Barns möjlighet att få vård

Herr talman! Civilutskottets betänkande om barns rätt till vård hanterar den komplicerade frågan om när och hur samhället ska inskränka föräldrars vårdnadsansvar för sina barn. I betänkandet sägs också att barn vars föräldrar tvistar om vårdnaden inte ska ges rätt till juridiskt biträde. När det kommer till frågan om barns möjligheter att få vård är regeringens förslag ganska bra. Tyvärr är tillämpningsområdet alldeles för snävt. Regeringen föreslår att en ordning införs som innebär att socialnämnden i en kommun kan gå in och fatta beslut i fall där föräldrarna inte är överens i frågor som rör psykiatrisk eller psykologisk utredning och behandling enligt hälso- och sjukvårdslagen. Även vissa behandlingar och insatser inom ramen för socialtjänstlagen kan komma i fråga. Majoriteten i utskottet säger i sitt ställningstagande att det är bättre för barnet att vårdnadshavarna gemensamt bestämmer om barnets omvårdnad än att en av dem eller någon utomstående får bestämma. Jag måste säga att det är en ganska universell hållning som jag tror att de allra flesta här i kammaren kan hålla med om. Det problem som vi vill finna lösningar på uppstår när principen om att föräldrarna är de som ska bestämma kolliderar med barnets rätt till insatser för att garantera god psykologisk och fysisk hälsa. Jag måste säga att jag har väldigt svårt att förstå varför regeringen och utskottets majoritet väljer att inta en så snäv hållning när det gäller vilka insatser som ska kunna garanteras vid föräldrars oenighet. Varför blundar majoriteten för risken att en förälder kan neka till viss vård för att till exempel dölja fysiskt våld och misshandel? Varför sätter man föräldrarnas rätt att träta framför barns rätt till god hälsa? Herr talman! I både betänkandet och regeringens proposition avskrivs de krav som den här kammaren tidigare fört fram om att rätt till juridiskt biträde ska införas för barn vars föräldrar befinner sig i en vårdnadstvist. Vi har sagt att domstolar ska kunna förordna sådant här biträde om det finns synnerliga skäl. Det är ett förslag som följer andan i barnkonventionen, ett förslag som sätter barnets rätt i främsta rummet och ett förslag som ger domstolarna ytterligare ett verktyg för att kunna hitta bra lösningar för barnen. Förslaget handlar alltså inte om att det regelmässigt ska utses biträde till barn vars föräldrar är i konflikt. Alla vet vi att det är bäst om man utanför domstol kan hitta lösningar på frågor om vårdnad, umgänge och boende. Och alla vet vi att om det går så långt att en fråga hamnar i domstol har nu bättre möjligheter till medling och verktyg införts för att nå lösningar som alla kan leva med. Tyvärr fungerar inte alltid detta, och tyvärr finns det ibland behov av någon särskild person som har till uppgift att enbart företräda barnet, inga andra intressen. Herr talman! I dag har vi chansen att med ganska små medel stärka barns rätt till god hälsa och fysisk integritet men också rätten till inflytande och makt över den egna situationen. Avslutningsvis vill jag säga att det är så att våra förslag inte är tagna ur luften eller att de på något vis saknar stöd. SKL, Barnombudsmannen, Region Skåne, Roks och Vårdförbundet - i sammanhanget ganska tunga remissinstanser, kan jag tycka - har uttryckt hållningen att tillämpningsområdet borde vara vidare. Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till reservationerna 1 och 2 i betänkandet. (Applåder)

Herr talman! Jag tycker att vi tidsmässigt ligger så snävt till att jag väljer att bara instämma i föregående anförande. Också jag yrkar således bifall till reservationerna 1 och 2.

Herr talman! Barnens bästa har varit den överliggande ambitionen i regeringens proposition Barns möjlighet att få vård . Jag tycker att lagförslaget är mycket bra, och jag är extra stolt över att kunna medverka till denna lagändring. Som tidigare ordförande i en socialnämnd har jag efterfrågat detta. Många gånger har det varit problem framför allt med att få vårdnadshavare att enas om remisser till barnpsykiatrin. I propositionen finns ett antal skarpa förslag till åtgärder som kommer att underlätta och förbättra förutsättningarna för att barn ska få bästa möjliga vård. Det handlar om förtydliganden kring föräldrarnas ansvar och skyldigheter. Det handlar också om att anpassa regelverk och byråkrati så att dessa följer barnens behov, inte tvärtom. Som moderat välkomnar jag alltså denna proposition. Det är på tiden att vi kan anpassa lagstiftningen efter verkligheten. I vår moderna värld har nya familjekonstellationer uppstått, och förväntningarna på föräldrar är annorlunda än vad som gällde till exempel för mina far- och morföräldrar. För oss är föräldrarnas kärlek, omtanke och ansvar avgörande kriterier för ett gott föräldraskap. Det är också viktigt att föräldrarna är medvetna om såväl sina skyldigheter som sina rättigheter och att ingen av dessa rättigheter och skyldigheter är viktigare än barnets väl och ve. Tyvärr händer det alltför ofta att barnets bästa blir ett fiktivt argument - en teoretisk konstruktion som den ena föräldern tolkar och formulerar efter eget gottfinnande, enbart i syfte att sätta dit eller komma åt sin expartner. Ett sådant beteende är inte bara djupt kränkande för barnet utan även en försvårande omständighet i händelse av en tvist mellan föräldrarna. Herr talman! I korthet innebär propositionen följande: Om ett barn har två vårdnadshavare och endast en av dem samtycker till en åtgärd som är positiv för barnet kan socialnämnden besluta om genomförande av åtgärden. Det betyder att socialnämnden inte behöver båda vårdnadshavarnas samtycke, utan det räcker med den ena vårdnadshavarens samtycke om det anses vara det bästa för barnet. I praktiken innebär det ett slut på situationer där den ena föräldern inlägger veto mot något som är bra för barnet bara för att motarbeta den andra föräldern. Propositionen omfattar även insatser enligt LSS, lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, vilket också är särskilt välkommet - så långt alltså lite kort om propositionen. Av propositionstexten framgår dessutom att remissinstanserna och åsikterna har varit många. Input och feedback av alla de slag har inkommit. I propositionen har man på ett förtjänstfullt sätt behandlat och analyserat dem för att till slut landa i propositionens slutgiltiga form och innehåll. Genomgående har remissinstanserna varit positiva till att frågan om barnets rätt till vård lyfts, vilket även nämns i propositionen. Frågan om barnets rätt är också en angelägen fråga för varje regering oavsett konstellation eller partifärg. Faktum är att denna proposition har föregåtts av åtminstone sex betänkanden, tre SOU:er och en proposition inom detta ämne. Oavsett deras innehåll bekräftar de tesen att frågor kring barnets bästa alltid har varit angelägna och föremål för kontinuerlig anpassning och uppdatering. Detta är bra, och så hoppas jag att framtida regeringar fortsätter. Barnets bästa är nämligen ingen kortsiktig plan utan en evig fråga. Herr talman! Detta var lite kort om teorin, men givetvis finns även en praktisk sida som mer handlar om hur propositionen kommer att påverka vardagen och livet för främst de utsatta barn som propositionen syftar till att försvara och hjälpa. Som politiker inser jag att hur väl genomförda utredningar och hur genomtänkta förarbeten vi än har handlar det ytterst om människor. Det är människor som skriver propositioner, människor som ser till att lagarna efterlevs och människor som blir föremål för lagen. Frågan hur barnets rätt bäst tillgodoses i mål om vårdnad, boende och umgänge behöver övervägas ytterligare. Regeringen avser att utvärdera och på nytt överväga tillämpningsområdet av 2006 års vårdnadsreform. Därför är jag öppen för debatt i framtiden om det skulle visa sig behövas. Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i propositionen och avslag på reservationerna. (Applåder)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag. Ungefär 50 000 barn blir varje år delaktiga i att deras föräldrar separerar. Av dem är det dess värre 7 000 vars föräldrar kommer i konflikt eller tvist. Man arbetar för samförståndslösningar från både socialtjänstens och domstolarnas sida, men ändå är det inte sällan vårdnadstvister löses via domstol. Socialnämnderna måste då utreda vad som blir bäst för barnen. Det är mycket påfrestande för barn att ha föräldrar som tvistar och därmed emellanåt förbiser barnets bästa. Förra mandatperioden var jag socialnämndens ordförande i Tyresö, och jag har sett hur dåligt det kan bli för barnen. Propositionen föreslår att om den ena parten inte ger sitt samtycke till stödåtgärder för barnen ska socialnämnden kunna besluta att stödåtgärder ändå kommer till stånd. Det framhålls igen att det är vårdnadshavarna tillsammans som normalt bäst kan tillgodose barnets behov och att beslut om insatser för ett barn trots att en vårdnadshavarna motsätter sig det är ett ingrepp i vårdnadshavarens rättigheter. I detta måste man sätta barnets behov i centrum. Propositionen har i omfattning för inskränkningen av den gemensamma beslutanderätten angivit barn- och ungdomspsykiatrin, Bup, där både utredning och behandling ska inbegripas. Dessutom anges behov av att inskränka beslutanderätten när det handlar om insatser enligt LSS, lagen om stöd och service för vissa funktionshindrade. På dessa områden har man ansett det praktiska behovet vara störst. Det finns en motion där man anser att förslaget ska utvidgas till att omfatta all hälso- och sjukvård, även somatisk vård och tandvård. Man har dock i propositionen kommit fram till att redan de föreslagna förändringarna är viktiga steg för att sätta barnets behov i centrum. Det kan finnas förutsättningar för exempelvis tillämpningen av LVU, lagen om vård av unga, för vårdbehoven som nämns i motionen. Regeringen avser att ge Socialstyrelsen i uppdrag att göra en uppföljning av 2006 års vårdnadsreform, och då är det av yttersta vikt att man överväger tillämpningsområdet, återkopplar och tar i beaktande om det ska utökas. (Applåder)

Herr talman! Barnens rätt är i fokus i båda de frågor som nu debatteras. Man kan förstås inte särskilja detta från en debatt om vårdnadshavarens eget ansvar eller vars och ens ansvar som förälder. I det ena fallet, det som gäller barns möjlighet att få vård, handlar det om att politiker i kommunernas socialnämnder ska träda in och ta den ene förälderns roll - eller för den delen båda föräldrarnas roll - i beslut som gäller barns möjlighet att få vård. I det andra fallet handlar det om att hävda barnets rätt i en vårdnadstvist och peka på den brist som finns i rättssystemet när båda föräldrarna ges möjlighet till företräden medan barnet kan riskera att bli underordnat genom att det saknar möjligheter som båda föräldrarna har. Det finns både likheter som skillnader. Centerpartiet ser att barn riskerar att fara illa när föräldrar saknar insikt om eller vilja att hantera sitt gemensamma barns psykiska hälsa, dess behov av stöd och hjälp - som kanske är orsakat av ett funktionshinder - eller när det riskerar att bli utsatt för våld och övergrepp inom familjen, i skolan, på fritiden eller kanske i föräldrarnas umgängeskrets. Man ska vara medveten om den tuffa sits som många socialnämnder sitter i redan i dag när de ska fatta beslut om omhändertaganden och vilket gediget arbete som behöver göras av socialtjänstens tjänstemän för att bereda ett rättssäkert underlag för deras beslut. Nu utökar vi ansvaret och tyngden på politikerna, samtidigt som vi lyfter bort det från föräldrarna. För att skydda barn som annars riskerar att fara illa ser Centerpartiet detta som en bra och viktig åtgärd när det handlar om barnets psykiska hälsa, insatser inom barn- och ungdomspsykiatrin och behov som kan tillgodoses genom lagen om stöd och service, LSS. Samtidigt vill vi varna för vad det skulle innebära om föräldrar i ännu större utsträckning ser möjligheten att slippa ta ansvar för gemensamma beslut om barnets fysiska hälsa och tandvård, såsom Socialdemokraterna och Miljöpartiet menar i sin reservation. Herr talman! Jag yrkar avslag på dessa reservationer som gäller barns möjlighet att få vård, eftersom Centerpartiet menar att det måste finnas en rimlig avvägning mellan vad föräldrar kan förväntas klara av att ta ansvar för och vad vi ska lägga för ansvar på de folkvalda politikerna i kommunerna. När det sedan gäller rätten till biträde vid vårdnadstvister är Centerpartiet angeläget att gå längre än vad regeringen just nu är beredd att göra. Vi har sett att barns intresse inte har tillgodosetts tillräckligt. Det är först på senare år och mycket tack vare barnkonventionen 1989 som det har påbörjats ett arbete att finna sätt att bättre tillgodose barnens intresse och framför allt lyssna till barnen i vårdnadstvister. Därifrån till att agera i barnens intresse är det dock fortfarande långt, även om det finns goda exempel i Trondheimsmodellen och det som tillämpas i de Stockholmskommuner som har nämnts tidigare i detta arbete. Det gäller säkert på andra håll i landet också. Centerpartiet noterar att riksdagen vid flera tillfällen har begärt att regeringen ska ta fram en lösning som ger barn möjlighet till ett biträde. Om det ska vara en jurist, ett ombud eller ett biträde vet vi inte. Även i de motioner som gett upphov till en del reservationer i detta betänkande finns det en begreppsförvirring. Det finns en oenighet och en osäkerhet om vart vi vill komma. Jag hoppas att vi när regeringen har utvärderat 2006 års vårdnadsreform kommer fram till en för riksdagen acceptabel lösning på frågan hur barns rätt ska tillgodoses i mål om vårdnad, boende och umgänge. Därför, herr talman, yrkar jag avslag på reservationerna från Socialdemokraterna och Miljöpartiet när det gäller juridiskt biträde för barn i vårdnadsmål och självfallet bifall till förslaget i betänkandet. (Applåder)

Herr talman! Först av allt vill jag säga att jag var väldigt glad över detta betänkande. Vi är på god väg att gå i rätt riktning och på alla sätt förbättra barns möjligheter att få vård, få sina röster hörda och bli sedda. Att vi i dag har ett betänkande som ser till barnens bästa i de väsentligaste delarna i deras liv kan man tycka skulle ha skett för länge sedan - naturligtvis. Men att ändra saker och ting, såväl här hemma som i övriga världen, görs inte bara i en handvändning. Många av oss kanske vill se att allt skulle ha skett genast, i morgon. Men, herr talman, man ändrar inte allt till det bättre över en natt. Det krävs mycket arbete. Det krävs utredningar och analyser för att komma fram till ett bra ställningstagande. Vänsterpartiet har under många år debatterat frågan om barns rättigheter och barns möjligheter till vård. Jag ser att detta nu har nått framgång. I dag ska vi besluta om att socialnämnden ska kunna träda in och besluta om en åtgärd för stöd till barnet om den ena vårdnadshavaren inte samtycker till åtgärden. Det, mina vänner, är ett steg i rätt riktning. Detta ska gälla för psykiatriska och psykologiska utredningar och behandlingar samt öppna behandlingsformer. Det är mycket glädjande att vi i dag ska fatta detta beslut. En del i denna kammare tycker inte att detta är tillräckligt och att vi även måste se till att det gäller hälso- och sjukvård inklusive somatisk vård och tandvård. Jag kan förstå det. Men innan man gör så enormt stora förändringar måste man ha så kallat mer kött på benen. Regeringen har aviserat att det kan finnas skäl att i lämpligt sammanhang på nytt överväga tillämpningsområdet. Detta ställer jag mig helt bakom, och jag ser fram emot det. Detta känner jag mig mycket tillfreds med. Jag upprepar det jag tidigare har sagt: För att komma fram till en bra lösning och det bästa resultatet krävs ett stort arbete och en tydlig uppföljning och analys innan man fattar ett beslut. Detta arbete med och för barnens bästa i olika situationer kräver en stor noggrannhet. Det är inget som vi i en hast bara kan fixa till, för vi vill ha mer än en pappersprodukt. Därför anser Vänsterpartiet att utskottets ställningstagande i denna fråga är helt i linje med vad vi står för. Herr talman! Nu går jag in på det juridiska området och frågan om juridiskt biträde för barn i vårdnadsmål. Det är en mycket viktig fråga för Vänsterpartiet som vi har drivit i många år, senast i en motion från riksmötet 2009/10. Det är snart tre år sedan. Vi håller fast vid den, men vi ser också att mycket har hänt under dessa år. En utveckling för barnets bästa har verkligen skett på många områden, inte minst på detta. Det är inte den optimala lösningen att ha ett juridiskt biträde för barn. Två vuxna, föräldrarna, står och skjuter på varandra i en vårdnadstvist. I detta läge är det domstolen som är barnets ombud. Ingen annan kan ta denna plats mellan två skyttegravar. Detta vidimeras också av professionen: Att stå emellan i dessa tvistemål är en omöjlig uppgift. Herr talman! Att verkligen arbeta efter barnets bästa är att i stället arbeta med samförstånd och konfliktlösningar mellan föräldrar. Det är det som gagnar barnet bäst. De flesta föräldrar vill naturligtvis sitt barns bästa, men de ser inte det i ett sammanhang då känslor tar över vid en separation och svallvågorna bara forsar in. Ett arbete i riktning mot att verkligen se till barnets bästa är den modell med konfliktslösning och samförstånd som vi ser har nått jättebra framgång där den har praktiserats, bland annat vid Södertörns tingsrätt i Huddinge kommun. Också Helsingborg är på god väg. Jag tycker att detta är ett föredöme i alla lägen. Barnet sätts verkligen i fokus, och det är väl det som vi alla vill. Det är klart att jag vill att regeringen ska hitta lösningar och gå framåt i denna fråga. Jag har också tilltro till att så kommer att ske. Konflikter mellan föräldrar är skadliga för barnet. Det kan många gånger vara helt förödande att bli indragen i dessa. Därför är arbetet med konfliktlösningar det enda som kan ge ett bra resultat ur ett barnperspektiv och naturligtvis också för föräldrarna. Konfliktlösningsmodellen är det bästa alternativet. Att ha ett juridiskt ombud för ett barn i rättssalen är att ställa en person mitt i skottlinjen. Då vet vi vad som händer. Nej, dra tillbaka vapnen och börja prata! Då ser vi resultat. Herr talman! Visst kan det jag står och säger här tyckas enkelt. Men vi kan konstatera att samtal och att lägga ned vapnen är en framkomlig väg som vi fortsätter att arbeta med i alla lägen, inte minst inom detta område. Nu, herr talman, kommer det något förvirrande, nämligen mitt yrkande. För att ha både hängslen och livrem och överrock - det krävs en stor överrock i denna fråga om ett juridiskt ombud för barn i vårdnadstvister - ställer sig Vänsterpartiet bakom reservation 2, så jag yrkar bifall till den. Det går på tvärs med vad jag tidigare har sagt. Men som jag säger vill vi ha både hängslen och livrem och en stor överrock till dess att andra lösningar har framkommit. Det handlar alltså om arbete med konfliktlösningar, som är det bästa i det här fallet. När vi har rott det i land finns det inga fler motioner om något juridiskt biträde. Det är som sagt det bästa alternativet. Men i brist på något annat ställer jag mig som sagt bakom reservation 2 och yrkar bifall till denna.

Herr talman! Det är spännande att få vara med i en debatt om barns möjligheter att få vård. För vem av oss i den här kammaren eller någon annanstans vill inte våra barns bästa? Att barn ska få växa upp i trygga förhållanden är det viktigaste för oss politiker. Det är det som är framtiden i vårt land. I betänkandet behandlas barns möjlighet att få vård i de fall då den ena vårdnadshavaren inte samtycker till en åtgärd. I dag måste båda föräldrarna ge sitt samtycke till vård eller behandling av barnet. Herr talman! Utgångspunkten ska alltid vara att föräldrarna eller vårdnadshavarna gemensamt är de som bäst kan tillgodose barnets behov och besluta om vård. Samtidigt kan vi inte blunda för att det i verkligheten trots allt förekommer föräldrar som av olika anledningar brister i sitt ansvarstagande. Det förekommer att barns behov inte tillgodoses. Därför öppnar nu regeringen i propositionen för möjligheten att socialnämnden ska få besluta om att barnet ska få vård trots att den ena vårdnadshavaren motsätter sig detta. Socialnämnden ska då få besluta om det tillsammans med den ena vårdnadshavaren om det krävs med hänsyn till barnets bästa. Förändringarna omfattar, som vi har hört, behov av vård inom barn- och ungdomspsykiatrin, åtgärder inom socialtjänsten rörande att man utser en kontaktperson eller en familj och vissa åtgärder inom LSS. Socialdemokraterna vill utvidga förslaget till att omfatta all hälso- och sjukvård och även tandvård, vad jag förstår. Regeringens proposition innebär redan nu en inskränkning i vårdnadshavares rättigheter. Men vi anser att det är motiverat med hänsyn till barnets bästa. I dessa frågor måste man alltid gå varligt fram. Vi vill ju trots allt framhålla att det i alla skeden är en förälders enskilda och gemensamma ansvar att ge en trygg miljö och goda uppväxtvillkor för barn och unga. Därför vill vi i dagsläget inte sträcka oss dit, utan vi nöjer oss med de områden som jag nyss nämnde. Vi kristdemokrater yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga motioner och reservationer.