Avtal om fördjupat partnerskap och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Kirgizistan, å andra sidan

Herr ålderspresident! Ärendet vi nu debatterar är utrikesutskottets betänkande UU23 Avtal om fördjupat partnerskap och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Kirgizistan, å andra sidan.

Herr ålderspresident! Det finns många likheter mellan Kirgizistan och Uzbekistan men också stora skiljaktigheter, precis som det gör mellan de nordiska länderna. Varje land är unikt. Likheterna är att Kirgizistan har varit en del av Sovjet, att Kirgizistan blev självständigt 1991 när Sovjet föll samman men också att det är ett land med demokratiskt underskott och bristande respekt för mänskliga rättigheter och civilsamhället. Det är ett land som fortfarande är medlem i flera ryssbaserade organisationer, precis de som jag nämnde i mitt tidigare anförande. Och det är ett land där Kina bygger sin Silk Road eller Belt and Road – vilket man vill använda.

Men det är också ett land där det, precis som i Uzbekistan, finns framtidstro. Det är ett land där människorna, medborgarna, vill ha ekonomisk utveckling, demokrati och ett fungerande civilsamhälle. Det är också något jag har fått höra under alla år jag har besökt Kirgizistan.

Jag tror därför mycket på det avtal som vi nu debatterar. Jag tror att det kommer att bidra till ökad säkerhet och ökad trygghet men också till ekonomisk tillväxt och större respekt för mänskliga rättigheter.

Kirgizistan är det land i Centralasien som har kommit längst när det gäller demokrati. Det är ett land som har haft och till viss del fortfarande har stora problem med terrorism. Om jag minns rätt fanns det runt tidigt 2000-tal inte ett fungerande parlament eller en fungerande regering. Men en dam, Roza Otunbayeva, trädde fram och tog på sig rollen som president. Hon gjorde något så ovanligt men viktigt som att se till att det blev ett val, och hon steg av när det fanns en vinnare. Det har därefter varit flera val där valresultatet har respekterats. Det är inte alltid det sker, men i Kirgizistan har valresultatet respekterats. Det har blivit skifte av majoritet.

Det kan tyckas vara en liten fråga, och det kan tyckas vara självklart. Men det är det inte. Det är absolut inte självklart, herr ålderspresident.

Jag tror därför att ett fördjupat handelsavtal kan leda till ett väldigt bra resultat, speciellt eftersom det finns en vilja på alla nivåer i samhället att utveckla de internationella kontakterna och relationerna med väst. I Kirgizistan har jag nämligen hört exakt samma argument som i Uzbekistan och i övriga centralasiatiska länder: Vi behöver handel och samarbete med EU, med väst. Varför vänder ni oss ryggen?

Jag ser att det här avtalet är välkommet. Det är även välkommet från EU, eftersom det kan ge oss möjlighet att utveckla vår handel, få tillgång till tillväxt och även påverka en del av världen där vi inte är aktiva sedan tidigare.

Om EU kan få större inflytande ser jag också möjligheter att begränsa en kinesisk framfart. Det är något som vi sällan diskuterar här i kammaren, men jag ser den frågan som viktig. Jag ser det som centralt att vi aktivt arbetar med alla instrument som finns.

Jag ser det också som viktigt att det är just ett avtal, att det inte handlar om ett medlemskap. Det är viktigt att göra distinktionen mellan ett medlemskap och ett avtal om samarbete och handel.

Herr ålderspresident! I mitt förra anförande glömde jag att yrka bifall till förslaget i betänkandet. Därför hoppas jag att det accepteras att jag självklart yrkar bifall till förslagen i både detta betänkande, UU23, och betänkande UU22. Jag ber om ursäkt. Jag var så ivrig att få lov att debattera om två centralasiatiska länder att det föll bort.

Låt mig nämna en annan fråga, som Miljöpartiet ofta debatterar: miljö. Centralasiatiska länder som både Uzbekistan och Kirgizistan lider av omfattande vattenbrist, omfattande erosion och svårigheter för jordbruket att utvecklas. Genom detta avtal finns det möjligheter att jobba för att vattentillgången ska kunna bli bättre genom annan användning och genom utveckling.

Det finns också möjligheter att stoppa erosionen, som är ett omfattande problem. Jag vet att det är ett problem som EU och FN arbetar med. Det gör också en organisation som vi inte är bekanta med här i Sverige men som finns i många muslimska länder: Aga Khan Foundation.

Detta visar hur många olika aktörer som är involverade när det gäller utveckling och säkerhet i Centralasien. Det är dags att också EU tar större plats och inte bara har ett missionskontor.

Herr ålderspresident! Ledamoten Cederfelt! Nu står vi här igen och pratar om Centralasien. Det var inte så länge sedan sist.

Även i det här avtalet, liksom i det vi nyss talade om, finns det allmänna skrivningar om mänskliga rättigheter. Det finns i många internationella avtal. Men problemet är vad som händer när de inte efterlevs. I vår förra debatt nämnde jag avtalet som EU har med Nya Zeeland, där man har formulerat just ska-krav i stället för bör-krav.

Jag undrar om ledamoten kan peka på vilka konkreta konsekvenser det skulle få för Kirgizistan när det gäller hur man ska möta repressionen mot opposition, medier och människorättsförsvarare. Om detta fortsätter att förvärras, vilka konsekvenser får det för Kirgizistan enligt det här avtalet? Om ledamoten menar att de kraven finns i avtalet måste man också veta vilka konsekvenserna blir om man inte lever upp till dem. Eller är det här i praktiken ett avtal utan någon verklig demokratisk villkorlighet?

Herr ålderspresident! Låt mig nämna, vilket inte har gjorts här, att det finns en vilja hos länderna, i det här fallet Kirgizistan, till egen utveckling. Detta finns med. Kirgizistan har självt antagit utvecklingsmål som säger att landet ska finnas med i topp 60 när det gäller ekonomisk utveckling och respekt för medborgarna. I dag befinner sig landet långt ned. Av 160 länder är Kirgizistan på 117:e plats, men Kirgizistan har inte givit upp. Det tycker jag är ett bra tecken – inte att man befinner sig på 117:e plats utan att man arbetar för att landet ska lyckas.

Ska ett land lyckas långsiktigt gäller det att inte bara jobba med ekonomin – det är viktigt att notera. Det handlar också om mänskliga rättigheter, demokrati och ett inkluderande samhälle. Det är precis vad man fokuserar på i avtalet med dess 350 sidor. Kan inte Jacob Risberg se något positivt med detta? Jo, det har ju Jacob Risberg sagt, så den frågan behöver kanske inte upprepas. Men jag skulle gärna höra starkare ord från Jacob Risberg om att avtalet kan och kommer att bidra till ekonomisk och demokratisk utveckling i Kirgizistan.

Herr ålderspresident! Jag tackar ledamoten Cederfelt för svaret.

Ja, avtalet kan mycket väl leda till inte bara ekonomisk utan också demokratisk förbättring i Kirgizistan, men det finns ingen garanti för det. På de 370 sidor som avtalet omfattar står det ingenting om vad konsekvenserna blir om man inte lever upp till de krav som ställs. Det nämns väldigt mycket om demokrati. Även civilsamhället nämns. Det pratas om fria medier, fria val, demokrati och så vidare. Men det står ingenting om vad som händer när man inte lever upp till det, och det är det jag saknar.

Ska avtalet på riktigt bidra till förbättring krävs inte bara vilja. Det finns i dag en vilja som jag tycker är väldigt positiv i Kirgizistan. Men vilja förändrar inte länder, utan det krävs också agerande. Dessutom krävs konsekvenser om man inte lyckas leva upp till det här. Det är det jag saknar. Jag skulle vilja veta av ledamoten huruvida det blir några konsekvenser ifall Kirgizistan inte lever upp till de villkor som ställs vad gäller mänskliga rättigheter och så vidare.

Herr ålderspresident! Ja, det blir konsekvenser i praktiken. Jag är helt övertygad om att även Jacob Risberg kommer ihåg korruptionshistorierna i Centralasien och att företag varit etablerade men dragit sig undan och inte velat vara med. Det här visar hur viktigt det är att ett land arbetar aktivt på alla nivåer för bättre ekonomi och för ordning och reda. Detta är precis vad avtalet handlar om: ordning och reda, demokrati och transparens.

Med tanke på den situation vi har i dag gällande konkurrens, bristande säkerhet och hot är jag övertygad om att utvecklingen kommer att bli positiv. Inom EU måste vi aktivt arbeta för att hitta nya samarbetspartner och nya handelspartner och för att andra länder ska få möjlighet att växa demokratiskt.

Herr ålderspresident! Det är lite déjà vu här i kammaren just nu, känns det som.

Vi fortsätter nu diskussionen om EU:s fördjupade relationer i Centralasien. Även här är utgångspunkten enkel: EU:s utrikes, handels- och partnerskapspolitik måste vila på unionens grundläggande värden. Respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstatens principer och mänskliga rättigheter får inte vara förhandlingsbara.

Regeringen föreslår att riksdagen ska godkänna ett fördjupat partnerskaps- och samarbetsavtal mellan EU och Kirgizistan. Avtalet ska ersätta ett äldre avtal från 1999 och fördjupa de politiska och ekonomiska relationerna mellan parterna. Regeringen framhåller att avtalet grundas i demokrati, mänskliga rättigheter, grundläggande friheter och rättsstatens principer.

Herr ålderspresident! Miljöpartiet motsätter sig inte samarbete med Kirgizistan. EU behöver relationer som stärker hållbar utveckling, rättvis handel, klimatomställning, utbildning, social utveckling och regional stabilitet. Men samarbete får inte bli ett sätt att belöna auktoritär utveckling. När demokratin försvagas måste EU använda sin tyngd för att försvara det öppna samhället.

Herr ålderspresident! Kirgizistan har länge setts som ett av Centralasiens mer öppna länder. Just därför är utvecklingen så allvarlig. Landet rör sig i fel riktning. Makten har koncentrerats till presidentämbetet. Rättsväsendet och statliga påtryckningsmedel har använts mot oppositionella, journalister, bloggare, människorättsförsvarare och civilsamhällesaktörer.

Herr ålderspresident! Det fria ordet är under press. Civilsamhället begränsas. Lagstiftning om så kallade utländska representanter riskerar att misstänkliggöra organisationer som arbetar för mänskliga rättigheter, jämställdhet, demokrati och rättsstat. Val kan administreras effektivt och ändå genomföras i en miljö där kandidater, väljare och medier inte har verkligt fria förutsättningar.

Mot den bakgrunden räcker det inte att avtalet innehåller allmänna formuleringar om demokrati, mänskliga rättigheter och civilsamhälle. Det är bra att orden finns där, men orden måste följas av krav. Det behövs uppföljning, och det behövs konsekvenser när utvecklingen går åt fel håll.

Herr ålderspresident! EU borde tydligt kräva konkreta förbättringar: stärkta fria medier, skydd för oberoende civilsamhälle, rätt för oppositionen att verka, oberoende domstolar och ett slut på trakasserier mot människorättsförsvarare. Det är inte orimliga krav. Det är själva grunden för ett demokratiskt samhälle.

Det här handlar inte om att isolera Kirgizistan. Det handlar om vilken sorts relation EU ska bygga – en relation som stärker människor, rättigheter och långsiktig hållbar utveckling eller en relation som främst stärker makthavare och ekonomiska intressen.

Herr ålderspresident! Centralasien blir allt viktigare geopolitiskt. EU:s intresse för regionen växer. Det gäller handel, energi, råvaror, konnektivitet och säkerhet. Men ju större EU:s intressen blir, desto viktigare blir det att unionen inte tappar sin moraliska kompass. Strategisk politik utan värderingar blir kortsiktig. Handel utan rättigheter blir svag. Partnerskap utan demokratiska krav riskerar att legitimera förtryck.

Herr ålderspresident! För Miljöpartiet är det avgörande att EU:s politik håller ihop. Klimatomställning, hållbar handel, fred, demokrati och mänskliga rättigheter är inte separata spår. De hör samman. Ett samhälle där medier tystas, domstolar politiseras och civilsamhället misstänkliggörs blir inte heller en stabil partner för långsiktig hållbar utveckling.

Sverige ska därför inte säga ja till ett avtal som fördjupar EU:s relationer med Kirgizistan utan tillräcklig demokratisk villkorlighet. Miljöpartiet anser att riksdagen därför bör avslå propositionen.

Men om riksdagen, trots mina goda argument, ändå godkänner avtalet måste regeringen ta ett betydligt större ansvar i EU. Regeringen måste verka för att samarbetsrådet och avtalets övriga institutioner används för systematisk uppföljning av mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer. Civilsamhället måste involveras på riktigt, inte behandlas som ett tillval.

Regeringen bör också återkommande rapportera till riksdagen om hur Sverige driver dessa frågor, vilka krav som ställs, hur fria medier och civilsamhälle involveras och om EU är berett att använda avtalets möjligheter till åtgärder när åtaganden inte följs.

Herr ålderspresident! EU:s trovärdighet avgörs inte av hur ofta unionen säger ordet demokrati. Den avgörs av om EU försvarar demokratin när det också finns geopolitiska och ekonomiska intressen på bordet. Sverige ska vara en tydlig röst för mänskliga rättigheter, frihet och rättsstatens principer. Därför yrkar jag bifall till Miljöpartiets reservation nummer 1.

Herr ålderspresident! Jag skulle vilja fråga Jacob Risberg var han egentligen hittar allting om att det inte ska finnas några konsekvenser. Visst finns det med i avtalet och också i medvetenheten hos Kirgizistan. Ska man lyckas vända trenden gäller det att se till att samarbeta och uppfylla de kriterier som finns i avtalet.

Det handlar om att hitta en utveckling och att hitta andra samarbetspartner än de totalitära grannarna. Här har vi EU och vad EU kan erbjuda. Ser inte Jacob Risberg det positiva för utvecklingen i den riktning som Jacob Risberg säger sig vilja ha i att det kommer ett avtal till stånd?

Herr ålderspresident! Jag säger detta för att jag tycker att det är viktigt att vi ser det positiva i att det finns ett avtal som ska stödja demokrati och respekt för mänskliga rättigheter. Det handlar inte om upprepning. Det handlar om att se till att få en belysning ur olika perspektiv av vad synsättet är på avtalet och dess framtid.

Herr ålderspresident! Tack, ledamoten Cederfelt, för frågan!

Vi är väldigt positiva till att teckna avtal med både Uzbekistan och Kirgizistan och hoppas verkligen att de leder till en positiv utveckling.

När nu ledamoten Cederfelt säger att det finns konsekvenser för Kirgizistan kanske ledamoten vill tala om vilka konsekvenserna blir om de inte lever upp till de villkor som vi sätter upp vad gäller demokratisering, fria medier och civilsamhällets roll.

Herr ålderspresident! Konsekvenserna finns. Det kommer att bli minskad handel, och det kommer att bli minskat samarbete. Det är helt motsatt det Kirgizistan önskar på alla nivåer i landet. Låt mig säga det.

Det är också någonting annat som jag skulle vilja lyfta fram. Ser inte Jacob Risberg risken att andra aktörer stärker sitt fäste i Uzbekistan om inte EU finns med och vad det kan medföra?

Silk Road har nämnts. Jag har inte fått en enda kommentar om vad det kan innebära för negativt. Jag har talat om säkerhetsfrågorna och Ryssland. Jacob Risberg har inte bemött detta med ett enda ord.

Jag har nämnt utbildningssamarbete som finns med Kirgizistan och Indien. Något jag inte nämnt tidigare, men som jag nämner nu, är att Turkiet också är aktivt och bygger ut ett samarbete.

Vad kan Europa göra för att länderna ska bli bättre och för att det ska bli bättre länder att leva i för deras medborgare? Det skulle jag vilja ha mer klarhet i.

Herr ålderspresident! Jag tackade för mig i talarstolen redan i förra veckan. Jag ska inte upprepa det. Jag vill ändå säga att det har varit väldigt roligt att få möjlighet att debattera Centralasien som sista ärende under mina 23 år i riksdagen.

Jag hoppas innerligt att debatten om Centralasien kommer att fortsätta här i kammaren med positiva förtecken så att vi kan utveckla vårt svenska samarbete, men med respekt för alla de fundamentala rättigheterna.

(Applåder)

Herr ålderspresident! Jag vill börja med att passa på att tacka Margareta Cederfelt för de debatter vi har haft. Vi har haft ganska många meningsutbyten här i talarstolen.

Jag hoppas att vi får se både ett fritt Uzbekistan och ett fritt Kirgizistan i framtiden. Kanske möts vi någon gång på en gata i Tasjkent eller i någon marknad i Bisjkek. Det skulle vara väldigt trevligt att återuppta bekantskapen där.

EU finns redan med här och har funnits med sedan 1999. Det finns ett avtal. Jag nämnde kanske inte i den här debatten men i den förra debatten oron för Rysslands och Kinas involvering och betydelse för just länderna i Centralasien. Det kräver såklart ökat samarbete med EU.

Jag tror att vi är överens om allt, förutom just att jag saknar de krav som vi bör ställa när vi tecknar den här typen av avtal. Annars är det väldigt stor risk att det blir ekonomiska intressen som styr. Det snarare stärker makten för vissa personer än leder till demokratisk utveckling.

Jag hoppas att jag har fel i det här läget. Men vi har exempel sedan tidigare på att det när man inte riktigt ställer krav på ett allvarligt sätt tyvärr inte alltid till leder demokrati och mänskliga rättigheter.

Med det vill jag passa på att än en gång tacka Margareta Cederfelt.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 17.)