Arbetsmiljö och arbetstid

Fru talman! Vi debatterar nu alltså AU8 Arbetsmiljö och arbetstid. Jag inleder med att yrka bifall till förslaget i betänkandet.

Arbetsmiljöfrågorna är viktiga frågor som påverkar och involverar väldigt många arbetstagare, arbetsgivare och parter.

En säker och utvecklande arbetsmiljö är central för en väl fungerande och livskraftig arbetsmarknad och välfärd.

En god arbetsmiljö är också viktig för ett tryggare Sverige. Detta gäller för såväl den enskilde som samhället i stort.

Utvecklingen av arbetsmiljön på våra arbetsplatser påverkar såväl tillväxt och sysselsättning som möjligheterna till god, jämlik och jämställd hälsa.

Arbetsmiljön har också stor betydelse för hur länge människor kan, orkar och vill arbeta. Det är viktigt med tanke på den demografiska utveckling vi nu har i Sverige.

Det finns frågor som vi följt under många år. Jag talar då om dödsolyckor på våra arbetsplatser. Tyvärr kan vi inte se några förbättringar inom det området.

Av Arbetsmiljöverkets statistik framgår det att hela 63 personer omkom på grund av dödsolyckor i arbetet i Sverige under 2023. Till de branscher som är mest olycksdrabbade hör bygg med 17 av 63 dödsfall. De 5 som omkom i en hissolycka norr om Stockholm är inräknade där trots att de egentligen ingår i metallegogruppen. Således var det 12 inom bygg och anläggning. Skogs- och jordbruk hade 6 avlidna, transport 9 och tillverkningsindustrin 7. Dessa grupperingar räknas också till de mest olycksdrabbade.

Jag har under snart sex år i arbetsmarknadsutskottet inlett mina anföranden med följande: Ingen ska behöva dö till följd av sitt arbete. Varje dödsolycka är en tragedi för de inblandade och deras anhöriga. En arbetsplatsolycka med dödlig utgång är oacceptabel i ett modernt arbetsliv.

För Moderaterna och den moderatledda regeringen är detta en viktig fråga. Kraftfulla åtgärder krävs för att vi ska kunna se en minskning av antalet dödsfall i arbetslivet. Regeringen har därför intensifierat arbetet mot arbetsplatsolyckor. Jag skulle vilja ge några exempel.

Arbetsmiljöverket har fått i uppdrag att utföra fler oanmälda fysiska inspektioner. Anslaget har höjts, och fler inspektörer rekryteras och utbildas nu.

Dock är fokus inte bara på antal kontroller utan också på att man besöker rätt företag. Fokus ligger nu på små och medelstora företag.

Arbetsmiljöverket har även fått i uppdrag att utreda hur man får fler att vilja engagera sig som skyddsombud. Det gäller alla skyddsombud. Samverkan sker under processen med arbetsmarknadens parter.

En utredning gällande de regionala skyddsombuden och deras verksamhet pågår. Remissförfarandet har skett, och ärendet bereds nu på Regeringskansliet.

Regeringen fortsätter med den förra regeringens arbetsmiljöstrategi för 2021-2025. I den inryms en så kallad nollvision mot dödsolyckor. Nollvisionen byggs ut med att ingen ska avlida på grund av jobbet.

Arbetsmiljöforum där arbetsmarknadens parter och myndigheter samverkar fortsätter sitt arbete.

Myndigheten för arbetsmiljökunskap utreder sanktionsavgiftssystemet. Detta planeras vara klart under 2024.

Leverantörskontrollutredningen har granskat möjligheterna att till exempel begränsa antalet underleverantörer. Betänkandet bereds nu på Regeringskansliet. Finansdepartementet och Erik Slottner är ansvariga.

Vi tittar också på utökat rådighetsansvar. Detta bereds på Regeringskansliet.

En straffreformutredning har initierats och presenteras i maj 2025. Polis, åklagare och Arbetsmiljöverket samverkar och har tagit fram myndighetsgemensamma rutiner.

Myndigheten för arbetsmiljökunskap har initierat ett projekt för arbetsmiljökunskap i grund- och gymnasieskolan. Det är ett nordiskt samarbete.

En ny regelstruktur har tagits fram av Arbetsmiljöverket där 67 föreskrifter och allmänna råd minskas till 15, vilket blir tydligare och lättare att utläsa. Det är också målet med åtgärden. Detta införs den 1 januari 2025.

En proposition om en ny lag om uppgiftsskyldighet är lämnad.

Regeringen fortsätter också arbetet med den förra regeringens strategi mot arbetslivskriminalitet och har därigenom förlängt uppdraget för nio myndigheter att samverka mot just arbetslivskriminaliteten. I dag finns sju arbetskrimcenter som är bemannade. En samordnare finns på varje kontor i landet. Lägg därtill två nationella samordnare och 32 inspektörer kopplade till a-krim.

Delegationen mot arbetslivskriminalitet har fått ett nytt uppdrag att analysera de upplägg som används inom så kallade utsatta företag. De ska komma med förslag på åtgärder.

Listan på regeringens åtgärder på arbetsmiljöområdet kan göras lång, och de insatser jag nu har nämnt är bara några exempel.

Arbetsmiljöregelverket innebär att arbetsgivarens ansvar för arbetsmiljön är och ska vara stort. Man ska se till att arbetsmiljöarbetet ingår naturligt i verksamheten. Det är en viktig del. Den svenska arbetsmiljölagstiftningen bygger också på att arbetsgivaren samverkar med arbetstagarna i syfte att skapa en trygg och bra arbetsmiljö. Det systematiska arbetsmiljöarbetet är även fortsatt grunden till en god arbetsmiljö.

Ytterligare något som oroar är dock att arbetsolyckorna ökar. Statistiken visar att antalet anmälda arbetsolyckor både med och utan frånvaro ökade under 2023, som är det senaste helåret med fullständig statistik, jämfört med 2022. Det totala antalet ökade från 35 000 till 38 000 år 2023. Den vanligaste orsaken till arbetsolyckor med frånvaro för män var att man förlorade kontrollen över maskin, verktyg eller transportutrustning. Bland kvinnorna var fallolyckor den vanligaste orsaken till frånvaro.

Glädjande är dock att antalet arbetssjukdomar minskat till totalt knappt 12 000 anmälningar. Sett till yrke och näringsgren var dock sysselsatta inom vård och utbildning särskilt utsatta för besvär till följd av arbetet. Bland undersköterskor hade nära varannan - 48 procent - besvär till följd av arbetet.

Den demografiska utvecklingen kräver ytterligare många fler anställda till vårdsektorn, och om rekrytering till de här viktiga sektorerna ska kunna vara möjlig måste arbetsmiljöförhållandena förbättras avsevärt. Moderaterna har via kommittémotioner under många år fört fram att vi vill se ett ökat antal inspektioner och uppföljningar av arbetsmiljöarbetet, möjligheter till sanktioner och förstärkta utbildningsinsatser inom just den här sektorn. Att lyssna till personalen som dagligen befinner sig i sektorn är också väldigt angeläget. I Tidöavtalet finns skrivningar om att arbetsmiljöförbättringar ska ske inom vårdsektorn.

Företag och andra verksamheter vill göra rätt, men de behöver också handledning i detta. Det påtalas vid många av de företagsbesök som jag själv har utfört. Kunskapsnivån om lagstiftning, regler och relevanta åtgärder för att förbättra arbetsmiljön är ibland väldigt låg. Här finns förbättringspotential, då många vill ha och behöver stöd i arbetet.

Fru talman! Arbetsmiljöfrågorna är ständigt aktuella. Trots ett svårt läge är det bra att de får alltmer utrymme i samhällsdebatten. Regeringen tar frågorna på största allvar och fortsätter sitt offensiva arbete för att alla ska kunna, vilja och orka arbeta.

(Applåder)

Fru talman! I december lade vi socialdemokrater fram vårt förslag om en kriskommission som skulle göra en total genomlysning av byggbranschen och ta fram åtgärder för att förhindra fler dödsfall på de arbetsplatserna. Vi ville få regeringen att agera snabbt och kraftfullt.

Svenska Byggnadsarbetareförbundet har också krävt en kriskommission, och de om några har ju insyn i hur situationen i byggbranschen ser ut. Även de menar att det krävs en granskning av hela branschen för att komma åt systemfelen som år efter år leder till allvarliga olyckor och dödsfall. Alla oppositionspartierna ställde sig bakom vårt förslag, men regeringspartierna och Sverigedemokraterna ville inte ha en kriskommission.

Varför var det så viktigt för Moderaterna att urvattna och göra vårt förslag om en kriskommission helt verkningslöst? Vad var det som gjorde att ni var tvungna att förhala beslutet i fyra månader? Även Moderaterna måste ju se att byggbranschen har särskilda utmaningar som behöver åtgärdas för att skapa säkrare arbetsplatser.

Fru talman! När man hör Johanna Haraldsson skulle man kunna tro att det höga antalet dödsolyckor är något nytt. Det var ett mörkt år 2023. Dödsolyckorna är alldeles för många. I snitt har det varit ett dödsfall i veckan genom åren.

Vi har alla intresse av att det här åtgärdas. Den förra regeringen, S-regeringen, gjorde faktiskt många bra insatser. Vi har fortsatt med dem, men uppenbarligen har det inte räckt till. Vi har sett att arbetssjukdomarna har ökat med 50 procent och att dödsolyckorna ligger på i snitt en i veckan. Det finns pågående, bra insatser.

Varför ta upp en kriskommission som bara skulle centrera sig kring byggbranschen? Vi vet att till exempel området bygg och anläggning hade tolv dödsfall, transport nio, jord och skog sju och industri sex. Många andra branscher är alltså också utsatta för dödsolyckor. Varför då ensidigt genomlysa byggbranschen?

Man kan leka med ord. Jag undrar varför det var så viktigt att det skulle heta kriskommission. I vårt förslag säger vi ju att vi vill att regeringen vidtar åtgärder för att belysa de bakomliggande orsakerna till det ökade antalet dödsolyckor i arbetslivet. Vi vill att man tar med alla branscher som är utsatta. Vi hade en betydligt bredare skrivning eftersom vi vet att dödsolyckor förekommer i hög utsträckning även på andra områden.

Varför koncentrerade Socialdemokraterna sig bara på byggsidan? Vi ville ju samma sak, men vi moderater hade en bredd och använde ordet belysa i stället för att kalla det kriskommission. Ledamoten får gärna svara på det.

Fru talman! Man kan också fråga sig varför det var så viktigt för Moderaterna och regeringspartierna att inte kalla det en kriskommission. Det är faktiskt fritt fram för regeringen att tillsätta en kriskommission för den hårt drabbade byggbranschen, som vi vet har särskilda utmaningar. Vi vet att man har korta byggtider, företag utan egna anställda, långa kedjor av underentreprenörer, upphandlingar som prioriterar lägsta pris med mera. Det har visat sig göra byggarbetsplatser mycket farligare än alla andra arbetsplatser. Regeringen kan ju både tillsätta en kriskommission och öka fokus - eller hur det nu var Moderaterna ville uttrycka det - på andra branscher.

Jag tycker att det är problematiskt. Vi skulle ju ha kunnat komma överens om en bred lösning. Vi socialdemokrater sträckte ut handen och ville kompromissa med regeringspartierna om hur en sådan här kriskommission skulle kunna verkställas. Men det var uppenbarligen viktigare att hålla ihop regeringspartierna än att gå oss till mötes och gå till botten med problemen i byggbranschen.

Det framstår i debatten som att ämnet säkerhet på landets arbetsplatser inte är speciellt högt prioriterat. Skulle det kunna vara så att företagens frihet och vinster är viktigare än att städa upp i byggbranschen och stoppa dödsolyckorna? Jag återkommer till frågan varför det var så viktigt att stoppa vår kriskommission.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar Johanna Haraldsson för detta.

Jag måste repetera det som jag sa i mitt förra inlägg. Skillnaden var alltså ordet kriskommission och att vi bara centrerade via ert förslag på byggbranschen.

Jag repeterar att byggbranschen har haft tolv dödsfall, transportbranschen har haft nio, jord- och skogsbranschen har haft sju. Det är alltså flera branscher som skulle behöva en genomlysning. Det var vårt förslag - en betydligt bättre och bredare ansats än Socialdemokraternas.

Jag håller med ledamoten om att det är oerhört centralt att vi jobbar med just säkerhetsfrågorna. Då måste jag komma tillbaka till att regeringen nu satsar oerhört stora resurser och verkligen försöker få till att vi får fler skyddsombud. Skyddsombuden har en väldigt viktig funktion på arbetsmarknaden.

Socialdemokraterna har stridit väldigt mycket för de regionala skyddsombuden och kopplingen till facket men inte för lokala skyddsombud. Vår regering har nu gett ett uppdrag till Arbetsmiljöverket att se hur vi kan få fler lokala skyddsombud. Det är viktigt i detta sammanhang. Vilka insatser gjorde den socialdemokratiska regeringen för att få fler lokala skyddsombud? Jag vet att ledamoten inte kan svara på det nu. Men det är ändå någonting som ledamoten kan ta med sig, och vi kanske kan ta upp detta i ett senare replikskifte.

Men regeringen gör, som jag sa i mitt anförande, mängder av insatser. Och vi tycker att vi fick ett bredare anslag i vår skrivning med fler branscher, där det är nästan samma storleksordning på antalet dödsfall. Socialdemokraterna hade en smalare variant. Jag finner det nog mer märkligt att vi inte fick stöd för vårt förslag. Men det var viktigare för Socialdemokraterna med just en kriskommission än att vi skulle få en bred belysning av antalet dödsolyckor.

Fru talman! Vi står givetvis bakom samtliga våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 12.

Ingen ska behöv dö på jobbet. Detta är en kraftfull och viktig påminnelse om vikten av en god arbetsmiljö, säkerhet och trygghet. Vi bör sträva efter att skapa arbetsplatser där alla kan arbeta säkert och hälsosamt samt förbättra arbetsvillkoren och minska risken för olyckor och skador på arbetsplatsen. Och här, fru talman, spelar det lokala skyddsombudet en viktig roll.

I likhet med utskottet ser vi positivt på att regeringen har gett Arbetsmiljöverket i uppdrag att lämna förslag på åtgärder, tillvägagångssätt, initiativ eller liknande som kan leda till att fler arbetstagare vill engagera sig i rollen som skyddsombud, då det i dag saknas på åtskilliga arbetsplatser.

Vi kunde ta del av ett reportage i tidningen Arbetet där det enligt Arbetsmiljöverket saknas lokala skyddsombud vid sex av tio inspektioner. Det är skrämmande siffror som visar att vi har ett allvarligt problem på svensk arbetsmarknad. Varför blir det så här? Var är skyddsombuden? Är politisk makt över arbetsplatsen viktigare än arbetsmiljöarbetet? Frågorna är många, och de kräver svar.

Fru talman! Enligt dagens modell har socialdemokratiskt styrda fackförbund företrädesrätt att utse lokala skyddsombud, vilket tyvärr leder till att ett stort antal löntagare utestängs från att axla rollen som skyddsombud.

Vi sverigedemokrater vänder oss emot denna politisering av arbetsmiljöarbetet och ser allvarligt på den politiska diskriminering som våra och andra politiska företrädare utsätts för efter att de valts till förtroendeuppdrag av sina medarbetare. Det händer ofta över hela landet.

Ingen har sagt att fackförbunden inte spelar en viktig roll i arbetsmiljöarbetet och ska givetvis vara en del av det även framöver. Starka fackförbund är viktiga för vår svenska arbetsmarknadsmodell. Detta råder det inga tvivel om, och ingen har påstått någonting annat, även om vissa påstår det.

Men tyvärr kan det tydligt konstateras att man inte har klarat av att tillgodose behovet av lokala skyddsombud, som är en direkt följd av den vikande organisationsgraden inom framför allt LO-förbunden. Och anledningen till det vet de flesta.

Allt fler arbetare väljer i dag att rösta på ett annat parti än Socialdemokraterna. Givetvis vill de då inte att deras förbund ska kräva socialistiska värderingar för att man ska bli skyddsombud, något som är rent befängt. För det är väl inte färgen på partiboken som avgör om du har kompetensen eller inte? Det handlar väl om vad dina medarbetare vill och vilket engagemang och intresse som du har i frågorna?

Fru talman! Då måste man våga lyfta blicken och se på kompletterande lösningar, vilket är grunden till det förslag som nu ligger på bordet och utreds. Det ska ses som ett komplement till nuvarande arbetsordning.

Sverigedemokraternas fokus ligger på löntagare runt om i landet som riskerar sina liv när de går till arbetet. Vårt fokus ligger på de anhöriga som får besked om arbetsplatsolyckor som hade kunnat undvikas.

Tvärtemot Socialdemokraterna sätter vi ingen politisk prestige i detta då det är självklart för oss. Det lokala arbetsmiljöarbetet måste genomföras på varje arbetsplats i hela landet. Det måste få gå före socialdemokratisk, cynisk partipolitik, där effekten tyvärr visat att det blir ett försämrat arbetsmiljöarbete. Detta är bristen på lokala skyddsombud ett väldigt starkt kvitto på. Det saknas tusentals lokala skyddsombud i Sverige. Varför är det på det viset?

Det är inte nog med det. På sikt sätter man den svenska modellen på spel med sitt agerande, en modell som bygger på jämbördiga parter. Minskad organisationsgrad försvagar den ena parten, och där ligger ansvaret på LO:s ledning att få fler att engagera sig. Antingen väljer man att stå upp för alla sina medlemmar, eller också väljer man Socialdemokraternas krympande köttgrytor. Svårare än så är det inte.

Fru talman! Kampen mot arbetslivskriminaliteten måste stärkas, och verktygen måste bli fler. Men först måste man ställa sig frågan: Varför blev det så här, och varför är byggbranschen så pass utsatt? Det har sin grund i flera saker.

EU-inträdet 1995 underlättade den fria rörligheten, och den fick en helt ny innebörd 2004 när tio nya länder, främst från Östeuropa, blev medlemmar i unionen.

Den efterföljande extrema högkonjunkturen ledde till en enorm efterfrågan på billig arbetskraft som helt okontrollerat vällde in i Sverige. Som tur är fick vi en skärpning via lex Laval och en bättre kontroll över utstationerad arbetskraft, trots ett starkt motstånd från vissa partier i denna kammare. Det är bara att beklaga. Jag är glad över att Sverigedemokraterna var tungan på vågen i den omröstningen.

Konsekvenserna blev då tyvärr att de stora byggföretagen ändrade arbetssätt, slimmade sin organisation och i högre grad förlitade sig på underentreprenörer och utstationerad arbetskraft. Det är ett arbetssätt som tyvärr har levt kvar.

Fru talman! Arbetet har påbörjats, och mycket har hänt: a-krimcenter, minskad sekretess mellan myndigheter och skärpta regler vid arbetskraftsinvandring. Men vad kan man mer göra? Det kan handla om Arbetsmiljöverkets tillsyn av anmälningar till utstationeringsregistret och ökade krav på huvudentreprenören att detta hanteras rätt.

Det kan handla om ett utökat ansvar gällande ID06 och elektroniska personalliggare samt oannonserade kontroller vid misstanke om fusk. I dag meddelas arbetsplatsen ofta i förväg när det är dags för en kontroll. Det är en arbetsordning som vi absolut inte kan ha.

Det kan också handla om att se över och skärpa regelverket för att kunna utesluta oseriösa arbetsgivare, samtidigt som kraven på offentliga upphandlare skärps.

Fru talman! Sverigedemokraterna håller med Socialdemokraterna om att man ska se över regelverket gällande de långa kedjorna av underentreprenörer. Men att som Socialdemokraterna föreslå endast två är inte seriöst i dagsläget då många byggföretag inte kan tillhandahålla alla de tjänster som krävs på en större byggentreprenad. Här måste regelverket först skärpas så att samma ansvar vilar på såväl huvudentreprenören som underentreprenörerna.

Kravet på huvudmannaskapet måste skärpas. Frågan om regelverk gällande underentreprenörer måste utredas noga då ett sådant förslag, som det formuleras i dag, skulle slå hårt även mot många seriösa svenska småföretagare. I dag handlar mycket på en svensk byggarbetsplats om specialister och specialistföretag, och de växer inte på träd. Det måste därför tas in underentreprenörer, och det kommer aldrig att räcka med bara två. Det handlar helt enkelt om att skärpa kraven.

Den stundande lagen om rapporteringsplikt gällande illegala invandrare kommer också att bli ett hjälpmedel, då vi vet att många företag i gråzonen utnyttjar illegala invandrare i sin verksamhet. Kan man komma åt detta missbruk försvårar man för dessa företag att kunna existera och verka i Sverige. Socialdemokraterna var på bollen där en gång, men de drog tillbaka detta förslag. Det är bara att beklaga. Annars hade det kunnat vara genomfört i dag.

Ge myndigheterna en chans att lagföra de kriminella företagen! Här är utökade preskriptionstider för arbetsmiljöbrott en viktig aspekt. Det är i grunden ett socialdemokratiskt förslag som man nu röstar nej till enbart för att Sverigedemokraterna driver frågan. Det kunde också ha varit på plats för länge sedan. Det hade underlättat väldigt mycket.

Fusk och missbruk ska ovillkorligt leda till näringsförbud i Sverige. Utländska företag som fuskar ska ut ur landet. Det är inte ens förhandlingsbart.

Det ligger även ett stort ansvar på parterna att se över kollektivavtalen och göra dem transparenta och enkla att hantera och att minska kryphålen så att de inte utnyttjas för fusk. I dag använder man faktiskt kollektivavtalen för att fuska när det gäller lägstanivå på löner med mera, och det är bara att beklaga.

Fru talman! Vi ska prata lite om arbetstid också, och det är en viktig och aktuell fråga.

Vi noterar att EU:s arbetstidsdirektiv skapar problem på svensk arbetsmarknad. Direktivet reglerar dygnsvilan och är tänkt som ett skydd för arbetstagarnas hälsa och säkerhet. Men samtidigt är det många svenska verksamheter som är uppbyggda kring kollektivavtalade arbetstider som bryter mot direktivet.

EU-kommissionen har ifrågasatt om sådana kollektivavtal är förenliga med EU:s arbetstidsdirektiv. Till skillnad från utskottet anser vi att det finns skäl för regeringen att vara betydligt mer aktiv, så att de svenska parternas överenskommelser kan gälla oinskränkt i Sverige.

Vi anser därför att regeringen bör vidta åtgärder för att bistå arbetsmarknadens parter i betydligt större utsträckning än i dag och agera i både Sverige och Bryssel för ett nationellt och permanent undantag från EU:s arbetstidsdirektiv.

Fru talman! Sänkt arbetstid är en fråga som debatteras flitigt i dag. Många partier och även fackförbund driver på för att det ska lagstadgas i frågan. Och det hade väl varit perfekt i den bästa av världar, för alla vill väl jobba mindre och tjäna mer. Så är väl människan skapad. Men är lagstiftning rätt väg att gå i dagsläget? Hur kommer det att fungera i kommuner och regioner som redan i dag brottas med dålig ekonomi och personalbrist?

Det är redan i dag fritt fram för privata företag att sänka arbetstiden med bibehållen lön om man vill. Även kommuner och regioner kan själva inom sina verksamheter förhandla fram sänkt arbetstid med bibehållen lön om man vill.

I dag regleras mycket via partsförhandlingarna. Hur mycket ska vi inskränka i den svenska modellen? Det är många frågetecken som behöver rätas ut. Ett sådant här förslag måste grundligt utredas och inte användas som rent valfläsk inför ett stundande val. Det är frågan alldeles för komplex och komplicerad för.

Fru talman! Jag hade tänkt ställa en annan fråga till Magnus Persson, men jag känner mig nödgad att svara lite på de svador som kom från Magnus Persson från talarstolen när det gäller den facklig-politiska samverkan.

Sverigedemokraterna anser alltså att den facklig-politiska samverkan får folk att inte vilja bli skyddsombud. Det är inget som man verkligen vet, befarar eller ens tror, utan det är någonting som man tycker.

Att hävda att den samlade arbetarrörelsens organisering gör svenska arbetsplatser farligare, som Magnus Persson gör från talarstolen, är faktiskt så märkligt att det knappt går att bemöta. Men till skillnad från Sverigedemokraterna och Magnus Persson finns det de som har tittat på vilka de faktiska orsakerna är till att folk inte vill bli skyddsombud eller avsäger sig uppdraget.

LO har genomfört enkäter med 14 000 svar, och där träder en helt annan bild fram. Anledningarna till att folk inte vill bli skyddsombud eller avsäger sig uppdraget är rädsla för repressalier från företaget, att man inte får rätt förutsättningar och tid för uppdraget från arbetsgivaren, att arbetsgivaren inte förstår uppdraget och heller inte uppmuntrar folk att bli skyddsombud, trots att man ska samverka kring arbetsmiljön, att arbetstagaren inte vet vad uppdraget innebär och att man har en otrygg anställning.

Det är dessa anledningar som framkommer när man frågar skyddsombuden själva, så jag undrar vad Magnus Persson hoppas att Arbetsmiljöverkets utredning ska komma fram till.

Fru talman! Jag tackar Johanna Haraldsson för frågan.

Jag tror att vi vill nå samma mål, men min tanke och vision är att vi ska få fler människor att engagera sig och bli skyddsombud.

Johanna Haraldsson nämner att LO har skickat ut en enkätundersökning till skyddsombuden. Ja, men jag lyssnar på alla dem som inte är skyddsombud och som kanske skulle vilja bli skyddsombud men inte har en chans att bli det.

I dag exkluderas man ju på svensk arbetsmarknad från att bli skyddsombud om man har en annan politisk inriktning än Socialdemokraternas. Det är ingen hemlighet. Så ser det ju ut i dag, för i dag kopplar man samman det fackliga förtroendemannauppdraget med skyddsombudsuppdraget, att det är exakt samma sak. Jag vet själv, för jag har gått på partiskola på Rönneberga och har haft den här debatten jättemånga gånger. Så ser det ut.

Hade man släppt den kopplingen hade fler kunnat bli skyddsombud. LO skickar ut en enkät till sina medlemmar och får de svar som de vill ha. Ja, men det är ungefär samma svar som de fick från de regionala skyddsombuden. De fick de svar som de ville ha men kanske inte de som riktigt stämde överens med verkligheten.

Jag tror att man måste se bredare på den här frågan för att människor ska engagera sig, för det ser inte ut som det gjorde på 70- och 80-talen i Sverige. Den svenska arbetsmarknaden har förändrats, organisationsgraden minskar och allt färre är beredda att ta uppdrag med de premisser som ställs för att få uppdragen. Det är detta det handlar om, och då måste man titta på det ur ett bredare perspektiv. Att man lägger fram det här förslaget nu är för att man vill få fler att engagera sig.

Hur vill Socialdemokraterna att fler ska kunna engagera sig som lokala skyddsombud? Vad är er lösning för att fler ska bli lokala skyddsombud? Det saknas ju tusentals, och det är vi överens om. Hur vill Socialdemokraterna lösa detta? Det skulle vara jätteintressant att få veta det, för det har jag inte hört.

Fru talman! Man kan ju börja med att titta på det som framkommer i enkätundersökningen.

Hur kan vi stärka skyddsombudens ställning på arbetsplatsen? Förutom att man kan stämma företag som hindrar ett skyddsombud på arbetsplatsen från att delta i skyddsarbetet borde man också kunna utdöma sanktionsavgifter när man inte får delta. Fokus behöver vara på hur vi stärker de lokala skyddsombuden på arbetsplatserna för att folk ska våga ta på sig uppdraget och kunna utföra det på bästa sätt.

Magnus Persson vet precis lika väl som jag hur viktigt det är att facken står bakom skyddsombuden. Det framkommer också i Sverigedemokraternas motioner att man tycker att det är viktigt att facken står bakom skyddsombuden. Det är avgörande att ha ett starkt stöd från en organisation för sin utbildning och stöd i arbetet för att kunna utföra sitt arbete på bästa sätt.

Jag tycker att det är så märkligt att företrädare för regeringspartierna och Sverigedemokraterna lyfter fram frågan om utredningen som Arbetsmiljöverket ska göra. Man är så stolt över ett initiativ som har upprört hela den samlade fackföreningsrörelsen, inte bara LO utan också SACO och TCO. Man blev ju så upprörd därför att förtroendet för regeringspartierna och Sverigedemokraterna är drivet i botten i frågan om arbetsmiljön. I detta har också Magnus Persson och Sverigedemokraterna en skuld, för de enda frågor som ni tidigare har drivit kopplade till skyddsombuden är att skilja skyddsombuden från facken och att avskaffa de regionala skyddsombuden. Det är något som skulle skapa en mycket sämre situation på våra arbetsplatser i fråga om arbetsmiljö.

(Applåder)

Fru talman! Det framgår tydligt nu i debatten med Johanna Haraldson vad grundproblemet är. Det handlar om att man helt enkelt är livrädd för att släppa in aktörer på arbetsplatserna för att bedriva arbetet som skyddsombud som inte kommer ur de socialdemokratiska fackliga leden. Man är rädd för att tappa makten över svenska arbetsplatser.

Sedan är en aspekt att allting är företagens fel. Varför kan man inte samarbeta i frågorna?

Här ligger en utredning där man sträcker ut en hand och vill samarbeta brett. Det handlar inte om att skjuta fackförbunden i sank. Det är ingen som har sagt att man ska skjuta fackförbunden i sank och ta någonting ifrån dem, utan att man ska titta på andra lösningar och samarbeta brett.

Så fort Socialdemokraterna tar upp den här frågan säger de att allting är företagens fel. Det är aldrig fackförbundens fel, och det är aldrig Socialdemokraternas fel. Det är alltid någon annans fel. Problemet är att vi saknar tiotusentals lokala skyddsombud i Sverige, och Socialdemokraterna har absolut inget svar på den frågan.

Fru talman! Vi debatterar nu arbetsmiljö och arbetstid. Det är viktiga ämnen.

Fru talman! Av Arbetsmiljöverkets statistik framgår att 55 personer omkom på grund av dödsolyckor i arbetet under 2023. Motsvarande siffra för 2022 var 40 personer, och 2021 omkom 39 personer. Detta är otroligt allvarligt. Vi vet att vi haft en trend med minskande arbetsplatsolyckor över tid, men vi måste reagera när denna utveckling bryts.

Utskottet föreslår därför ett tillkännagivande till regeringen: "Regeringen bör vidta åtgärder för att belysa de bakomliggande orsakerna till det ökande antalet dödsolyckor i arbetslivet, med prioritet på byggbranschen och andra branscher som är särskilt utsatta. Slutsatserna ska beaktas i berörda myndigheters arbete och i genomförandet av arbetsmiljöstrategin."

Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande, inklusive vårt gemensamma förslag till tillkännagivande avseende åtgärder för att minska riskerna för dödsolyckor i arbetslivet.

Fru talman! Det är bra att regeringen i sitt regleringsbrev har gett Arbetsmiljöverket ett uppdrag med ett återrapporteringskrav på att redovisa vilka åtgärder myndigheten vidtagit för att öka andelen oanmälda fysiska inspektioner. Redovisningen ska ske i samband med myndighetens årsredovisning 2024.

Fru talman! Det är arbetsgivarna som tillsammans med arbetsmarknadens parter och skyddsombuden är de viktigaste aktörerna för att skapa säkra och trygga arbetsplatser. Samtidigt är det viktigt att staten också tar sitt ansvar i form av bra lagar och väl fungerande inspektioner. Det är därför bra att regeringen fattat beslut om att ge Arbetsmiljöverket i uppdrag att lämna förslag på åtgärder som kan leda till att fler arbetstagare vill engagera sig i rollen som skyddsombud.

Arbetsmiljöverket ska även redovisa det nuvarande antalet skyddsombud i Sverige samt utvecklingen över tid. Redovisningen ska innehålla en jämförelse mellan branscher med en uppdelning för kvinnor och män. Myndigheten ska även analysera vilka faktorer som kan avhålla personer från att bli skyddsombud. Uppdraget ska redovisas senast den 30 april 2024, vilket är rätt snart.

Utöver detta har regeringen avsatt resurser för att Arbetsmiljöverket ska kunna genomföra fler inspektioner, vilket under 2023 resulterade i att Arbetsmiljöverket ökade antalet inspektioner jämfört med föregående år. Ökningen 2023 var drygt 12 procent jämfört med 2022. Även myndighetsgemensamma kontroller mot arbetslivskriminalitet har ökat, vilket är positivt.

Regeringen fortsätter att förstärka rättsväsendet, vilket i sin förlängning även kommer att få effekter på arbetslivskriminaliteten. Regeringen har också tillsatt en utredning som syftar till att det ska vara lättare att utbyta information inom och mellan myndigheter i syfte att komma åt kriminella strukturer.

Fru talman! Innan jag lämnar arbetsplatsolyckorna och kommenterar arbetstid vill jag ännu en gång säga att jag personligen tror att det vore bra om Statens haverikommission tittade på fler arbetsplatsolyckor över tid för att se om det finns något mer som vi kan göra på systemnivå för att minska antalet arbetskraftsolyckor.

Fru talman! Arbetstid och arbetsvillkor regleras av EU-direktiv, svensk lag samt kollektivavtal. Generellt sett är vi som kristdemokrater nöjda med dagens ordning. Det finns dock situationer där dessa olika beslutsnivåer och processer kolliderar med varandra.

Ett sådant exempel är arbetstidsdirektivet, som bland annat reglerar dygnsvila. Detta direktiv har skapat stor oro inom vård, LSS och räddningstjänst. Vi från Kristdemokraterna har hela tiden hävdat att det finns möjlighet till undantag förutsatt att parterna hittar gemensamma lösningar på detta. Enligt den information vi fått har parterna nu hittat ett nytt sätt att arbeta med detta, vilket bör fungera för de flesta som jobbar med enskilda personer och inom vården. Men inom räddningstjänsten kvarstår problem som parterna behöver arbeta vidare med.

Det är positivt att parterna försöker lösa ut de problem som finns, men då arbetstidsdirektivet i kombination med tidigare förhandlingar har skapat stora problem kommer vi att följa frågan. Detta har varit en stor diskussion under det senaste året.

Fru talman! Det är även bekymmersamt att EU på olika sätt fattar beslut som påverkar vår arbetsmarknadsmodell. Då vår modell har tjänat oss väl och skapat en väl fungerande arbetsmarknad med delaktighet och få strejker kommer vi att fortsätta att bevaka detta, så att vi framgent kan fortsätta med vår lagstiftnings- och förhandlingsmodell.

Fru talman! En annan fråga som återkommande dyker upp i debatten är frågan om generell arbetstidsförkortning. Från kristdemokratiskt håll är vi tydliga med att vi inte tror på generell arbetstidsförkortning. Våra skäl för detta är delvis ekonomiska, men det är också ett faktum att vi är på väg in i en situation med arbetskraftsbrist. Om man då genomför en generell arbetstidsförkortning kommer bristerna att bli ännu större. Vi ser således inte att det finns några möjligheter att genomföra en generell förändring.

Samtidigt har vi stor respekt för arbetsmarknadens parter och att det mycket väl kan finnas yrkesgrupper eller arbetsplatser där man kan förhandla fram en arbetstidsförkortning eller andra sätt att lösa en uppgift. I dessa fall anser vi inte att det är en fråga som politiken ska överpröva, utan vår grunduppfattning är att det är arbetsmarknadens parter som äger den typen av förändringar via avtal.

Fru talman! Vi ser också att arbetsmarknaden håller på att förändras. Vi har digitala företag, så kallade appföretag, som skapar en viss problematik. Vem är arbetsgivare och vem är arbetstagare? Hur hittar vi en trygghet på den arbetsmarknaden, som är växande?

Ett fenomen som jag tror att alla vi här i rummet har gemensamt med många egenföretagare och andra är att det är oklart när jobbet börjar och när det slutar. Det händer nog mer än en gång att man svarar på ett mejl klockan tio, elva eller tolv på kvällen och att man kanske svarar på ett annat mejl fem på morgonen. Det här skapar givetvis en situation där det blir svårt att se när jobbet pågår och när jobbet slutar.

Det här är frågor som inte är så lätta att reglera, fru talman. Det handlar om en arbetskultur som man bygger upp och om ett beteendemönster. Ofta är det yrken där man har stor frihet och äger sin egen arbetstid. Men det är fortfarande frågor som vi behöver följa för att se vilka konsekvenserna kan bli över tid.

Fru talman! Avslutningsvis yrkar jag bifall till förslaget i utskottets betänkande i dess helhet.

Fru talman! Människor utsätts dagligen för risker på arbetet. Därför är det avgörande att man på arbetsplatsen ständigt jobbar med arbetsmiljön. Genom att bedöma risker och åtgärda det som krävs kan arbetsgivaren verka förebyggande, så att ingen av de anställda blir en av de alldeles för många svenskar som förkortar sitt liv på jobbet.

Under förra året dog 63 människor på sin arbetsplats. Tyvärr har inte detta år börjat bättre. Det är redan 16 personer som har dött på arbetet i år. Lägg därtill ungefär 3 000 som varje år dör till följd av arbetet. Detta är en tragedi och något som är helt oacceptabelt, och det kräver att vi gör större insatser på arbetsmiljöområdet.

Värst drabbade av dödsolyckor är som så många gånger tidigare de som jobbar i byggbranschen. Därför lade vi socialdemokrater redan i december förra året fram ett förslag till utskottsinitiativ om att tillsätta en kriskommission för att få ned antalet dödsolyckor inom just byggbranschen. Vi gjorde det för att tvinga regeringen att agera snabbt och kraftfullt. Korta byggtider, företag utan egna anställda, långa kedjor av underentreprenörer, otydliga kunskapskrav på arbetsgivare, otillräcklig kontroll och upphandlingar som prioriterar lägsta pris över allt annat är en cocktail som uppenbarligen gör byggarbetsplatser farligare än andra. Lägg därtill en utbredd arbetslivskriminalitet. Det är en fråga som min partikamrat Patrik Lundqvist kommer att tala mer om i sitt anförande.

Det behövs mer genomgripande åtgärder för att få ordning på arbetsmiljön inom byggbranschen. Därför vill vi ha en specifik kommission för byggbranschen med uppdrag att granska hela den organisatoriska strukturen som leder till dödsolyckor inom sektorn. Det handlar inte enbart om att se över enskilda företeelser utan om en total genomlysning av hela sektorn.

Vi föreslår att en kommission ledd av Arbetsmiljöverket och polisen tillsammans med andra relevanta myndigheter, experter och arbetsmarknadens parter, ska få frihet att självständigt planera sitt arbete utifrån målet att identifiera orsakerna och formulera åtgärder för att förhindra ytterligare dödsolyckor.

När vi lade fram vårt förslag gick utskottet med på att fortsätta att bereda frågan. Men regeringen och Sverigedemokraterna lade fram ett motförslag som inte innebär någon kriskommission utan att myndigheterna ska få i uppdrag att belysa de bakomliggande orsakerna till dödsolyckorna i fler branscher. Det är ett uppdrag som de redan har i dagsläget. Vi upplever det som en total urvattning av vårt förslag. Man har heller inte varit villig att kompromissa, trots att vi har försökt.

Dessutom bestämde sig Sverigedemokraterna och regeringspartierna för att det inte var särskilt bråttom med kriskommissionen. Det är mer än fyra månader sedan vi lade fram vårt förslag, och utskottet kunde ha gjort sitt tillkännagivande för flera månader sedan. Men det formella beslutet om initiativet fattas nu i dag. Det är uppenbart att regeringspartierna och Sverigedemokraterna inte vill ha en kriskommission.

Fru talman! Regeringspartierna har gett Arbetsmiljöverket i uppdrag att utöka antalet oanmälda inspektioner på arbetsplatserna. Det är något som kan vara bra. Men problemet var att man inte sköt till mer resurser för arbetet. Vi oroar oss för att denna ökning kommer att tränga undan andra insatser, och då särskilt de inspektioner där det krävs föranmälan för att inspektionen ska kunna genomföras på ett bra sätt.

Vi vill inte att de oanmälda inspektionerna ska ske på bekostnad av kontrollen av arbetsmiljön på kvinnodominerade arbetsplatser. Det är arbetsplatser där problemen ofta är av en annan art, där stress och hög arbetsbelastning allt oftare gör människor sjuka.

Den organisatoriska och sociala arbetsmiljön måste tas på mycket större allvar. Därför bör vi på olika sätt skärpa kraven på arbetsgivaren. Det gör vi bland annat genom att se till att arbetsgivare kan få sanktioner om de struntar i att undersöka de anställdas arbetsbelastning eller om de inte lever upp till kravet om att den som har ansvar för arbetsmiljöfrågor har tillräcklig kompetens för uppdraget.

Fru talman! Alla vi som någon gång har haft ett jobb vet att på vissa arbetsplatser funkar arbetsmiljöarbetet väldigt bra. Du får utbildning i vilka risker som finns med olika moment i ditt arbete, arbetsgivaren köper in hjälpmedel som behövs, och man anpassar arbetsplatsen för att du ska kunna göra det du är satt att göra. Det är arbetsplatser där arbetsgivaren kontinuerligt följer upp arbetsbelastning och upplevelse av stress hos de anställda.

Min arbetsgivare installerade en lyft vid maskinen där jag jobbade för att jag och mina arbetskamrater inte skulle behöva lyfta tunga verktyg uppför en trappa och på så sätt riskera överbelastning eller att tappa balansen och trilla ned. Man byggde in andra maskiner för att minska bullret, och man ändrade arbetssätt och rutiner för att minska risken för skador.

Allt det var ett resultat av systematiskt arbetsmiljöarbete i samverkan med skyddsombud och de anställda. Trots att fabriken och många av maskinerna har varit desamma under flera årtionden hittade man ständigt nya förbättringar på arbetsplatsen.

Men det finns också arbetsplatser där arbetet inte prioriteras, där kunskapen är låg om vad som bör göras och där det systematiska arbetsmiljöarbetet inte existerar. Lägg därtill arbetsplatser där man systematiskt bryter mot regler och struntar i löntagarnas hälsa och säkerhet. Man viftar bort skyddsombuds och de anställdas oro för att någon ska skada sig eller bränna ut sig, om de ens vågar påpeka riskerna för sin arbetsgivare.

Våra lagar och förordningar på arbetsmiljöområdet är omfattande och tydliga. Arbetsgivaren bär hela ansvaret för arbetsmiljön och ska göra det som krävs för att ingen ska skada sig eller förolyckas på arbetet.

Reglerna talar också om för oss att arbetet ska ske i samverkan med de anställda. Skyddsombuden som väljs av de anställda är avgörande för att den samverkan ska fungera. Det är grundläggande att de skyddsombuden är kunniga och starka och kan trycka på den arbetsgivare som kanske inte är fullt lika engagerad eller saknar kunskapen.

För att skyddsombuden ska ha kraft att ställa krav på sin arbetsgivare krävs att de har utbildning och stöd i sitt viktiga arbete. Det får skyddsombuden genom sitt fackförbund. Det skyddsombud som inte är utsett av facket på arbetsplatsen kan inte sätta den kraft som ofta krävs bakom orden. Men med en fackförening i ryggen står skyddsombuden starka och vet att de kan få det stöd som krävs om de blir motarbetade i sitt uppdrag.

Förståelsen för hur arbetsmiljöarbetet fungerar på arbetsplatser verkar svikta hos regeringspartierna, menar jag. Det blev tydligt när man lämnade uppdraget till Arbetsmiljöverket om att se över hur man ska kunna få fler skyddsombud oavsett om dessa är organiserade eller inte.

Hela den samlade fackföreningsrörelsen - allt från tjänstemän och akademiker till arbetare - reagerade starkt mot uppdraget, eftersom de vet vilken effekt fler oorganiserade skyddsombud skulle få på skyddsarbetet. Med svagare skyddsombud utan stöd skulle arbetsmiljöarbetet på våra arbetsplatser bli sämre och löntagarna stå utan företrädare i en livsviktig fråga som skydd mot olyckor och ohälsa på jobbet.

Fru talman! Precis som man på många arbetsplatser dagligen jobbar med att öka säkerheten och skapa trygga och hälsosamma arbetsplatser behöver vi i riksdagen och regeringen ta vårt ansvar och ta initiativ för att göra det vi kan. Jag menar att regeringen inte tar det ansvaret tillräckligt.

Det finns flertalet färdigutredda förslag på regeringens bord som om de genomfördes skulle bidra till bättre arbetsmiljöarbete och som ligger helt i linje med arbetsmiljöstrategin. Vi socialdemokrater lyfter fram flera av dessa förslag i våra motioner och reservationer.

Det handlar om:

Utökad tillträdesrätt för regionala skyddsombud. Fler löntagare i Sverige särskilt på mindre arbetsplatser skulle behöva det stöd och den uppföljning av arbetsmiljön som de regionala skyddsombuden står för.

Sanktionsavgifter för fler brister i arbetsmiljön. Det måste straffa sig att inte bry sig om de mest grundläggande arbetsmiljöreglerna.

Utökat rådighetsansvar för att förtydliga ansvaret för arbetsmiljön på arbetsplatser där flera arbetsgivare är inblandade, och kanske kunna förbättra situationen lite grann för matbuden, vilkas arbetsmiljö ingen tar ansvar för i dagsläget.

Förstärkt användning av företagshälsovård.

Ratificering av ILO-konventionen om hot och våld i arbetslivet.

Men regeringen och Sverigedemokraterna fortsätter att ducka på punkt efter punkt, och propositionslistan är väldigt ödslig.

Det verkar nästan som att allt annat är viktigare än ett tryggare arbetsliv. I stället för att göra upp med den vilda västern-liknande ordningen som råder inom byggbranschen upplever jag att man sitter på händerna.

Det här är beklagligt, fru talman. Det är inte rimligt att så många människor varje dag riskerar liv och hälsa bara för att de går till jobbet. Vi socialdemokrater har i våra motioner lagt fram flera förslag för hur vi i Sverige ska kunna förstärka arbetsmiljön och det förebyggande arbetet på våra arbetsplatser. Vi vill mer!

Jag vill avslutningsvis lova att jag och Socialdemokraterna kommer att fortsätta att jaga på för att de här frågorna ska högre upp på agendan.

Fru talman! Vi står givetvis bakom alla våra reservationer, men för tids vinning yrkar jag bifall till reservationerna 1 och 30.

(Applåder)

Fru talman! När det gäller en sak kan jag hålla med Johanna Haraldsson. Jag instämmer i kritiken att propositionslistan från Arbetsmarknadsdepartementet är tunn. Det håller jag med om. Det är bara att beklaga.

Jag vill säga några ord om något som vi diskuterade lite i det förra replikskiftet. Det gäller hur Sverigedemokraterna ser på en kriskommission. Det är viktigt att också får med det i diskussionen. Det låter hela tiden som att vi är en del av regeringen.

När förslaget kom på bordet och jag läste det väldigt snabbt tyckte jag till en början att det såg ganska bra ut. Men man hade haft lite bråttom när man skrev det. I min värld hade man kanske i det läget kunnat ställa sig bakom Ciczie Weidbys och Vänsterpartiets reservation.

De har drivit frågan om en kommission för att belysa arbetsplatsolyckorna i väldigt många år. Det är en väldigt bra motion, får jag lov att säga, som jag också nämner i ett särskilt yttrande.

När jag läste igenom det förslag som Socialdemokraterna hade lagt tyckte jag att det var väldigt snävt och hafsigt gjort. Man fick intrycket av att det var en paniklösning som skulle skapa rubriker.

Det stämmer inte riktigt som Johanna Haraldsson säger att man bjöd in de andra partierna att förhandla och göra upp i frågan. Vi ska vara väldigt tydliga med - och detta är viktigt - att Socialdemokraterna inte får göra upp med Sverigedemokraterna i någon fråga över huvud taget. Det finns beslut på detta inom socialdemokratin, och det gäller både i riksdagen och på regional och kommunal nivå. Så är det.

Min dörr stod öppen hela tiden, men det var ingen från Socialdemokraterna som kom in till Sverigedemokraterna för att över huvud taget diskutera detta med oss som enskilt parti. Min fråga till Johanna Haraldsson blir därför: Tycker Johanna Haraldsson att det är problematiskt att Socialdemokraterna inte får diskutera sakfrågor med Sverigedemokraterna, frågor där vi i mångt och mycket är överens?

Fru talman! Det som Magnus Persson hävdar stämmer inte. Vi öppnade på utskottssammanträdet upp för att komma överens om ett kompromissförslag när det kom till vårt förslag om kriskommission. Vi såg att det fanns delar av det förslag som regeringspartierna och Sverigedemokraterna lade fram som på ett bra sätt skulle kunna komplettera vårt förslag. Vi sa därför att det vore bra om vi kunde komma överens om ett gemensamt förslag om en kriskommission där man särskilt skulle titta på byggbranschen, för det är där de allra största problemen finns. Hela organisationen skapar på något sätt grogrund för fusk och utnyttjande, och de långa underentreprenörskedjorna gör att ansvaret för arbetsmiljön verkar försvinna.

Det stämmer alltså inte att vi inte ville förhandla och kompromissa. Det ville vi visst!

Vi har ju vid flera tillfällen sett att Sverigedemokraterna har kunnat bryta sig loss lite från Tidösamarbetet och gå fram med andra förslag och driva frågor mot regeringspartierna. Men i den här frågan kunde man alltså inte göra det. Vad beror det på?

Fru talman! Frågan kvarstår. Min dörr stod öppen, men det kom inte in någon från Socialdemokraterna och ville diskutera den här frågan. Vi kunde ju ha fått majoritet för ett gemensamt förslag. Vi kunde ha kört över regeringen i den här frågan. Men ni var inte intresserade.

Ni får ju inte förhandla med Sverigedemokraterna. Det är viktigt att berätta det för dem som lyssnar på debatten. Ofta beskyller man Sverigedemokraterna för att svika arbetarna i den ena eller andra frågan, men det gör vi inte. Det är Socialdemokraterna som sviker arbetarna när de vägrar förhandla och diskutera med det näst största partiet i Sveriges riksdag.

Vi kunde ha fått igenom massvis med frågor redan förra mandatperioden. När ni styrde i minoritet kunde ni ha gjort upp med Sverigedemokraterna i jättemånga frågor: preskriptionstiderna för arbetsmiljöbrott, arbetslivskriminalitetsfrågor och hur många andra frågor som helst. Men ni vägrar förhandla och göra upp med Sverigedemokraterna.

I en förhandling är man två parter som diskuterar och gör upp. Då är det inte meningen att den ena parten rätt av ska köpa det koncept som ligger på bordet.

Så länge som Socialdemokraterna stänger dörren till Sverigedemokraterna och vägrar förhandla i sakfrågorna är inte kritiken mot Sverigedemokraterna trovärdig över huvud taget. Då är det bara ett politiskt spel från Socialdemokraterna. Det är bara att beklaga. De som drabbas mest är de svenska löntagarna på våra arbetsplatser.

Fru talman! Här verkar det mer handla om hur man förhandlar än om att man förhandlar över huvud taget.

Hade Magnus Persson svarat på den utsträckta handen i frågan om hur vi skulle formulera kriskommissionen hade det varit en förhandling, men det gjorde han inte.

Det är fritt fram för Sverigedemokraterna att i dag rösta för en kriskommission om man verkligen tycker att det är bra att vi gör en rejäl genomgång av byggbranschen, i stället för att rösta på det urvattnade förslag som regeringspartierna står bakom.

Det finns givetvis andra frågor där vi tycker lite lika, och det framhåller gärna Sverigedemokraterna titt som tätt. Men gång efter gång visar det sig att det är viktigare att hålla ihop regeringsalternativet än att faktiskt rösta på de frågor som man tycker är viktiga.

(Applåder)

Fru talman! I det här betänkandet har vi en stor mängd motioner som hanterar arbetsmiljö och arbetstid. Samtidigt visar betänkandet att regeringen redan arbetar med frågorna och att en stor mängd processer är igång. De kommer under de närmaste åren till riksdagen för beslut. Därför yrkar jag bifall till utskottets förslag.

Samhällsdebatten har de senaste månaderna fokuserat mycket på byggbranschen och den förfärliga olycksstatistik vi sett. Det som har hänt i byggbranschen och många andra branscher de senaste åren är helt oacceptabelt. När något får rättmätigt stor uppmärksamhet hamnar andra problem lätt i skymundan. Ingen ska förolyckas på arbetet, och ingen ska heller bli sjuk av sitt arbete.

I Arbetsmiljöverkets rapport Arbetsorsakade besvär 2022, som avser besvär av olika slag, till exempel fysiska och psykosomatiska besvär, anges att den vanligaste orsaken till besvär förutom olyckshändelser är för hög arbetsbelastning. Det är särskilt vanligt med besvär av denna sort hos kvinnor som är anställda i offentlig verksamhet inom kommun och region.

Detta är lätt att se med egna ögon. Arbetsbelastningen i den offentliga sektorn är ofta problematisk, och det är svårt att locka kompetens till yrkena, vilket skulle ge medarbetarna fler arbetskamrater. Inte sällan finns resurser för anställningar men arbetskraften saknas.

Jag vill uppmärksamma att det händer saker utanför kammaren, och jag vill lyfta fram det arbete som görs av våra regionala kollegor på sjukhus och vårdcentraler över hela landet. I Skåne, där jag tidigare varit verksam som politiker, har man fattat modiga beslut kring användandet av bemanningsföretag.

Fru talman! År 2020 hade Skånes Universitetssjukhus ett arbetssätt som innebar att ingen fick ta in hyrpersonal såvida det inte var obekväm arbetstid, för en mycket kort period och alla andra alternativ var provade. Detta gjorde att den totala kostnaden för bemanningsföretag var 2,5 procent, vilket är SKR:s definition av att man är hyrpersonalsoberoende.

Men sanningen är att andelen på enskilda vårdavdelningar var betydligt högre. När covidpandemin kom ändrades förutsättningarna. Helt plötsligt sa en del av bemanningsföretagen att de endast kunde bemanna vardagar, med följd att den ordinarie personalen fick arbeta längre pass, nätter och helger.

Att inhyrd personal nu ersätts med fast personal innebär på sikt en förbättring av arbetsmiljön. Att hyrstoppet dessutom har finansierat ett kraftigt höjt ob-tillägg torde uppskattas av alla som arbetar där.

Låt mig vara tydlig: Hyrpersonal vid en topp, vid sjukdom eller för att täcka arbetstider som är oattraktiva för befintlig personal är utmärkt. Men när andelen som väljer att jobba som bemanningspersonal ökar och den befintliga personalen är så fåtalig avstannar kompetensutvecklingen och kvalitetsarbetet, och trivseln på arbetsplatsen sjunker. Kort sagt: Arbetsmiljön försämras.

Färre fast anställda genererar arbetsmiljöproblem, som i sin tur genererar att fler väljer bemanningsföretag. Den nedåtgående spiralen accelererar, och det drabbar arbetsmiljön för de sjuksköterskor, undersköterskor och annan vårdpersonal som drar det stora lasset. Därför krävs det att någon är modig nog att sätta ned foten.

Den här typen av åtgärder är viktiga, men under omställningen är det tufft. Man tvingas dra ned på vårdplatser. Man tvingas öka utlokaliseringen av patienter och komplettera med mobila team.

Jag hoppas att Arbetsmiljöverket ser den långsiktiga nyttan med arbetet och att man inte kommer med sanktionsavgifter under omställningsarbetet. Jag hoppas också att fackförbund och arbetsgivare kan gå arm i arm, så att man får resultat så snabbt som möjligt. Målet är jag övertygad om att man delar, men just nu är det en skumpig väg där fackföreningarna är oroliga för det dagliga arbetet. I Skåne har man börjat fastanställa sjuksköterskor igen, men det behövs fler. De och alla andra vårdarbetare ska ha möjlighet till kompetensutveckling, karriär och vettiga arbetsförhållanden.

Nu gäller det att hålla i och hålla ut.

Sist i anförandet vill jag lyfta debatten om generell arbetstidsförkortning. Jag vill förtydliga att Liberalerna inte har något gemensamt beslut ännu. Detta är inget som vi har haft uppe och diskuterat på landsmöten eller dylikt, men diskussionerna pågår givetvis i korridorerna.

Jag kan konstatera att det inte är någon liberal tanke att vi måste jobba åtta timmar om dagen - tvärtom är det väldigt liberalt om man får mer tid att själv förfoga över. Däremot är det liberalt att man kan försörja sig själv, att man är en del av samhällsbyggnaden och att man är en del av arbetslinjen för vår gemensamma välfärd. Samtidigt står vi inför stora förändringar på arbetsmarknaden på grund av AI eller vad som kommer utöver AI, när den sjunker, och vad det kommer att innebära för vår produktivitet.

Med det sagt är det svårt att se att vi inom en överskådlig framtid har möjlighet att generellt dra ned arbetstiden med eller utan bibehållen lön.

I dag sker överenskommelser mellan parterna, och många yrkeskategorier har ett heltidsmått som är lägre än 40 timmar. Samtidigt kommer överenskommelser mellan parterna att innebära att det blir olika möjligheter till flexibel arbetstid mellan olika arbeten och olika yrkeskategorier. I många välfärdsyrken kan man inte jobba hemifrån någon dag i veckan eller stämpla ut tidigare. När det gäller yrken där arbetstiden är mer oflexibel måste vi diskutera vad som kan göras för att man ska välja den typen av karriär.

Vilka kvaliteter ska kompensera för en stelbenthet i fråga om arbetstiden? Kanske skulle man se över arbetstiden just för dessa yrken i framtiden. När det gäller omsorgsyrkena vet vi att vi står inför ett gigantiskt arbetskraftsbehov. Vi måste både bli fler och ändra arbetssätt för att möta framtiden. Om vi inte gör detta kommer färre att välja patient- och medborgarnära yrken, och det blir allt svårare att rekrytera till vård- och lärarutbildningar. Den utvecklingen är jag övertygad om att vi alla vill förhindra.

Fru talman! Vänsterpartiet har under många år framställt krav på åtgärder för att vända den negativa utvecklingen när det gäller dödsolyckor i arbetslivet. Det är självklart välkommet att samtliga partier nu visar ett intresse för att göra något åt detta centrala samhällsproblem och att frågan om ett utskottsinitiativ har väckts i utskottet.

Under beredningens gång visade jag intresse för och ställde mig bakom Socialdemokraternas förslag. Vårt krav var att frågan skulle beredas skyndsamt i ett separat betänkande. Men en majoritet i utskottet har dessvärre inte alls ett behov av en skyndsam hantering utan har låtit förslaget till utskottsinitiativ hanteras och beredas i samma betänkande som det där min motion, med ett yrkande om en statlig kriskommission mot dödsolyckor i arbetslivet, behandlas.

Det motionsförslag som Vänsterpartiet under en lång tid har förespråkat är mycket mer omfattande än de olika förslag till initiativ som har debatterats i utskottet. Eftersom mitt motionsförslag finns med i detta betänkande väljer jag att inte ansluta mig till något annat förslag. Jag yrkar avslag på förslaget om utskottsinitiativ.

I likhet med utskottet konstaterar jag att 2023 blev ett väldigt mörkt år på den svenska arbetsmarknaden, med fler än 60 personer som dog på jobbet. Den negativa utvecklingen har fortsatt under inledningen av 2024, med dödsolyckor i en skrämmande stor omfattning. Det kan självfallet aldrig accepteras att människor dör på jobbet. Varje enskilt dödsfall är givetvis en tragedi för de anhöriga, för arbetsgivaren och för samhället.

Att döden på jobbet inte uppmärksammas i samhällsdebatten på ett sätt som står i proportion till antalet drabbade menar jag är en följd av att vi lever i ett klassamhälle. Företagens vinstjakt är ofta grunden till arbetsplatsolyckor med dödlig utgång. Jakten på vinst och höga överskott leder till en dålig arbetsmiljö, slarv med skyddsutrustning och undermåliga arbetsredskap.

För att man ska komma till rätta med arbetsplatsolyckor behövs det ett samhälle där människornas bästa prioriteras framför företagens vinster. Just därför har Vänsterpartiet under många år lyft frågorna om dödsolyckor i arbetslivet i riksdagen. Under nuvarande riksmöte har bland annat en särskild debatt med anledning av det höga antalet dödsolyckor hållits i kammaren, på just Vänsterpartiets begäran.

Jag noterar under debatten att det tas vissa steg i rätt riktning och att man är medveten om och debatterar frågorna. Men jag kan också konstatera, i likhet med många olika fackförbund, att det krävs ytterligare åtgärder för att vända den negativa utvecklingen. Den nollvision mot dödsolyckor som riksdagen har beslutat om kräver faktiskt mycket skarpare åtgärder än dem som hittills har vidtagits.

Jag tycker verkligen att det är beklagligt att en majoritet i utskottet har ställt sig bakom ett förslag som framstår som väldigt kraftlöst och en ordning som innebär att det blir en väldigt trög hantering av detta ärende.

Jag anser att regeringen bör tillsätta en statlig kriskommission som tar ett helhetsgrepp om alla dödsolyckor i arbetslivet och att man bör komma med konkreta åtgärder för att vända utvecklingen.

Det är positivt att läsa att Sverigedemokraterna i ett särskilt yttrande talar väl om vår motion och att de egentligen hade kunnat tänka sig att ställa sig bakom den. Jag hörde även Saila Quicklund, i ett replikskifte mellan henne och Johanna Haraldsson, säga: Det här förslaget är liksom alldeles för snävt. Vi skulle ha ett mycket bredare tag om detta.

Återigen: Man får jättegärna ställa sig bakom Vänsterpartiets motion om en statlig utredning och om en kriskommission för samtliga dödsolyckor.

Fru talman! Precis som flera fackförbund kan jag konstatera att lagstiftningen om arbetsmiljöbrott i dag är otillräcklig. Att brister i arbetsmiljö som orsakar dödsfall och allvarliga skador inte bestraffas är fullständigt oacceptabelt. Det är fundamentalt att arbetsgivare som missköter sitt arbetsmiljöansvar ställs till svars och straffas.

Tyvärr kan man konstatera att den ändring av regelverket om företagsbot som infördes 2020 inte har fått avsedd effekt. Trots att både propositionen och ministrarna utlovade höjda böter vid arbetsmiljöbrott har det i praktiken inte hänt någonting. En granskning som gjordes av Dagens Arbetsmiljö visar att snittbeloppet för en företagsbot är helt oförändrat även efter denna ändring. Företag som begår upprepade arbetsmiljöbrott döms inte hårdare, och företag kan till och med få rabatt på böterna. Det kan väl ändå inte ha varit avsikten med lagändringen?

Fru talman! Ett stort problem när det gäller arbetsmiljöbrott är den utspridda lagstiftningen. Bestämmelser av betydelse finns spridda i brottsbalken, arbetsmiljölagen och Arbetsmiljöverkets författningssamling. När lagstiftningen är så utspridd bidrar det till att utredningar om arbetsmiljöbrott försvåras och att relativt få åtal väcks.

I Norge, till exempel, är den genomsnittliga handläggningstiden på detta område ungefär hälften så lång som i Sverige. Ett skäl till det är just en mer enhetlig lagstiftning med en egen arbetsmiljöbalk, som underlättar utredningsarbetet. Detta tycker Vänsterpartiet är ett jättebra förslag. Vi menar att vi borde införa en enhetlig lagstiftning om arbetsmiljön och underlätta utredandet av arbetsmiljöbrott.

Fru talman! Dagens arbetsliv präglas för många människor av en ökad intensitet och stress och ett högt tempo. De senaste decennierna har arbetsplatserna slimmats och i väldigt stor utsträckning effektiviserats. De som har jobb har ofta svårt att kombinera sitt förvärvsarbete med föräldraskap, familj och fritid; tiden räcker helt enkelt inte till. Många arbetstagare tvingas dessutom att jobba övertid - samtidigt som hundratusentals människor går arbetslösa eller arbetar ofrivillig deltid.

Det rimliga måste såklart vara att det är möjligt för både kvinnor och män såväl i arbetaryrken som i tjänstemannayrken att kombinera heltidsarbete med föräldraskap, familj och fritid utan att slita ut sig.

I en debattartikel undertecknad av Transports, Handels och Kommunals förbundsordförande i Dagens Arena den 19 mars skriver man att man gläds åt att arbetstidsförkortning i praktiken redan är möjlig för vissa grupper - de som har möjlighet att jobba flexibelt och som kan lämna lite när som helst på förskolan, jobba på pendeltåget eller bussen, gå hem en timme tidigare från jobbet eller ta helg tidigare på fredagar - men att medlemmarna i deras förbund jobbar tuffa pass inom vården, transportsektorn och inom handeln, där arbetstiden är hårt kontrollerad. Möjligheten att åka hem ens tio minuter tidigare för att hämta på fritis är mycket begränsad.

Fru talman! I ett hushåll med två arbetare går det obetalda hushållsarbetet liksom inte ihop om båda jobbar heltid. Då blir det väldigt ofta, som av en märklig slump, kvinnan som får gå ned i arbetstid för att få det hela att fungera. Jag undrar om det finns en vilja att på allvar ha en modern och jämställd arbetsmarknad, för i så fall måste vi också modernisera arbetstidsmåttet.

Naturligtvis håller jag med utskottet om att arbetsmarknadens parter har en central roll i hanteringen av arbetstidsfrågor, men det behövs tydligare stöd i lagstiftningen som grund för förhandlingar och avsteg i kollektivavtal. Jag hör här i debatten att man sjunger parternas lov, men då glömmer man ganska ofta att alla våra kollektivavtal såklart utgår från en lagstiftning. I grunden finns en lagstiftning, som sedan förbättras genom avtal.

Jag yrkar därför bifall till reservation 40 om att ta ett första steg mot att tillsätta en utredning med uppdraget att belysa möjligheterna till en generell arbetstidsförkortning. Jag står alltså inte här och säger att vi i morgon ska lagstifta om 30 timmars arbetsvecka.

Fru talman! Den 1 maj 1890 var kravet på åtta timmars arbetsdag den viktigaste frågan. I dag, 134 år senare, är frågan om arbetstid fortfarande precis lika aktuell. Från att ha varit bara ett fåtal fylls nu listan på med fackförbund som vill ha en arbetstidsförkortning.

Ett kortare heltidsmått löser givetvis inte alla problem i arbetslivet. I många yrken behövs mer resurser, fler kollegor och en bättre organisering av arbetet. Men kortare arbetstid är en central pusselbit för att skapa ett mer hållbart arbetsliv där fler orkar och vill arbeta ända till pensionen. Många andra länder har redan insett det - i Norge, Danmark, Tyskland och Frankrike är arbetsveckan redan kortare, och storskaliga försök och satsningar på arbetstidsförkortning har gjorts i exempelvis Island, Spanien, Japan, Storbritannien och Nya Zeeland.

Fru talman! Ska Sverige verkligen vara sist ut? Det folkliga stödet finns, och det fackliga stödet finns. Det är dags att utreda och modernisera arbetstiden.

(Applåder)

(forts. § 14)

Fru talman! Arbetsmiljön på svenska arbetsplatser står sig väldigt väl internationellt sett, men trots allt förblir antalet arbetsplatsolyckor alldeles för stort i vissa särskilt hårt drabbade branscher, som vi har hört här i dag. Inte minst talar den dystra statistiken det senaste året sitt tydliga språk. Många unga män befinner sig i riskzonen för allvarliga tillbud, och samtidigt är antalet anmälningar om arbetssjukdomar bland kvinnor till följd av organisatoriska och sociala problem konstant högt.

Det behövs specifika satsningar och bättre förutsättningar för arbetsgivare att bedriva ett förebyggande arbetsmiljöarbete med speciellt fokus på små företag, eftersom de har mer begränsade resurser än stora företag. Satsningarna kan innebära kunskapsspridning, rådgivning eller bättre verktyg för att underlätta det systematiska arbetsmiljöarbetet.

Dessutom är det av största vikt att förenkla regelverket. Kraven på arbetsmiljöområdet kan variera, och de måste anpassas för att på bästa sätt säkra arbetsmiljöresultatet. Men det råder ingen tvekan om var ansvaret ligger. Det ligger hos arbetsgivaren.

En förbättrad arbetsmiljö för kvinnor är en viktig del i att minska sjukfrånvaron, inte minst i ljuset av det ovan nämnda ökade antalet arbetssjukdomar. Skyddsutrustning och skyddskläder måste finnas tillgängliga. Jag kan tycka att det är lite lama skrivningar i betänkandet, liksom när det kommer till andra grupper som upplever att de är marginaliserade och inte inkluderade.

Sedan coronapandemin och med hjälp av teknikutvecklingen i allmänhet har arbete hemifrån, på distans, prövats väldigt mycket, och det har ökat mycket den senaste tiden. Det har visat på utmaningar och risk för negativa effekter, bland annat att personer har riskerat att bli isolerade socialt. Men det har också visat på väldigt många fördelar, såsom minskat behov av transporter och mindre tid som går åt till att pendla - vilket underlättar livspusslet och ger barnen större tillgång till sina föräldrar, liksom minskade kostnader för kontor och en breddad rekryteringsbas för arbetsgivare som också innebär att stad och land binds ihop.

Utvecklingen av distansarbete ligger i tiden och är en del i utvecklingen av digitaliseringen. Det gör arbetssituationen mer flexibel för fler arbetstagare och arbetsgivare, och vips uppstår bättre förutsättningar för boende på annan ort som får hela Sverige att växa och utvecklas.

Fru talman! Det behövs fler incitament så att fler människor med rätt kompetens vågar flytta dit där de behövs. Därför fortsätter Centerpartiet att driva frågan om att möjligheten till distansarbete måste underlättas för att främja att fler ges möjlighet att bosätta sig i Sveriges landsbygder. Därför bör man överväga att införa en särskild distansarbetslagstiftning.

Det är bra att myndigheten Mynak nu har fått i uppdrag att utvärdera distansarbetet, inte minst ur ett jämställdhetsperspektiv. Även här saknas det skrivningar i betänkandet om ett hela-landet-perspektiv när det kommer till distansarbete, och detta tycker jag är beklagligt. Regelverket för arbetsmiljö och Arbetsmiljöverkets råd och stöd måste följa med i tiden och anpassas efter distansarbete.

Fru talman! Centerpartiet vill uppnå ett samhälle där kvinnor och män har lika möjlighet till makt och inflytande över sin egen situation - ett samhälle som bidrar till att kvinnor och män kan försörja sig själva och inte är ekonomiskt beroende av en partner.

En kvinna förväntas av många arbetsgivare stanna hemma mer, och en man förväntas i större utsträckning prioritera jobb framför barn. Oavsett om vi vill det eller inte hänger dessa värderingar kvar.

En del i att strukturella löneskillnader finns är att kvinnodominerade yrken värderas lägre än mansdominerade yrken. Centerpartiet vill att lönekartläggningar ska göras vart tredje år, men mer ordentligt och med skarpare resultat, som ett led i att synliggöra löneskillnader. Vi kanske inte kan vänta hur länge som helst och acceptera detta. Om lönekartläggningarna inte ger de resultat och leder till de åtgärder som vi faktiskt ser gör skillnad kanske de måste göras oftare.

Vi har även förslag om att exempelvis statliga myndigheter ska utjämna de oförklarliga löneskillnaderna, att all individbaserad statistik ska vara könsuppdelad och att fortsätta insatser för jämställdhetsintegrering ska göras som en del i detta.

Vi behöver också jobba med rådgivning och rådgivningsinstrument som nudging och också med åtgärden dubbla nomineringar till styrelser. Att män i snitt tjänar mer än kvinnor över livet måste upphöra.

Löneskillnaderna beror också på mängden arbetad tid, vilket påverkas av bland annat föräldraledighet, vab, deltidsarbete, bransch, karriär och sjukskrivningar. Deltidsarbete försvårar karriär och löneutveckling, och deltidsnormen är ett problem för många kvinnor. Centerpartiet arbetar för att deltidsnormen för kvinnor ska brytas på arbetsmarknaden.

Målet om lika lön för likvärdigt arbete är viktigt, och Centerpartiet menar att vi likt andra nordiska länder behöver fortsätta att arbeta med att ta nya steg och utreda nya sätt för att minska lönegapet mellan kvinnor och män.

Fru talman! Låt mig prata lite om människohandel. Plattformen Civila Sverige mot Människohandel har de senaste åren upplevt en ökad tillströmning av offer för människohandel och exploatering i Sverige. Merparten av dessa har inte identifierats av myndigheter, vilket oftast betyder att individerna inte får sina rättigheter tillgodosedda.

Sverige har flera gånger, bland annat av Riksrevisionen och Europarådets expertkommitté, kritiserats för att ha varit alldeles för dåligt på att proaktivt identifiera, leta upp, hitta och identifiera särskilt sårbara brottsoffer, såsom papperslösa och ensamkommande, som utnyttjas i arbete genom människohandel.

Det finns helt enkelt för lite uppsökande verksamhet från socialtjänsten och polisen för att hitta dessa personer. Detta är lite beklagligt eftersom det bara är dessa två myndigheter som i dag får ansöka om brottsoffers konventionsstadgade grundläggande rättighetspaket, som det står i rättigheterna, det vill säga reflektionstid - en 30 dagars betänketid. Centerpartiet tycker att fler myndigheter och också ideella organisationer ska ha rätt att ansöka om sådan betänketid, för det är framför allt de ideella organisationerna som hittar brottsoffren. Så fungerar det i England, och det är väldigt bra.

Ett av de enklaste och viktigaste verktygen för att utsatta ska få information om sina rättigheter är att installera en nationell hotline, ett förslag som bland annat plattformen jobbar för. De flesta länder i Europa har en nationell hotline.

I våra grannländer Finland och Norge finns en statligt finansierad 24 timmars nationell telefonjour med information, hjälp och stöd även till allmänheten och till sårbara brottsoffer. Grannar och arbetskamrater som tror eller misstänker att något inte står rätt till men som kanske inte är redo att ringa direkt till polisen kan ringa till en hotline och fråga om råd.

Sverige måste leva upp till de internationella åtagandena för offer för människohandel och säkerställa att de identifieras och får tillgång till information, skydd och stöd utan att det, som det är i dag, är villkorat till medverkan i en rättsprocess.

Brottsoffer har rätt till vila och återhämtning för att sedan avgöra om de vill åka hem, om de inte är från Sverige, eller medverka i en rättsprocess för att sätta dit dem som begår brottet, det vill säga människohandlarna. Detta är en oerhört viktig fråga för att bekämpa denna kriminalitet. Centerpartiet vill ge Jämställdhetsmyndigheten i uppdrag att införa en sådan hotline som är bemannad dygnet runt.

Jag saknar lite denna poäng och detta perspektiv i skrivningarna från regeringen i betänkandet. Man pratar om myndighetssamverkan mot arbetslivskriminalitet där människoexploatering sker, och man pratar om att Delegationen mot arbetslivskriminalitet har fått ett tydligt uppdrag. Ja, men detta gäller människohandel för arbete, inte människor som är utsatta för trafficking och sexuellt arbete.

Regeringen hänvisar i betänkandet också till den nya lag om uppgiftsskyldighet som nyligen har överlämnats till riksdagen. Den är bra, men den berör ju i första hand uppgiftsskyldighet mellan myndigheter. Med den når man inte explicit andra civila föreningar som kan vara en stor hjälp i detta.

Man skriver att utskottet kommer att fortsätta att följa detta arbete noga, men att regeringen följer det noga ger inga fler identifierade brottsoffer. Men det kan en nationell hotline ge.

Därmed yrkar jag bifall till reservation 16.

Jag påminner ledamoten om att språket i kammaren är svenska. Engelska uttryck som man använder ska översättas till svenska så att alla som lyssnar har lika möjligheter att delta.

Fru talman! I dag har vi förmånen att diskutera ett betänkande som rör två centrala aspekter av arbetslivet och i förlängningen också samhället i stort: arbetsmiljö och arbetstid.

Jag kommer först att rikta uppmärksamheten mot arbetsmiljöfrågorna, och senare kommer jag att gå in på arbetstidsfrågan.

Fru talman! En dålig arbetsmiljö innebär en fara för de anställda, och som vi alla har tagit del av kan detta leda till fysisk och psykisk ohälsa och till och med dödsfall. Detta kan aldrig tillåtas vara ett konkurrensmedel för oseriösa arbetsgivare.

Vi behöver komma åt cynismen hos vissa arbetsgivare som uppenbarligen struntar i att förebygga arbetsskador. De tycks tänka att det går så länge det går och att det blir billigare att betala sanktionsavgifter än att göra de förebyggande insatser som krävs. Att strunta i arbetsmiljön är att bryta mot lagen, och detta måste tas på stort allvar.

Vi i Miljöpartiet ser behovet av att klara upp fler arbetsmiljöbrott, och regeringen behöver tillsätta resurser för detta. Straffskalorna för denna typ av brott behöver ses över. Det måste finnas konsekvenser om man bryter mot lagen.

Vi vill också ge de regionala skyddsombuden tillträde till alla arbetsplatser med kollektivavtal, även om det saknas fackligt anslutna på arbetsplatsen. Jag är därför djupt bekymrad över att Tidöpartierna inte ser med allvar på den senaste utvecklingen för fysisk och psykisk ohälsa och skadehändelser med dödlig utgång på arbetsplatser.

Tidöpartierna avfärdar utskottsinitiativet om en kriskommission för byggbranschen, som initierats av Socialdemokraterna och som stöds av Miljöpartiet och Centerpartiet. I stället går de fram med ett betydligt vagare och ärligt talat svagare alternativ.

År 2023 var det dödligaste året på arbetsmarknaden sedan 2018, och byggbranschen fortsätter att vara den bransch där flest arbetare förlorar sina liv på grund av skadehändelser med dödlig utgång.

Alla dödsfall är självklart lika tragiska, oavsett vilken sektor av arbetsmarknaden de inträffar inom. Men med tanke på att byggbranschen år efter år har det högsta antalet olyckor ser vi ett akut behov av specifika åtgärder för att identifiera och adressera de underliggande orsakerna.

Det är därför djupt beklagligt att Tidöpartierna säger nej till det särskilda utskottsinitiativet för en kriskommission för byggbranschen, vars syfte är att minska antalet dödsolyckor.

Fru talman! I dag står vi inför en viktig debatt i samhället om kortare arbetstid. Anledningarna är desamma i dag som för 50 år sedan, då 40 timmars arbetsvecka infördes. Man såg att samhället inte höll ihop och att det fanns en obalans mellan arbetsliv och hälsa.

Kortare arbetstid är en fråga som länge har varit en central del av Miljöpartiets politik. Trots att vi tidigare har mötts av motstånd och ibland betraktats som verklighetsfrånvända gläder det mig att se att resten av samhället nu också börjar inse vikten av denna fråga.

Flera fackförbund har öppnat för att diskutera kortare arbetstid, vilket visar att tiden är mogen för förändring. Flera arbetsgivare har också testat förkortad arbetstid, och efter en utvärdering har de bestämt att införa förkortad arbetstid permanent.

Historiskt sett har arbetstidsförkortning varit en nödvändig och naturlig del av samhällsutvecklingen. När 40-timmarsveckan infördes var det en betydande förändring, och det är viktigt att komma ihåg att 40-timmars arbetsvecka inte är någon naturlag. Det var först 1919 som åtta timmars arbetsdag infördes i lagstiftningen, och det dröjde ända till 1970 för beslutet om vår nuvarande 40 timmars arbetsvecka. Förändringarna gjordes för att ge människor mer tid för vila och återhämtning och för att främja hälsosammare och mer balanserade liv.

Nu - över 50 år senare - är det dags för oss att ta de nödvändiga stegen för att möta behoven i det moderna samhället för att återigen främja ett mer hälsosamt och balanserat liv. De höga sjuktalen på grund av stress talar ett tydligt språk.

Vi har den materiella rikedom som krävs för att sänka arbetstiden, och människor behöver en bättre balans mellan arbetslivet och fritiden. Den höga nivån av sjukskrivningar på grund av stress och den skenande psykiska ohälsan är ett tydligt tecken på att något måste göras.

Genom att införa kortare arbetstid kan vi minska stressrelaterade sjukdomar och främja en bättre psykisk hälsa. En balans mellan arbete och fritid är avgörande för vårt välbefinnande, både som individer och som samhälle.

Detta handlar också om social rättvisa. Genom att ge alla människor möjlighet till en bättre balans mellan arbete och privatliv kan vi öka jämlikheten och skapa ett mer rättvist samhälle.

Det är dags att agera. Det är dags för kortare arbetstid. Med det sagt vill jag yrka bifall till reservationerna 25 och 41.

Fru talman! Arbetsmiljö och arbetstid heter det avsnitt som vi debatterar i dag. Tyvärr går de här delarna av arbetslivet hand i hand med arbetslivskriminaliteten. Det är inte en slump att de branscher där människor dör, skadas och far illa också ofta är hårt drabbade av kriminalitet.

En stor anledning till att staten har tappat kontrollen över alltför stora delar av arbetsmarknaden är det fokus som funnits på förenklingar och den blinda fläck som funnits för vad som ges möjlighet till när staten slutar kontrollera vad som sker och vem som får tillstånd till vad.

Det handlar till exempel om att ta bort krav på auktoriserade revisorer, sänka kraven på kapital för att bilda aktiebolag och skära ned på Arbetsmiljöverkets inspektioner. Det handlar också om att staten under den förra alliansregeringen gav enskilda företag makten att själva bedöma om det råder arbetsbrist inom deras bransch och därmed också avgöra om det är nödvändigt att rekrytera arbetskraft utifrån i stället för att behöva anställa inom Sverige. Det handlar också om det nuvarande systemet med nystartsjobb som inte kontrolleras eller som i bästa fall kontrolleras bristfälligt.

Jens Nylander, en entreprenör från mitt län som en gång i tiden startade företaget Jens of Sweden och som numera arbetar med AI och dataanalys, har granskat utbetalningar och de bolag som fått del av till exempel nystartsjobben. Han har också gjort annat, bland annat kontrollerat kommuner och deras faktureringar och utbetalningarna - otroligt intressant!

För att återgå till nystartsjobben har han till exempel hittat bolag som inte ens har haft verksamhet 2022 utan legat vilande. Bolaget har bytt ägare fyra gånger på ett år, men 2023 när man säger sig vilja starta upp verksamheten igen får man direkt ut en halv miljon i nystartsbidrag. I bästa fall kommer väl företaget att ha en redovisning för 2023 och en verksamhet som gör att de har varit berättigade till nystartsbidragen, men man kan väl ställa sig lite tveksam till hur det här fungerar.

I november 2023 formulerade Riksrevisionen sig så här: "Riksrevisionens granskning visar att stödens utformning kan underlätta missbruk och att delar av kontrollen är ineffektiv."

Fru talman! Det här får man ändå säga är rejält svidande kritik från Riksrevisionen, en myndighet som i allmänhet är ganska återhållsam i hur man uttrycker sig, precis som det ska vara.

Det här sker därför att man har haft skygglappar inför vad som faktiskt rör sig där ute i näringslivet bredvid de skötsamma och beundransvärda individer som driver företag och naturligtvis utgör majoriteten. Från högerns sida vill man inte se att bredvid dem finns också de här kriminella som ser sin chans att enkelt få del av kakan som de inte har rätt till.

Enkelt och smidigt är såklart jättebra för dem som sköter sig men riskerar på det här viset att bli en dammlucka för dem som inte har minsta ambition att sköta sig utan i stället ser chansen att snuva det offentliga på pengar och konkurrera ut seriösa företag med svarta pengar, allt med hjälp av en flexibel inställning till de lagar och regler som gäller. Samtidigt får de en fot in i den vita ekonomin för att tvätta vinster från till exempel knarkförsäljning och annan kriminell verksamhet.

Den här naiva inställningen till alla som driver bolag eller kan beskrivas som entreprenörer har helt klart förvärrat situationen på svensk arbetsmarknad. Det har kostat det offentliga miljarder och släppt in kriminella. Med ett rejält kapital från brottsvinster konkurrerar man med byggföretag, omsorgsgivare, krögare och andra som gör rätt för sig och vill bidra till ett starkt Sverige.

Fru talman! Arbetslivskriminaliteten är ett gift som sprider sig i samhället, oavsett om ett företag sparar in på skyddsutrustning, utnyttjar människor från andra delar av världen och betalar dem slavlöner och fuskar med bidrag, skatter eller avgifter eller om det "bara" handlar om att tvätta kriminella pengar från andra verksamheter. Man kan alltså aldrig prata om att det här bara rör sig om brott mot staten eller brott utan brottsoffer. Hur illa statliga bedrägerier än är finns det också andra offer som förlorar sin födkrok eller sitt livsverk eller tvingas riskera sin egen hälsa.

Fru talman! Det här syns inte minst när större byggbolag i Sverige vinner upphandlingar från det offentliga och sedan tappar kontrollen över byggarbetsplatserna. Trots att de ofta bedyrar att de vill ha en sjyst byggbransch där alla följer avtal, regler och lagar återfinns de stora, gamla, traditionella byggbolagen ofta i toppen av avancerade upplägg med väldigt långa entreprenörskedjor och i verkligheten väldigt dålig koll på vilka som faktiskt finns på byggarbetsplatserna.

De som utför själva bygget tjänar ofta väldigt dåligt, och även om de har hyggliga löner får de ibland betala tillbaka pengarna till chefer och arbetsgivare som är mindre nogräknade. Ibland sker detta via att de får betala överpriser för boende, mat och annat som de får levererat till sig. Ibland är det en ren muta för att över huvud taget få stanna i Sverige och ha kvar jobbet och möjligheten att ändå tjäna lite pengar.

Nu när byggbranschen går in i en lågkonjunktur kan man fundera över vilka det egentligen är som kommer att få ha jobben kvar framöver. Är det de som arbetar på seriösa företag, följer svenska regler, sköter sig och försöker försörja sin familj här i Sverige? Eller är det de som kanske inte ens finns registrerade, som flyr från byggena när Arbetsmiljöverket kommer på inspektion? Jag är rädd att det kommer att vara de senare, och det är inte en utveckling jag vill se i Sverige.

Fru talman! Det syns också i assistansbranschen, där pengar för enskildas möjlighet att leva ett fullgott liv utgör ganska stora belopp och blir ett starkt incitament att fuska och luskas. Hans Brun, analytiker på polisens nationella bedrägericentrum, liknade förra året kopplingarna mellan kriminella gäng och assistansbranschen vid en begynnande maffiastruktur som växer fram i Sverige. Enskilda upplägg kan handla om 20-30 miljoner. Då förstår man snabbt varför det lockar att ge sig in i den här branschen både för att ta del av statliga pengar och för att tvätta pengar snabbt och i stora mängder.

Hans Brun sa vidare att det system som våra politiker - naturligtvis med gott uppsåt - skapat för att det ska vara lättanvänt, kundvänligt, icke-byråkratiskt och välfungerande är lätt för kriminella att utnyttja och tjäna pengar på. Det, fru talman, är ganska lätt att instämma i. Det finns en naivitet som ligger bakom att kontroll och efterlevnad av lagar väger lätt i de här sammanhangen. Balansen mellan enkelt och under samhällets kontroll har gått förlorad i alltför mycket enkelhet.

Krogbranschen är en annan bransch som är hårt drabbad av den organiserade arbetslivskriminaliteten. Där kombineras svartarbete, penningtvätt, utpressning och narkotikaförsäljning alltför ofta. Upplägg med momssnurror, falska fakturor, skenanställningar, bulvaner och avancerade bolagskonstruktioner blir allt vanligare när kontanthanteringen minskar och man inte längre kan tjäna pengar i den delen.

Inte sällan sker detta med hjälp av jurister som säljer färdiga upplägg som kriminella kan använda för att starta krogar och få ut sina pengar i den vita ekonomin. Polisen benämnde de här konsulterna professionella penningtvättare i en rapport från i mars i år.

Denna typ av kriminalitet kanske inte får samma uppmärksamhet som de gängrelaterade skjutningarna, men det är pinsamt uppenbart att de båda går hand i hand. Som Hans Brun påpekade ser vi konturerna av en svensk maffia, och det är en utveckling vi inte vill se.

Vi har fortfarande möjlighet att stoppa detta innan det får fäste, men då måste fokuset på arbetslivskriminaliteten och denna typ av brottslighet öka. Staten måste återta kontrollen över arbetsmarknaden och sparka ut dem som inte vill spela efter de regler och lagar som gäller i Sverige.

Jag inser att jag har tagit ganska mycket mer tid till det här inlägget än vad jag hade uppgett, och för det ber jag om ursäkt. Detta är ett så viktigt ämne att jag inte kunde låta bli.

(Applåder)

Fru talman! Regeringen vill se fler skyddsombud, oavsett om de är fackligt anslutna eller inte. Det betyder inte att vi vill koppla bort skyddsombuden från facken. Skyddsombuden har en jätteviktig roll för att skapa trygga och säkra arbetsplatser, vilket har nämnts här tidigare i dag. De företräder alla arbetstagare på arbetsplatsen, oavsett om de är fackligt anslutna eller inte.

För att minska risken för olyckor och sjukdomar är det jätteviktigt att vi får fler skyddsombud. Detta var också orsaken till att regeringen i september gav Arbetsmiljöverket i uppdrag att utreda hur vi kan få fler skyddsombud. Det ska utformas inom gällande författningar, och arbetsmiljölagens regler ska fortsatt gälla. Där ingår också reglerna för hur skyddsombuden utses.

Min fråga till ledamoten är: Vad är analysen av att den socialdemokratiska regeringen trots denna brist inte lyckades öka antalet lokala skyddsombud? Vilka insatser gjordes under de åtta åren i regeringsställning?

Tidigare hörde vi ledamoten Johanna Haraldsson tala om en enkät med kända faktorer som gjorde att det var svårt att rekrytera. Om dessa faktorer var så kända, varför lyckades inte regeringen åtgärda den här delen?

Fru talman! Det var spännande och intressanta frågor. Jag var själv skyddsombud innan jag kom hit till riksdagen. Jag vet vilket jobb det är och hur tungt och motigt det kan vara beroende på vilken arbetsgivarpart man har.

Jag tycker att det är ganska intressant att jag får frågor om detta, som Saila sa att hon tidigare i dag diskuterade med Johanna Haraldsson, trots att jag i mitt anförande över huvud taget inte pratade om det. Jag hade en helt annan ingång och pratade om en annan del av det ärende som vi nu debatterar.

Det är klart att det är viktigt att se till att vi får fler skyddsombud ute på arbetsplatserna. Det handlar inte minst om att se till att de regionala skyddsombud som finns, som faktiskt har som uppgift att finnas på de arbetsplatser där det saknas skyddsombud, får möjlighet att vara ute och hjälpa till och se till att man får lite skjuts i arbetsmiljöarbetet på arbetsplatserna. Kanske får man på så sätt också ett litet incitament för att människor sedan ska kunna ta över lokalt och jobba vidare.

Jag tror att det hade varit en utomordentligt bra väg att gå för att i praktiken visa hur skyddsombuden jobbar och att arbetsplatserna kan göra detta på ett betydligt mer effektivt sätt om de engagerar sig lokalt, utser ett skyddsombud, börjar gå arbetsmiljöutbildningar och så vidare och tar tag i det här. Jag tror att det hade varit en jättebra väg att gå. Det är också den väg som regeringen hade tankar på under förra mandatperioden. Detta stoppades dock här i kammaren.

(Applåder)

Fru talman! Nu svarade Patrik Lundqvist inte på min fråga. Den handlade om vad Socialdemokraterna gjorde i regeringsställning under åtta år. Det var mycket nutid som Patrik Lundqvist hänvisade till.

Vi har brist på skyddsombud, som har nämnts flera gånger. Samtidigt får skyddsombud, som har ett stort intresse för dessa frågor, ett stort kunnande.

I denna kammare finns det två ledamöter som har 10 års erfarenhet av att vara skyddsombud och 25 år inom byggbranschen. På grund av medlemskap i Sverigedemokraterna fick de dock inte vara skyddsombud längre. Detta är ganska vanligt förekommande; även kristdemokrater har blivit avstängda från sitt uppdrag på grund av att de inte haft rätt partitillhörighet.

I dag har vi stora brister. Jag talar om människor som har gedigen erfarenhet och kunskap och som är utbildade. Ändå får de inte utföra sitt uppdrag. Vi pratar allihop om att vi måste få fler skyddsombud, och så bromsar partitillhörigheten.

Hur ser ledamoten på att personer som vill vara skyddsombud och skulle vara bra sådana tack vare lång erfarenhet utestängs på grund av partitillhörighet?

Fru talman! Den första frågan svarade jag på. Jag pratade om arbetet som den förra regeringen gjorde med de regionala skyddsombuden och hur detta skulle kunna motivera och engagera människor att bli lokala skyddsombud. Jag vet inte hur otydligt det var, men nu hoppas jag att det var tydligt att detta var en bra åtgärd som den förra regeringen försökte genomföra men som stoppades i kammaren av bland annat ledamotens parti.

Vi har föreningsfrihet i Sverige, och fackföreningar är föreningar med möjlighet att själva besluta om stadgar, principer och arbetssätt. Man är också fri att själv utse sina förtroendevalda. Denna princip tycker jag inte att man ska nagga på, för den är viktig. Vi behöver ha fristående fackföreningar som tar till vara medlemmarnas intressen, och då är det också upp till dessa att utse sina förtroendevalda. Vi kan givetvis ge incitament, öka intresset och ge möjligheter härifrån. Till exempel borde vi kanske ha betydligt mer stöd till fackliga utbildningar; det skulle jag tycka var en bra grej för att få fler att vilja engagera sig. Det är ett exempel, men det finns många saker att göra.

Men jag förstår inte varför man i denna kammare antyder att vi ska börja lägga oss i vilka företrädare ideella föreningar utser.

(Applåder)

Fru talman! Jag ska bara yrka på rätt reservationer: 10 och 41.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 25 april.)