Cykelfrågor

Herr talman! Dansbandsmusikern och artisten Danne Stråhed har skrivit en hyllningssång till cykeln där han upprepar fem gånger på bred skånska: Cykeln är nyckeln till friheten, cykeln är nyckeln till allt.

Han har rätt i mycket, Danne Stråhed. Kanske är inte cykeln lösningen på alla problem, men den ger mycket frihet, särskilt i storstäderna där det oftast är lättare att ta sig fram med cykel än med bil. Att använda cykeln som transportmedel ger också en större ekonomisk frihet, då man inte har dyra bränslekostnader, parkeringsutgifter, fordonsskatt, reparationsutgifter och så vidare.

För en grupp människor, invandrarkvinnor från muslimska länder, har cykellektionerna, som många kommuner i samarbete med Röda Korset och andra organisationer ordnat, verkligen banat vägen till friheten. Dessa kvinnor har utmanat uråldriga normer och har på kuppen kunnat få jobb, exempelvis inom hemtjänsten. De har blivit självförsörjande och oberoende av sina män eller samhället.

Cykeln ger alltså både frihet och understöder arbetslinjen, vilket är något som tilltalar oss moderater.

Cykling ger också bra motion och är positivt för miljön. Många har upptäckt fördelarna med att cykla, och därför blir cyklisterna fler och fler för varje dag.

Men är allt frid och fröjd så att vi politiker kan luta oss tillbaka? Naturligtvis inte. Förra året gav riksdagen ett skarpt tillkännagivande till regeringen att snarast återkomma med en nationell strategi som tar hänsyn till viktiga frågor för att få fler att välja cykeln som färdmedel. Idén bakom tillkännagivandet var att cykling ska vara ett så tillgängligt, säkert, funktionellt och attraktivt trafikslag att människor väljer att cykla. Vi som politiker ska skapa förutsättningar för människor att göra kloka val, inte nödvändigtvis med pekpinnar, förbud och tvångsåtgärder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Cykelfrågor

Att se cykling som ett eget, likvärdigt transportsätt med specifika behov i infrastrukturen är en grundläggande förutsättning för att möta dagens, och ännu mer framtidens, transportutmaningar.

Elcyklar och snabba cyklar förutspås vara ett framtidskoncept, och andra länder i Europa har redan sprungit om, eller snarare cyklat om, Sverige när det gäller användandet av elcyklar. I Holland till exempel säljs 200 000 elcyklar varje år. Elcykeln har en stor fördel i jämförelse med en vanlig cykel: Den är lättare att framföra i uppförsbacke och i motvind. Cyklisten som arbetspendlar behöver inte bekymra sig för att komma till jobbet trött och svettig. Nackdelen är förstås priset, men i takt med att fler väljer elcykel i stället för, eller som komplement till, en bil kommer begagnatmarknaden på elcyklar att växa och priserna därmed att sjunka.

I Alliansens reservation understryker vi vikten av att det skapas förutsättningar för användandet av elcykel, främst när det gäller infrastruktur. Är det optimalt att elcyklar och snabba cyklar delar cykelbana med vanliga cyklar och gående? Funktionell infrastruktur är en av de frågeställningar som vi lyft fram och som vi förväntar oss att den nationella strategin ger svar på.

I Alliansens gemensamma reservation pekar vi på en viktig fråga, nämligen säkerheten. Det är oroande att antalet cykelolyckor har ökat det senaste året. Kan det vara så att antalet cykelolyckor ökar för att cyklandet ökar? Nej, något sådant samband finns inte. På uppdrag av Cykelfrämjandet undersöktes sambandet mellan cykelresor, säkerhet för cyklisterna och antalet skador. Studien visade att ju fler som cyklade desto säkrare var cykelvägarna. Det blir som frågan om hönan och ägget. Vad kom först - ökningen av antalet cyklister eller förbättringen av cykelvägarna?

Bra cykelinfrastruktur leder till att fler använder cykel. Och ju fler som använder cykel, desto mer motiveras kommunerna att förbättra cykelinfrastrukturen ytterligare och hålla en hög standard på drift och underhåll, inklusive vinterväghållning och halkbekämpning. Det behövs fler cykelbanor där de cyklande separeras från de gående samt fler cykelmotorvägar som kan minska barriäreffekter från korsande spår och vägar.

I den av förra alliansregeringen tillsatta Cykelutredningen föreslogs det bland annat en del förbättringar för cyklister i stadsmiljö, till exempel möjligheten för cyklister att göra en högersväng vid rödljus för biltrafik.

Förutom de konkreta åtgärderna för att uppnå målsättningen att ingen ska dödas eller skadas allvarligt i trafiken bör mer forskning och statistik vad gäller cykling prioriteras för att öka både användande och säkerhet. Vi hoppas att den kommande cykelstrategin ska fokusera på fortsatt och kraftfullt arbete för att minska antalet cykelolyckor.

Herr talman! Naturligtvis står vi bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall till reservationerna 1 och 4.

(Applåder)

I detta anförande instämde Sten Bergheden, Erik Ottoson, Edward Riedl och Jessica Rosencrantz (alla M), Göran Lindell (C) samt Robert Halef (KD).

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Cykelfrågor

Herr talman! Även Centerpartiet ser flera perspektiv där cykeln som transportsätt tillför mycket positivt för såväl den enskilde och folkhälsan som för samhället på andra sätt.

De motioner med anknytning till cykelfrågor som vi här har att behandla handlar till stor del om två områden: behovet av att samhället på ett strukturerat sätt stimulerar och underlättar för cykling samt hur vi ska åstadkomma en säkrare trafikmiljö för den som cyklar.

I både motioner och kansliets skrivelser hänvisas ofta till Kent Johanssons cykelutredning från 2012, och vi tycker också att den innehåller mycket som är värt att ta hänsyn till och ytterligare mycket att implementera i cykelmiljön.

Till att börja med är bara det faktum att cykeln behandlas som ett eget transportsätt med sina egna behov och förutsättningar en viktig utgångspunkt. Även utredningens slutsats om att det inte är genomgripande lagändringar utan förhållningssättet från nationell, regional och inte minst lokalpolitisk nivå som kan göra skillnad. Även detta är en viktig utgångspunkt.

Just därför behövs en samlad cykelstrategi. Det tillkännagivande som riksdagen riktat i frågan verkar nu vara på väg att åtminstone börja leda till handling, och det är något som vi otåligt väntar på.

En förutsättning för att cykeln ska bli ett vinnande transportsätt i längden är att vi får bukt med olycksutvecklingen. Cykling måste på samma sätt som bilkörning styras i en tydlig riktning mot nollvisionen. Här finns mycket kvar att göra.

Centerpartiet menar att ett brett angreppssätt är nödvändigt och att ovan nämnda cykelstrategi saknas. Det handlar om att planera på ett bättre sätt för säkrare kommunikationsleder för cykel, i såväl ny och gammal stadsbebyggelse som på landsbygdsvägar. Men det är också viktigt att riskerna uppmärksammas i alltifrån trafikregler och information till andra mjuka faktorer samtidigt som cyklingens fördelar lyfts fram.

Herr talman! Vi i Centerpartiet står naturligtvis bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande nöjer jag mig med att yrka bifall till reservationerna 1 och 4.

(Applåder)

I detta anförande instämde Sten Bergheden, Edward Riedl, Erik Ottoson och Jessica Rosencrantz (alla M) samt Robert Halef (KD).

Herr talman! Klimatförändringarna gör sig alltmer påminda, inte bara här i form av denna vinter med blidväder utan också genom de snöstormar vi såg i USA i mitten av januari. I New York utlystes katastroftillstånd. Invånarna i de värst drabbade områdena av delstaten fick undsättas.

Runt om på jorden sker i dag regelbundet stora katastrofer på grund av extrema väderhändelser. Det handlar om alltifrån en rekordstark El Niño förra året till exempelvis en rekordstark orkan i sydvästra Mexiko. Den dödade 14 personer och orsakade skador för 300 miljoner dollar. Runt om i världen kan vi se att torka och översvämningar drabbar människor hårt.

Det är skrämmande saker. Men vi kan fortfarande agera, enligt forskningen. Vi har fortfarande möjligheter att påverka utvecklingen. Om det går lite längre kommer vi inte att ha det. Men vi kan fortfarande påverka utvecklingen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Cykelfrågor

Det lägger ett oerhört ansvar på oss, särskilt på oss transportpolitiker. Vi har nämligen stor möjlighet att påverka utsläppen i Sverige. Vi har möjlighet att vara en förebild för andra länder. Ett litet lands starkaste möjlighet att påverka världen är att vara en förebild. Kina är till exempel ofta här och tittar på våra lösningar och så vidare.

Vi bör därför mer än någonsin prioritera satsningar på kollektivtrafik och cykel. Då är det fint att cykelstrategin är på gång. Vi ser verkligen fram emot en bra cykelstrategi, som ska leda oss framåt, som tar rejäla kliv och där man nogsamt tittar på hur man kan lösa de stoppklossar som finns för att utveckla cyklingen. Det är väldigt positivt.

I Vänsterpartiet är vi också glada över att innehållet i vår motion togs till vara när det gäller ett konkret mål för med hur mycket cyklingen ska öka. Det är positivt att ha något att styra mot, och vi kommer att kunna utvärdera arbetet på ett tydligare sätt.

I en utredning som blev klar ungefär 2014 konstaterar statens utredare att det inte behövs särskilt många lagförändringar, vilket sas här tidigare. Det är snarare planeringsprocesserna som man behöver jobba med. Men det behövs också resurser. De räknar med att man skulle behöva lägga till ungefär 1 miljard.

Det talas också mycket om cykelparkeringar. I cykelstäder runt om i världen kan det vara problematiskt med cykelparkeringar. Man bör titta strategiskt på det, vid kollektivtrafiknoder men också vid större arbetsplatser. Man bör se på det på ett strategiskt sätt över lag. Det kan nämligen ställa till det.

Stora samhällsvinster kan göras med cykling, helt enkelt i fråga om att rädda vår planet - som ju är det största ansvaret vi har i vår tid - men också när det gäller att gynna människors hälsa. Genom att cykla kan man transportera sig på ett hälsosamt sätt. Det är också gynnsamt för låginkomsttagare eftersom det är ett billigt transportmedel. Det finns alltså många fördelar med cykling. Det tror jag att alla här i kammaren tycker.

När man jobbar med strategin skulle man kunna titta på intressanta exempel runt om i världen. Jag tycker att Groningen i Holland är väldigt intressant. Där har medveten stadsplanering lett till att det går dubbelt så fort att ta sig genom staden till vissa centrum med cykel som det gör med bil. Man kan alltså göra oerhört mycket för att gynna att vi transporterar oss på rätt sätt.

Jag vill också lyfta fram vår reservation. Jag yrkar bifall till reservation 2. I den tar vi upp behovet av att se över hur man gör när man bygger om till två-plus-ett-vägar. Problemet är att cykelvägarna försvinner då. Möjligheten att över huvud taget färdas med cykel eller att gå kan försvinna när två-plus-ett-vägar byggs. Det kan skapa problem på landsbygden där barnen inte ens kan besöka grannen. Jag har lyft fram det här tidigare i talarstolen. Vi har nämligen tryckt på om det här ganska länge.

Trafikverket ser inte till att det finns cykelvägar, där det egentligen borde finnas, vid varje ombyggnad av två-plus-ett-väg. Därför vill vi att man lägger in ett tydligare uppdrag till Trafikverket om det. Det är ganska mycket cykelväg i landet som försvinner, just i glesbygd, när vi bygger om två-plus-ett-vägarna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Cykelfrågor

Med det yrkar jag bifall till reservation 2.

Herr talman! När jag började i gymnasiet flyttade vi från Örebro till Kumla. De flesta av mina kompisar bodde alltså kvar i Örebro. Jag ville självklart åka dit så ofta jag kunde. Problemet var att busskortet inte gällde på kvällar och helger. Vad gjorde då en 16-åring som hade alla kompisar drygt två mil bort? Det blev många telefonsamtal, vilket inte var inte jättepopulärt. Det här var på det glada 90-talet, internets barndom. Jag har försökt förklara för mina barn vad som hände när man använde internet, att telefonerna inte fungerade och att det inte fanns någon Skype som man kunde umgås genom. Det är obegripligt för dem.

Vad gjorde jag för att inte bara kunna prata med kompisarna i telefon utan även träffa dem? Jag hade inget val. Jag satte mig på cykeln och cyklade längs gamla E3:an till Örebro. Det tog ungefär en timme dit. Det tog väldigt mycket längre tid på hemvägen eftersom det nästan bara var uppförsbackar.

Jag vet många som cyklar den vägen än i dag. De cyklar mellan kommunerna eftersom de jobbar i den ena och bor i den andra. Nu går det dessutom hyfsat att cykla där. Man har nämligen byggt ett cykelstråk, längs hela gamla E3:an. När jag cyklade där som tonåring var det mer eller mindre livsfarligt. Jag cyklade i vägrenen, och bilarna blåste förbi mig i 70-80 - om jag hade tur. För det mesta körde de betydligt fortare än så; det var långa raksträckor.

Tyvärr ser det ut på det sättet på många ställen. Cykelstråk är inte något som prioriteras. Om fler ska våga använda cykeln måste det bli säkrare att cykla. Trafiksäkerheten för cyklister och gångtrafikanter bör lyftas fram tydligare redan i infrastrukturplaneringen. Man ska inte bara låta den bit som förhoppningsvis blir över mellan bilväg och dike vara till för cyklisterna. Det är inte bara styvmoderlig behandling utan dessutom farligt.

Ja, det är en i huvudsak kommunal eller regional fråga. Men staten kan bidra, genom att röja upp i regelverket. Att till exempel göra cykeln till ett eget trafikslag skulle kunna vara ett annat sätt. I dag är det snarast en sorts mellanvariant. Det handlar också om att reda ut krångliga trafikregler och att skylta så att det blir begripligt och tydligt. Vi låter inte bilisterna gissa sig till vilka regler som gäller i en ny stad. Varför ska då cyklisterna göra det?

Just otydligheten skapar irritation och leder till farliga vägar. Trafikreglerna för cyklister bör ses över och skärpas. I takt med att cykelhastigheten i pendlingstrafiken till och från jobbet ökar måste det finnas ett fungerande trafikregelsystem.

En annan del är underhållet. Där staten ansvarar för vägarna ska det givetvis finnas ett tydligt uppdrag om underhåll och drift av cykelvägar. Ett bra exempel från mitt eget hemlän är jämställd snöröjning, där Karlskoga kommun var först ut. Man såg att snöröjningen fick olika konsekvenser för kvinnor och män. Män åker oftare bil. Kvinnor går och cyklar mer och åker mer kollektivtrafik. Vård- och sjukskrivningar till följd av halkolyckor kostar samhället fyra gånger mer än vad vinterväghållningen gör. Och de flesta singelolyckorna drabbar gångtrafikanter och cyklister. Ändå plogar man bilvägarna först och cykel- och gångvägarna sist. De senare leder dessutom ofta till busshållplatserna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Cykelfrågor

Även om det är fler som dör när de sitter bakom ratten eller är passagerare i en bil är det cyklisterna som dominerar slutenvården. 23 000 personer behöver varje år söka sig till ett akutsjukhus för vård efter att ha varit med om en olycka med cykel. Då har vi inte räknat alla de som så att säga bara tar sig till vårdcentralen. Det allra vanligaste är singelolyckor som ofta har orsakats av dåligt underhåll av vägarna. Det går med andra ord att förebygga med bra planering.

Nej, staten ska inte och kan inte göra allt. Men om vi tittar på framgångsrika länder kan vi se att man samverkar på alla nivåer där.

Vi ska inte tvinga folk att cykla, men om vi menar allvar med att man ska kunna välja cykel före bil måste cykeln ju också vara ett riktigt alternativ. Då måste infrastrukturen finnas på plats. Frågan om hur vi ska planera för dem som tar buss, cyklar eller går bör ställas mycket oftare. Vi ska ta bort hinder och framför allt ska man inte bygga nya hinder när det byggs nytt.

Vi liberaler står givetvis bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall till reservationerna 1 och 4.

(Applåder)

I detta anförande instämde Sten Bergheden, Edward Riedl och Jessica Rosencrantz (alla M) samt Robert Halef (KD).

Herr talman! Ett långsiktigt och hållbart transportsystem har stor betydelse för många delar av vårt samhälle. Det handlar om miljön, resandet, hälsan och inte minst landets konkurrenskraft som bidrar till utveckling av vårt samhälle.

En väl fungerande och tillgänglig infrastruktur är viktig för person- och godstrafiken, för turismen och är en förutsättning för att det ska fungera för alla som bor på landsbygden att bo och även verka i olika delar av landet.

Herr talman! Cykeln är ett viktigt transportmedel. Om vi lyckas att få fler att använda sig av cykeln som transportmedel och även åka mer kollektivt så bidrar det både till bättre hälsa och till bättre miljön.

Kommuner och regioner bär det stora ansvaret för den lokala och regionala cykeltrafiken och staten bör stötta med lagar och regler som underlättar för cykling och även bidra med en nationell övergripande nationell cykelstrategi för att främja cykling.

Herr talman! Jag vill framhålla att vi kristdemokrater vill öka resurserna för cykelfrämjande åtgärder under de närmaste åren och vi har avsatt extra medel för detta i vårt budgetförslag.

Jag vill också påminna om att våren 2015 gjorde riksdagen, på initiativ av allianspartierna, ett tillkännagivande till regeringen om att arbeta fram en nationell cykelstrategi.

Och vi kan konstatera att regeringen nu jobbar med att ta fram en nationell cykelstrategi. Det är positivt!

För oss kristdemokrater är det viktigt att fortsätta att arbeta för att förbättra förutsättningarna för att det ska bli säkrare att cykla och motverka trafikolyckor där cykeln är inblandad.

Herr talman! En tredjedel av de resor som görs i dag är kortare än fem kilometer och cykeln är därför ett bra alternativ till andra färdmedel.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Cykelfrågor

Ett ökat cyklande är positivt för att minska trängseln i våra städer. Därför är det viktigt att vi underlättar framkomligheten för cyklister i städerna.

Det är mycket positivt att intresset för cykeln som transportmedel har ökat på senare tid.

Det är också glädjande att det generella trafiksäkerhetsarbetet går framåt. Men tyvärr har antalet som skadas eller dör i cykelolyckor ökat, och det är en utveckling som vi måste ta på allvar. Vi behöver arbeta för att förebygga cykelolyckor så att det blir säkrare att cykla.

Det handlar exempelvis om trafikregler, tydlig skyltning, plogning av snö och sand under vinterhalvåret och att uppmuntra till att allt fler använder cykelhjälm.

Kristdemokraterna anser att det är viktigt att transportsystemets utformning, funktion och användning fortsätter att anpassas till målsättningen att ingen ska dödas eller skadas allvarligt i trafiken. Trafiksäkerheten för cyklister och framkomligheten för cyklister ska prioriteras vid stadsplanering, och arbetet med regelförändringar som underlättar för cykling i våra städer bör prioriteras.

Herr talman! Kristdemokraterna välkomnar att regeringen efter det tillkännagivande som riksdagen gjorde våren 2015 har aviserat att det kommer att tas fram en nationell cykelstrategi.

Vi anser att detta arbete är värdefullt eftersom mer cykling sänker utsläppen, minskar trängseln på våra vägar och ökar folkhälsan.

Vi vill samtidigt framhålla att det finns flera förbättringar att göra för cyklister och att detta gäller bland annat stadsmiljön.

Det är viktigt att vi arbetar för en sammanhängande och säker cykelinfrastruktur över kommungränser och över regiongränser som bland annat förbättrar framkomligheten för cyklister och underlättar för arbetspendling.

Ett av de områden som vi anser att det behöver riktas fokus på är att det bör arbetas fram riktlinjer som närmare belyser möjligheterna för cyklister att göra en högersväng vid rödljus för biltrafik.

Även om det är glädjande att cykelns betydelse som transportmedel ökar kan vi samtidigt se att när andra trafikantkategorier drabbas av färre dödsfall och allvarliga olyckor än tidigare är utvecklingen dessvärre inte lika gynnsam för cyklister.

Strategin för säkrare cykling som har tagits fram av Trafikverket och berörda aktörer är en viktig del i arbetet för att öka trafiksäkerheten för cyklisterna.

Fokus i den kommande cykelstrategin bör vara att göra cykling säkrare med fokus på att minska på antalet olyckor och underlätta framkomligheten.

Herr talman! Jag vill avslutningsvis framhålla att det behövs ett fortsatt och kraftfullt arbete för att öka säkerheten för cyklister i trafiken och att det behövs mer av strategiskt och förebyggande arbete för att minska antalet cykelolyckor.

Vi bedömer att detta ska ske med utgångspunkt från det övergripande målet som gäller för allt trafiksäkerhetsarbete: Ingen ska dödas eller skadas allvarligt i trafiken.

Herr talman! Jag yrkar bifall till Kristdemokraternas reservation och till allianspartiernas gemensamma reservation nr 4.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Cykelfrågor

(Applåder)

I detta anförande instämde Sten Bergheden, Edward Riedl och Jessica Rosencrantz (alla M) samt Göran Lindell (C) och Christina Örnebjär (L).

Herr talman! Jag ska ta min utgångspunkt i ett sommarprogram som sändes sommaren 2015. Det var det sommarprogram som spreds mest, och det var Johan Rockström som pratade. Han betonade allvaret i klimatfrågan och det ansvar som vi nu har. Han sa att vi måste ställa om till att blir planetskötare.

Programmet delades mycket och utgjorde en väldigt bra infallsvinkel till de diskussioner som fördes inför det globala klimatmötet i Paris.

Sveriges åtagande följer den förhöjda ambition som klimatmötet mynnade ut i. Man enades om att i stället för att arbeta för att stabilisera växthusgaserna så att vi åstadkommer en temperaturhöjning på max två grader, skulle man försöka att nå en och en halv grad. Jag tror att det är få av oss som anar hur ambitiöst det målet är, men tyvärr pekar den faktiska utvecklingen fortfarande snarare mot fyra grader än mot en och en halv grad.

Men samarbetsregeringen har ett åtagande, och vi har en ambition som är avancerad. Sveriges bidrag till klimatförhandlingarna var att vi ska bli ett av världens första fossilfria välfärdsländer. Jag har goda förhoppningar om att vi kan enas kring det, så att det inte bara blir samarbetsregeringens åtagande. Fossilfrihet var ett begrepp som myntades av den förra regeringen som tog initiativ till att utreda en fossilfrihet på väg.

Målet i den utredningen var att minst 80 procent av CO2 ska vara borta senast 2030. Det är i ljuset av den som jag ser dagens cykelbetänkande.

Cykeln är alldeles oöverträffad när det gäller fordon för att åstadkomma resultat både ur samhällets perspektiv och för den enskildes klimatansvar. Därför är det glädjande att vi i utskottet förra gången när vi debatterade cykelfrågor kunde enas kring två tillkännagivanden, dels ett om en nationell strategi för cykeln med infrastruktur i centrum, dels ett som myndiggör vuxna cyklister att själva välja var man vill cykla.

Det är också glädjande att samarbetsregeringen levererar och har responderat. Man har satt igång ett arbete med nationell cykelstrategi. Man har också reserverat 100 miljoner för cykelfrämjande åtgärder 2016-2017. Mot den bakgrunden är jag lite förvånad över de reservationer som nu finns. Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på motionerna.

När jag talar med cykelorganisationer är de snarare bekymrade över den snäva tidshorisont som departementet har när det gäller att ta fram den nationella cykelstrategin. Man har talat om att man ska leverera den redan i maj i år. Jag hoppas att arbetet i första hand blir grundligt. Kan det också gå fort är det väl ingen nackdel. Men det viktigaste är att det blir bra.

Jag är också rätt nöjd med att vi i utskottet tydligt skriver vad vi har för förväntningar på arbetet med den nationella cykelstrategin. Vi ger inget tillkännagivande men skriver att vi förväntar oss att man återkommer med ett mål. En strategi är inte så mycket värd om man inte har en tydlig målsättning. Vad ska hela arbetet resultera i? Är det något som är mätbart och kan följas upp?

För mig är ett föredöme för sådana mål arbetet med nollvisionen. Där satte man politiskt ett tydligt mål som först blev ganska hånat av omgivningen. Ha, kan man sätta som mål att ingen ska dödas i trafiken! Jo, det kan man, om man samtidigt förser myndigheterna med de verktyg som behövs för att uppnå det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Cykelfrågor

I dag är Sverige ett land som i princip alla nationer som vill höja sina ambitioner i trafiksäkerhet besöker för att se: Hur gjorde ni? Jag hade nöjet att vara med under i princip hela den resan och vet vad man gjorde. Regeringen gav väldigt tydliga instruktioner till både Rikspolisstyrelsen och dåvarande Vägverket: Det är detta ni ska göra. Ni ska titta på hastighet, och ni ska bygga två-plus-ett-vägar med mittvajer.

Men man gjorde inte bara ett isolerat arbete inom ramen för statsapparaten. Man hade en nationell samling där man hade med kommuner, fackliga organisationer, intresseorganisationer och trafiksäkerhetsorganisationer där man systematiskt stämde av sitt arbete. Gör vi rätt saker? Har vi folk med oss? Är det rätt åtgärder? Jag menar att varenda död människa på vägen är en människa för mycket. Men jämfört med andra länder har vi få dödsfall per körd kilometer i vägsystemet.

Nu tror jag att man ska jobba lika systematiskt med cykelarbetet. Det gäller att vi i politiken är förankrade runt omkring och framför allt i Sveriges kommuner. Det är väldigt glädjande att organisationen Sveriges Cykelstäder har bildats, eftersom kommuner är en av nyckelaktörerna i detta. I vårt betänkande konstaterar vi att merparten av skadorna sker i det lokala cykelnätet. Vad är det man kan göra för att förhindra att olyckorna uppstår? Hur förhindrar vi framför allt de allvarliga incidenterna?

Vi ska kanske återkomma till det när vi diskuterar trafiksäkerhet i kammaren. Man måste fundera över om vi kanske ska revidera inriktningen på vårt trafiksäkerhetsarbete. Det finns en viss motsägelse när man tittar på det övergripande målet.

Vi säger att vi ska åstadkomma åtgärder som leder till bättre hälsa men vidta försiktighetsåtgärder. Har vi stämt av att de försiktighetsåtgärderna inte leder till att människor fastnar i ett gammalt och traditionellt beteende därför att de är rädda för att skadas? Vi måste ha en öppen diskussion. Hur uppmuntrar vi fler att cykla? Det är så väldokumenterat bra för hälsan att vi rör på oss mer och samtidigt ser till att det blir färre skador.

Jag tror att hastigheten i våra städer är en nyckelfråga i sammanhanget. Jag ser det från flera skånska städer, i min egen hemstad, i Malmö och i andra. Kan man få ned bilarnas hastighet ökar det människors vilja att cykla. Det lindrar också de skador som trots allt uppkommer i trafiken.

Jag var i morse på ett seminarium som var väldigt uppmuntrande. Det var ett seminarium som handlade om stadskärnor. Hur ska vi få mer attraktiva stadskärnor? Där finns en klar koppling till vilket transportslag människor väljer.

I dag tror jag att väldigt få människor skulle framhålla en stadskärna med många bilrörelser och många bilparkeringsplatser som ideal för den stad de vill erbjuda sina medborgare. Tvärtom talar väl alla från olika håll om att vi vill ha levande stadskärnor där människor vill vistas utomhus, där de handlar och där de mår bra.

Det var väldigt intressant att få ta del av en undersökning från Melbourne. Tittar man på parkeringsytor och hur mycket vinst de genererar levererar cyklisterna tre gånger så mycket intäkter till handlarna än bilisterna om man räknar intäkt per yta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Cykelfrågor

Det är inte så att cyklister i genomsnitt är rikare än bilister. Men vid cykelparkeringsplatserna sker ett mycket större ombyte. Människor väljer var de handlar, och de drar till sig fler människor. Har man en stadskärna överbelupen med bilar är den inte attraktiv och drar inte till sig nya människor.

Motsvarande undersökning har genomförts i Göteborg. Där har man tittat på kronor per vecka och parkeringsyta. Återigen visar man att en klok planering om man vill ha en levande stad och ett rikt handelsliv i stadens kärna är att planera för cyklister och gångtrafikanter i första hand.

Självklart kommer det att behövas några bilar. Men tidens utveckling och det ambitiösa klimatkravet vi har lagt på oss själva innebär att mer av det bilarbetet måste ske i form av bildelning och mindre av att man äger en privat bil och upptar mycket plats med parkering.

Vi behöver ändra fördelningen. Hela vårt cykelarbete är ett oerhört konstruktivt arbete som både kan gynna mindre klimatpåverkan och bättre hälsa hos människor.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till betänkandet TU7 Cykelfrågor och avslag på reservationerna.

Cykel är ett gammalt fortskaffningsmedel. År 1817 uppfanns cykeln av Karl Drais, en tysk. Det var ett tvåhjuligt fordon likt dagens cyklar men utan pedaler och kedja. Den moderna cykeln med pedaler och kedja uppfanns 1885 av en engelsman som hette John Kemp Starley.

Sedan dess har cyklingen vuxit sig stark i Sverige och i hela världen. Att cykla är miljövänligt. Cykel är utifrån ett folkhälsoperspektiv ett väldigt bra fortskaffningsmedel med effekter på välbefinnandet vid regelbunden användning.

En studie från Nederländerna som publicerades för en tid sedan påvisar att de som cyklar till och från arbetet har en lägre sjukfrånvaro än de som åker kollektivt eller per bil.

Det finns en väldigt stor politisk samsyn om värdet och vikten av stärka cyklingen. Det tycker jag är glädjande. Det kommer att underlätta det fortsatta arbetet med den nationella cykelstrategin som vi nu är inne i.

Jag vill också passa på att ta upp Kent Johanssons utredning, som jag tyckte var en väldigt bra utredning när den landade. Dessvärre tog som jag ser det inte den borgerliga regeringen tag i den utredningen. Det är vad vi nu gör i den nationella cykelstrategin. Men det är ett väldigt bra faktamaterial som jag tror att vi kommer att ha stor nytta av i det fortsatta arbetet.

Arbetet med den nationella cykelstrategin är precis nu igång. Jag har fått förmånen att delta i det vid något tillfälle. Precis som Karin Svensson Smith redogjorde för pågår arbetet. Det kommer att vara leverans till sommaren. Det är till och med så att cykelorganisationerna tycker att det går lite väl snabbt. Det är också någonting som vi får ta hänsyn till när det sedermera gäller slutleveransen.

Vi har i samarbetsregeringen pekat på att vi vill sätta cykling på agendan och framför allt sätta cykelmål. Det finns medel avsatta. Det är totalt 100 miljoner kronor. Det är 25 miljoner 2016 och 75 miljoner 2017 till cykelfrämjande åtgärder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Cykelfrågor

Det kan vara nationella cykelleder. Det kan vara mål och uppföljbara delar som vi kan använda de här pengarna till. Vi får återkomma till vad det kan vara för något. Men målsättningen är naturligtvis att få så många som möjligt att välja cykel som ett alternativ i vardagspendlingen.

Ansvarsfördelningen när det gäller cykelinfrastrukturen är väldigt tydlig. Trafikverket ansvarar för drift och underhåll av det statliga nationella vägnätet, och kommunerna ansvarar för de kommunala vägarna och gatorna. Regionerna tar fram planeringen när det gäller det regionala nätet. Alla måste kunna samverka. Annars spricker möjligheten att nyttja cykeln som ett bra sätt att pendla.

De motioner som tar upp de enskilda vägobjekten måste behandlas i de nationella infrastrukturplanerna och inte minst i de regionala länstransportplanerna. Vi får naturligtvis ta med det i det arbete som komma skall.

Många kommuner har varit framgångsrika i att ta fram kommunala cykelplaner, vilket jag tycker är väldigt värdefullt. Numera finns det ett nätverk som heter Svenska Cykelstäder. Vi har i riksdagen, som jag hoppas att de flesta av er känner till, ett cykelnätverk som jobbar framgångsrikt med alla de cykelorganisationer som finns. Jag vill också passa på att framhäva ett nätverk som har bildats som heter Svensk Cykling. Där har vi aktörer från Cykelfrämjandet till cykelstäderna. Däremellan finns Vätternrundan och andra aktörer. Det är väldigt bra för oss som jobbar med de här frågorna att ha en part att kunna prata med och få respons från. Vi har en cykelfrukost nästa torsdag, som jag vill passa på att bjuda in er till om ni inte har anmält er till den.

Christina Örnebjär tog i sitt anförande upp snöröjningen. Jag vill bara ge ett exempel. I min hemkommun, Motala, införde vi för ett tiotal år sedan att gång- och cykelvägar skulle ha prioritet nummer ett vid snöröjningen. Det var ett liv utan dess like till att börja med. Det var många bilister, företrädesvis män i min ålder, som var riktigt förbannade. Varför skulle man ta cykel- och gångvägen först? Men nu, efter ett antal år, har man insett att det finns ett värde i det, inte minst för att det, precis som Christina sa, är väldigt många kvinnor som nyttjar cykel. Det är också barnfamiljer som ska ta sig fram på gångvägen. I dag funkar det bra just med den delen. Där ser man att det kommunala inflytandet och den kommunala politiken kan göra skillnad om viljan finns.

Jag upplever faktiskt att det har blivit ett helt annat samtalsklimat i dag i våra kommunala församlingar när det gäller cykel. Man ser cykel som en väldigt viktig framgångsfaktor för att kunna nå ett kollektivt mål när det gäller pendlingen.

Jag vill avslutningsvis kommentera reservationen från Alliansen om trafiksäkerhet och trafikregler. Det är naturligtvis också en del som kommer att omfattas av cykelstrategin. Det är ett avsnitt som man diskuterar. Hittills har man haft en väldigt stor diskussion kring säkerheten. Jag håller det för troligt att det verkligen kommer fram någonting i samband med strategin. Exakt hur den ska utformas får vi återkomma till.

Sedan gäller det elcyklar. Det är något som har kommit väldigt snabbt. Jag håller med Boriana. Jag tror att det kommer att växa väldigt snabbt framöver. Vi kommer framöver att behöva behandla frågan: Hur ska vi hantera elcyklarna? Det är också en del som tas upp i den nationella cykelstrategin och som vi lär få återkomma till i kammaren framgent om det kommer att krävas lagstiftning som gör att man behandlar det på ett annat sätt. Det är en fråga som är lite tidigt väckt men som vi kommer att få behandla framöver.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Cykelfrågor

Med det, herr talman, yrkar jag återigen bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna.

(Applåder)

I detta anförande instämde Lars Mejern Larsson, Pia Nilsson, Jasenko Omanovic, Leif Pettersson och Suzanne Svensson (alla S).

Herr talman! Mycket har redan sagts om cykling, så det blir inte mycket för mig att tillföra. Men jag tänkte i alla fall prata lite grann om cykel.

Vi sverigedemokrater är positiva till att människor blir mer aktiva i sin vardag genom att cykla till och från sitt arbete och sina fritidsaktiviteter eller bara till affären. Cykeln är ett bra transportmedel, och det finns många fördelar med ett ökat användande av cykeltransporter, bland annat ur ett folkhälsoperspektiv.

Cyklandet har tagit fart de senaste åren. Bland annat genom Cykelutmaningen har man arbetat hårt för att öka cyklandet. När det gäller Cykelutmaningen har man haft som mål att på arbetsplatser få ihop lag bland de anställda som tävlar om att använda alternativa färdmedel till och från sina arbeten. Det är en rolig lagtävling där deltagarna samlar poäng till lagen genom att gå, cykla och åka kollektivt till och från sina arbeten. För att motivera lagen att kämpa delas vinster ut, ofta i form av värdebevis.

Att ta sig fram med cykel är inte alltid lätt då infrastrukturen i städer och på landsbygden ofta är byggd för motorfordon och lämpar sig dåligt för cyklister. Flera av de motioner vi behandlar i utskottet och i det här betänkandet handlar om att främja ett ökat cyklande och om hur man ska underlätta, så att det går att ta sig fram enklare, snabbare och säkrare. Det handlar om allt från cykelmotorvägar till enskilda små sträckor i kommunerna. Sverigedemokraterna ser gärna att man tar med cykeln när man gör sin stadsplanering och tänker på alla transportslag då det planeras för infrastruktur.

Allt fler använder cykeln. Det beror på många faktorer. Man vill öka den personliga motionen. Man vill kanske, som i Göteborg, slippa trängselskatt. Det kanske är svårt att få parkering. Man kan till och med tjäna tid genom att cykla. Skälen till att man väljer att använda cykel är många.

För att främja att fler människor cyklar kan man med fördel bygga ut hyrcykelsystemet. Det handlar även om att utöka sortimentet. Man skulle kunna erbjuda elcyklar. För pendlare är det många gånger svårt att transportera sin cykel på kollektiva färdmedel. Hyrcyklar vid stationerna skulle vara mycket positivt. Det finns redan. Tyvärr förstörs och stjäls många hyrcyklar, vilket gör det olönsamt för de företag som tillhandahåller dessa. Men för att undvika förstörelse kan man vara kreativ och bygga cykelgarage där cyklarna är mer skyddade.

Herr talman! Säkerheten är mycket viktig i trafiken. Då allt fler väljer cykel som färdmedel för att pendla från och till sina arbeten blir det fler oskyddade trafikanter på våra gator. Jag har försökt ta fram statistik. Jag fann mycket statistik, och statistiken visade väldigt olika saker. Mellan 80 och 100 personer dödas och närmare 6 000 personer skadas varje år - ungefär 30 procent av dem råkar ut för detta vid övergångsställen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Cykelfrågor

Vad gäller i trafiken? Du ska cykla på höger sida av körbanan. Om det finns en cykelbana ska du normalt använda den. Du får dock cykla på körbanan även om det finns en cykelbana när det är lämpligare med tanke på färdmålet. Och i så fall måste du vara mycket försiktig.

Fler och fler som cyklar nyttjar just denna möjlighet att ge sig ut på gatorna, då de vill ta sig fram fort. Gång- och cykelbanor kanske inte är tillfredställande att ta sig fram på med tanke på de hinder som finns, såsom barnvagnar och hundägare som håller i långa koppel. Genom att man befinner sig på vägen ökar risken för allvarliga olyckor dramatiskt. Vi måste hitta möjligheter att separera dessa trafikslag i så stor utsträckning som möjligt.

Sverigedemokraterna ser en ökad olycksrisk när fler cyklister väljer att använda gatorna. Om cyklisterna väljer vägarna i stället kanske kommunerna inte anser att det är lika motiverat att bygga fler cykelbanor.

Vi sverigedemokrater ser också möjligheten att eventuellt göra en större och gedignare körkortsutbildning där man tar mer hänsyn till cykling och att man redan i skolan undervisar mer om cyklar, dess utrustning och hur man tar sig fram i trafiken utan att skadas.

Många cyklister kanske inte ens har körkort, och de har ingen förståelse för hur bilisterna kör, ser och verkar. Kunskaperna om cyklar och hur de får framföras är troligtvis ganska dåliga både hos cyklister och bilister. Vi riksdagsledamöter har fått bevis på detta i ett mejl från en person som skriver att cykelpassager är livsfarliga för cyklister, och många cyklister skadas där de tror att de har rätt att ta sig fram.

(Applåder)

I detta anförande instämde Angelika Bengtsson, Sara-Lena Bjälkö, Per Klarberg och Cassandra Sundin (alla SD).

Herr talman! Det är inte varje gång man sitter på sin kammare, hör en debatt och känner att nej, nu vill jag gå dit och vara med i debatten!

Det här med cykling engagerar ju så fantastiskt, och när man läser det här betänkandet kan man tro att det är lite ogint här i riksdagen, att alla motioner ska avslås och så. Men när man hör debatten förstår man att vi i riksdagen gillar cykling. Det är helt fantastiskt, och det sprider sig utanför våra gränser.

I dag blev jag intervjuad av brasiliansk tv. Han undrade lite grann hur demokratin här funkade. När jag berättade att jag brukar låna en tjänstecykel var det det han absolut ville ha bild på. Tjänstecyklar i parlamentet! Hemma hos oss har vi svindyra - ursäkta språket, herr talman - mycket dyra limousiner i stället, sa han.

Då ser man att det här kan vara en framtidsbild. För vad är cykeln? Den är energisnål. Det finns inget annat transportslag som använder så lite energi i stadstrafik per personkilometer. 10 kilo stål och grejer för att förflytta 85, kanske snart 90 kilo människa i stället för ett och ett halvt ton plåt, stål och skrot som ska dra i väg en stackars människa!

Cykelfrågor

Ytineffektivt är det också med bilar jämfört med cyklar. Tänk så mycket cyklar det får plats på samma yta! Och det är tyst! Inga bullerproblem! Vi undrar var vi ska bygga, för det är buller överallt och vi har konflikter om det. Men gud vad tyst det är när cyklarna kommer! Ibland kan man till och med bli lite rädd för dem när de svischar förbi på trottoarerna.

Varför inte ha tvåfiliga cykelbanor? Fantastiskt - en snabbfil för herrar i trikåer som svischar förbi och en för oss vanliga dödliga!

Dessutom är det snabbt med cykeltrafik i staden. Det finns inget som går fortare. Det är det absolut effektivaste sättet på alla sätt. Vilken härlig stadsmiljö, och lite kostar det också! Om man bygger en cykelbana för 74 miljarder kan man ta ett varv runt jorden nästa, eller hur? Man får inte mycket vägtunnel för de pengarna i jämförelse.

Det är alltså en otroligt penningeffektiv och miljöeffektiv hälsovinstgrej, på alla sätt fantastiskt. Så är det då vi här i riksdagen som säger att nu vill vi satsa på det här. Vi inväntar vår härliga nationella strategi, och sedan kör vi igång - pling, pling!

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 17.)