vänta i stället för att få vård. Personalen känner att de inte får komma till sin rätt och utveckla hälso- och sjukvården. Och de aktörer och huvudmän som i dag verkar i svensk hälso- och sjukvård säger att förslaget inte är till för att utveckla hälso- och sjukvården, att förslaget är till för att hämma utvecklingen i hälso- och sjukvården. Då torde regeringen inte bara ha ett litet problem utan ett väldigt stort problem.

Fru talman! Majoriteten av landstingen, till exempel socialdemokratiskt styrda Kronoberg, Östergötland, Örebro, Skåne och Dalarna, har liknande farhågor som till exempel Sveriges Kommuner och Landsting. Den mycket omtalade utredningen Effektiv vård handlar om att vi ska ha mer nära vård i Sverige framöver. Utredaren Göran Stiernstedt är också tydlig med att mer inifrån sjukhusbyggnaden måste flyttas ut närmare.

Om det är så tydligt att man valt att inte definiera vad ett sjukhus är är det klart att man kan försvåra och hämma den typ av utveckling som i grunden alla i dag bara står och väntar på. När kommer regeringens vårdreformer för att stärka den nära vården?

Myndigheten Inspektionen för vård och omsorg, som också är regeringens egen expertmyndighet, tydliggör till exempel att man hindrar kommande utvecklingsförslag om att stärka den nära vården. Det skriver myndigheten i sitt eget remissvar. Det ligger på Socialdepartementet. Där blundade regeringen. Detta skrev man inte in i förslaget, utan man fortsatte att driva det till riksdagen.

Nu är förhoppningen att en majoritet av Sveriges riksdag i morgon kommer att avslå förslaget. Ingen har efterfrågat det. Vårdpersonalen funderar över vad det innebär. Vårdförbundet skriver: Så som förslaget är skrivet hindrar det utveckling och effektivisering av vården. Vårdförbundet, personalen, vill alltså inte ha förslaget. Det löser inga problem.

Detta är en papperstiger som i grunden är en dimridå för att slippa tala om det som vi egentligen borde ägna denna debatt åt, nämligen hälso- och sjukvårdens reella utmaningar.

Min konkreta fråga till Anna-Lena Sörenson, Socialdemokraterna, blir därför: Vilket universitetssjukhus är det som Anna-Lena Sörenson och Socialdemokraterna oroar sig för? Vilket sjukhus är det som skulle riskeras och som gör att man nu lägger fram detta förslag? Det kanske är det egna universitetssjukhuset hemma i Linköping? Det har dock inte Socialdemokraterna i Östergötland tyckt, för de har sågat förslaget. De egna partikamraterna hemma i valkretsen har alltså sågat detta, Anna-Lena Sörenson.

Jag kommer avslutningsvis till min andra fråga, fru talman. Ni har nu suttit i nästan tre år vid makten. Utmaningarna i hälso- och sjukvården växer. När kommer propositionerna? När kommer de förslag som kan förändra och ta tag i utmaningarna? När får vi se dem? Kommer de på propositionslistan i september?

(Applåder)

Fru talman! Cecilia Widegren inledde sitt anförande med att räkna upp de utmaningar som svensk hälso- och sjukvård står inför. Det var i princip detsamma som jag anförde i mitt inlägg. Det tycker jag är positivt; det är bra att vi gör samma analys av hur det står till i svensk hälso- och sjukvård och vad det är som behöver göras.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Driftsformer för universitetssjukhus

Cecilia Widegren fortsätter med att säga att detta är ett onödigt lagförslag och att vi slår in öppna dörrar. Men låt oss titta på hur det ser ut i verkligheten i till exempel Stockholms läns landsting. Där har man lagt ut väldigt mycket på entreprenad. Man har alltså splittrat verksamheter. Då finns det stora risker för att man också lägger ut verksamhet som hör tätt samman med en universitetssjukhusverksamhet.

Cecilia Widegren ägnar stort utrymme åt att tala om definitionerna av ett universitetssjukhus och vad det är. Det är svårt; det medger regeringen i sin proposition. Regeringen vill också ha ett bemyndigande för att under sitt konstitutionella ansvar genom myndigheten själv definiera det när så behövs.

Jag tänker att det som är enkelt att definiera i hälso- och sjukvården, till exempel mödrahälsovården eller planerade operationer, oftast är det som de privata vårdgivarna vill och kan bedriva. De gör det också oftast bra. Det är lätt att följa upp, det är lätt att upphandla och det är lätt att kravspecificera.

Jag återkommer när det gäller de mer komplexa områdena.

Fru talman! Vi har stora utmaningar i svensk hälso- och sjukvård. Då ska vi inte lägga vare sig energi, resurser eller engagemang på att tala om det som inte löser dessa utmaningar. Tyvärr måste vi ägna en hel timme åt detta i kväll i stället för att tala om personalbristen inför sommaren, om vårdköerna som växer och så vidare.

Jag kan bara instämma i vad de socialdemokratiskt styrda landstingen i Kronoberg, Östergötland, Örebro, Skåne och Dalarna säger: Det här är en papperstiger. Den är till för papperskorgen. Detta utvecklar inte hälso och sjukvården, utan det ser snarare till att hämma densamma.

Jag hade två konkreta frågor till Anna-Lena Sörenson. För det första: Instämmer du i vad dina partikollegor i Östergötland säger? De säger: Det här är inget bekymmer, det här berör inte Linköpings universitetssjukhus och vi tycker därför att detta är en papperstiger. För det andra: Vilket annat sjukhus är det som Anna-Lena Sörenson är oroad över och som är anledningen till att propositionen över huvud taget har dykt upp? Dessa svar skulle jag gärna vilja ha.

Vi efterlyser också svaren på vårdens utmaningar. Vårdförbundet, Sveriges sjuksköterskor, är de som i dag står på barrikaderna för att se till att förstärka utbildning för att få både bättre arbetsmiljö och bättre lokalt ledarskap. De skriver tydligt: Det här löser inte, utvecklar inte och effektiviserar inte sjukvården. Kom tillbaka med reella förslag!

När kommer de reella förslagen, Anna-Lena Sörenson? Kommer de på propositionslistan i september? Det är sista chansen för regeringen att visa att man har gjort någon skillnad i svensk hälso- och sjukvård. Hittills har man presenterat papperstigrar. Jag tror att det är den tredje proposition på hälso- och sjukvårdsområdet som den här regeringen får dra tillbaka eller som avslås i riksdagen. Det är en svag regering som inte får igenom sina egna förslag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Driftsformer för universitetssjukhus

Fru talman! För att kunna möta de utmaningar som vi är överens om finns för svensk hälso- och sjukvård måste vi ha universitetssjukhus. Vi måste ha universitetsverksamhet som håller ihop hälso- och sjukvård, forskning, utbildning och utveckling. Det är i dessa miljöer som lösningarna till problemen föds. Det är här man kan arbeta med evidensbaserade metoder, det är här innovationerna föds och det är här idéerna föds till hur man ska lösa problemen.

Jag kan se på den föregående, borgerliga, regeringen som hade åtta år på sig att komma med lösningar för svensk hälso- och sjukvård. Utmaningarna är inte nya, utan dem har vi sett så länge jag har varit sjukvårdspolitiker. De lösningar som presenterades då var privatiseringar och sänkta skatter. Har det löst någonting av de utmaningar vi ser i svensk hälso- och sjukvård, Cecilia Widegren?

Det som oroar mig är att den privatiseringsiver som vi ser i Stockholms läns landsting också finns här i riksdagen. De borgerliga partierna kommer ofta tillbaka till att de lösningar som vi ska lansera för att möta utmaningarna är mer av vårdval, mer av privatiseringar - och sänkta skatter, förstås. Det kommer ju som grädde på moset. Är det detta vi ska lösa utmaningar för svensk hälso- och sjukvård med?

Nej, vi är allvarligt oroade för att en utveckling ska komma till stånd där man lägger ut viktiga verksamheter i landstingen på ett sätt som gör att man inte kan ta tillbaka dem. Då kan man inte använda dem i den verksamhet och i de komplexa miljöer som måste till för att man ska kunna forska, utbilda och utveckla.

Fru talman! Vi är oroliga. Vi är oroliga för att denna regering inte ser de verkliga utmaningarna. Landstingen har sett dem, för de har förkastat förslagen. Expertmyndigheterna har sett dem, för de har förkastat förslagen.

Anna-Lena Sörenson och Socialdemokraterna kan inte här i Sveriges riksdag tala om vilket sjukhus det är man har oro inför. Det hänger absolut inte ihop med det egna sjukhuset i den egna valkretsen eftersom Socialdemokraterna i Östergötland också är emot förslaget. Den enda som är för det torde vara Anna-Lena Sörenson, och då får jag i så fall tacka för debatten.

Utmaningarna ligger nu i att ta tag i de reella problemen. Vi är oroliga för att ni inte kommer med reformerna. Det är vi oroliga för, och det är att vara orolig på riktigt. Ni har haft tre år på er, och det finns inga vårdreformer presenterade. Det finns bara papperstigrar. Som tur är fattar riksdagen beslut om att dessa papperstigrar inte behövs. Nu borde ni ta chansen till propositionslistan och den sista möjligheten i september att återkomma med vårdreformerna.

Alliansregeringen såg till att halvera vårdköer, att skapa fler utbildningsplatser för både sjuksköterskor och läkare och att göra det möjligt för människor att välja i den nära vården. I dag är det ungefär 5 miljoner besök i den nära vården som sker hos en annan huvudman.

Det här gör att vårdpersonalen kan välja arbetsgivare. Vi ska se till att den utvecklingen fortsätter så att vårdpersonalen får komma till tals mer, synas mer i den nära vården och utveckla den ännu mer. Vi ska inte lägga några blöta filtar över den utvecklingen, som i grunden borde få ännu mer resurser och möjligheter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Driftsformer för universitetssjukhus

Vi var inte nöjda. Vi är beredda att komma tillbaka och presentera nya konkreta vårdreformer. Allianspartierna förbereder sig för detta - ju snarare, desto bättre.

Herr talman! Vi debatterar propositionen Driftsformer för universitetssjukhus.

Regeringen har säkert goda intentioner med det lagförslag som man föreslår. Man lyfter fram det viktiga arbete som universitetssjukhusen gör. Men som så många gånger tidigare under denna mandatperiod försöker regeringen genom detta lagförslag lösa ett hypotetiskt problem.

På nationell nivå finns det inte någon diskussion om att privatisera universitetssjukhusen. Med andra ord är privatisering inte ens en aktuell frågeställning. Det har också flera remissinstanser svarat, bland annat Läkarförbundet. Man skriver i sitt remissvar: "Det råder stor enighet om att universitetssjukhusen även fortsatt bör bedrivas i offentlig regi, och en lagstiftning som förhindrar en försäljning av universitetssjukhus är därför helt överflödig."

Vi avstyrker också propositionen för att vi menar att en begränsning av landstingens möjligheter att lämna över verksamhet vid ett universitetssjukhus till någon annan utförare skulle kunna få negativa konsekvenser för vårdens utveckling. Man ska ju komma ihåg att sjukvården står under ständig utveckling. De sjukdomar som i dag kräver tillgång till avancerad vård på ett universitetssjukhus kanske inte nödvändigtvis gör det i morgon. Vi befarar därför att den medicinska utvecklingen och en framtida nivåstrukturering skulle kunna bli lidande, vilket i förlängningen skulle kunna försämra för patienterna. Det är också en aspekt som många landsting befarar i sina remissvar.

Även Vårdförbundet avstyrker, som vi hört här, med motiveringen att förslaget förhindrar utveckling och effektivisering av universitetssjukhusen. Liknande synpunkter har Karolinska Institutet - att förslaget riskerar att kväva dynamiken i utvecklingen av hälso och sjukvården.

Frågan man ställer sig är: Var finns regeringens konsekvensanalys för patienter och medborgare? Innan man lägger fram ett sådant här lagförslag bör man göra en djupare analys av konsekvenserna för sjukvården generellt sett men framför allt ur ett patientperspektiv. Det har regeringen inte brytt sig om att göra, vilket vi beklagar djupt.

Herr talman! Vi anser att det är viktigt att även universitetssjukhusen ska ha möjlighet att anlita andra vårdgivare när det bedöms vara lämpligt och effektivt, till exempel för att korta köerna till vissa operationer eller för att snabbt få tillgång till provsvar eller resultat av röntgenundersökningar.

Med tanke på det rådande krisläget inom sjukvården, med brist på vårdplatser och inställda operationer, anser vi att nya regler och förbud som kan inverka negativt på sjukvårdens effektivitet måste undvikas.

Sammanfattningsvis kommer vi att avstyrka regeringens förslag, dels för att det inte utgör ett fullständigt beslutsunderlag - vilket är häpnadsväckande i sig - och dels för att flera tunga remissinstanser tydligt har visat på stora brister och faror i förslaget.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Driftsformer för universitetssjukhus

Vi vill värna sjukvården för att den ska kunna utvecklas och effektiviseras eftersom det gynnar patienterna. Politiska förslag som enbart bygger på ideologi och riskerar att drabba sjukvårdens utveckling och därmed patienterna är inget som vi som parti kan ställa oss bakom.

Herr talman! När man organiserar hälso och sjukvården ska man alltid ha medborgarnas och patienternas bästa i fokus. Man ska eftersträva en hälso och sjukvård med bästa möjliga kvalitet. I vilken regi verksamheten bedrivs bör vara underordnat.

Tyvärr är regeringens förslag raka motsatsen. Där är driftsformen viktigare än innehållet, vilket vi anser är djupt olyckligt.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Herr talman! Sverigedemokraterna går i bräschen och har blivit det nya sjukvårdspartiet, har jag hört ryktas. Men på samma gång har ni blivit riskkapitalisternas egna små gullgossar. Och när ni satsar på gänget här till höger är det helt uppenbart att ni också kommer att säga ja till skattesänkningar - det gick ju inte så bra sist - och till mer privatisering, för det är lösningen.

Jag har några konkreta frågor till dig, Per Ramhorn. Vad är det som blir jättebra när man "sourcar ut" delar av Karolinska sjukhuset och KI, Karolinska Institutet? Vad är det som blir så mycket bättre när man tar bort delar av det i vårdval men forskning, utbildning och utveckling inte följer med? Man dumpar helt enkelt det eftersom de privata riskkapitalisterna inte är intresserade av att köra det vidare, som de 50 forskarna, professorerna och lektorerna påpekar. Vad är det som blir så mycket bättre när man "sourcar ut" universitetssjukhusen? Det undrar jag mycket över.

Är inte du orolig? undrar jag också. Du bor i Skåne, och där har det inte gått lika långt som här i Stockholm. Men blir inte du orolig när det är så många som säger att den forskning som har funnits och fortfarande finns på Karolinska Institutet och Karolinska sjukhuset håller på att dräneras på grund av vårdvalen, på grund av att andra aktörer får ta del av verksamheten men inte tar med sig forskning eller utveckling på det området? De vill inte heller stå för att vidareutbilda läkare. Är inte det lite risky, så att säga? Tycker inte du att man borde fundera lite på det?

Herr talman! Tack för frågan, Karin!

Karin Rågsjö är väldigt fokuserad på Stockholm, men Stockholm är ju inte hela Sverige. Det blir mycket Stockholm här.

Karin hänvisade till forskning och gick in på Karolinska Institutet. Men vad jag ser avstyrker remissinstanserna förslaget.

Det här handlar egentligen om universitetssjukhusen. Det är anmärkningsvärt att ni inte går djupare in på vilka konsekvenserna kommer att bli för patienterna och medborgarna om ert förslag skulle gå igenom. Flera remissinstanser påpekar också detta. Det finns helt enkelt ingen konsekvensanalys.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Driftsformer för universitetssjukhus

Herr talman! Att jag pratar så mycket om Stockholms läns landsting är för att här har borgarna suttit vid makten i snart tre mandatperioder. Här har man kört vårdvalsmodellen, privatiseringsmodellen, hela vägen in i kaklet.

Man kan nu se ganska stora konsekvenser av det här, av en misskött hälso och sjukvård. Det är därför 500 står och köar för att bli opererade i det här länet. Barnoperationer får man lämna över till andra landsting nu. Det är ett problem.

Karolinska sjukhuset och KI har också väldigt utvecklad forskning. Det är inte småpotatis. Vi ser listan på alla som säger att det här har gått för långt, att det här inte funkar längre, att man inte kan "sourca ut" mer från universitetssjukhusen. Det är klart att det kommer att drabba patienter ganska mycket om det inte blir någon forskning, utveckling eller utbildning.

Nästa anhalt på vägen om Stockholm får fortsätta lär ju bli att det mer eller mindre faller samman. Det är inte så att de som tar över vårdcentraler eller specialistvård - reumatologi, barnonkologi och så vidare som "sourcas ut" på backen - går vidare och förstärker forskningen. Det här drabbar alltså ytterst patienterna.

Jag tycker att det är märkligt att Sverigedemokraterna gjorde en sådan rockad. Alliansen är ju helt beroende av er för att få igenom sina olika utskottsinitiativ och you name it. Så är det - och ni har blivit helt beroende av Alliansen på det sättet. Det är en ganska trist utveckling, för det var ju ni som var emot allt det här för fyra år sedan. Men saker och ting händer på vägen, och vad vet jag; det kanske var någon som ringde från Svenskt Näringsliv.

Herr talman! Det är ingen som har ringt från Svenskt Näringsliv, inte till mig i alla fall.

Som jag sa i anförandet har man säkert goda intentioner med förslaget. Men när man gör en lagstiftning måste den grundas på fakta och grundlighet. Som jag har sagt tidigare - vi har haft den här debatten flera gånger - kan man inte bara skjuta från höften när man ska göra en lagstiftning. Man måste veta vad man gör.

Det är precis detta flera remissinstanser kritiserar; det är i många fall ett hafsverk. Det är inte första gången. För en vecka sedan gällde det sjukvårdsförsäkringar, och före det gällde det primärvårdsvalet. Det blir samma svar från tunga remissinstanser: Det här duger inte.

Regeringen bör ändå vara lite självkritisk och titta på vad det är som gör att man inte får igenom sina förslag. Hade man kunnat få igenom förslagen om underlaget hade varit bättre?

Kan det vara på det sättet att regeringen sätter ideologi före patienternas bästa? Det är en fråga som regeringen kanske ska ta med sig.

Herr talman! Återigen debatterar socialutskottet ett förslag från regeringen som jag frågar mig varför det över huvud taget har lagts på riksdagens bord. Jag tror även att många av dem som har lyssnat på debatten ställer den frågan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Driftsformer för universitetssjukhus

Svensk sjukvård står inför mycket stora utmaningar. Bara hälften av alla svenskar har en fast läkarkontakt i primärvården. Bristen på specialistutbildade sjuksköterskor är skriande. Köerna växer. Och allt fler patienter får vänta i månader på att träffa specialistläkare eller på att få en behandling.

Regeringens förslag handlar inte om de här viktiga frågorna. I stället lägger man tid och kraft på att det ska vara förbjudet att sälja universitetssjukhus till högstbjudande. Men ingen har föreslagit något sådant. Socialdemokraterna väljer alltså att lägga resurser på att ta fram ett lagförslag som ska lösa ett problem som helt enkelt inte finns.

När jag träffar människor i Östergötland och diskuterar sjukvården får jag ibland frågor om vad vi i socialutskottet håller på med. Mycket kretsar naturligtvis kring de växande utmaningar och problem i sjukvården som finns och som behöver åtgärdas och lösas.

Ingen har frågat mig vad riksdagen gör för att Linköpings universitetssjukhus inte ska säljas. Det beror sannolikt på att ingen har föreslagit detta. Det finns inte på kartan. Det är trist att regeringen uppfinner problem som inte finns i stället för att ägna sig åt sjukvårdens verkliga problem, vilket flera redan har sagt här i dag.

Någon kan säkert invända att en lag som förbjuder människor att göra något som ingen ändå skulle komma på tanken att göra väl inte kan vara så farlig. Men problemet med propositionen är att man i syfte att lösa ett problem som inte finns riskerar att förhindra en utveckling som de allra flesta tycker är bra.

Det som är högspecialiserad sjukvård i dag är nämligen morgondagens rutinsjukvård. Så ser utvecklingen ut, och så har den alltid sett ut. En ny avancerad metod införs inom den högspecialiserade sjukvården för att några år senare finnas ute i den vanliga specialistvården.

Om riksdagen skulle förbjuda det som är universitetssjukvård just i dag, inte 2007, att i framtiden bedrivas av privata aktörer på något sätt skulle den hindra den dynamiska utveckling som är viktig i den svenska sjukvården. Lagrådet och massor av tunga remissinstanser har citerats här. Myndigheten för vård- och omsorgsanalys gör till exempel bedömningen att förslaget riskerar att hämma nödvändiga strukturförändringar inom sjukhusvården.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Herr talman! Staffan Danielsson har inte hört någon östgöte uttrycka oro över att universitetssjukhuset ska säljas ut. Det har inte jag heller hört. Jag har däremot hört många förslag, hemma i Östergötland och inte minst här i kammaren, om att lägga ut delar av sjukvården till privat verksamhet.

Flera av de tidigare talarna har kommit tillbaka till att förslaget, om det skulle gå igenom, skulle hämma utvecklingen inom hälso- och sjukvården. Jag återkommer till det jag sa i mitt anförande: Det finns inget sådant i förslaget.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Driftsformer för universitetssjukhus

I förslaget talas det om vilka "någon annan" är, och som man inte får lägga ut verksamheten till. Det står också klart och tydligt att om landstinget vill förändra sin verksamhet på olika sätt, om man till exempel anser att en del av universitetssjukvården har utvecklats till basal sjukvård, kan man lägga ut det på annan vårdgivare. Men man kan också - det är viktigt i sammanhanget - utveckla och organisera universitetssjukvården på ett sådant sätt att man till exempel kan lägga en del av verksamheten på Motala sjukhus, på Vrinnevisjukhuset i Norrköping eller inom primärvården.

Grejen är att man har kontroll över den här sjukvården. Den kan vara av högspecialiserat slag, men den behöver inte utföras på universitetssjukhuset utan kan ligga på andra ställen. Man har dock kontroll över verksamheten. Man kan bedriva forskning. Och man kan bedriva utveckling och utbildning.

Detta kan lätt förstöras. Jag ska återkomma till det i min nästa replik.

Herr talman! Nej, jag har inte hört det från någon östgöte jag har träffat. Men jag har hört via Cecilia Widegren här och på annat sätt vad sjukhusledningen i Östergötland tycker i frågan. Det var tydligt.

Vi kan såklart ha en politik som innebär att det inte finns något förtroende för lösningar från dem som har ansvar för sjukvården i landet. Makten flyttas upp till Stockholm, så att man måste ha tillstånd för allt man ska göra. Regeringen ska bestämma vad som är sjukvård, och om man vill göra någonting ska man fråga regeringen och så vidare. Det hämmar.

Jag kan hänvisa till vad utskottets ordförande Emma Henriksson och Cecilia Widegren och Per Ramhorn har fört fram här. Det är konstruerade och ideologiskt färgade argument som ligger bakom det här, vilket vi har hört i debatten här i replikerna.

Förslaget behövs inte. Låt oss diskutera sjukvårdens utmaningar och koncentrera oss på det! Det är huvuduppgiften i dag.

Herr talman! Jag skulle gärna diskutera sjukvårdens utmaningar. Och det gör vi på sätt och vis i dag. Sjukvårdens utmaningar måste nämligen mötas med bland annat det som sker på universitetssjukhusen. Därför är det otroligt viktigt att vi kan hålla ihop dem.

Om Staffan Danielsson har läst remissvaren noga har han förmodligen också upptäckt att universitetet i Linköping har en annan mening. Man stöder förslaget. Det kan man läsa på om.

Staffan Danielsson talar också om hur förfärligt det kommer att bli om man måste söka tillstånd i Stockholm för saker och ting. Hans partikamrat i utskottet brukar stå här och tala om att alla ska söka tillstånd för olika verksamheter i Stockholm. Det gäller även centerstyrda kommuner och regioner och landsting där Centerpartiet är med och styr. De ska också söka tillstånd i Stockholm för att kunna bedriva sina verksamheter. Ni talar alltså inte riktigt samma språk, Staffan Danielsson.

Vi måste komma tillbaka till varför de borgerliga och Sverigedemokraterna har en sådan motvilja mot det här förslaget att man inte ens vill lyssna på det som står i propositionen om att det går bra att utveckla sin verksamhet inom landstingen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Driftsformer för universitetssjukhus

Jag tror att det handlar om att man ytterst vill - som Per Ramhorn specifikt uttryckte det - ha möjlighet att privatisera olika delar. De delar som kommer att privatiseras är det som är enkelt att definiera och det som man kan tjäna mycket pengar på. Det kommer inte att vara det som är komplext, som är svårt och som är dyrt.

Då kommer vården att fragmentiseras. Det kommer att vara mycket svårare till exempel vid universitetssjukhuset i Linköping att bedriva brännskadevård om man lyfter ut det som är lite enklare att definiera och det som man kan tjäna mycket pengar på, till exempel plastikkirurgi.

Herr talman! Det jag kritiserade var att regeringen vill flytta makten till regeringen. Landstingen får då i nåder komma med förslag om man vill ha den utveckling som har skett sedan 2007 och som skedde före 2007. Det bör kunna ske på ett naturligt sätt även i framtiden utan att man ska centralisera beslutsfattandet till regeringen.

Till sist vill jag bara säga att jag tycker att det är ideologiskt färgat från regeringen, vilket inläggen här - inte minst från Karin Rågsjö - visar. Staten är bäst på att sköta sjukvård. Landstingen är sämre på det och för att inte tala om privata alternativ. De upphandlas ju av landstingen som kan ställa krav och kontrollera det hela.

När företrädare för Alliansen samt Per Ramhorn har citerat Lagrådet och tunga remissinstanser faller det bara till marken. Ni kommenterar inte det. Ni bortser från dem och fastnar i er ideologiska grundsyn och kanske i ett brev från en del forskare som säkert är viktiga i Stockholm, men som inte väger upp den tyngd som finns hos remissinstanserna och Lagrådet.

Herr talman! Först vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna.

Det som är så viktigt när vi fattar beslut här i riksdagen är att vi baserar besluten på ett gediget underlag med konsekvensbeskrivningar av det som vi fattar beslut om. Det saknas här.

Det saknades faktiskt också i lika stor utsträckning 1982 när staten avhände sig ansvaret för universitetssjukhusen. Jag har gått tillbaka till det underlag som man då hade, och det handlade om tro och tyckande. Landstingen ville ha makten över sjukvården. Man hade ju tio år tidigare infört det kommunala självbestämmandet.

Den myndighet som jag arbetade på då - Socialstyrelsen - hade inte nog med muskler för att sätta emot. Det har haft och har konsekvenser därför att sjukvården blev mer och mer prioriterad inom universitetssjukvården. Det var till skada för den kliniska forskningen som då var bland de världsledande. Det finns många utredningar som har visat hur vi har sackat.

En del har reparerats under resans gång. Men jag vill påminna om att ALF-medlen av och till har varit väldigt svåra att spåra. Vad har de egentligen använts för? Har de i stället använts för att fylla svarta hål i sjukvårdsbudgeten?

Nu ska vi förbjuda att universitetssjukhusen säljs ut, och det är en icke-fråga, som flera här har påpekat. Den har inte varit på dagordningen. Det som finns på dagordningen och som det i ett sådant här läge inte går att motionera om i anslutning till propositionen är att det i riksdagen finns ett strängt regelverk för hur man kan skriva följdmotioner.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Driftsformer för universitetssjukhus

Jag skulle vilja se en utveckling av Göran Stiernstedts utredning om effektiv vård där han tar upp forskningssidan och framför allt att alltmer av sjukvården kommer att förläggas utanför sjukhusen. Det innebär att utbildningen och forskningen måste följa med.

Läkarutbildningen varierar här i landet, men väldigt mycket ligger nu ute på vårdcentralerna. Det ska också vara möjligt att ha utbildning på en privat vårdcentral om den uppfyller kraven på kvalitet och lärare. Naturligtvis behövs det också resurser. Det här är inte gratis, men mycket av utbildningen kan läggas ut på både offentlig och privat öppenvård förutsatt att den vården har kvalitet och kompetenta lärare.

Detta kommer också att vara till gagn för patienterna. När läkemedel prövades tidigare skulle det göras på ensjukesjuka patienter på universitetssjukhus. Annars kunde det inte bli någon kvalitet på prövningarna. Men dessa patienter var ju inte representativa för multisjuka kroniker som sedan skulle använda läkemedlen.

Nu går vi in i en tid där nya behandlingsmetoder - och det handlar inte bara om läkemedel - kommer att prövas ut i den verklighet där patienterna finns, och det är nödvändigt.

Jag har gått igenom vilka fakta som finns bakom läkemedelsnytta och risker hos dem som har passerat sin 85-årsdag. Det finns ingenting. Vi vet faktiskt inte vilken nytta dessa läkemedel gör. Vi vet ganska mycket om riskerna eftersom de anmäls till Läkemedelsbiverkningsnämnden och på andra vägar. Här finns alltså ett mycket stort forskningsbehov, och det kommer att tillgodoses i den öppna vården.

I framtiden är det naturligtvis också viktigt att utpröva nya kirurgiska metoder som inte kan prövas i öppenvård. Det ska vi också se till. Forskningsråd, utbildningsdepartement och forskarvärlden har här ett stort ansvar för att peka på vad som behövs och hur det kan utföras.

En del av detta kan mycket väl utföras på sjukhus som är privata. På Stockholms sjukhem görs nu väldigt viktig demensforskning och också rehabilitering efter nackskador och annat.

Det viktiga är att det finns kompetenta forskare och resurser på de kliniker som det handlar om. Det görs också en uppföljning av kvaliteten på forskningen.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 15 juni.)