Datalagring vid brottsbekämpning - anpassningar till EU-rätten

Datalagring vid brottsbekämpning - anpassningar till EU-rätten

Fru talman! Vi har i dag att ta ställning till ett lagförslag om datalagring och hur denna ska anpassas till EU-lagstiftningen. Propositionen som regeringen har lagt fram är en viktig och prioriterad bit av regeringens kraftfulla arbete under våren för att stärka samhällets skydd och förmåga att klara upp grova brott som mord, kidnappningar, grova rån, spridande av barnpornografi och terroristbrott.

Vi tycker att förslaget är bra och balanserat i sin helhet. Det här är nya regler som ska börja gälla redan den 1 oktober i höst och ersätter den gamla datalagringslagen. Lagen tvingar operatörerna att lagra vissa uppgifter och lämna ut dem till rättsvårdande myndigheter.

Bakgrunden är det beslut från EU-domstolen i december 2016 där man konstaterade att den datalagring av trafikuppgifter som teleoperatörerna då var tvingade till inte var förenlig med EU-rätten. Man kan ha många åsikter om beslutet och om datalagring i sig, vilket folk också har haft: för lite, för mycket, för kort eller för långt. Resultatet blev dock att våra brottsbekämpande myndigheter och vårt brottsbekämpande arbete kraftfullt försämrades.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Datalagring vid brottsbekämpning - anpassningar till EU-rätten

Med dagens förslag sätter vi åter ett viktigt verktyg i händerna på de brottsbekämpande myndigheterna, tillgången till elektronisk kommunikation. Men vi gör det i den form och omfattning som EU-rätten kräver och med en rimlig avvägning mellan behov och integritet. Utformningen av det lagförslag vi i dag ska ta ställning till ger åter polis och säkerhetspolis möjlighet till viktig information. Samtidigt är det så balanserat att lagstiftningen klarar en prövning i domstol.

Visst kan vi, lagstiftare av Sveriges riksdag, fatta beslut om tuffare lagar, men vad gör det för skillnad om EU-domstolen efter ett överklagande återigen anser att det strider mot EU-rätten? Vi riskerar att åter stå i ett mörker och tappa viktiga verktyg som denna lagstiftning kommer att ge. Då är symbolen viktigare än verkligheten.

Fru talman! I betänkandet finns en reservation från oss, nr 5, som jag yrkar bifall till. Det handlar om en mer omfattande lagringsskyldighet och grundar sig på bilden att det eventuellt skulle finnas ett större utrymme och område till lagring när det gäller nationell säkerhet. Jag kan bara konstatera att utredningen var tydlig. Oavsett om det är fråga om brottsbekämpning som handhas av öppen polis eller om det är fråga om brottsbekämpning som handhas av Säkerhetspolisen är datalagringsfrågan underkastad samma EU-rättsliga regelverk.

Det är EU-rätten som sätter ramarna för den nationella lagstiftningen om datalagring för brottsbekämpande ändamål, och i fråga om nationell säkerhet finns ännu inget avgörande från EU-domstolen. Jag delar regeringens tydliga hållning att EU-rätten inte bör vara tillämplig vid datalagring som anknyter till nationell säkerhet. Och om EU-rätten anses vara tillämplig ska det finnas utrymme till en mer omfattande lagring på området nationell säkerhet. I dag finns redan tre mål i EU-domstolen, och mot den bakgrunden tycker jag därför att det inte finns skäl att före EU-domstolens avgöranden införa en särskild reglering för datalagring med koppling till nationell säkerhet.

I propositionen från regeringen är man också tydlig med att det utifrån såväl diskussionen om dessa EU-mål som teknikutvecklingen finns skäl till en översyn av regelverket senast inom fyra år. Därför menar vi att ett tillkännagivande i frågan inte är behövligt.

Den andra delen jag vill beröra gäller reservation 7 från Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna. Den gör inget annat än slår in en redan öppen dörr. Den är ett bra exempel på hur man använder tillkännagivandeinstrumentet i riksdagen på ett dåligt sätt.

Vi har alla kunnat läsa i medierna att inrikesministern redan i början av maj, direkt när lagförslaget hade presenterats, bjöd in alla aktörer till ett möte för att diskutera formatet för överlämnande av lagrade uppgifter. Man beslutade att polisen, samtliga stora operatörer och operatörernas branschorganisation ska inrätta en arbetsgrupp för att komma överens om bland annat standarden för utlämnande av uppgifter, men också hur snabbt aktörerna ska agera och med vilken prisbild det sker.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Datalagring vid brottsbekämpning - anpassningar till EU-rätten

Parallellt med detta tillsätter regeringen också en utredning för att kunna hantera eventuella följdändringar i lagstiftning. Det finns med andra ord inget skäl i detta läge för riksdagen att ge regeringen detta till känna. Frågan är redan under hantering.

Fru talman! Det här är en produkt där vår utgångspunkt har varit att prioritera det som är viktigast för brottsbekämpningen men också där vi tvingas göra avvägningar mellan olika intressen. Det viktigaste nu är att få den nya lagen på plats, så att det oklara läge som råder kan förpassas till historien.

Vi behöver datalagring. Vi behöver samma regler för alla operatörer, och vår lagstiftning behöver vara i enlighet med EU-rätten. Vi vet att digitala spår ofta är de viktigaste och ibland de enda spåren som polis och säkerhetspolis har att gå på i arbetet med att förhindra eller utreda allvarlig brottslighet. I kampen mot terrorism, grov organiserad brottslighet, barnpornografibrott och kriminella gäng är detta en viktig lagstiftning. Jag är glad över att det i grunden i dag också finns en bred samsyn om detta i svensk politik.

(Applåder)

Fru talman! Debatten gäller frågan om datalagring. Det är någonting som har diskuterats och debatterats i riksdagen under flera år.

Bakgrunden är, som vi kunde höra här tidigare, dels en uppmärksammad dom i EU-domstolen, dels det faktum att vi de senaste åren kunnat se hur mobil kommunikation i väldigt stor omfattning används i brottsliga sammanhang - även om det också är en fantastisk möjlighet för alla laglydiga invånare, vilket ska föras till protokollet.

Detta är ingenting nytt, men vi har under de senaste åren tyvärr blivit påminda om hur väldigt allvarlig brottslighet kan drabba oss utan förvarning. Jag tänker naturligtvis till exempel på terrorism, som vid flera tillfällen har drabbat Sverige men också många andra länder i vår närhet och som tyvärr fortsätter att utgöra ett stort hot mot allas vår säkerhet och trygghet.

Datalagring är av största värde för möjligheten att upptäcka, förhindra, bekämpa, utreda och lagföra brott i Sverige. Det är till och med så att detta kan vara helt avgörande för att kunna förebygga och avvärja terrorattentat. Polismyndigheten, Åklagarmyndigheten, Säkerhetspolisen och Tullverket har alla framhållit vikten av datalagring i sina remissvar till den utredning som de aktuella lagförslagen i allt väsentligt bygger på.

Det var för nästan två och ett halvt år sedan, i december 2016, som EU-domstolen i en dom konstaterade att den svenska lagstiftningen om datalagring inte var förenlig med EU-rätten. Domen innebar snabbt negativa konsekvenser för de brottsbekämpande myndigheternas möjlighet att få del av datalagring från teleoperatörerna. Det har av regeringen till och med beskrivits som att polis och säkerhetspolis har levt i ett mörker, vilket naturligtvis är väldigt allvarligt när det handlar om så centrala saker som den nationella säkerheten.

Men det handlar inte bara om terrorhot, fru talman. Enligt Säkerhetspolisen är datalagring, och samtliga uppgifter som omfattats av kravet på lagring i Sverige, strängt nödvändigt även för den mer reguljära brottsbekämpningen. Till exempel Rädda Barnen och Ecpat påpekar i sina remisssvar datalagringens stora betydelse för att kunna utreda sexualbrott mot barn.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Datalagring vid brottsbekämpning - anpassningar till EU-rätten

Man kan säga flera saker om det förslag som nu ligger på riksdagens bord. Det är omöjligt att inte uppehålla sig vid tidsaspekten. Det var för två och ett halvt år sedan som EU-domstolen kom med sin dom. Först nu har regeringen lagt fram ett förslag som ska träda i kraft i oktober i år. Det är såklart inte bra att det tar nästan tre år från EU-domstolens dom till dess att ny lagstiftning är på plats. Detta är regeringens ansvar, särskilt när man betänker att det här inte är en isolerad sak; det mesta som syftar till att bekämpa terror har tyvärr blivit försenat. En aktuell fråga gäller till exempel deltagande i terroristorganisation. Ett förslag rörande detta aviserades för två år sedan. Trots det finns fortfarande inte ens ett förslag på plats att ta ställning till, utan det kommer att dröja ytterligare flera år. Det finns tyvärr flera andra exempel på förseningar på området.

Med det sagt är det viktigt att vi får på plats en ny lagstiftning som är förenlig med EU-rätten och som teleoperatörerna har att följa. Därför röstar Moderaterna nu för aktuella lagförslag, vilka innebär ett steg i rätt riktning. Men vi har flera allvarliga invändningar mot dessa förslag.

Det är en stor brist att regeringen inte föreslår en mer långtgående möjlighet till datalagring med koppling till nationell säkerhet, det vill säga med avseende på Säkerhetspolisens verksamhet. Det öppnas i domen från 2016 uttryckligen för mer tillåtande nationella regler på detta område. Det framgår bland annat av det aktuella lagförslaget, i vilket delar av domen citeras.

En sådan reglering står alltså inte i strid med EU-rätten. Trots det har regeringen valt att inte lägga fram en särskild reglering med koppling till nationell säkerhet. Vi moderater menar att det är en felbedömning som riskerar att få allvarliga konsekvenser. Att rättsläget inte är helt klarlagt är inte ett hinder för att få en svensk lagstiftning på plats. Att som regeringen gör hänvisa till ett pågående mål i EU-domstolen är att inta en väldigt defensiv hållning då det handlar om Sveriges förmåga att förebygga och avvärja terrorism.

Det ska i det sammanhanget framhållas att såväl Säkerhetspolisen som Försvarsmakten och Försvarets radioanstalt i sina remissvar anger att de anser att en mer omfattande lagringsskyldighet än vad utredningen har föreslagit skulle vara förenlig med EU-rätten, särskilt på området nationell säkerhet.

Mot denna bakgrund bör regeringen snarast återkomma till riksdagen med lagförslag som ger mer långtgående möjligheter till datalagring med koppling till nationell säkerhet, det vill säga på Säkerhetspolisens område. Det är av stor vikt för att skydda Sveriges säkerhet och kunna förebygga terrorism.

Fru talman! Vår uppfattning är vidare att den föreslagna lagstiftningen rent generellt sett är för snäv utifrån datalagringens stora betydelse för att upptäcka, förhindra, bekämpa, utreda och lagföra brott. De av regeringen föreslagna tidsgränserna är snävt tilltagna, med endast två månaders lagringstid för lokaliseringsuppgifter. Här ska nämnas att Åklagarmyndigheten och Tullverket särskilt poängterat att varje förkortning av lagringstiden innebär en motsvarande försämring av brottsbekämpningen. Därtill är bland annat fast telefoni undantagen från datalagringen. Polismyndigheten, Säkerhetspolisen och Ekobrottsmyndigheten anser alla att borttagandet av lagring gällande fast telefoni kommer att leda till negativa konsekvenser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Datalagring vid brottsbekämpning - anpassningar till EU-rätten

Frågan om datalagringens omfattning bör genomgå en ny översyn med målet att datalagringen ska utökas. Vi moderater menar att regelverket ska vara så långtgående som EU-rätten tillåter. När regeringen inte förmår leverera detta är det välkommet om riksdagen i stället träder fram. Här finns ett tillkännagivande från utskottets sida.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 6.

Fru talman! Chefen för säkerhetstjänsten i Storbritannien, MI5, har uttryckt att landet står inför ett flerdimensionellt hot som snabbt utvecklas i en skala och en takt som aldrig tidigare har skådats. Detta uttalande är lika aktuellt för Sveriges del.

Att minska skyldigheten att lagra trafik- och lokaliseringsuppgifter kan få mycket allvarliga konsekvenser, eftersom det avsevärt kommer att försämra myndigheternas möjligheter att förebygga, förhindra och utreda brott.

Staten har en skyldighet att skydda enskilda medborgares säkerhet och se till att brott förebyggs och utreds och att gärningsmän ställs inför rätta. Om man försämrar möjligheten att använda sig av elektronisk utredning kommer det att leda till att vissa brott blir omöjliga att klara upp och att brottsoffer kan bli skyddslösa. Vissa brott skulle i praktiken kunna bli straffria, och många brottsoffer skulle aldrig få den upprättelse de har rätt till. Detta skulle i sin tur undergräva legitimiteten för hela rättsväsendet.

Det är viktigt att påpeka att trafik- och lokaliseringsuppgifter är av avgörande betydelse för såväl underrättelse- som förundersökningsarbete. Elektroniska uppgifter används i stort sett i varje utredning av grov brottslighet.

Regeringens förslag att lokaliseringsuppgifter vid samtal ska lagras i endast två månader kommer att leda till allvarliga problem för de brottsbekämpande myndigheterna. En differentierad lagringstid, där vissa uppgifter lagras mycket kort tid, skulle dessutom göra det omöjligt att rekonstruera en kommunikationskedja. De brottsbekämpande myndigheterna har ett stort behov av att kunna få ut lokaliseringsuppgifter. Därför förordar Sverigedemokraterna en lagringstid för lokaliseringsuppgifter på minst sex månader.

Samma myndigheter har framfört att det finns en allvarlig problematik med lagringsskyldighet endast för uppgifter vid telefonitjänst och meddelandehantering via mobila anslutningspunkter. Ip-telefoni och fast telefoni behöver också inkluderas för att få till fullgoda utredningsmöjligheter vid brottsbekämpning. Man verkar ha differentierat förslagen för sakens skull, i stället för att på djupet beakta följderna av den föreslagna regleringen.

Det tycks finnas en rädsla för att underkännas av EU-domstolen som har varit den styrande komponenten i beslutsprocessen. Detta är ett förhållningssätt som vi sverigedemokrater markerar motstånd mot. Det måste vara behovet som styr, inte kortsiktiga taktiska överväganden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Datalagring vid brottsbekämpning - anpassningar till EU-rätten

Utredningen om datalagring och EU-rätten konstaterar att majoriteten av den inhämtning som sker är från mobiltelefontrafik. Men om lagringsskyldigheten inte även omfattar fast telefoni och ip-telefoni kommer det att leda till svåra gränsdragningar mellan vad som är en fast respektive en mobil nätanslutning.

Värt att notera är att ip-telefoni kan användas från såväl fast som mobil telefon. Det kommer att leda till att de kriminella byter användningsområden och flyttar sin elektroniska kommunikation för att på så sätt undvika att hamna inom myndigheters räckhåll.

På sikt riskerar även den föreslagna elektroniska övervakningen att bli omsprungen av den tekniska utvecklingen. Därför anser Sverigedemokraterna att det är av stor vikt att reglering av elektronisk övervakning blir teknikneutral.

Det är naturligt att en avvägning måste göras mellan samhällets intresse av att beivra brottslighet och individens rätt att inte bli oskäligt övervakad. Det hindrar emellertid inte en mer långtgående lösning. Inte heller EU-rätten och Tele 2-domen hindrar en mer långtgående lösning.

Ett av de uppgivna skälen till att ha en differentierad reglering av elektronisk övervakning är att den enskilda individens integritet ska tillgodoses. Sverigedemokraterna anser dock att tidsaspekten ska bestämmas utifrån de brottsbekämpande myndigheternas behov. Däremot borde det ske en översyn av upphovsrättslagen med syfte att säkra den personliga integriteten för den enskilde.

Att hitta den rätta balansen i den här typen av frågor är inte lätt, inte på något sätt. Men en bra början är att lägga an ett perspektiv som sätter statens uppgift att skydda sina medborgare främst. Här brister det förslag som ligger på bordet i dag. Jag yrkar bifall till reservation 2.

Fru talman! När man lyssnar på ledamoten Katja Nyberg kan man få bilden att det lagförslag vi har att ta ställning till i dag skulle försämra dagens läge och att det är en försämring av lagstiftningen. Det är inte verkligheten.

Vi vet alla efter domen 2016 att den möjligheten inte längre finns för våra brottsbekämpande myndigheter. Vikten av att gå fram med lagstiftningen handlar om, som inrikesministern har pekat på, att åter tända ljuset för myndigheterna och ge dem möjlighet att ta del av informationen.

Det är inte heller som ledamoten Nyberg säger att det styrs av någon rädsla för att underkännas i EU-domstolen. Det har väldigt tydligt handlat om att utgå från de behov vi har på det brottsbekämpande området men också hitta balansen kopplat till integritet.

Det är inte så att EU-domen innebär att det är förbjudet att lagra. Men det är väldigt tydligt att den lag vi hade behövde förändras. Jag har en fråga till Katja Nyberg. Hon står här i kammaren och talar om att balansen behövs mellan integritet och brottsbekämpning.

Vad i utredningen som föregår lagförslaget ser du pekar på att man skulle kunna göra mycket mer än det som regeringen lägger fram förslag om här i dag?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Datalagring vid brottsbekämpning - anpassningar till EU-rätten

Fru talman! Det har blivit en försämring. Jag förstår att du menar att det har blivit en förbättring i och med hur det har varit innan, Fredrik Lundh Sammeli. Men nu blir det bara under två månader som man kan få ut lokaliseringsuppgifter. Det är en försämring. Det är inte som det var tidigare. Då var det sex månader. Därför anser jag att det har blivit en försämring. Det borde i varje fall vara minst sex månader som det var tidigare.

Ledamoten nämnde också den personliga integriteten. Som det ser ut nu verkar man ta ganska mycket hänsyn till det. Det ska man självklart göra. Men inte när det gäller den här typen av brott. Det måste gå före att man kan utreda det och att Polismyndigheten och Säkerhetspolisen har möjlighet att kunna få ta del av de uppgifter som verkligen behövs för att kunna fullgöra en god utredning.

Däremot finns det andra alternativ som man kan titta på så att inte den personliga integriteten blir kränkt på olika sätt. Jag vet att det använts på andra sätt där man kan ifrågasätta om det verkligen är nödvändigt. Men när det gäller den här typen av brott är det av största vikt att de brottsbekämpande myndigheterna har alla medel som de behöver för att kunna utreda brott.

Fru talman! Vi måste ändå vara överens om vilken karta vi har att navigera utifrån. Grunden är att den lagstiftning vi hade tidigare kraftfullt underkändes av EU-domstolen. Den var inte förenlig med EU-rätten. Datalagringen som skedde i Sverige var för omfattande och för otydlig.

Utifrån det har arbetet handlat om att hitta en ny lag som möter brottsbekämpande myndigheters behov samtidigt som det är en tydlig balans till det som ändå var det underkännande i grunden som gör att vi står där vi står i dag.

Som jag sa i mitt anförande har den här kammaren alla möjligheter att anta en ännu tuffare lag om det är vad vi vill. Det gäller inte bara den nationella säkerheten utan också i en bredare kontext.

Men vad gör det för skillnad om det leder till att den överklagas och därmed ogiltigförklaras igen efter en EU-dom? Då är vi tillbaka till ett mörker som gör att våra myndigheter inte har den möjligheten.

Jag tycker att regeringen i den här produkten tydligt pekar på att teknikutvecklingen rullar på. Brottsligheten kommer alltid att försöka utnyttja möjligheter. Samhället måste vara på tårna och ligga jämnt med eller gärna före.

Det är också en verklighet vi har att förhålla oss till. Det gäller att inte bara ge bilden av att det är möjligt att göra någonting mycket mer omfattande och att vi ändå klarar av att säkerställa integritet. Det här är ett arbete som grundar sig på en utredning om balansen och möjligheten att få en lag som fungerar i verkligheten.

Fru talman! EU-direktivet som kom var mer en rekommendation. Det är inte så att vi exakt måste fullfölja det. Visst är det en rädsla. Det är precis det som ledamoten här säger. Man har gjort det av rädsla för att det kommer att underkännas igen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Datalagring vid brottsbekämpning - anpassningar till EU-rätten

Det går ändå att göra en differentiering. Man kan titta på det på olika sätt. Man behöver inte ta allt i samma kaka. Det går att differentiera. Samtidigt kan man titta på till exempel upphovsrättslagen när det gäller den personliga integriteten. Där finns det också stora möjligheter att kunna se över det. Det finns möjligheter att göra det.

Det är ändå en försämring att det nu bara är två månader i stället för sex månader som det var tidigare för att titta lokaliseringspunkter. Det går inte att komma ifrån det.

Fru talman! Centerpartiet yrkar bifall till vår reservation nr 4.

Sverige står inför stora problem på rättsområdet, problem som kräver både resurser och fler verktyg. Datalagring är ett bra och viktigt verktyg för att grova brottslingar ska kunna lagföras. Men det gör inte frågan enkel. Det är en oerhört svår fråga som kräver svåra avväganden.

Användningen av denna typ av verktyg måste begränsas till allvarliga brott och måste dessutom följas av tydliga och rättssäkra kontrollinstanser. Människors personliga integritet är viktig och måste alltid skyddas, men människor som begår grova brott ska inte skyddas i integritetens namn.

Lagstiftning som riskerar att påverka integriteten måste vara transparent med pålitliga instanser för kontroll, tydliga regler för användning och spärrar mot missbruk och ändamålsglidning. Centerpartiet delar regeringens bild att datalagring behövs, men vi anser att regeringens proposition lider av brister kopplade till just den personliga integriteten.

EU-domstolen konstaterade i den så kallade Tele 2-domen att datalagringsdirektivet innebar ett långtgående och synnerligen allvarligt intrång i rätten till respekt för privatlivet och skyddet av personuppgifter. Intrånget var enligt domstolen inte begränsat till vad som var strängt nödvändigt och inte heller proportionerligt.

Domstolen fann bland annat att intresset av att bekämpa grov brottslighet inte i sig kan motivera en lagstiftning som föreskriver en generell och odifferentierad lagring av samtliga trafik- och lokaliseringsuppgifter. Domstolen menade att precisa krav måste föreskrivas för tillgång till uppgifterna, att tillgång endast får ges för att bekämpa grov brottslighet och att tillgången i princip bara får avse personer med koppling till grov brottslighet.

EU-domstolen konstaterade vidare att tillgång som huvudregel får ges först efter förhandskontroll av domstol eller annan oberoende myndighet och att berörda ska informeras så snart det inte längre skadar myndighetens utredningar.

I stora delar har regeringen landat väl med propositionen, men det finns också mycket tydliga brister. Regeringen föreslår att åklagare vid Åklagarmyndigheten ska besluta om tillstånd för inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunikation i de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet enligt inhämtningslagen. Flera remissinstanser pekar på att lösningen skulle strida mot EU-domstolens dom i delen om att en oberoende myndighet ska besluta om inhämtning.

Då det kan ifrågasättas om åklagare uppfyller EU-rättens krav på oberoende anser Centerpartiet, liksom ett antal remissinstanser, att beslutsfattandet enligt inhämtningslagen bör flyttas till en oberoende myndighet och att den lämpligaste lösningen vore en särskild inrättad nämnd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Datalagring vid brottsbekämpning - anpassningar till EU-rätten

Centerpartiet ser det som grundläggande att lagstiftning som kan ha stor påverkan på människors personliga integritet har tydliga spärrar mot missbruk och ändamålsglidning. Det är av yttersta vikt att vår personliga integritet skyddas genom att lagringstiden begränsas.

Regeringen föreslår att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska kunna meddela närmare föreskrifter om lagringstiden. Detta sätter sig Centerpartiet emot, då det innebär en möjlighet till kraftigt utökade lagringstider. Centerpartiet vill att det, i linje med vad utredningen föreslår, i stället i lag ska anges att de uppgifter som omfattas av lagringsskyldigheten ska lagras den tid som regeringen föreskriver, dock som längst i tio månader räknat från den dag då kommunikationen avslutades. En sådan ordning skulle begränsa en framtida regerings vilja att utöka lagringstiden och skydda den personliga integriteten.

Området för elektronisk kommunikation är i ständig förändring, med nya kommunikationstjänster som tillkommer samtidigt som andra tjänster försvinner eller används mindre. Dessa nya tjänster leder till nya kommunikationsmönster hos användarna, vilket i sin tur leder till att bedömningen av vad som är strängt nödvändigt att lagra kan och kommer att förändras över tid.

Regeringen anser att regelverket bör utvärderas senast inom fyra år från ikraftträdandet av de föreslagna förändringarna. Centerpartiet anser att denna tid är för lång och att en utvärdering bör göras redan efter två år.

Avslutningsvis, fru talman: Datalagring är ett oerhört viktigt verktyg för att komma till rätta med grov brottslighet, men det måste kombineras med och hela tiden vägas mot den personliga integriteten.

(Applåder)

(forts. § 19)

Fru talman! Den personliga integriteten har alltid varit en väldigt viktig fråga för Vänsterpartiet. Det handlar i grund och botten om frihet - friheten att ingen ska kunna bestämma över ditt liv och friheten att inte bli bevakad, vare sig av en enskild person eller av en stat.

En del av denna frihet handlar kampen och drömmen om ett fritt internet om. Internet är ett fantastiskt verktyg och en del av våra liv. Vårt digitala liv är så insnurrat i vårt IRL-liv att det är svårt att veta var det ena börjar och det andra slutar. Vi vet vilka positiva effekter internet har på våra liv, men vi vet desto mindre om de negativa.

Hur internet används för att tysta demokratiska rörelser världen över, hur internet helt plötsligt stängs ned under demonstrationer och stora angrepp, hur människor avlyssnas för att de är fredsaktivister mot en totalitär regim och att stater köper in massövervakningssystem som svenska företag är med och utvecklar - detta pratas det mindre om.

Vi vet att en stor del av brottsligheten har flyttat över till den digitala världen. Allt från penningtvätt till sexualbrott sker online. Det är därför viktigt när vi lagstiftar att det sker på ett sådant sätt att brottsbekämpande myndigheter inte får det onödigt svårt att utföra sitt uppdrag. Men vi ska inte heller lagstifta enligt har-du-ingenting-att-dölja-principen, som jag tycker att allt fler partier lutar sig mot. Det är ett naivt och ointelligent sätt att argumentera på.

Det är rimligt att samhällen kan använda tvångsmedel för att utreda och beivra brott. Det handlar om avlyssning, spaning och det som vi debatterar här i dag, nämligen datalagring. Men det måste ske i enlighet med fri- och rättigheter och efter behov, effektivitet och proportionalitet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Datalagring vid brottsbekämpning - anpassningar till EU-rätten

Tittar vi bakåt kan vi se att Vänsterpartiet har varit emot lagring av trafikuppgifter. Datalagringsdirektivet, som röstades igenom i riksdagen 2010 trots stora protester från allmänheten, stoppade Vänsterpartiet tillsammans med Miljöpartiet under en period. EU-domstolen konstaterade att den svenska lagstiftningen var för långtgående. Tele 2-domen kom, och vi står här i dag med ett försök till anpassning av EU-rätten. Det är en svår och komplicerad fråga med en historia som jag tycker att det är viktigt att vi tar hänsyn till.

Med tanke på integritet, frihet och Sveriges stundtals fula historia av massövervakning av oskyldiga människor är Vänsterpartiet fortfarande skeptiskt till datalagring. Vi yrkar avslag på propositionen eftersom förslaget inte är tillräckligt avgränsat.

Men vi står inför ett reellt problem, och det gäller att vara realistiska. Datalagring behövs för att utreda och stoppa brottslighet. Det största och mest känslomässiga argumentet är att sexualbrott mot barn måste stoppas. Det vet jag att vi i alla partier, trots ibland hårda ord i denna kammare, är helt överens om. Där måste polisen ha bra verktyg, även bra tekniska verktyg. Det finns i dag god kompetens hos polisen, och det görs ett fantastiskt arbete, men det kan göras mer. Då måste lagstiftningen ändras.

Vänsterpartiet anser därför att förslaget om riktad lagring av uppgifter, som inte har utretts i propositionen, bör utredas. Enligt vår mening skulle en riktad lagring när det gäller en viss personkrets, ett visst geografiskt område eller personer som använder speciella tekniska lösningar leda till att kravet på proportionalitet, effektivitet och värnande av den personliga integriteten bättre kan uppfyllas. På så vis kan vi få en garanti för att förslaget inte strider mot EU-rätten.

Det finns utmaningar även med riktad lagring. Vi är väl medvetna om det. Men det är inte bara datalagring som löser problemen med brottsligheten. Det handlar om internationell kriminalitet, och där behövs samverkan och samarbete på precis samma sätt som vid annan brottslighet. Det som behövs är polisens gedigna arbete och framför allt ett förebyggande och upplysande arbete som det som Ecpat arbetar med. Det är vägen framåt.

Med detta, fru talman, vill jag yrka bifall till reservationerna 1 och 5.

Fru talman! Det vi debatterar i dag är något helt avgörande för våra brottsbekämpande myndigheter. Utan tillgång till uppgifter från datalagring blir vår polis i flera fall blind och döv.

Redan 2017 lyfte de högsta ansvariga cheferna för polisen, Säkerhetspolisen, Ekobrottsmyndigheten, Tullverket och Åklagarmyndigheten fram behovet av en funktionell lagstiftning. För dem är en funktionell datalagring avgörande för att hindra och utreda brott. Och de anger en förhoppning om att man snabbt ska kunna diskutera och hitta konstruktiva lösningar. De avslutar med att säga att en effektiv brottsbekämpning och ett säkert Sverige inte står i motsatsförhållande till en rättssäker ordning med ett högt integritetsskydd.

För Kristdemokraterna är det centralt att polisen får de resurser och redskap som krävs. Justitieutskottet har också flera gånger tidigare uttalat att hemliga tvångsmedel, bland annat inhämtning av lagrade uppgifter om elektronisk kommunikation, fyller en mycket viktig funktion i de brottsbekämpande myndigheternas arbete och att de innebär en reell nytta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Datalagring vid brottsbekämpning - anpassningar till EU-rätten

EU-domstolens uttalanden i den så kallade Tele 2-domen har lett till att många teleoperatörer inte lagrar uppgifter i samma utsträckning som tidigare, med kännbara konsekvenser för myndigheternas förmåga att förhindra, utreda och lagföra brott. Det är därför angeläget att få en lagstiftning om datalagring på plats. Regeringens förslag är ett steg i rätt riktning. Men det finns brister.

För det första är det en tydlig brist att regeringen inte föreslår en mer långtgående skyldighet att lagra uppgifter med koppling till nationell säkerhet, det vill säga det som gäller Säkerhetspolisens verksamhet. I Tele 2domen öppnas det för mer tillåtande nationella regler på detta område. Att inte föreslå särskilda regler för lagring av uppgifter med koppling till nationell säkerhet är en felbedömning som riskerar att få allvarliga konsekvenser.

Enligt utskottet är det faktum att rättsläget inte är helt klarlagt inte ett hinder för att få en svensk lagstiftning på plats. Att, som regeringen, hänvisa till pågående mål i EU-domstolen är att inta en alltför defensiv hållning med hänsyn till att det handlar om Sveriges förmåga att förebygga och avvärja terrorism. Det bör framhållas att också Säkerhetspolisen, Försvarsmakten och Försvarets radioanstalt i sina remissvar har angett att de anser att en mer omfattande lagringsskyldighet än vad utredningen om datalagring har föreslagit är förenlig med EU-rätten, speciellt på området nationell säkerhet.

Vidare är den föreslagna lagstiftningen för snäv mot bakgrund av datalagringens stora betydelse för att upptäcka, förhindra, bekämpa, utreda och lagföra brott. Till exempel är de lagringstider som regeringen föreslår för korta.

Åklagarmyndigheten och Tullverket har särskilt poängterat att varje förkortning av lagringstiden innebär en motsvarande försämring för brottsbekämpningen. Dessutom är bland annat fast telefoni undantagen från datalagringsskyldigheten, vilket också riskerar att leda till negativa konsekvenser.

Med tanke på dessa allvarliga brister behöver frågan om datalagringsskyldighetens omfattning genomgå en ny översyn med målet att datalagringen ska utökas. Det svenska regelverket ska vara så långtgående som EU-rätten tillåter.

Jag är därför glad att en majoritet i justitieutskottet vill tillkännage för regeringen att skyndsamt återkomma med ett förslag som dels innebär en mer omfattande skyldighet att lagra uppgifter med koppling till nationell säkerhet, dels innebär en mer omfattande lagringsskyldighet generellt. Jag hoppas att det förslaget också får majoritet vid riksdagens votering.

Fru talman! Jag vill också yrka bifall till reservation 6. Ett praktiskt problem vad gäller datalagring är att teleoperatören överlämnar de efterfrågade uppgifterna till de brottsbekämpande myndigheterna på olika sätt. I vissa fall överlämnas uppgifterna så att de brottsbekämpande myndigheterna får använda onödigt mycket tid för att hantera uppgifterna.

Det rimliga är att uppgifterna levereras på ett enhetligt sätt som innebär en enkel hantering för de brottsbekämpande myndigheterna. Regeringen bör därför säkerställa att det införs ett särskilt format för överlämnande av datalagrade uppgifter från teleoperatören till de brottsbekämpande myndigheterna. Det måste bli enklare, och det måste kunna gå snabbare.

Datalagring vid brottsbekämpning - anpassningar till EU-rätten

Jag vill också passa på att önska fru talmannen, tjänstemän och ledamöter i justitieutskottet och kammaren en riktigt trevlig sommar. Vi har ett intressant och innehållsrikt år bakom oss. Låt oss nu ta chansen att vandra ut i den vänliga grönskans rika dräkt som omger oss just nu, njuta av den och hämta kraft inför det nya året som börjar till hösten.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 19 juni.)

Polisens tillgång till underrättelser från Försvarets radioanstalt