Associationsrätt

Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till reservationerna 1 och 4 i betänkandet.

I betänkandet finns tillkännagivanden från Alliansen och Sverigedemokraterna. Det märks att partierna börjar ladda inför valet, för det ska sättas bilder på hur dåligt det går för Sverige. Men det är ingen lätt uppgift.

Till skillnad från under allianstiden sjunker arbetslösheten, och ungdomsarbetslösheten är den lägsta på 13 år. Fler kan gå hemifrån på morgonen och säga att de går till jobbet. Fler kan bidra till det gemensamma.

Nyföretagandet ligger på höga nivåer. Under 2016 ökade nyföretagandet i landet med 6,4 procent. Bolagsverket registrerade 68 793 nya företag.

Förutsättningar för kvinnor och män i bolagens styrelser, vad som är rimlig insats för att starta ett aktiebolag och ordning och reda på papperen är frågor som kommer att beröras i denna debatt.

Herr talman! Om kvinnor bedömdes efter sin kompetens hade näringslivet redan varit jämställt. Men så vet vi att det inte är, och den positiva utveckling som ändå sker går för långsamt.

Enligt Allbrights sammanställning sitter det kvinnor på 32 procent av stolarna i landets börsbolagsstyrelser. På ordförandestolarna är det betydligt glesare mellan kvinnorna. Hela 94 procent av Sveriges styrelseordförande är män. Likadant ser det ut på vd-posterna. Även här är 94 procent män. I bolagens ledningsgrupper är 80 procent män.

Enligt Andra AP-fondens kvinnoindex handlar det om decennier innan andelen kvinnor och män uppnår balans i styrelser och ledningar. Tror man att förändringstakten kommer att vara stor tar det kortare tid. Tror man att förändringstakten kommer att ligga på i genomsnitt vad den har gjort de senaste tolv åren kommer det att ta längre tid. Frågan är naturligtvis hur länge man vill vänta.

Även från den tidigare alliansregeringen har signaler kommit om att könskvotering i bolagsstyrelser är viktig. Det går för långsamt och argumenten mot lagstiftning eroderar, hävdade finansminister Anders Borg.

Jämställdhet har alltid ett värde i sig själv ur ett rättighetsperspektiv och ett demokratiskt perspektiv.

Det stärker också bolagens lönsamhet och konkurrenskraft. Enligt Avanza har jämställda bolag de senaste tre åren gett tillbaka dubbelt så mycket till ägarna jämfört med genomsnittet på Stockholmsbörsen.

Det finns bolag på Stockholmsbörsen som klarar sig bra ur ett jämställdhetsperspektiv. Det finns även bolag som inte gör det. 27 bolag saknar kvinnor i styrelsen, och 80 bolag har ingen kvinna i ledningsgruppen. Finans- och konsumentbranschen har högst andel kvinnor i sina styrelser. Råvaru- och tjänstebranschen har lägst andel. Det ser alltså olika ut.

Herr talman! Mot bakgrund av denna statistik kan man välja förhållningssätt. Man kan antingen sätta sin tilltro till naturens gång, vänta och hoppas att det kommer att lösa sig av sig självt. Eller så tänker man att det som så många gånger förut krävs politiska beslut för att utjämna skillnader.

Kvotering löser inte alla problem men nyanserar bilden av vem som kan och vill bli chef, skapar fler förebilder, ger en mer korrekt spegling av samhället och är en stor politisk signal om viljan till jämställdhet.

Ett politiskt beslut om könskvotering till bolagens styrelser vore bra för en mer jämställd, nyskapande och konkurrenskraftig arbetsmarknad.

Det hade varit välkommet om regeringen lagt fram en proposition på riksdagens bord om könskvotering i bolagsstyrelser. Men de konservativa krafterna i riksdagens civilutskott, bestående av Alliansen och Sverigedemokraterna, har enats om att det mest effektiva sättet att uppnå mer jämställda styrelser är att inte sända signalen till landets bolagsstämmor om att öka jämställdheten eftersom det kommer en lag 2019.

Signalerna om kvotering har haft betydelse för att förändringstakten i bolagsstyrelsernas sammansättning skulle ta fart. Med riksdagens tillkännagivande om att stoppa detta riskerar förändringstakten att avstanna. Det beklagar jag.

Herr talman! Fredrik Reinfeldts majoritetsregering lade 2009 fram en proposition till riksdagen om att kravet på aktiekapital för den som vill bilda ett aktiebolag ska uppgå till 50 000 kronor. Om detta har vi haft en samsyn. Fredrik Reinfeldts majoritetsregering kunde 2009 ha valt att lägga fram ett krav på aktiekapital på 25 000 kronor eller 1 krona. Men man valde 50 000 kronor, och det fanns skäl till det.

Det är väl känt att ett aktiebolag endast kan användas en begränsad tid i brottsligt syfte innan samhällets kontrollmekanismer slår till. Brottsuppläggen förutsätter därför att det ständigt finns nya aktiebolag att tillgå som kan ersätta de bolag som har förbrukats. Kravet på ett aktiekapital om 50 000 kronor i ett bolag stoppar i och för sig inte missbruk, men det kan utgöra ett visst hinder för personer som vill starta ett bolag i oseriöst syfte.

Att det krävs ett kapitaltillskott av den som vill starta ett aktiebolag borgar i någon mån för att företagaren har en genomtänkt och hållbar affärsidé som han eller hon är beredd att satsa en del egna medel på för att förverkliga.

Att ägaren själv satsar kapital kan vidare antas minska benägenheten hos företagaren att ta alltför stora risker med verksamheten.

Ett kapitalkrav utgör också ett visst hinder för att aktiebolagsformen utnyttjas för att nå skattemässiga fördelar.

Detta har varit argumentationen. Den har vi varit överens om när motioner som krävt ett borttagande av aktiekapital behandlats i utskottet – åtminstone när justitieministern var moderat.

Det var även den tidigare regeringens argumentation. När justitieministern hette Beatrice Ask avslogs denna typ av förslag på sänkt aktiekapital till 25 000 kronor eller noll kronor.

Nu går Alliansen och Sverigedemokraterna fram med krav på sänkt aktiekapital för bildandet av aktiebolag. Det ska sänkas till 25 000 kronor ”som ett första steg”. Det är en viktig slutkläm, för det indikerar att Alliansen och Sverigedemokraterna är överens om att helt avskaffa aktiekapitalet. Frågan är bara varför man inte klipper till med noll kronor på en gång. Varför vänta?

Samtliga partier som står bakom majoritetstexten i betänkandet vill sänka aktiekapitalet mer än till 25 000 kronor. Majoriteten ser sänkningen som ett första steg.

I betänkandet hänvisas till arbetet på EU-nivå om de så kallade SUP-bolagen. Här ska det räcka med 1 euro i aktiekapital. I betänkandets majoritetstext välkomnas lagstiftningen på EU-nivå.

Vad utskottets majoritet gör är att helt avfärda de invändningar mot de så kallade SUP-bolagen som har inkommit från betydande delar av den svenska statsförvaltningen.

Det är stor skillnad på när Alliansen utgör regering och när den utgör opposition.

När det gäller undantag från revisionsplikten har vi inte någon annan uppfattning än den som regeringen tidigare gett uttryck för. Vi vill också peka på det arbete som pågår inom EU och som syftar till att motverka skatteflykt. I det arbetet spelar revisionsplikten en stor roll.

(Applåder)

Herr talman! Jag yrkar bifall till betänkandet och till reservation 5.

Jag tänkte att jag skulle börja där Lars Eriksson slutade, nämligen med frågan om aktiekapitalets storlek. Vid en internationell utblick över grannekonomier till Sverige kan man konstatera att nästan alla länder och nästan alla jämförbara ekonomier i EU har en bolagsform som innebär ett begränsat personligt ansvar och kräver noll eller väldigt lite i startkapital.

Varför är detta en viktig reform för Sverige? Jo, därför att nyföretagande inte alltid ser ut som det gjort tidigare. För många är det inte kapital bestående av lokaler, möbler, utrustning och maskiner som är det bärande, utan en idé. Varför är det så att den som har en app eller en idé om en app och vill förverkliga den ska tvingas pytsa in 50 000 kronor i ett aktiebolag för att kunna komma igång? Annars är man hänvisad till den mer riskfyllda form av företagande som det innebär att starta en enskild firma.

Varför skriver Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet i sin reservation att aktiekapitalet fyller en funktion som en spärr mot ogenomtänkt och oseriöst företagande? Det är lite förbluffande att vänstergänget i Sveriges riksdag i realiteten står här och säger att det råder en presumtion att den som är mindre bemedlad och mindre kapitalstark står för mer oseriöst eller ogenomtänkt företagande. Det är häpnadsväckande, måste man säga.

Och varför är det så att övriga ekonomier i Europa klarar av att ha ett sådant här system? Om det var så som Socialdemokraterna hävdar skulle inte det här vara den gängse formen runt om i Europa. Därför är detta ett viktigt ställningstagande från utskottet i dag.

Därefter vill jag gå över till det andra viktiga tillkännagivandet av de fyra tillkännagivanden vi har till regeringen i det här betänkandet, nämligen det om bolagskvotering. Vad är det då egentligen vi diskuterar? Vi har i dag en representation av kvinnor i börsbolagsstyrelser på 32 procent. Jag är den förste att säga att det är ett viktigt och angeläget arbete att uppnå jämställdhet i alla delar av samhället. Därför är det så märkligt att det så att säga hissas upp ett rött skynke framför näringslivet. Socialdemokraterna pratar om att det är angeläget att verka för ökad jämställdhet i näringslivet, inte på arbetsmarknaden i dess helhet; det är inom näringslivet vi ska kvotera. Det gäller just börsbolagsstyrelserna. Men om det är en normerande effekt man vill uppnå, varför vänder man sig då inte till ideella föreningar och till kommunala bolag, där det faktiskt är vi politiker som utser vilka som ska sitta i styrelserna?

Vi har 200 börsbolagsstyrelser, men vi har 1 600 kommunala bolag. De kommunala bolagen, där det är vi politiker som styr, omfattas inte av det här förslaget. Det största börsbolaget i Sverige har 40 000 anställda. Jämför med till exempel fackföreningsrörelsen! Byggnads har 100 000 medlemmar. Det är en synnerligen normerande kraft på svensk arbetsmarknad. Där är det noll kvinnor i styrelsen.

Det som vi i realiteten pratar om är att kvotera från dagens 32 procent till 40 procent. Det var det som var förslaget. Lagstiftningen har nu dragits tillbaka, men det var en lagstiftning som i realiteten hade träffat kanske 200 personer. Alla kvinnor som hade träffats av den lagstiftningen hade alltså fått plats i denna kammare, herr talman. Jag tror inte att Sveriges riksdag någonsin har varit i närheten av att diskutera en lagstiftningsprodukt som träffat så få svenska medborgare. Det, herr talman, är plakatpolitik när den är som absolut sämst.

Det socialdemokratin borde börja med att göra är att sopa framför egen dörr genom att se till att det råder jämställdhet i arbetarrörelsen och se till att driva på för att vi får jämställda bolagsstyrelser i de kommunala bolagen, som vi faktiskt är med och styr. Socialdemokraterna är de facto med och styr i de flesta av landets kommuner. Morgan Johansson sa dock under en dragning med civilutskottet för ett par år sedan, tror jag att det var, att det är alldeles för komplext att ställa det kravet på kommunala bolag. Man ställer alltså ett krav på andra som man inte är beredd att ställa på sig själv. Det, herr talman, är att ägna sig åt hyckleri. Jag är stolt över att civilutskottet i dag tydligt sätter ned foten mot just den typen av hyckleri.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar Carl-Oskar Bohlin för hans anförande. Jag tyckte att det var intressant. Framför allt var det ett angrepp på socialdemokratin för vår uppfattning om nivån på aktiekapitalet i bolagen. Men det som jag nu har anfört om detta är inte bara en socialdemokratisk ståndpunkt. Jag citerade i mitt anförande ur Skatteverkets remissvar. De är signerade av Skatteverkets generaldirektör Ingemar Hansson, tidigare statssekreterare hos Anders Borg. Det är ditåt angreppet riktas. Och det som jag i övrigt har tagit upp om aktiekapitalet är direkt hämtat från ärendebehandlingen 2010/2011. Det är alltså något som ni har skrivit fram under den tid då justitieministern hette Beatrice Ask. Det är det som dina frontalangrepp riktar sig mot, Carl-Oskar Bohlin.

Att vi socialdemokrater tycker att det där är bra är naturligtvis helt korrekt. Men man måste ju besinna sig lite och beakta vad de här ståndpunkterna kommer från och vad de har sin bärighet i, nämligen de ståndpunkter som Carl-Oskar Bohlins eget partis företrädare haft i den här frågan över tid. Vi har haft en samsyn. Det är här det blir märkligt.

Herr talman! Jag uppfattade ingen fråga från Lars Eriksson, men jag ska ändå ta mig tid att svara på något av det han sa. Det här är väldigt symtomatiskt och typiskt för hurdan socialdemokratin är. Man uppmärksammar att det tidigare gjordes en förändring. Därefter önskar man att verkligheten ska vara statisk. Men verkligheten är ju inte statisk.

Det stämmer att det var Alliansen som drev på för att vi skulle sänka från 100 000 till 50 000. Effekten, som nu har kunnat utvärderas, är att fler företag har startats – det ledde till att många fler aktiebolag registrerades, i stället för att man valde den mindre fördelaktiga bolagsformen enskild firma.

Politik måste utvecklas i samverkan med hur omvärlden ser ut. Om vi konstaterar att Tyskland, Finland, Norge, Danmark och Frankrike alla har bolagsformer som inte kräver något insatt kapital – eller en euro, som det ofta ser ut i EU – måste vi någonstans fundera. Vad gör det för vår konkurrenskraft om det finns en tröskel för att starta ett bolag i Sverige när man har en idé som i grunden inte kräver något kapital?

Vad skapar det för trösklar att det kostar 50 000 kronor att starta ett aktiebolag? Är det en fråga som Socialdemokraterna reflekterar över? Eller lutar man sig bara tillbaka mot att så här har det en gång varit, och därför ska det alltid fortsätta att vara så? Vi tar vår utgångspunkt i att samhället förändras, och då behöver de politiska lösningarna också göra det.

Fru talman! Tack, Carl-Oskar Bohlin, för dina kommentarer!

Det jag ville fästa uppmärksamheten på är vad som skrivs i betänkandet, nämligen att detta ska ses som ett första steg. Det är inte alls 25 000 kronor som är det som ni tycker att det ska vara. Ni vill någon helt annanstans. Men ni skriver inte vart ni vill i den här frågan. Det tar ni inte alls upp.

Det är klart att samtiden förändras. Det blir inte minst intressant utifrån de synpunkter som tidigare har kommit om dessa frågor från Ekobrottsmyndigheten och Säkerhetspolisen. De har pekat på det allvarliga i att det kan komma att användas av grovt olämpliga personer och organisationer. Det handlar också om finansiering av terrorism.

Det har justitieutskottet självt tagit upp. Det har behandlat frågan om hur man starkare kan verka för att komma åt terrorism. I detta arbete pekar man på att utskottet vill fästa uppmärksamheten på att bolag i vissa fall kan användas som en plattform för brottslig verksamhet och penningtvätt.

Det är nästan ordagrant vad Säkerhetspolisen har tagit upp i de här frågorna. Det som är det allvarliga i detta är att Carl-Oskar Bohlin, Alliansen och Sverigedemokraterna helt avstår från att ens kommentera det i en handling där man pekar på att det ska ses som ett första steg att det finns ett pågående arbete som handlar om SUP-bolagen.

Det är helt kliniskt fritt från reflektioner kring detta. Jag tycker att det är anmärkningsvärt. Jag undrar lite, Carl-Oskar Bohlin: Talar inte ni på Moderaternas sida i civilutskottet och justitieutskottet med varandra?

Fru talman! För den som bara har en hammare i sin verktygslåda tenderar alla problem att se ut som en spik. Det är vad Socialdemokraterna visar på här.

Den associationsrättsliga lagstiftningen syftar inte i första hand till att beivra brott. För detta har vi en brottsbalk, straffrätt och rättsvårdande myndigheter. Om man vill ta den associationsrättsliga lagstiftningen och med den i första hand bekämpa brottslighet riskerar det att ske på omsättningens bekostnad. Det ökar trösklarna för att starta företag.

Det är klart att vi ska ha en ordning där vi beivrar brott. Men frågan är om vi ska göra det med aktiebolagslagen, Lars Eriksson. Han gör ett stort nummer av Säpos remissvar. Jag vet inte om Lars Eriksson har läst Säpos remissvar till utkastet om SUP-bolag. Om jag minns rätt var det två rader långt. Det vittnar väl om ett ganska begränsat engagemang och intresse för frågan om SUP-bolag från Säpos sida. Det vittnar kanske också om att det finns vissa viktigare frågor än storleken på insatskapitalet för att registrera en juridisk person när det kommer till att bekämpa brott i största allmänhet.

Den fråga som Socialdemokraterna och de rödgröna partierna är svaret skyldiga på är: Varför ska inte vi förhålla oss till att det i vår omvärld och våra grannekonomier är betydligt enklare och lägre trösklar att starta ett bolag och bedriva näringsverksamhet? Menar Socialdemokraterna att det i större utsträckning bedrivs kriminell verksamhet i enskilda firmor?

Fru talman! Varför ska inte Sverige förhålla sig till att många länder i vårt närområde tar frågan om jämställdhet i näringslivet på stort allvar och inför kvotering av börsbolagens styrelser? Den frågan vill jag ställa till Moderaterna, Centerpartiet, Liberalerna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna. De menar i dag: Jodå, jämställdhet är viktigt. Men det är inte så viktigt att vi vill göra någonting för att uppnå jämställhet. Så här sa avgående vd:n för SEB, Annika Falkengren: Hotet om kvotering har trots allt varit bra. Släpper man på gaspedalen går det tillbaka lite. Trycket måste vara där.

Fru talman! Om vi nu är överens om att det är viktigt med jämställdhet även i näringslivets absoluta maktcentrum, börsbolagens styrelser, måste vi vara beredda att göra det som krävs för att uppnå jämställdhet. Det vi har sett i flera omgångar är att hotet om att införa en lag som tvingar börsbolagen att ha minst 40 procent kvinnor och minst 40 procent män, även om det aldrig har varit problemet, i sina styrelser har lett till att vi har fått fler kvinnor i styrelserummen.

Förra gången som de borgerliga partierna tog bort hotet stannade utvecklingen av. När vi i Miljöpartiet och Socialdemokraterna tog makten återuppväckte vi detta och sa: Om vi inte våren 2016 ser minst 40 procent kvinnor i styrelserna lägger vi fram ett lagförslag. Då hände det någonting igen. Trycket måste vara där, som Annika Falkengren säger.

Fru talman! Jag yrkar därför bifall till vår reservation 1 i betänkandet. Den går ut på att vi vill att regeringen ska lägga fram ett lagförslag till riksdagen eftersom utvecklingen inte gått tillräckligt långt.

I debatten hittills har vi också diskuterat frågan om aktiekapitalets storlek. De borgerliga partierna med stöd av Sverigedemokraterna vill sänka till 25 000 kronor eller 1 krona. Det är lite olika siffror som hörs i debatten.

Faktum är att när vi talar om verktyg, spikar och hammare i den här kammaren sitter kriminella organiserade brottslingar och de som stöder terrorism och växlar sina verktyg. Kofoten blir aktiebolag. Det är en utveckling som måste tas på största allvar.

Min uppfattning som ledamot och vice ordförande i justitieutskottet är att hela samhället måste ta utvecklingen på allvar och göra det som krävs för att hindra den grova organiserade brottslighet som hotar själva det demokratiska samhället. Vi måste ta terrorismen, som tyvärr har blivit alltmer närvarande även i den europeiska verkligheten, på allvar.

Vi måste agera. Det kan inte, som Carl-Oskar Bohlin var inne på, vara en isolerad fråga för bara justitieutskottet, polisen och rättsväsendet. Vi måste se till att täppa till luckor och inte så som Moderaterna vill erbjuda nya verktyg till dem som vill montera ned det demokratiska samhället och hotar det med allvarlig brottslighet.

Därför är det anmärkningsvärt att Carl-Oskar Bohlin viftar bort Skatteverkets egna formuleringar om vad som kan hända om aktiekapitalet sänks till någon krona eller någon euro, nämligen att det ökar möjligheterna för kriminella att använda bolag i syfte att tvätta pengar, finansiera terrorism och begå bedrägerier både mot andra företag och mot privatpersoner. Det som också pekas ut i de remissvar som har diskuterats är att det är de små företagen som drabbas värst av denna typ av verksamhet och av att det egna aktiekapitalet är lägre. Till skillnad från de största bolagen har de inte tillräckliga möjligheter och resurser att kräva personliga borgensåtaganden.

Jag slås av hur frånvarande detta perspektiv är i civilutskottets betänkande. Det gäller även frågan om att minska kraven på revisorer. Revisorerna är också en instans som borgar för att brottslighet genom de här bolagens verksamhet upptäcks tidigt.

Det är precis som min företrädare i debatten från Socialdemokraterna anförde: Aktiebolag som används i brottsligt syfte kan ofta bara användas en kort tid. Ju billigare de blir att starta, desto lättare är det att hela tiden skapa ett nytt.

Fru talman! Av det skälet vill jag yrka bifall till vår reservation 4 i betänkandet.

I dag har dock civilutskottets majoritet ställt sig bakom att vi ska utöka verktygen för dem som vill begå brott genom aktiebolag och att vi inte ska införa verktyg för att uppnå jämställdhet i näringslivet. Det är en sorglig dag för den feministiska regeringens Sverige.

(Applåder)

Fru talman! Det är närmast fascinerande att stå och lyssna på Miljöpartiet i denna debatt. Ni menar att skillnaden mellan 25 000 kronor i insatskapital för att starta ett aktiebolag och 50 000 kronor, som det är i dag, skulle vara något slags skyddsvall mot terrorism och den grova organiserade brottslighetens anstormning av Sverige.

Jag har två enkla frågor till Miljöpartiet. Det kostar runt 1 000 kronor att registrera ett handelsbolag. Varför är då detta inte i dag en bolagsform som i större utsträckning än aktiebolag används för att finansiera grov organiserad brottslighet och terrorism? Och om detta nu är ett sådant gigantiskt problem som Miljöpartiet beskriver – varför föreslår ni då inte omedelbart en kraftig ökning av aktiekapitalet? Ju större det är, desto svårare måste det rimligen vara för den grova organiserade brottsligheten att använda detta verktyg.

Om man tänker lite på resonemanget inser man vilken tankevurpa Miljöpartiet och den rödgröna minoriteten i kammaren har fastnat i, det vill säga att de försöker använda fel sorts lagstiftning till att slå i fel sorts spik. Den associationsrättsliga lagstiftningen syftar till att öka omsättningen i samhället och inte till att beivra brott. För att beivra brott har vi en annan lagstiftning, och det är inte den vi står här och diskuterar i dag. Men det är absolut en nog så viktig lagstiftning.

Fru talman! Carl-Oskar Bohlin har rätt i att det här är en avvägning mellan viktiga intressen. Det var därför Miljöpartiet förde detta resonemang när aktiekapitalet sänktes från 100 000 till 50 000 kronor. Det är egentligen svårt att veta var den optimala balansen finns mellan intressena: Å ena sidan ska det vara lätt att starta företag för aktörer som vill bidra till samhället med sina idéer och sin kunskap, å andra sidan ska vi inte göra det så lätt att vi helt enkelt serverar ett smörgåsbord för organiserad brottslighet.

Jag tycker inte att förebyggande och bekämpande av brott är en angelägenhet bara för rättspolitiken och de rättsvårdande myndigheterna. Jag tycker att det är hela samhällets ansvar att se till att vi inte oreflekterat serverar nya hammare och andra nya verktyg till den organiserade brottsligheten. Så ser det faktiskt ut när man läser civilutskottets betänkande; det är helt tomt på denna avvägning.

Faktum är att det jag vänder mig mest emot egentligen inte är siffran 25 000 utan siffran i sig till att börja med. För vad tänker egentligen Moderaterna? Vad är målet? Är det noll kronor, eller är det 10 000 kronor? Det går inte att utläsa. Moderaterna har ställt sig positiva till den modell som pekas ut av våra brottsbekämpande myndigheter och Skatteverket som otroligt enkel för kriminella att utnyttja. Det gör mig orolig att man gör det – återigen oreflekterat och utan att se konsekvenserna.

Fru talman! Jag skulle vilja börja med att läsa ur den reservation som också Miljöpartiet står bakom. Där skriver man: Det faktum att det krävs ett kapitaltillskott av den storlek som nu gäller borgar för att man har en genomtänkt och hållbar idé. Är det alltså så att vänsterminoriteten i den här kammaren tycker att mycket kapital är synonymt med goda idéer? Det är i så fall en revolutionerande omsvängning från Sveriges så kallade arbetarrörelse. Den mindre bemedlade presumeras alltså ha sämre idéer än den mer bemedlade. Det är en märklig utgångspunkt, måste jag verkligen säga.

Om det nu vore så att det fanns fog för alla de farhågor som Miljöpartiet och Socialdemokraterna gör gällande här inne – skulle vi då inte se detta som ett genomgående mönster i våra nordiska grannländer Norge, Danmark och Finland? De har alla en bolagsform med ett begränsat personligt ansvar utan krav på insatskapital, eller i varje fall ett mycket lägre ställt krav på insatskapital. Vilka slutsatser har ni dragit av den associationsrättsliga situationen i Danmark, Finland och Norge? Min gissning är: inga. Min gissning är att ni bara står här och gissar och gömmer er bakom floskler som saknar stöd i empirin när det gäller hur denna typ av sänkningar har fallit ut i andra länder.

Fru talman! Den formulering som Carl-Oskar Bohlin vänder sig emot är ett citat från det remissvar som Skatteverket lämnade in på det förslag som då låg för diskussion i Europa om motsvarande förändringar. Det är inte bara taget ur luften, utan Skatteverket är en av våra tunga myndigheter på området, som är nog så kunnigt och erfaret när det gäller hur bolag utnyttjas för brottsliga ändamål.

Det är ett faktum att aktiebolaget, med sin ansvarsbegränsning som gör att den som bedriver aktiebolaget normalt inte blir skyldig att betala tillbaka pengar när bolaget går i konkurs, blir väldigt attraktivt för den som vill lura andra människor på pengar eller den som på olika sätt vill ägna sig åt kriminell verksamhet.

De här bolagen används mer i dag än tidigare. Det är också en utveckling som vi behöver ta på stort allvar. Jag ser inte någonstans i civilutskottets betänkande att de borgerliga partierna och Sverigedemokraterna har förstått att det är så här verkligheten ser ut i dag. Aktiebolaget, inte kofoten, är ett av de brottsverktyg som vi behöver bli bättre på att bevaka. Därför vore det inte seriöst att diskutera de här frågorna som om vi inte hade den utmaning vi har med organiserad brottslighet, terrorfinansiering etcetera.

Det här är problem som många lägger mycket kraft på att motverka. Det vill Carl-Oskar Bohlin helt separera från de regler som faktiskt omgärdar några av de verktyg som de kriminella också använder.

Fru talman! Häromdagen hölls en tv-sänd presskonferens. Nyheten kablades ut i alla upptänkliga medier och är fortfarande en huvudnyhet. I elva år har Annika Falkengren varit vd på SEB. Ett av guldäggen i familjen Wallenbergs korg mister en person som arbetat i företaget i mer än 30 år.

I ett uppmärksammat uttalande som jag hörde medan det här anförandet förbereddes i går kväll sa hon: Sverige är inte på rätt väg; Sverige har blivit kallare. Hon syftade då på att vi är dåliga på att ta vara på kunskap genom att vi ofta misslyckas med integration.

Sedan fick hon svara på frågan vad hon skulle göra för att kvinnor ska tillsättas som chefer i näringslivet. Svaret hon gav var att hon själv intervjuar kandidaterna tre steg ned i organisationen. Det gör hon för att män tenderar att föredra män om meriterna i övrigt är lika och att det blir annorlunda i intervjusituationen när olika personligheter möter varandra på lika villkor.

Att jag lyfter fram Annika i debatten, vilket jag inte är ensam om att göra, är inte för att just hon är en så fantastisk person eller för att den bank hon har varit chef för har ett jättebra jämställdhetsarbete. Det vet jag inte någonting om. Jag gör det för att påpeka att ett jämställt näringsliv med jämställda ledningsgrupper, kvinnor som chefer också i mansdominerade branscher och inte minst en jämlik fördelning mellan könen i bolagsstyrelser inte är något som kan tvingas fram genom åtgärder uppifrån.

Det handlar om att bygga från grunden, att arbeta med värderingar och att grundlägga intresset för företagande och ledarskap tidigt i livet, inte minst i rollen som pappa och som mamma. Hur vi beter oss hemma och vilken sorts förbild vi är för våra söner och döttrar har betydelse. Det har betydelse hur vi uppträder mot varandra i arbetslivet som kollegor och som chefer.

Jag har erfarenhet av bådadera – dock inte av att vara kvinna, och därmed kan jag inte med trovärdighet förklara hur det kan kännas att vara på en arbetsplats där traditionella könsmönster råder och härskarteknik och lönediskriminering förekommer liksom en allmänt bristande förståelse för hur det är, såväl för män som för kvinnor, att kombinera arbete med ansvar för småbarn och kanske också äldre anhöriga.

Fru talman! Det är glädjande att vi i dag kommer att få tillkännagivanden som markerar att styrelsers sammansättning alltjämt ska vara något som börsbolagens ägare och deras valberedningar ska ta ansvar för och att Sverige inte längre ska verka inom EU för ett sådant direktiv. Det är klokt av regeringen att dra tillbaka en proposition med förslag om kvotering som det inte finns förutsättningar att få igenom i Sveriges riksdag. Därmed kan man övergå till att arbeta med mer verkningsfulla åtgärder.

Centerpartiet menar att jämställdhet och feminism oavsett frågan om kvotering hör hemma i den här debatten. Jag yrkar därför bifall till Centerpartiets reservation nr 3 om ytterligare åtgärder för att främja kvinnors inflytande i näringslivet.

”För att som kvinna bestämma över sitt liv, ta ansvar för sina val och få belöning för sitt arbete måste kvinnor själva kunna bestämma var de ska jobba, hur de vill göra karriär och få upp sin lön för att påverka sin livsinkomst. Men kvinnor har mindre makt och inflytande än män. Fler män är höginkomsttagare, styrelseordföranden och styrelseledamöter.”

Så skriver vi i vår partimotion och konstaterar, när det gäller de statligt helägda bolagen, att det under Centerpartiets tid i alliansregeringen jobbades hårt och framgångsrikt för en jämnare könsfördelning i styrelserna. I dag är andelen kvinnor i statliga bolag 49 procent. Vi visade att det är möjligt, och nu kan det privata näringslivet följa efter. Är det den politiken som Lars Eriksson i sitt huvudanförande beskrev som konservativa krafter inom Alliansen?

Att driva företag ger frihet och också möjlighet att komma in i näringslivet. Genom att stärka kvinnors möjligheter att starta och driva företag och genom att fler kvinnor ges möjlighet att anta höga positioner i näringslivet når vi till slut ända till toppen, upp till ägarna och till styrelsen. Företagandet ger frihet och även möjlighet att komma in i näringslivet. Att sitta i styrelsen i det egna bolaget skapar vägar till andra styrelseuppdrag i andra bolag och i förlängningen till andra branscher.

Det vi hittills sett av regeringens näringspolitik visar tvärtom, för att återigen använda Annika Falkengrens ord, att Sverige inte är på rätt väg. Förslag om att införa vinstbegränsning för företag som verkar inom vård, skola och omsorg betyder att ni i regeringen skickar en signal till dem som driver företag inom de kvinnodominerade sektorerna att det inte är okej att tjäna pengar och att man inte i de verksamheterna ska kunna utveckla sitt företag och vara framgångsrik.

När kvinnor inte förväntas vara drivna entreprenörer eller ta risker i sitt företagande bidrar det till att kvinnor inte driver företag i samma utsträckning som män, inte satsar lika mycket pengar eller tid på sina företag och har svårare att få lån beviljade för sitt företagande. Kvinnors företag växer därmed inte lika snabbt och lika mycket som mäns. Antalet entreprenörer i Sverige har sedan mitten på 2000-talet ökat, men 2014, hör och häpna, bröts den uppåtgående trenden. Sverige behöver fler, inte färre, kvinnor som driver företag.

Med fler arbetsgivare inom kvinnodominerade sektorer ges dessutom möjlighet att göra karriär som anställd. Det har blivit enklare på många håll i landet där det tidigare inte har funnits flera arbetsgivare att välja mellan. Genom LOV, lagen om valfrihet, har det öppnats möjligheter för kvinnor att starta företag inom en sektor där de hittills bara kunnat vara anställda av en enda arbetsgivare, nämligen kommunen. Vill man inte leda eller äga företaget finns möjligheten att förbättra sin lön och sina anställningsvillkor genom att byta arbetsgivare. Är det dåligt?

Vi yrkar bifall till punkterna 1, 2, 6 och 12 och avslag på de fyra reservationerna. Med vårt ställningstagande vill vi understryka hur viktigt det är att regeringen nu tar initiativ till att stärka kvinnors inflytande i näringslivet och främja kvinnors företagande. Det är en del i en feministisk politik och ett resultatinriktat och framgångsrikt jämställdhetsarbete.

Fru talman! Att sänka kravet på aktiekapital från 50 000 till 25 000 kronor är ytterligare en jämställdhetspolitisk satsning, eller ännu hellre en satsning på jämlikhet. Ekonomisk jämlikhet handlar ju om att göra det möjligt för dem som har en kunskap och en drivkraft att starta och driva företag med så låg tröskel till det som möjligt. Därför är det också viktigt att vi nu tar ställning för att undanta fler företag från revisionsplikten. En majoritet i Sveriges riksdag vill förenkla för småföretagen. Det är bra. Regeringen borde lyssna och agera och inte stå här och anklaga potentiella företagare för att vara potentiella kriminella.

Vi vill öppna bolagsformen aktiebolag för ännu fler av dem som bara har ett litet kapital att tillgå. Det kan vara ungdomar, personer med invandrarbakgrund eller sådana som jobbat i sin bransch länge och vill knoppa av men som tycker att kostnaden är för hög och reglerna svåra att följa.

Tack vare alliansregeringen undantogs de små aktiebolagen från revisionsplikten 2009. Det gäller aktiebolag som har färre än tre anställda och en balansomslutning på mindre än 1 ½ miljon. Nu vill vi gå vidare, eftersom de farhågor som fanns om ökat fusk inte heller besannades.

Fru talman! Det förvånar mig att regeringen, tillsammans med Vänsterpartiet, reserverar sig mot förslag som detta som skulle öka den ekonomiska jämlikheten.

I linje med det förslaget föreslår Centerpartiet en ny företagsform – ingångsföretag – med en företagsbeskattning om totalt maximalt 25 procent på omsättningen, så länge den understiger 250 000 kronor. Det skulle vara en språngbräda, inte bara till nyföretagande utan även till en arbetsmarknad som annars skulle vara stängd för den som inte har kontakter, formell utbildning eller kännedom om hur lagar, regler, myndigheter, arbetsmarknad och näringsliv fungerar. Den företagsformen finns i många europeiska länder och torde ligga nära till hands för den som har erfarenhet av företagande och som har drivit verksamhet i sitt hemland.

Centerpartiet har också en reservation som handlar om att komma till rätta med den kriminella klick som förekommer inom näringsverksamhet. Reservationen handlar om att komma åt ekonomisk brottslighet där människor utnyttjas som målvakter och bulvaner åt dem som tjänar de stora pengarna. För att upprätthålla tron på samhällets lagar och regler och alla seriösa näringsidkare måste det nämnas här. Resurser ska tilldelas dem som ska bevaka att dessa lagar efterlevs och ska inte användas som ett element i den här associationsrättsliga debatten.

Fru talman! Vi måste utgå från att den som startar ett företag har ett gott syfte, att man vill förverkliga drömmar, tjäna pengar och bidra till samhället med sitt arbete och sina skatteintäkter. En satsning på regelförenklingar, lägre trösklar till företagande och främjande av fler företag i fler branscher handlar om rättvisa och jämlikhet. Vi har lyckats stoppa planerna på en konstlad, konstruerad och kvoterad jämställdhet med de beslut som ska fattas här i dag. Nu börjar arbetet med att bygga ett mer jämställt samhälle underifrån.

Jag vill ta ett sista exempel. Nyligen utsåg Svenskt Näringsliv Maria Åkerberg från Frillesås utanför Kungsbacka till Hallands mest företagsamma person 2016. Maria arbetade som hudterapeut men ville öppna en egen salong och behövde produkter till den. Det visade sig dock vara omöjligt att hitta produkter utan mineraloljor och syntetiska ingredienser. Det ledde till att hon själv började experimentera med naturliga ämnen. I hennes oljor och krämer ingår, enligt företagets hemsida, så långt som möjligt naturliga produkter. I dag är företaget det enda i världen som genom sina kunder erbjuder behandling med levande stamceller. I dag har Maria Åkerberg ett eget varumärke och är som synes mycket framgångsrik.

Det finns många sådana exempel runt omkring oss. Debatten om associationsrätt handlar om vilka lagar och regler företagen ska följa. Jag har valt att ta min utgångspunkt i ett feministiskt perspektiv.

Vi säger nej till kvotering och vinstförbud och ja till regelförenklingar med lägre trösklar för kvinnor och män som startar och driver företag.

(Applåder)

Fru talman! Ola Johansson vill bygga ett jämställt samhälle underifrån. För mig som gräsrotsentusiast låter det fantastiskt. Men då måste frågan bli: Hur länge vill Centerpartiet vänta? Underifrånbyggandet går nämligen fruktansvärt långsamt. Arbetet för jämställdhet går för långsamt.

Precis det exempel som Ola Johansson själv tog upp – Annika Falkengrens engagemang i vilka som anställs i bolaget längre ned i hierarkin – visar att vi också måste arbeta uppifrån. Ledarskapet har betydelse. Vi ser en korrelation; i bolag där det finns många kvinnor i styrelsen finns det också fler kvinnor i ledningsgrupperna. Därför är det viktigt att vi uppnår jämställda bolagsstyrelser i den maktsfär som börsbolagen ändå utgör.

Jämställdhet handlar om makt. Det är viktigt med jämställdhet, inom såväl politiken som det privata näringslivet.

De svenska företagens största hinder mot att växa upplevs i dag vara tillgången till kompetens. I dag kvoteras kvinnor bort på grund av de mekanismer som Ola Johansson också lyfte fram, nämligen att män tenderar att välja män – allt annat lika. Det innebär att jämställdhet i bolagen inte bara är en fråga om mänskliga rättigheter utan också en fråga om svensk konkurrenskraft.

Hur länge vill Centerpartiet vänta på att jämställdheten ska växa fram?

Fru talman! Jag vill tacka Annika Hirvonen Falk för frågan.

Annika besjälas av underifrånperspektivet men väljer konsekvent uppifrånperspektivet i debatten. Det förvånar mig mycket.

Min grund i anförandet var hur vi uppträder som arbetskamrater, som föräldrar, som föregångare och som chefer. Det gäller också den roll som vi tar här i den beslutande församlingen, i de organisationer vi verkar och det sätt på vilket man regerar och styr landet. Den förra regeringen såg till exempel till att 49 procent av styrelseledamöterna i de statliga bolagen var kvinnor. Tidigare talare har nämnt hur det ser ut i några organisationer som står nära en del av de i den här kammaren närvarande partierna.

Annika Falkengren är ett utmärkt exempel, som vi båda använder. Det är bra. Men jag tror inte att hotet om kvotering är det främsta motivet till att arbeta med jämställda styrelser. Jag tror att det hotet är i högsta grad levande ändå. Det främsta hotet borde vara, vilket tidigare talare har påpekat, att ett företag som inte har en jämställd styrelse är mindre lönsamt än ett företag som har det.

De ekonomiska drivkrafterna – möjligheterna att kunna utveckla sina produkter, förbättra sin ekonomi och skaffa fler kunder – nås genom att vara lönsam och innovativ. Det är Maria Åkerberg ett alldeles utmärkt exempel på.

Fru talman! Jag tror att vi behöver både och. Vi måste arbeta underifrån, se till att alla barn får en uppfostran med närvarande mödrar och fäder. Därför har vi också reserverat ytterligare en månad i föräldraförsäkringen för vardera föräldern, den så kallade tredje pappamånaden. Och därför satsar vi på normkritisk pedagogik i förskolan. Men om vi ska vänta på att varje generation ska bli lite mer jämställd kommer utvecklingen att gå så långsamt att inte ens mina barn kommer att leva i det jämställda samhälle som både jag och Ola Johansson säger oss vilja uppnå. Därför behöver vi också arbeta uppifrån.

I dag röstar Centerpartiet, som säger sig företräda en feministisk analys och näringspolitik, nej till ett konkret förslag på något som har visat sig fungera internationellt för att uppnå jämställdhet också i bolagens styrelser. Det är beklämmande. Då är man inte beredd att leva upp till ambitionen om att uppnå ett jämställt samhälle. Då är man inte beredd att använda de verktyg som finns.

Fru talman! Jag vill lovorda Ola Johanssons optimistiska människosyn. Han sa i sitt anförande att vi måste tro på att alla som startar företag vill gott. Jag önskar att samhället var sådant att vi kunde tro att alla människor alltid vill göra gott. Men vi kan inte vara så naiva att vi bortser från det som finns framför ögonen på oss. Det finns också människor som, genom organiserad brottslighet och terrorism, vill förstöra det som vi gemensamt har byggt upp.

Fru talman! Jag ska förklara Centerpartiets motiv för att vi i dag röstar nej till kvotering. Ett av motiven är att det har vi gjort varje gång som den här frågan har varit uppe till diskussionen, och den argumentationen har vi fört många gånger i den här kammaren.

Det handlar om äganderätten, som är ett grundläggande fundament i Centerpartiets politik. Den som äger ett företag, ett stycke mark, en fastighet eller vad det än vara månde ska inte känna att samhället griper in och styr hur den personen ska använda sin egendom. Man ska hålla sig till lagar, och man ska inte begå brottsliga handlingar. Man ska använda sin egendom för att främja sig själv och sin omgivning.

När riksdagen beslutar och talar om hur en person eller ett företag ska bruka sin egendom och använda sin egen beslutsmässighet står det stopp i centerpartisters ryggmärg. Vi säger nej till den typen av förslag.

Jag konstaterar att det är varje människas och företags frihet att vara mindre framgångsrik i sitt företagande och att vara mindre framgångsrik i att sköta sin fastighet eller sitt jordbruk. Men påverkan och makten ska ligga hos den enskilde. Det är den ideologiska grunden till att vi säger nej till könskvotering i bolagsstyrelser, även om vi tycker att det vore bra om man som ägare fattar kloka beslut för sitt eget företags framtid.

Sedan kommer jag till den fråga som Annika Hirvonen ställde eftersom hon hade 30 sekunder kvar på sin repliktid. Jag har 20 sekunder kvar. Jag tycker att det är häpnadsväckande att den här diskussionen om hur vi ska främja människors möjlighet att starta företag, att komma i arbete och att finna en mening i sitt liv här i Sverige med låg utbildningsnivå och erfarenheter från andra länder ska handla om huruvida den personen är potentiellt kriminell. Häpnadsväckande!

Fru talman! Tack, Ola Johansson, för ett intressant anförande!

Nu har jag lyssnat på två företrädare från Alliansen, och jag begärde ordet för att få klart för mig vad ni menar med den formulering som ni har. Ingen av er har än så länge tagit upp det i sitt anförande. Vad menar ni när ni säger att ni vill se en sänkning av aktiekapitalet till 25 000 kronor i ett första steg? Varför landar ni på 25 000 kronor? Varför beskriver ni inte vad ni egentligen vill se?

Den enda vägledning som vi andra får hittar man i betänkandet under rubriken Pågående arbete där SUP-bolagen tas upp. Det gör att vi måste få en klarhet här. Vad är det som ni fem partier har kommit överens om när det gäller den färdriktning som ni vill ska ske på det här området? Det har ingen av er rett ut, och det går inte att utläsa ur betänkandet, mer än lite gissningar om detta.

Socialdemokrater, miljöpartister och vänsterpartister vill ju inte ha oseriösa företagare. Nästan halva statsförvaltningen har i sina yttranden om bolagen tagit upp detta. Justitieutskottet tog upp frågan i sitt yttrande över hur man ska jobba mot terrorism. Ni viftar bort det här som floskler från statsförvaltningen. Det tycker jag är häpnadsväckande. Jag hävdar inte att företagare generellt sett skulle vara mer oseriösa än andra.

Fru talman! Tack för berömmet, Lars Eriksson!

Det verkar som att Lars Eriksson har gjort det till sin mission här i kammaren att fokusera på en siffra – i det här fallet 25 000 kronor – som innebär en halvering från siffran som gällde tidigare, 50 000 kronor.

Med en viss stolthet kunde Lars Eriksson för en stund sedan meddela att Socialdemokraterna minsann efter moget övervägande har instämt i Alliansens bedömning att kravet på aktiebolagskapital skulle förändras från 100 000 kronor till 50 000 kronor. Om inte det var ett första steg, så vet jag inte vad det är.

Uppenbarligen fanns det skäl för Lars Eriksson och hans partikamrater att ta det steget. Nu tycker han att det är oerhört problematiskt att vi vill ta ytterligare ett steg och halvera från 50 000 kronor till 25 000 kronor. Då kan man ställa frågan tillbaka till Lars Eriksson: Vad var det för typ av moget övervägande från Socialdemokraterna som gjorde att man tyckte att dessa hängslen och denna livrem på 100 000 kronor plötsligt inte längre var befogade?

Hur riktningen går kan ju Lars Eriksson fortsätta att spekulera i. Jag tror inte att det är någon hemlighet att allianspartierna stöder det arbete som pågår i EU när det gäller SUP-bolagen. Men det är ju direktiv och reglering som kommer att ske på EU-nivå, och det finns väl med största sannolikhet möjlighet för Sverige att påverka den utvecklingen, om man så vill. Något sådant besked från den socialdemokratiska regeringssidan känner jag inte till. Möjligen har man redan från början bestämt sig för att detta inte ska genomföras på den nivån.

Men i dag ska vi fatta beslut om 25 000 kronor. Det gläder mig. Ytterligare spekulationer får anses onödiga i det här läget.

Fru talman! Tack, Ola Johansson, för dina kommentarer kring mina frågor.

Men vad ska vi annars göra än att spekulera när vi inte får något svar? Varför redovisas det inte vad ni fem partier har kommit överens om som ett första steg? Det redovisas inte i den här handlingen. Däremot redovisas det pågående arbetet i EU. Då har jag tagit fram de yttranden om detta som har kommit från statsförvaltningens olika delar. Det är inte vilka myndigheter som helst som vi talar om. Vi talar om Ekobrottsmyndigheten, Säkerhetspolisen, Skatteverket. Det är en lång rad väldigt tunga myndigheter som har yttrat sig i den här den frågan. Det viftas bort som floskler från statsförvaltningen och någonting som sossarna har hittat på. Det är ju inte sant.

Jag tycker att det är märkligt och anmärkningsvärt att den här typen av frågor och aspekter inte berörs när den har tagits upp i andra utskott i den här riksdagen. Jag får ju inget svar av den gode Ola Johansson här vars engagemang i dessa frågor jag inte ett dugg tvivlar på är i hjärtat gott. Än så länge får jag inget svar. Men det kommer ju fler företrädare för Alliansen, så jag hoppas att det är någon som berättar vad som döljer sig bakom formuleringarna om i ett första steg. Än så länge blir man tvungen att ställa frågor om detta.

Fru talman! Det är härligt och sympatiskt att Lars Eriksson använder de sista 20 sekunderna av sitt anförande till att berömma mig för att vara godhjärtad och välvillig. Det är mycket trevligt.

Men det är tydligt vilken irritation och frustration som har väckts från det socialdemokratiska partiet och Miljöpartiet över att man återigen åker på ett tillkännagivande här i Sveriges riksdag. Det finns en majoritet i riksdagen som vill ta en annan väg än vad regeringen tycks vilja.

Socialdemokraterna är ett parti som i sig självt är stort och har alla möjliga resurser. Dessutom kan man ta till hela Regeringskansliet med alla tjänstemän och utredningsresurser. Man kan också använda sig av de statliga myndigheterna. Då är det inte förvånande att man lägger ut en bombmatta med olika dubier inför ett förslag från allianspartierna som är välgrundat och som syftar till förbättra villkoren och möjligheten för vanliga människor att i större utsträckning starta och driva företag.

Man skräms med en propaganda mot den som har en företagsidé och vill skapa en bolagsform som är betydligt bättre än vad den enskilda firman är, om ägaren vill ta lån, utveckla bolaget och öka omsättningen. Det är mer riskfyllt att starta en enskild firma. Det är helt enkelt kontraproduktivt när det gäller att skapa förutsättningar för att utveckla ett växande näringsliv med företag som vill utvecklas framåt här i samhället.

Man grundar sig på argumentet att det plötsligt skulle vara en risk för en stor och omfattande kriminell verksamhet bland svenska företagare. Det tycker jag är otrevligt.

Fru talman! Vi debatterar just nu civilutskottets betänkande om associationsrätt. Jag tänkte fokusera på frågan som rör jämställdhet och representation i bolagsstyrelser.

Jag är stolt över att tillhöra ett parti som står på en både socialistisk och feministisk grund. Att vara feminist innebär att se att vi lever i ett samhälle med en ojämlik maktstruktur med en könsmaktsordning som gynnar män på kvinnors bekostnad och att vilja förändra detta. Jag vill att kvinnor och män ska ha samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter inom samhällets alla områden, där frågan om kön inte spelar någon roll för hur en människa bemöts eller vilka möjligheter hon eller han har.

Den ojämlika könsmaktsordningen tar sig uttryck i att män som grupp har omotiverat mycket makt och inflytande i samhället. Exempelvis värderas kvinnors arbete lägre än mäns arbete, kvinnor har lägre löner än män och de har sämre position på arbetsmarknaden.

Ett tydligt exempel på detta är representationen i bolagsstyrelser där män fortfarande är i majoritet. Andra AP-fondens kvinnoindex för 2016 visar att andelen kvinnor i bolagen nu uppgår till 30,7 procent och att andelen kvinnor i ledningen uppgår till 20,9 procent. När det gäller den absoluta toppen ser det betydligt sämre ut då endast 6,3 procent kvinnor innehar poster som styrelseordförande respektive vd. Även om det har skett en viss förbättring är siffrorna över kvinnlig representation i bolagens styrelser fortfarande alltför låga.

Fru talman! Anledningen till den ojämlika representationen i bolagens styrelser beror inte på att kvinnor är mindre kompetenta, har sämre utbildning eller är sämre skickade att leda företag. Det beror helt enkelt på att de är just kvinnor. Det handlar om diskriminering. Vi ser hur mäns normer och värderingar styr valet av representanter och hur män föredrar att rekrytera män. Det är uppenbart att företagen inte själva klarar av att rätta till den ojämlika fördelningen om vi vill se en förändring inom överskådlig tid.

Det är märkligt att näringslivet och de borgerliga partierna tillsammans med Sverigedemokraterna inte är mer intresserade av att få en jämlikare fördelning i bolagens styrelser och ledning. Flera forskare visar på hur företag med fler kvinnor i ledningen har varit mer lönsamma och framgångsrika än företag med enbart män. Kvinnor har i dag en hög utbildning och mycket kompetens som inte tas till vara fullt ut, vilket företagen också förlorar på.

Frågan om jämställdhet handlar självklart inte bara om man ska ha kvotering eller inte till bolagens styrelser. Jämställdhet handlar om mycket mer. Vill vi uppnå jämställdhet måste vi låta frågan genomsyra samhällets alla områden. Men kvotering kan vara ett viktigt steg på vägen för att uppnå mer jämställdhet inom bolagsvärlden, något som även kan bidra till att öka jämställdheten i samhället och i arbetslivet i stort. Jag vill dock understryka att detta långt ifrån är den enda lösningen.

Jag anser att det är angeläget att sträva efter en jämn fördelning av makt och inflytande mellan kvinnor och män. Jämställdhet är en fråga om mänskliga rättigheter, demokrati och rättvisa men också om att ta till vara alla människors kompetens. Om kompetensen hos kvinnor och män i näringslivet tillvaratas får företagsledningarna den bästa sammansättningen, vilket gynnar företagen och därmed tillväxten. Det är också mycket angeläget med initiativ som syftar till att könsfördelningen blir avsevärt jämnare när det gäller deltagandet i ekonomiskt beslutsfattande.

Jag vänder mig även mot förslaget om lägre krav på aktiekapital. Att det krävs ett kapitaltillskott av den som vill starta ett aktiebolag borgar för att företagaren har en genomtänkt och hållbar affärsidé, som han eller hon är beredd att satsa en del egna medel på för att förverkliga. Utskottet har även tidigare pekat på att benägenheten hos företagaren att ta alltför stora risker i verksamheten minskar om denne själv satsar ett kapital. Ett rimligt kapitalkrav utgör också ett visst hinder mot att aktiebolagsformen utnyttjas för oseriösa syften såsom penningtvätt, bedrägeri och annan brottslig verksamhet.

Jag yrkar bifall till reservationerna 1 och 4.

Fru talman! Jag begärde replik eftersom jag kände att vi behöver diskutera de frågor som faktiskt ligger på bordet, det vill säga den lagstiftning som reglerar hur vi äger och driver företag i Sverige. Lotta Johnsson Fornarve har här problematiserat en enda fråga, nämligen kvoteringsfrågan. Hon kom även in lite på kravet på aktiekapital.

Jag vill ställa en fråga till Lotta Johnsson Fornarve angående det faktum att Sveriges kommuner och landsting köper tjänster för åtskilliga miljarder kronor varje år. Det kan handla om tjänster som rör alltifrån att köra bussar till att ploga vägar och bygga fastigheter för kommunal drift av vård, skola och omsorg. När det handlar om att leverera tjänster som går ut på att bedriva verksamhet i dessa lokaler – det som normalt kan förknippas med det vi kallar välfärdstjänster – ställer Vänsterpartiet och det regeringsalternativ som man stöder krav på att dessa företag ska ha vinstbegränsningar.

Utifrån det könsmönster som Lotta Johnsson Fornarve så väl beskriver och med vetskap om vilka som normalt sett representerar dessa företagsformer undrar jag hur välmotiverat hon tycker att det är att det finns skillnader i synen på manligt och kvinnligt företagande och de olika företagens tjänsteleveranser till offentlig verksamhet som ägs av stat, kommuner och landsting.

Fru talman! Tack, Ola Johansson, för dina kommentarer och din fråga! Det är naturligtvis viktigt med jämställdhet på alla områden, vilket jag försökte betona i mitt anförande. Vänsterpartiet är det parti som står upp för jämställdhet på alla områden i samhället.

När det gäller vinster i välfärden vill vi ha en begränsning av vinstuttaget eftersom det handlar om verksamhet som är finansierad av skattemedel. Vi menar att skattemedel ska gå till det de är avsedda för, till verksamheter såsom skolan, vården och omsorgen. De ska inte gå till att betala ut vinster till privata ägare. Detta är bakgrunden till att vi vill ha ett stopp för vinstuttag i välfärden.

Fru talman! Den offentliga verksamheten köper ju tjänster av andra slag. Man köper exempelvis tjänsten att uppföra byggnaderna i vilken verksamheten bedrivs. Man köper även tjänsten att drifta it-system som dessa verksamheter har stöd av. I detta fall finns ett krav på vinstbegränsningar som bara berör den mjuka verksamheten som pågår inne i husen och som pågår med stöd av dessa stödjande system som andra leverantörer med annan bakgrund och andra ägarförhållanden kan leverera till kommunernas offentliga verksamhet utan något krav på vinstbegränsning.

Det är detta som jag tycker är märkligt i Vänsterpartiets argumentation. Ni gör skillnad på traditionellt manligt företagande och traditionellt kvinnligt företagande.

Vi var tidigare inne lite på ifrågasättandet av synen på aktiekapital. Jag uppfattar Vänsterpartiet som ett parti som värnar även den ekonomiska jämlikheten i samhället. Vi ska ha goda förutsättningar för människor som bara har en liten förmögenhet och kanske till och med en låg inkomst att kunna ta del av de möjligheter som samhället erbjuder inom den lagstiftning vi beslutar om här. En sådan möjlighet är ju att kunna starta och driva företag.

För en person som är nyanländ och har liten erfarenhet av hur det är att driva företag i Sverige, men kanske har sådan erfarenhet någon annanstans ifrån, och inte har tjänat ihop ett tillräckligt stort kapital för att kunna gå till banken och låna pengar kan det vara en möjlighet att starta en liten verksamhet, med minskat krav på revision och dessutom ett lågt insatskapital på 25 000 kronor. Hur tycker Lotta Johnsson Fornarve att det stämmer överens med önskemålet och kravet på att vi ska ha ekonomisk jämlikhet i samhället?

Fru talman! Först vill jag säga att det är väldigt stor skillnad på att bygga och driva ett sjukhus; det är helt olika förutsättningar som gäller. Att vi vill ha ett stopp för vinstuttag i välfärden beror ju på att denna verksamhet finansieras med skattemedel, och skattemedel ska inte gå ned i privata fickor. Varenda krona ska användas som det var tänkt inom välfärden.

Det här med aktiekapital har vi diskuterat tidigare. Vi ser att det behövs ett visst kapital för att man ska kunna starta ett aktiebolag. Det är helt enkelt nödvändigt att man har lite muskler, att man har lite att gå på, om man ska klara av att driva ett aktiebolag. Det behövs en genomtänkt och hållbar affärsidé, och det krävs ett visst kapital i botten för att man ska klara detta.

Men Vänsterpartiet ser också den stora risken för att vi, om vi minskar aktiekapitalet, får en ökad brottslighet – att det startas fler oseriösa företag. Begränsningen av aktiekapitalet är viktig för att stoppa detta.

Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till förslaget i betänkandet.

I betänkandet föreslår utskottet fyra tillkännagivanden till regeringen med anledning av motionsyrkanden som rör könsfördelningen i bolagsstyrelser och sänkt krav på aktiekapital och revision, som vi har hört tidigare.

Det handlar alltså om följande punkter:

Regeringen bör verka för att det även fortsättningsvis ska vara en fråga för aktiebolags ägare att bestämma könsfördelningen i styrelsen.

Regeringen bör inom EU verka för nationellt självbestämmande i fråga om könsfördelningen i svenska börsbolags styrelser.

Regeringen bör återkomma till riksdagen med lagförslag som innebär att kravet på aktiekapital i privata aktiebolag sänks till 25 000 kronor.

Regeringen bör ta initiativ till att överväga om fler företag kan undantas från revisionsplikten.

Det är inte första gången som det vi nu debatterar och så småningom beslutar om är uppe till diskussion. Motioner om könsfördelning i bolagsstyrelser har tidigare behandlats av utskottet i betänkande 2013/14:CU8. Utskottet uttalade då att det är viktigt att könsfördelningen blir avsevärt jämnare än i dag när det gäller deltagande i ekonomiskt beslutsfattande; det var klart redan då.

Den rådande könsfördelningen i börsbolagsstyrelser är inte tillfredsställande, men det är ägarnas ansvar att se till att styrelsen präglas av mångfald och att den samlade kompetens som finns bland både män och kvinnor tas till vara. En jämnare könsfördelning borde därför, menade utskottet då, främjas med frivilliga medel och inte med tvingande lagstiftning. En majoritet i utskottet säger detsamma. Vi har inte ändrat inställning; detta är vad vi tycker.

Så händer det föga överraskande: Det blir, på samma sätt som det blev 2013/14, en majoritet i utskottet just för att avstå från att använda redskapet kvotering. Statsrådet Damberg meddelade samma dag som civilutskottet justerade sitt betänkande att han drog tillbaka propositionen eftersom det inte fanns majoritet i riksdagen för den. Men det hade han ju vetat långt tidigare, ända sedan det förra CU-beslutet.

Varför vill man då inte ta till kvotering? Uppenbarligen finns det en samsyn om att det är värdefullt med en jämn fördelning av män och kvinnor. Man tillför olika kompetens och erfarenheter, och det är olika möjligheter som står till buds; därför ska det vara jämnt. Vi tycker att det är bra. Men varför då inte använda kvotering?

Anledningen är helt enkelt att det är ett för trubbigt redskap, som inte åstadkommer det man vill och som dessutom innebär ett övervåld mot den frihet som i detta fall företagarna har rätt till.

Men det lönar ju sig med jämställdhet – varför inte tvinga dem då? Ja, företag har rätt att gå sämre, att vara dummare eller att vara mindre jämställda. Det vore en bättre tingens ordning om det var mer jämställt, om de hade bättre lönsamhet och skötte detta, men det är till syvende och sist deras egen sak att bestämma om. Dessutom är ju tendensen att de mer och mer kommer på vad som faktiskt gagnar dem själva.

Låt oss ta frågan om kvotering i knät på oss själva. Om det nu vore så bra med kvotering, varför har inte riksdagen fattat beslut om att det ska vara varannan damernas på våra valsedlar, eller att slutresultatet inte blir giltigt om det inte är minst 40 procent kvinnor? Varför är inte det en bra idé? Nu är det fullt i manskvoten, och resten av riksdagsledamöterna blir kvinnor.

Är det någon som på allvar tror att det skulle innebära att det i till exempel mitt eget parti inte skulle vara Ebba Busch Thor som var partiledare, Acko Ankarberg Johansson som var partisekreterare och Emma Henriksson som var vice partiledare? Det är uppenbart att kvinnor är dugliga och kan ta sig fram i partier som inte sätter ”feministiskt” överst på visitkortet.

Det är uppenbart att kvinnor kan ta sig fram av egen kraft och med den kompetens som finns. Det är också uppenbart att kvinnor tillför just den kompetens som vi talar om och att en organisation som Kristdemokraterna, i mitt fall, ser detta och därför lyfter in kvinnor. Vi behöver kvinnorna, men vi behöver inte kvotering.

Om vi nu, för att fortsätta tankeexperimentet, använde kvotering, tänk då på Feministiskt initiativ! Något säger mig att det gärna skulle bli lite för mycket kvinnor hos dem, men ska vi begränsa Feministiskt initiativ och säga: Nej, nej, nej! I era styrande organ eller er representation här eller där – som i min egen hemkommun Simrishamn, där Feministiskt initiativ med Gudrun Schyman är mycket framträdande – har ni alldeles för få män! Det ska ju vara jämställt!

Det är deras sak, deras affärsidé, deras sätt att presentera sin politik. Det är upp till dem att se till att deras beslutande organ eller deras valsedlar ser ut som de gör.

Den andra frågan handlar om aktiekapitalet. Det har gått från 100 000 till 50 000 kronor, och nu är en majoritet beredd att testa 25 000 kronor; tendensen är riktig. Där kan vi väl som en replik till Lars Eriksson säga att det i ett första steg handlar om en riktning – vi har gått från 100 till 50 till 25. Låt mig bara poängtera att det, oaktat att vi har ett annat penningvärde i dag än när ändringen från 100 till 50 genomfördes, är väldigt liten skillnad mellan 50 och 25, jämfört med mellan 100 000 och 50 000 då. Och det gick att leva med.

Nu testar vi och ser. Blir det så att hela världen rasar ned över Sverige och brottsligheten fullkomligt exploderar för 25 000 kronor? Tror vi att den organiserade brottsligheten sitter och räknar: 25 000 kronor – nej, jag ska inte ägna mig åt brott; det kostar för mycket.

Men det jag är mest orolig för är hur den rödgröna majoriteten presumerar att företagare är benägna att begå brott. Det är inte bra.

Det skickar ut en signal som inte ni har glädje av i era partier, om jag får vara så förmäten att jag säger så, och det är illa för företagarna att få påklistrat på sig att de skulle vara mer benägna än andra att sälja sig för 25 000 kronor.

Det är enorma belopp som hanteras i aktiebolag. 25 000 kronor är småpotatis. Det är närmast oanständigt att anklaga företagarna för att så lätt ge sig ut på brottets bana och att kalla dem för terrorister, organiserad brottslighet, penningtvättare och bedragare. Tänk om där!

Fru talman! Tuve Skånberg stod för den här debattens absoluta lågvattenmärke. Det är ingen som har påstått att företagare i större utsträckning är benägna att begå terrorbrott. Däremot är kriminella i högre grad benägna att använda aktiebolag för att begå allvarlig brottslighet. Det är beklämmande att inte ens ordföranden i civilutskottet tar detta på allvar.

Ja, det är viktiga intressen som står mot varandra här. En del handlar om att underlätta för människor att bidra till ekonomin och förverkliga sina idéer. Men oppositionen måste förstå det som de brottsbekämpande myndigheterna säger: Det finns risker. Förändringarna kommer att öka kriminellas möjligheter. För de kriminella räknar, Tuve Skånberg. Det handlar om pengar.

Fru talman! Låt mig nu gå in på det jag egentligen ville ta upp i det här replikskiftet och som gör mig nästan lika upprörd. Det är talet om att det är uppenbart att kvinnor klarar sig och att kvinnor är så kompetenta, så därför kommer det att gå bra för dem. Men detta handlar inte om kompetens. Det handlar faktiskt om att vi har en strukturell ojämställdhet, en strukturell diskriminering av kvinnor och en struktur där män kvoterar in män. Det är detta vi talar om i dag. Låt oss vara tydliga med det.

Anledningen till att vi inte diskuterar kvotering av riksdagspartierna är att partierna löste det själva. Vi har faktiskt uppnått jämställdhet i Sveriges riksdag, även om ett parti motverkar den trenden.

Fru talman! Tack, Annika Hirvonen Falk, för frågorna och synpunkterna! Likväl blir du mig svaret skyldig, Annika. Hur kan det komma sig att Kristdemokraterna får fram både partiledare, vice partiledare och partisekreterare utan att ha piskan över ryggen? Ingen lagstiftning har hotat oss. Vi har sett att det helt enkelt blir bättre. Det gagnar vår politik och de mjuka värden vi tycker är viktiga att föra fram. De är helt enkelt bättre budbärare. Det är bra för Kristdemokraterna med kvinnor.

Detta ser företagarna också. De ser att det är en kompetens och en resurs. Det är budbärare och bärare av företagsidéer som helt enkelt är mer värdefulla. Översatt i den branschens krassa termer lönar det sig med jämställdhet, helt enkelt. Låt den processen ha sin gång! Låt dem upptäcka det som lönar sig, för det kommer ju att vara de företag som använder kvinnorna fullt ut som kommer att överleva. De andra kommer inte att ha råd.

Jag kan inte se att man ska lägga ideologin som en piska över ryggen på företag, partier eller föreningar – vi har ju föreningsfrihet. För övrigt har vi 1 600 kommunala bolag. Vill Annika Hirvonen Falk tvinga också dem att se till att det blir jämställt?

Fru talman! Det vore väl fantastiskt bra! Vet ni vad? Nu börjar jag bli exalterad.

Det har säkert varit bra att Kristdemokraterna har insett att jämställdhet är framgångsrikt. Problemet är ju att de svenska börsbolagen inte har gjort det. Därför har regeringen satt tryck på de svenska börsbolagen genom att hota med lagstiftning om de inte uppnår jämställdhet med minst 40 procent av vartdera könet. Det har varit effektivt. Det har varit effektivt att hålla det trycket. Det har fungerat.

Att vänta och se, som Tuve Skånberg förordar, har inte varit effektivt. Det har lett till att utvecklingen går långsammare.

Ja, en vacker dag kommer vi att se jämställdhet även om vi inte gör något – en vacker dag om kanske några hundra år eller så. Men faktum är att hittills har det varit effektivt att agera och driva igenom förslag som leder till jämställdhet. Att vänta och se har hittills inte varit särskilt framgångsrikt.

Egentligen undrar jag om det kanske är så att Tuve Skånberg inte tycker att jämställdhet är tillräckligt viktigt för att staten ska agera. Staten lägger sig i människors interna angelägenheter på många olika sätt. Vi omhändertar barn som far illa. Vi har krav på att bolag ska ha arbetstagarrepresentanter i sina styrelser. Vi har regler om hur geléhallon ska förvaras på olika hyllor. Men Tuve Skånberg tycker inte att jämställdhet är tillräckligt viktigt för att det ska finnas regler som leder till det.

Fru talman! Låt mig få rätta Annika Hirvonen Falk: Det är inte målet som skiljer oss åt, det är medlet. Det är alltså själva kvoteringen som vi tycker är felaktig. Det är inget bra arbetsredskap. I så fall hade det använts i politiken, i föreningar eller över huvud taget där vi ville ha en förändring i någon riktning. Om det nu hade varit så bra, varför finns det inget om det när det gäller de 1 600 kommunala bolagen? Ni tror ju inte på det själva.

Vi pratar och diskuterar och använder en god del av den här eftermiddagen åt 200 människor. Tala om särlagstiftning! Det berör 200 människor, fick vi veta här tidigare. Men 1 600 kommunala bolag är i alla händelser bra mycket fler.

Jag tror att ni bara är ute efter plakatpolitik. Det verkar inte finnas någon egentlig substans bakom detta. Det handlar om att kunna hålla upp en skylt för den mest feministiska regeringen. När regeringspartierna bara i ett par fall har en kvinna som partiledare får man ta till andra saker för att lysa och vara feministisk. Men det är ingen mening att jobba för 200 människor och tvinga dem till något som de ändå kommer att ta sig fram till. Det kommer inte att ta 200 år för dessa 200 människor. De kommer att klara det.

Fru talman! Jag hade egentligen inte tänkt begära replik i detta ärende, men jag kan inte låta bli.

Nej, Tuve Skånberg, så kan man inte säga. När man hänvisar till vad statsförvaltningen skriver i sina utlåtanden om en särskild bolagsform – även justitieutskottet tar upp frågan i ett utlåtande om arbetet mot terrorism – kan man inte säga att vi hävdar att företagare skulle ägna sig åt detta. Det är häpnadsväckande och anmärkningsvärt att Tuve Skånberg uttrycker sig på detta sätt, och jag blir otroligt sårad av att från utskottets ordförande få höra att vi socialdemokrater, miljöpartister och vänsterpartister skulle ha anfört detta här inne.

Vad vi gör är att vi tar upp vad som står i utlåtanden från statsförvaltningen. När de brottsförebyggande myndigheterna har yttrat sig om detta tycker jag att det är anständigt att ta upp det.

Handlingen från utskottets majoritet är kliniskt fri från detta. Ändå hänvisar man till det pågående arbetet. Jag tycker att detta var debattens lågvattenmärke, precis som Annika Hirvonen sa. Jag hade inte förväntat mig att få höra detta från utskottets ordförande.

(Applåder)

Fru talman! Jag citerade faktiskt Lars Eriksson, Annika Hirvonen med flera när det gällde talet om terrorister, organiserad brottslighet, penningtvätt och bedrägerier. Det är inte meningen att de som för 25 000 kronor överväger att gå från ett handelsbolag till ett aktiebolag ska riskera att hamna i den kretsen.

Visst finns det möjlighet till ekonomisk brottslighet – det vet vi innerligt väl. Men detta är inte redskapet för att komma åt det – ett incitament på 25 000 kronor. Vi har hela den rättsvårdande myndigheten som tar hand om detta. Det kan förvisso göras bättre, och ekonomisk brottslighet ska stävjas med större kraft och större resurser. Men det är likväl på marginalen. 25 000 kronor är inte tillräckligt för att säga: Här löper vi en enorm risk.

Om risken skulle vara så stor var det ju större skillnad mellan 100 000 och 50 000. Varför skulle vi då inte gå uppåt, om vi nu ville komma åt brottsligheten, och lägga oss på 75 000 kronor? Det har inte nämnts.

Nej, nu tar faktiskt Lars Eriksson i från tårna. Jag tycker att retoriken blir missledande när man tar i så allvarligt och påstår att det här är något annat än att citera er.

Jag har själv ett handelsbolag. Det kostade mig 800 kronor en gång att få det. Jag har ett litet företag för att få det rent och snyggt när jag är ute och håller föredrag, när jag skriver en bok eller när jag gör någonting annat. Nog har jag sneglat på ett aktiebolag. Men, nej, det har inte blivit så. Nu när det är 25 000 kanske jag kan använda den formen. Men hamnar jag då i gruppen av presumtiva terrorister och organiserad brottslighet?

Fru talman! Tack, Tuve Skånberg, för dina kommentarer på min fråga!

Det är detta jag har tagit upp hela tiden. Utskottets majoritet skriver att man vill sänka i ett första steg. Sedan beskrivs i utskottets handling det pågående arbetet, nämligen de så kallade SUP-bolagen. Då förstår man ju att det är ditåt man vill gå, om det är ett första steg.

När det gäller det första steget tittar vi naturligtvis på vad statsförvaltningen har kommit in med för synpunkter på detta. Det är det som vi har tagit upp i denna ärendedebatt. Det är naturligtvis fullt rimligt att vi gör det. Även Tuve Skånbergs partivänner i justitieutskottet har varit med på de oroväckande formuleringarna från justitieutskottet när det gäller dessa frågor och hur man kan använda bolagen.

Detta sopas bara undan, som att det är någonting som sossarna har hittat på för att skrämma människor. Vi pratar om utlåtanden från den svenska statsförvaltningen, som jobbar med brottsförebyggande frågor. Och vi pratar om andra utskott i det här parlamentet som har diskuterat detta. EU-nämnden har haft uppe frågan inför diskussioner om detta på rådsmötena. Det är en rad olika institutioner i det här huset som har tagit fram synpunkter på detta. Det är ingenting som Socialdemokraterna har hittat på. Jag tycker att vi ska ha respekt för det.

Fru talman! Vad ligger i uttrycket ”ett första steg”? Som jag sa i mitt anförande är det tydligt att det anger en riktning – från 100 000 till 50 000 till 25 000. Låt oss nu stanna vid det. Det är 25 000 som är förslaget, som det finns en majoritet kring. Det får väl utvärderas sedan. Vi får se om hela världen rasar samman i och med denna förändring, som handlar om 25 000. Mitt tips är att det inte kommer att bli så. SUP-bolagen kommer vi att utvärdera när de kommer på bordet.

(Applåder)

Fru talman! Varför ska könet vara viktigare än kompetensen? Om vi menar allvar med att kön faktiskt inte ska vara avgörande för våra möjligheter att lyckas i livet är enda vägen framåt att vi undviker all form av kvotering.

För oss sverigedemokrater är äganderätten central, och det är viktigt att ägarna har möjlighet att tillsätta den styrelse som de själva önskar utifrån kompetens, kunskap och erfarenhet. Att dela upp människor efter kön och därefter kvotera in en viss mängd av varje kön till en styrelse blir diskriminerande i det enskilda fallet, där könet mycket väl kan bli avgörande för möjligheten att ingå i styrelsen.

Jämställdhet handlar för oss om att ha lika rättigheter och om att bli bemött, bedömd och sedd som en person. Det är stor skillnad från det som regeringen vill, där kvinnor ses som en del av ett kollektiv. Regeringen delar upp i grupper i stället för att skapa förutsättningar för individer att lyckas.

Om man inför särbehandling av kvinnor och särskild lagstiftning för kvinnor innebär det i praktiken att skillnaderna för den enskilda individen ökar. Man skapar ett mer segregerat samhälle.

Vi vill i stället se tydliga krav på likabehandling oavsett kön, där människor ska ha samma möjligheter och där ditt kön aldrig ska bli avgörande för vilka möjligheter du har att få en plats i en styrelse.

Utvecklingen går för sakta, tycker regeringen, då bolagsstyrelserna inte motsvarar befolkningens fördelning, där överskottet av män visserligen har vuxit under senare år men är betydligt lägre än i bolagsstyrelserna. Men är det rättvist att jämföra med samhället i stort?

Regeringen väljer att helt blunda för det faktum att antalet kvinnor som läst ekonomi- eller civilingenjörsutbildningar på universiteten för lagom många år sedan, för att ha den erfarenhet som efterfrågas i styrelserna, är betydligt mindre än antalet män som gick samma utbildningar.

Det kan till exempel nämnas att 1997 var 24,2 procent av dem som läste till civilingenjörer kvinnor. Mer än 75 procent var alltså män. Även på civilekonomutbildningen, som är en vanlig utbildning, var det tidigare flest män. Men numera är det flest kvinnor.

Man kan titta på hur det såg ut några årtionden tillbaka. Då var männen kraftigt överrepresenterade på dessa utbildningar, vilket givetvis avspeglar sig i dagens samhälle. På universiteten har fördelningen senare blivit jämnare. Det talar för att vi inom en tioårsperiod också kommer att få en jämnare könsfördelning i bolagsstyrelser, utan kvotering.

Det är enligt Sverigedemokraterna inget bra mått på jämställdhet, eller avsaknad av jämställdhet, om en styrelse har mer eller mindre än 60 procent av ett kön i sin styrelse. Det förekommer även bland stora bolagsstyrelser att andelen kvinnor i styrelsen överstiger 60 procent, vilket alltså enligt regeringen är ett tecken på ojämställdhet. Ett exempel på ett sådant bolag är Kappahl, som sedan december 2016 har över 66 procent kvinnor i styrelsen. Om regeringens kvoteringslag hade gällt när Kappahl hade sin årsstämma hade de tvingats byta ut en av kvinnorna i styrelsen mot en man.

Detta är något som aldrig har varit ett problem, säger Miljöpartiets Annika Hirvonen Falk. Enligt henne är det bara ett problem när män är överrepresenterade.

Kvotering går på tvärs mot den inställning vi har: att människor ska ha samma möjligheter oavsett kön och att kön aldrig ska bli avgörande för vilken möjlighet man har att få en plats i en bolagsstyrelse.

Fru talman! Vi har också ställt oss bakom en sänkning av lägsta aktiekapital i aktiebolag, en förändring som kanske inte leder till några nya arbetstillfällen men som kan göra det lite lättare för de minsta företagen att bli aktiebolag. För företag som vill växa finns det fördelar med att vara aktiebolag, och att vi nu ställer oss bakom en sänkning av aktiekapital ska ses i perspektiv av att omgivande länder har lägre aktiekapital än Sverige.

I Finland krävs det 2 500 euro, alltså knappt 25 000 svenska kronor, för att starta ett aktiebolag. I Norge behövs 30 000 norska kronor. Åker jag över Sundet till Danmark finns möjligheten att starta ett bolag för bara 1 dansk krona. Det danska bolaget får visserligen inte betala ut utdelningar förrän aktiekapitalet höjts, men utdelningar är kanske inte heller det första som ett nystartat bolag ska göra.

Sverige ligger alltså klart högre än omgivande länder. Regler för fritt företagande gör att den som vill vara oseriös kan utnyttja andra länders företagande, men vi har än så länge inte sett att Sverige översvämmas av oseriösa företag från vare sig Finland eller Danmark.

Grunden till att Sverigedemokraterna nu tar ställning för en sänkning från 50 000 kronor till 25 000 kronor som lägsta aktiekapital är att det skulle underlätta för dem som i dag funderar på att starta aktiebolag. Det kan röra sig om personer som redan driver ett mindre företag i någon annan form eller som just nu står i begrepp att starta sitt första företag.

Fördelarna för den enskilde att driva sitt företag som aktiebolag kan vara många, och för den som ser dessa fördelar är nog inte kravet på 25 000 eller 50 000 kronor avgörande för valet. Däremot tror vi att en sådan sänkning skulle göra det lite lättare att komma igång, särskilt för alla de mindre företag som har låga investeringskostnader i övrigt.

Fru talman! Detta är ett tillkännagivande, så nu är det regeringen som ska lägga fram förslaget. Det är också regeringen som får i uppdrag att skapa ett regelverk runt det och därigenom se till att brottsligheten inte ökar.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag bara nämna att vi har som uttalat mål att minska onödig byråkrati för de minsta företagen. Därför ställer vi oss även bakom att fler företag bör undantas från revisionsplikten. Vi ser fram emot att se förslagen från regeringen.

Fru talman! Jag önskar att kön saknade betydelse. Jag önskar att vi kunde vara så könsblinda att vi inte diskuterade kategorierna man och kvinna.

Men, fru talman, så ser samhället inte ut i dag. Skulle vi blunda för att människor i första hand i dag delas in efter sitt kön i två fasta kategorier, män respektive kvinnor, skulle vi också blunda för den ojämställdhet som finns inbyggd i könsmaktsordningen, där kvinnor, kvinnors kompetens och det som kategoriseras som kvinnligt generellt sett värderas lägre.

Den första delen av en feministisk analys måste handla om den här insikten och den andra om att vilja göra någonting åt det.

I dag diskuterar vi just ett sådant förslag som kan åstadkomma förändring. Jag är för att införa kvotering i bolagsstyrelser, eftersom vi har en ojämställdhet och verktyget kvotering är effektivt för att motverka detta. Det har vi sett i Norge, och vi ser att fler och fler av länderna i vårt närområde väljer den här vägen, därför att de ser dels att vi har en ojämställdhet, dels att ojämställdheten är olönsam och skadar konkurrenskraften. Det är såklart också en fråga om mänskliga rättigheter.

Därför, fru talman, kan vi inte vara så könsblinda i dag som Sverigedemokraterna vill vara. Är vi det kommer vi inte att ta tag i problemen med ojämställdhet.

Fru talman! Jag uppfattade inte någon egentlig fråga, så jag får passa på att ställa en fråga till Miljöpartiet: Varför är det inte ett problem att Kappahl har mer än 60 procent kvinnor i sin styrelse, medan det är ett problem när en styrelse består av mer än 60 procent män? Jag kan faktiskt inte få ihop det. Det borde i så fall vara samma problem med det.

Jag tycker dessutom att det är direkt diskriminerande mot dem som sitter i Kappahls styrelse att säga att de har för många kvinnor, för jag tycker att det i högsta grad verkar vara kompetenta kvinnor som sitter i den styrelsen.

Jag förstår varför Kappahl har så pass många kvinnor. De marknadsför sig ju framför allt mot kvinnor, och då kan det finnas en fördel att ha kvinnor i styrelsen som kanske har en större insikt i de segmenten. Varför Miljöpartiet är emot det förstår jag faktiskt inte över huvud taget.

Miljöpartiet tenderar ständigt att straffa kvinnor på olika sätt. Det är samma sak när det gäller att företag inom skola och sjukvård, där många kvinnor jobbar, inte ska få lov att tjäna pengar. Däremot är det helt okej för den man som kör lastbilen med varorna dit att tjäna hur mycket pengar han vill, och den som gräver med grävmaskin på skolgården kan ha hur mycket vinst som helst på det han gräver.

Man riktar hela tiden in sig mot kvinnorna snarare än för kvinnorna. Jag skulle gärna vilja ha ett svar på varför Miljöpartiet gör det.

Fru talman! Miljöpartiet arbetar för att det inte alltid ska vara en han som äger grävföretaget.

Jag ställde ingen fråga till Mikael Eskilandersson, för jag tror inte att jag kommer att få ut så mycket av något svar. Jag tog i stället replik därför att jag märkte att Mikael Eskilandersson inte riktigt hade greppat den feministiska analysen och därför inte förstod varför ett parti som Miljöpartiet, som har som mål att människor inte ska kategoriseras utifrån kön, ändå ser behovet av att använda verktyg som träffar och att man måste se att människor i dag särbehandlas utifrån kön för att kunna uppnå resultat.

Fru talman! Jag tycker inte att det är ett problem att ett enskilt bolag har en överrepresentation av kvinnor i ett samhälle där kvinnor strukturellt diskrimineras. Däremot är ju regeringens förslag könsneutralt på det sättet att det kräver att minst 40 procent av vartdera könet är representerat.

Detta kan man diskutera. Det finns organisationer som arbetar med kvotering som väljer att bara kvotera upp det underrepresenterade könet eller underrepresenterade grupper. Om Sverigedemokraterna lägger fram sådana förslag är jag öppen för det, men det absolut centrala problemet är ju att kvinnor i dag är starkt underrepresenterade i börsbolagens ledningar, särskilt på vd-nivå. Trots att vi länge har arbetat med att uppnå jämställdhet i styrelserna står det och stampar.

Fru talman! Man måste se det här i ett större perspektiv än bara det faktum att det inte finns 50 procent kvinnor och 50 procent män i varje bolagsstyrelse. Det är ett faktum att fler män än kvinnor tidigare utbildat sig till exempel till civilingenjör, som är en ganska vanlig utbildning hos dem som sitter i bolagsstyrelser. För bara så kort tid sedan som 20 år var det 75 procent män som utbildade sig till civilingenjörer, och det tror jag har en mycket större påverkan än vad de har mellan benen. Jag har liksom svårt att se att det skulle vara det som det hänger på.

Jag förstår fortfarande inte riktigt tänkesättet att det är okej att kvotera men tydligen bara på det ena hållet: Kappahl ska tillåtas ha fler kvinnor i sin styrelse, men i andra företag som har ett överskott av män är det ett problem.

Jag ser inte riktigt problemet på det sättet. Man måste se noggrannare på varje styrelse, och det finns det ingen möjlighet att göra. Då är det bättre att ägarna får ta ansvaret att tillsätta den mest kompetenta styrelsen. Då är det viktigt att ägarna bortser från kön snarare än att de ska tvingas ha hälften av varje kön.

Fru talman! Tack, Mikael Eskilandersson, för ditt anförande. Det var intressant.

Jag minns debatten som hölls för något år sedan. Då hävdade Mikael Eskilandersson följande: ”Svenska företag har många problem som snedvrider konkurrensen och försämrar deras möjligheter att konkurrera. Kravet på aktiekapital är dock inte ett av dem. – – – Som vi ser det finns det inte heller någon anledning att nu devalvera värdet på aktiebolag. – – – Det är inget påtagligt hinder för företagande att aktiekapitalet är 50 000 kronor. – – – Givetvis anser vi inte att alla företag är oseriösa. Men om man tar bort de spärrar som finns kommer det självklart att komma fler oseriösa företag. – – – Om EU inför märkliga regler, där man säger att 1 krona eller 1 euro ska räcka för att starta aktiebolag, urholkar man egentligen hela aktiebolagsvärdet på sikt.”

Det här är vad Mikael Eskilandersson hävdade i debatten för något år sedan. I dag hävdar han diametralt, helt andra uppfattningar på alla punkterna. Det som jag tycker är mest anmärkningsvärt är att Mikael Eskilandersson och Sverigedemokraterna från att ha i princip reserverat sig mot allt i riksdagen som handlar om vad EU ska få rätt att ägna sig åt nu välkomnar att EU ska ta tag i frågorna om aktiekapitalet och SUP-bolagen.

Det här måste vara den mest anmärkningsvärda svängningen. Om vi tittar på vad Sverigedemokraterna har för uppfattning i EU-frågor ser vi att detta måste vara en av de få frågorna av alla frågor som man tycker är positivt med EU.

Fru talman! Nej, det är en ordentlig missuppfattning. Vi i Sverigedemokraterna har i stort sett samma inställning – med skillnaden att vi nu vill ha 25 000 kronor som gräns. Vi har inte ställt oss positiva till några SUP-bolag eller något sådant från EU:s sida. Däremot har vi tittat på hur det ser ut i till exempel Norge. Där är det betydligt lägre än 50 000. Vi ser inte riktigt någon anledning till att det ska vara dyrast i Sverige, det vill säga dyrare än i samtliga övriga nordiska länder – ganska duktigt mycket dyrare.

En normalisering till vad som i övrigt gäller i Norden och inte vad som gäller i Europa har ingenting med SUP-bolagen att göra. Däremot förstår vi inte att beroende på om man befinner sig på den ena eller andra sidan gränsen till Norge eller Finland ska man ha dubbelt så mycket i aktiekapital. Nu är det upp till regeringen att svara på hur detta ska genomföras. Vi har sagt att det bör ligga på samma linje, det vill säga runt 25 000 kronor.

Fru talman! Tack, Mikael Eskilandersson, för dina kommentarer på min fråga.

Sverigedemokraterna står bakom majoritetstexten, varje ord, i utskottets betänkande. Ni kan inte bara välja vad ni ska stå bakom. Ni står bakom att se sänkningen i ett första steg, det vill säga Sverigedemokraterna vill gå längre än sänkningen till 25 000 kronor. För något år sedan var ni helt främmande till att över huvud taget röra frågan.

I dag välkomnar Sverigedemokraterna att EU fattar beslut i de frågorna, som de enskilda medlemsländerna ska rätta sig efter. Det måste vara för oss som ägnat lite tid åt att studera EU-frågor en av de få frågorna i kammaren som Sverigedemokraterna över huvud taget tycker att EU ska ägna sig åt. Då blir det detta Sverigedemokraterna tycker att EU ska ägna sig åt – av alla frågor! Det finns mängder av frågor som man kan tycka att EU borde ägna sig åt eller inte, men det är detta som ni riktar in er på nu. Det står i betänkandet att EU ska ges makten att fatta dessa beslut i fråga om dessa bolag, och det är vad Mikael Eskilandersson ska rösta ja till i dag.

I betänkandet finns skrivningar om det pågående arbetet. Det är därför som vi tar upp diskussionen om SUP-bolagen. Det är dit Mikael Eskilandersson måste vara på väg. Annars måste Mikael Eskilandersson förklara för kammaren vad det första steget är enligt er version. Ni som utgör majoriteten i frågan verkar inte vara sampratade eller överens om vad den innebär, vilket gör det ännu märkligare att påstå att den ska ses som ett första steg.

Fru talman! Nej, vi är kanske inte helt sampratade om vad ett första steg innebär. För min del innebär ett första steg att vi ändrar från 50 000 till 25 000 kronor och att det görs ett tillkännagivande till regeringen om att ta fram ett lagstiftningsförslag. Något annat har jag inte gått med på, och något annat har jag inte ställt mig bakom.

Sedan var det frågan om man kan tolka vissa skrivningar som att Sverigedemokraterna är positiva till SUP-bolag i EU. Jag förutsätter att frågan kommer upp som en egen punkt så småningom och att vi kan ta ställning till frågan då. I dag tar vi bara ställning till frågan om 50 000 eller 25 000 som lägsta aktiekapital, och då tar vi ställning för 25 000 kronor som lägsta aktiekapital. Vi ser det som ett mer gällande belopp i Norden eftersom våra grannländer har det beloppet.

Trots att våra grannländer har detta belopp, och Danmark har 1 krona, ser jag inte när jag åker hem till Skåne mängder med oseriösa danska bolag som invaderar Skåne. Det skulle de rent teoretiskt kunna göra om det är så som Socialdemokraterna som företrädare för regeringen försöker måla upp. Från Socialdemokraterna har vi hela tiden fått höra att det kommer att bli mängder med oseriösa bolag om kapitalet minskas. Men så har det inte riktigt blivit i våra grannländer. Sverigedemokraterna ser därför inte någon anledning till att det ska vara dubbelt så dyrt att starta aktiebolag i Sverige.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. Det är första gången jag gör så i kammaren, och det är skönt att kunna säga att det finns fyra tillkännagivanden. Jag förväntar mig att regeringen återkommer med till exempel ett förslag om revision, som vi kommer att få igenom i dag.

Liberalerna anser att bristen på kvinnor i näringslivets högsta positioner är ett betydande maktproblem som inte kan accepteras. Det offentliga har ett ansvar att verka för en jämställd tillgång till makt och att särskilt visa vägen genom jämställd karriärutveckling och rekrytering till myndigheter och offentligt ägda bolag. Det gjorde Alliansen under våra åtta år vid makten, särskilt när det gäller rekrytering till myndigheter och offentligt ägda bolag.

Vilka personer som sitter i en bolagsstyrelse är dock ytterst ett ägaransvar. Respekten för företagarnas frihet att själva bestämma över styrelsens sammansättning ska bestå. Det är inte detsamma som att det vore ointressant vilken könsfördelning som finns i styrelserna, men det påverkar vilka metoder som vi i Liberalerna vill använda för att uppnå jämställda styrelser.

Till exempel välkomnar Liberalerna att allt fler ägare frivilligt tillämpar en kvoteringsprincip. Detta ligger i linje med principen om ägaransvar, och det avspeglas också i den kod för bolagsstyrning som utarbetats av Kollegiet för svensk bolagsstyrning, som dock uppdaterats med nya jämställdhetsregler 2014. Bland annat står det att bolagens valberedningar särskilt ska eftersträva jämn könsfördelning och motivera sina förslag mot bakgrund av den principen. På detta sätt arbetar Liberalerna när vi ska tillsätta personer till olika uppdrag, sätta våra riksdagslistor och så vidare. Det är en frivillig princip som vi arbetar efter.

Kollegiet har också uttalat att ägarna måste påskynda utvecklingen, och man uppställde tre mål 2014. För det första en andel på sammantaget 40 procent för det minst företrädda könet i bolagsstyrelserna år 2020, för det andra att de stora bolagen år 2017 bör ha i genomsnitt 35 procent kvinnor i sina styrelser och för det tredje att de mindre företagen fram till 2017 närmar sig 30 procent.

Den senaste statistiken visar att andelen kvinnor bland stämmovalda ledamöter ökat till 36 procent i storföretagen. Det är fortfarande långt ifrån en jämställd fördelning, men utvecklingen går, som alla kan se, åt rätt håll – alla utom den rödgröna regeringen.

Hittills pekar alltså utvecklingen på att näringslivets egen tidsplan för att uppnå jämn könsfördelning uppföljs och nås. Allbrights senaste rapport använder ord som ”vinden har vänt” och ”når nya rekordnivåer”. Man har uppnått ca 32 procent, och de stora bolagen närmar sig nu 35 procent. Man har alltså nått de mål man har satt upp.

Regeringen kommer hit till riksdagen och föreslår att man fram till 2019 ska uppnå 40 procent medan branschen själv säger 40 procent till 2020. Hittills når man sina mål, så lagstiftning är totalt onödig. Regeringen har hotat med lagstiftning om man inte når en god utveckling. Man når en god utveckling, men den rödgröna regeringen tänker trots det komma med lagstiftning. Den håller inte sitt eget ord; den bryter sitt eget löfte. Det visar med all tydlighet att det här i grund och botten handlar om att regeringen vill ge mer makt till staten och politikerna och mindre till frivillighet.

Eftersom det redan finns tydligt etablerade riktlinjer som åstadkommits genom självreglering kan syftet knappast vara att synliggöra en fråga som blivit otillräckligt beaktad. För regeringen handlar det inte om att åstadkomma en utveckling mot jämnare könsfördelning, utan det handlar helt enkelt om att omdömeslöst tvinga fram lagstiftning när branschen håller på att självreglera sig. Det är totalt onödigt.

I ett läge där andelen kvinnor i bolagsstyrelser ökar år för år genom näringslivets egna åtgärder, bland annat genom den formulerade koden för bolagsstyrning och en tydligt uttalad tidsplan, tycker Liberalerna att det är totalt uteslutet att överväga lagstiftning. Liberalerna kommer inte att stödja lagförslaget.

Vad gäller statligt ägda företag finns det redan en motsvarande ägarpolicy som Alliansen var med och tog fram. Den eftersträvar jämn könsfördelning i styrelserna. Andelen kvinnor och män i en privat bolagsstyrelse är i mångt och mycket en fråga där ägarna måste ta sitt eget ansvar. Det ska inte läggas i statens händer att bestämma över detta.

På motsvarande sätt är det LO:s medlemmar och inte staten som ska avgöra könsfördelningen i LO:s styrelse, för att jämföra med en annan betydelsefull privat samhällsaktör. Man kan också titta på en av LO:s medlemmar, Byggnads, som vi har ledamöter här som är medlemmar i. Byggnads brist på jämställdhet är total. Ändå vill regeringen inte lagstifta där.

Självklart behövs det en rad åtgärder som kan påverka kvinnors möjlighet att ta plats i styrelser. Inte minst är det viktigt att stat och kommun föregår med goda exempel samt att kvinnors möjligheter att starta och driva företag värnas.

Det ligger därför en ironi i den så kallade feministiska regeringens förslag att lagstifta om könskvotering i bolagsstyrelser. Samtidigt flaggar man för lagändringar som ska försvåra eller helt omöjliggöra privata alternativ i kvinnodominerade sektorer. Där kvinnor finns ska man inte få driva företag, men där män finns ska man få driva företag.

Annika Hirvonen Falk talar om att Annika Falkengren tror att det kan leda till en sämre utveckling att vi inte hotar med lagstiftning. Det blir väldigt konstigt när man hotar med lagstiftning och företagen uppnår den policyn och en god utveckling men man ändå vill ha lagstiftning. Det om något är det oseriösa i sammanhanget.

(Applåder)

Fru talman! Jag hoppas att Robert Hannah har rätt. Jag hoppas att utvecklingen fortsätter ändå. Jag hoppas att det inte blir så som bland annat Annika Falkengren verkar befara. Jag hoppas att det inte blir så som det blev sist, när de borgerliga partierna tog bort trycket i frågan genom att säga att det inte kommer att bli någon lagstiftning om kvotering. Jag hoppas det.

Men historien talar för att det beslut som Robert Hannah är med och fattar i dag kommer att sinka jämställdhetsarbetet och göra att vi inte uppnår jämställdhet i börsbolagens styrelser på det sätt som vi hade gjort om regeringens förslag hade gått igenom.

Robert Hannah säger att det inte är politikens område att besluta om jämställdhet i börsbolagen. Vilka andra jämställdhetsfrågor ska vi inte bry oss om? På vilka andra arenor i samhället är jämställdhet inte tillräckligt viktig för politiskt engagemang?

Fru talman! Det intressanta i sammanhanget är att det är Miljöpartiet och regeringen som anklagar Liberalerna för att inte arbeta för jämställdhet.

Om det var några partier i Sverige som tog bort trycket på privata aktörer att ha jämställda styrelser var det de i den rödgröna regeringen. Det var din regering och din minister, Annika Hirvonen Falk. Det var Miljöpartiet som gjorde det genom att hela tiden säga: Om vi inte får en positiv utveckling kommer vi till riksdagen med lagstiftning. Sedan blir det en positiv utveckling, men man kommer ändå till Sveriges riksdag och vill kvotera och lagstifta. Det är oseriöst.

Vad regeringen föreslog var lagstiftning om 40 procent till 2019. Branschen själv beslutade år 2014 om 40 procent till 2020. Det är helt oseriöst att hota med lagstiftning när utvecklingen går åt rätt håll, när till och med Allbright skriver att vinden har vänt och att vi når nya rekordnivåer. Att komma och säga att vi behöver lagstiftning när utvecklingen går i positiv riktning är oseriöst. Politikerna har i många år hotat med att om den inte går i en positiv riktning kan de tänka sig lagstiftning.

Det är Miljöpartiet och den rödgröna regeringen som har tagit bort trycket i det här fallet. Det är inte på något sätt Liberalerna som har gjort det. Det är ni själva som får stå till svars för det som Annika Falkengren nu hotar med. Det är inte Liberalerna.

Om vi ser att utvecklingen stannar av i framtiden kan vi tänka oss att titta på frågan, men det gör den inte. Allting pekar åt rätt håll. Annika Hirvonen Falk jämför med de länder som har kvotering. Ja, men svara på frågan varför Sverige ändå, trots att vi inte har kvotering, ligger tvåa i hela Europa och etta i EU när det gäller storbolagen! Vi har en positiv utveckling. De länder som har kvotering, till exempel Nederländerna, har 30 procent. Tyskland har 30 procent. Vi har högre än det redan i dag. Vi behöver inte kvotering. Utvecklingen går åt rätt håll. Företagen gör det själva. Vi behöver inte mer av statligt ingripande eller politiker som blandar sig i.

Fru talman! Om utvecklingen inte fortsätter och bolagen inte uppnår jämställdhetsmålet om minst 40 procent till 2020, kommer Liberalerna då att vara beredda att göra vad som krävs för att uppnå jämställdhet i börsbolagens styrelser?

Fru talman! Jag är helt övertygad om att de här bolagen, som hittills har satt och nått sina egna mål, kommer att lösa det hela. Jag är helt övertygad om att utvecklingen går åt rätt håll.

Senaste gången man valde in nya personer i bolagsstyrelserna var 46 procent av alla som valdes in kvinnor. Det är en väldigt positiv utveckling, skulle jag säga.

Från Liberalernas sida kommer vi självklart alltid att se över och omvärdera lagstiftning. Det gör vi med all lagstiftning. Men som det ser ut i dag är det totalt oseriöst av regeringen att föreslå lagstiftad kvotering år 2019, när de privata företagen själva föreslår ett system för att nå samma mål 2020. Det är inte seriöst. Vi kommer att titta på det och följa utvecklingen, men vi kommer inte att hota med lagstiftning eller andra kvoteringsåtgärder när det inte behövs över huvud taget.

I grund och botten är det här de privata företagens eget revir, och de behöver själva sköta sin jämställdhet. Precis som Liberalerna sköter sin egen jämställdhet måste det vara upp till dem. Jag tror mycket mer på de privata alternativen i det här fallet. De har visat sig lönsamma.

Tittar man på EU-statistiken ser man att allt talar till Sveriges fördel. Regeringen vill också införa någon typ av EU-lagstiftning inom området. Man säger att det ska vara 27 procent, som EU nu föreslår. Men vi ligger ju högre än 27 procent, så varför ska vi gå med på lagstiftad kvotering? Det är helt onödigt.

Om utvecklingen verkligen stannar av får vi titta på frågan, men just nu finns det inget som helst behov av det.

Jag läser Allbrights rapporter. Jag läser nyhetsartiklarna. Jag kommer att följa utvecklingen. Det gör självklart hela Liberalerna.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 9.)