Utökade kontroll- och stödmöjligheter avseende skyddstillsynsdömda

Herr ålderspresident! Jag vill börja med att yrka bifall till regeringens proposition samt till reservation nummer 5 från S, MP och V när det gäller vistelseförbud.

De senaste åren har regeringen och riksdagen fattat beslut som handlar om att öka tryggheten och säkerheten och att ge rättsväsendet bättre förutsättningar och verktyg att bekämpa brott men också att förebygga och förhindra kriminalitet och minska återfall i brott.

Kriminalvården har fått förstärkta möjligheter att vidta kontroll- och stödåtgärder för dem som friges villkorligt från ett fängelsestraff. Vi har i riksdagen också beslutat att den villkorliga frigivningen ska kunna skjutas upp i större utsträckning för den som under sin anstaltstid inte deltar i eller missköter återfallsförebyggande åtgärder.

Det finns i dag möjligheter att förvandla obetalda böter till fängelse, och riksdagen har också beslutat om ökad ordning och säkerhet i frivården.

I regeringens 34-punktsprogram för att bekämpa gängkriminaliteten är en av åtgärderna att utreda vistelseförbudet inom ramen för påföljdssystemet. Med förändringen som trädde i kraft vid halvårsskiftet 2020 är möjligheterna till kontroll av den dömde i nuläget större vid villkorlig frigivning än vid skyddstillsyn.

Det finns en rad likheter mellan dessa påföljder. Det handlar om brottslighet med ett straffvärde på fängelsenivå, och i båda fallen är det kriminalvård ute i samhället som syftar till att utöva kontroll för att den dömde inte ska återfalla i brottslighet. Det finns därför ett stort värde i att stöd- och kontrollåtgärder följer samma beslutsordning.

Förslagen i betänkandet innebär att Kriminalvården ges möjlighet att besluta om fotboja för att kontrollera att föreskrifter följs samt att villkoren om var den dömde får och inte får vistas görs tydligare. De innebär också att skyddstillsynen ska vara förenad med övervakning under hela prövotiden om inte annat beslutas.

För att främja en snabb och flexibel hantering föreslås vidare att Kriminalvården i stället för övervakningsnämnden får rätt att meddela beslut om övervakning, föreskrifter samt åtgärder vid misskötsamhet. Dessutom lämnas förslag som syftar till att ytterligare stärka möjligheterna för Kriminalvården att vidta kontrollåtgärder för dem som villkorligt frigetts från ett fängelsestraff.

Kriminalvården, herr ålderspresident, är den myndighet som har bäst kunskap och kompetens att stödja och kontrollera den dömde som avtjänar sitt straff. Det är därför viktigt att den har möjligheter att anpassa åtgärderna efter individen och vidta sanktioner vid behov.

Att kriminalisera överträdelse av vistelseförbud syftar som jag förstår det till att öka trycket på individen i förebyggande syfte. Jag är dock tveksam till om det får avsedd effekt. Om överträdelse ska bestraffas blir det en fråga för domstol, med andra ord dyrt och långsamt jämfört med Kriminalvårdens möjligheter till snabbare sanktioner. Det hindrar också Kriminalvårdens möjligheter att arbeta återfallsförebyggande.

För att kontrollera att vistelseförbudet följs kan fotboja användas. Bryts vistelseförbudet kan den villkorligt medgivna friheten skjutas upp med upp till tre månader åt gången. Det är mer effektivt än den kriminalisering som föreslås. Det omfattar också alla som friges villkorligt eller döms till skyddstillsyn och är alltså inte begränsat till att enbart träffa gängkriminella.

Vi som lagstiftare på vårt område, herr ålderspresident, har ett stort ansvar att inför varje beslut vi fattar fråga oss: Löser mitt förslag det problem vi ser? Vad är syftet med en eventuell påföljd? Vad är det för människor vi vill se efter att de avtjänat sitt straff? Hur säkerställer vi att vi får bästa möjliga verksamhet och utfall till lägsta kostnad? Kanske får vi också ställa oss frågan: Är det så att min lösning på problemet skapar andra problem?

Herr ålderspresident! Det är vår skyldighet att ställa dessa frågor innan, för konsekvenserna av våra beslut påverkar på riktigt enskilda individer och samhället i stort. Vi måste och behöver jobba med de hårda och mjuka verktygen samtidigt om vi ska leva upp till vårt ansvar i ett rättssamhälle. Vi ska jobba mot brotten och kriminaliteten och med människorna.

Det handlar inte om att se förövaren framför brottsoffret. I stället handlar det om att se brottsoffret och göra allt som står i vår makt från samhällets sida för att förhindra att fler utsätts för brott och brottens konsekvenser.

Herr ålderspresident! I dag debatterar vi betänkandet gällande regeringens förslag om utökade kontroll- och stödmöjligheter för personer som dömts till skyddstillsyn. Jag börjar med att yrka bifall till reservation nummer 2.

Skyddstillsyn döms ut som alternativ till fängelse, alltså som en påföljd för brott vars straffmätningsvärde egentligen motsvarar ett fängelsestraff. Personen får med andra ord en extra chans att inte hamna i fängelse. Den dömde står under övervakning av frivården, och prövotiden är tre år. Den dömde ska ha regelbunden kontakt med frivården, som ska kontrollera att den dömde sköter sig, till exempel genomgår en behandling som är beslutad.

Regeringens förslag innebär skärpningar, och det är bra. I dag upphör övervakningen normalt efter ett år, men med detta förslag kommer övervakningen att vara under hela prövotiden om inte annat beslutas. Det är också bra att möjligheten att föreskriva villkor om var den dömde får och inte får vistas görs tydligare. Kriminalvården ska kunna besluta om fotboja för att kontrollera att den dömde följer föreskrifter. I stället för övervakningsnämnden ska Kriminalvården få meddela beslut om övervakning, föreskrifter och åtgärder vid misskötsamhet. Syftet med hela förändringen är att det ska bli snabbare och flexiblare beslut. Regeringen lämnar även förslag om skärpningar när det gäller villkorligt frigivna från fängelsestraff.

Herr ålderspresident! Så här långt låter det som att jag tycker att regeringen har gjort ett bra jobb. Ja, förslagen är åt rätt håll men långt ifrån tillräckliga. Regeringens förslag gällande misskötsamhet, till exempel om den dömde bryter mot en föreskrift, är alldeles för mesigt, helt enkelt. Vid misskötsamhet ska Kriminalvården få besluta om särskilda föreskrifter eller fotboja. Om det inte bedöms tillräckligt ska Kriminalvården få besluta om en varning. Först när den dömde på ett allvarligt sätt brutit mot vad som gäller för honom ska en begäran till åklagare göras om att skyddstillsynen ska undanröjas.

Vi anser att en strängare syn på den dömdes skötsamhet behövs. Det är helt orimligt att man ska få missköta sig ett flertal gånger utan att skyddstillsynen undanröjs. Den dömde har ju redan vid domen fått en extra chans att i stället för fängelse få skyddstillsyn, så som jag tidigare nämnde. Därför är det mycket bra att vi får ett tillkännagivande om att utöka möjligheterna att undanröja en skyddstillsyn när en dömd missköter sig. Det ska räcka att den dömde brutit mot vad som gäller; det ska inte krävas att detta skett "på ett allvarligt sätt". Särskilda föreskrifter och varning ska endast få användas vid ringa misskötsamhet.

Herr ålderspresident! Vi moderater anser även att Kriminalvården ska få fatta interimistiska beslut om omhändertagande, vilket vi tar upp i vår reservation nummer 2.

I sitt remissyttrande har Kriminalvården skrivit att myndigheten måste få möjlighet att besluta om omhändertagande vid misskötsamhet, eller så måste övervakningsnämnden finnas tillgänglig dygnet runt för att kunna fatta sådana beslut. Kriminalvården uppger att dess möjligheter att agera skyndsamt och på ett verkningsfullt sätt är ytterst begränsade då myndigheten saknar beslutsrätt om omhändertagande.

Ett exempel är om det upptäcks att en dömd bryter mot vistelseförbudet på fredag kväll. Det kan till exempel gälla en person som är dömd för våldsbrott och inte får vistas i närheten av brottsoffrets hem men ändå går dit. Kriminalvården kan då begära hämtning av polis men saknar alltså möjlighet att hålla kvar den dömde. Den dömde måste släppas, och det finns inga möjligheter att förhindra fortsatt överträdelse. Den dömde kan gå tillbaka till och vistas i närheten av brottsoffrets bostad på lördag morgon, hämtas igen av polis, släppas, gå tillbaka på lördag eftermiddag, hämtas av polis, släppas, gå tillbaka på söndag morgon - och så får det alltså hålla på fram till måndag morgon. Det är bara för Kriminalvården att vänta på att övervakningsnämnden öppnar igen på måndag morgon.

Det här är orimligt och kan innebära stor fara för brottsoffret. Man kan undra var brottsofferperspektivet finns.

Detta måste ändras. Vi moderater anser att Kriminalvården bör ges möjlighet att fatta interimistiska beslut om omhändertagande som sedan, till exempel inom tre dagar, ska underställas övervakningsnämndens prövning.

Tyvärr blir det inget tillkännagivande om detta i dag. Regeringen tycker tydligen att det är bra att ett skräckslaget brottsoffer blir fånge en hel helg tills övervakningsnämnden öppnar på måndag morgon.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag säga några ord om att införa vistelseförbud som en särskild och egen påföljd.

För att motverka kriminella grupperingar vill vi införa en ny påföljd för den som har begått brott, nämligen vistelseförbud. Detta ska kunna användas för personer som har anknytning till kriminella grupperingar och som har gjort sig skyldiga till upprepad brottslighet.

Vistelseförbudet ska innebära förbud mot att vistas i ett visst geografiskt område under en viss tid efter fängelsestraffet. Att överträda vistelseförbudet ska bli straffbart.

Riksdagen har tidigare beslutat om ett tillkännagivande gällande vistelseförbud. Vi får hoppas att regeringen inte drar detta i långbänk, som den gjort med många andra tillkännagivanden som riksdagen har beslutat om.

Det är bråttom att vistelseförbudet kommer till stånd med tanke på den grova brottslighet som bara växer och växer i Sverige. Regeringen, med Morgan Johansson i spetsen, säger ofta att den ska krossa den grova kriminaliteten och skryter om sina åtgärder. Det fungerar ju inte riktigt bra. År 2020 blev skjutningarna vardagsbrott i Sverige; det skedde i princip en skjutning per dag. Nu för tiden är de så vanliga att människor bara tänker "jaha, en till" och rycker på axlarna när de hör talas om skjutningar.

Morgan Johansson brukar också säga att regeringen gör allt för att bekämpa den grova brottsligheten. Nej, det gör den faktiskt inte. Mängdrabatten är kvar. Det blir inga dubbla straff för gängkriminella. Från Moderaternas sida har vi en massa andra förslag som regeringen inte tar tag i utan struntar i.

I stället tänker regeringen införa åtgärder som kommer att försvåra att få fast grova brottslingar. Ett väldigt aktuellt exempel är att regeringen vill införa maxtider för häktningar. Detta är helt fel väg att gå. Det anser även åklagare och poliser som varje dag jobbar med att bekämpa den grova brottsligheten i Sverige.

Vi moderater har många förslag när det gäller rättspolitiken, och jag hoppas verkligen att människorna i Sverige vid valet nästa år frågar sig om de är nöjda med brottsutvecklingen i Sverige. Det är i alla fall inte jag.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation nummer 4.

Vi debatterar i dag utökade kontroll- och stödmöjligheter avseende skyddstillsynsdömda. Åtgärderna i regeringens proposition är tänkta att förhindra att gruppen skyddstillsynsdömda ska återfalla i brottslighet, något som är synnerligen viktigt att motverka. Betänkandet innehåller flera positiva förslag, men jag ämnar beröra främst två av de åtgärder som Sverigedemokraterna ser som viktiga för att förhindra att skyddstillsynsdömda faller tillbaka i brottslighet.

För det första anser Sverigedemokraterna att det bör utredas om övervakningsnämnderna, som i dag beslutar om åtgärder för personer som misskött sig under sitt frivårdsstraff eller sin villkorliga frigivning, ska avvecklas. I propositionen föreslår regeringen ett antal revideringar av nämndernas behörigheter gällande vilka beslut som ska fattas. Detta får anses vara rimligt, om än otillräckligt.

Ett exempel på detta är vad regeringen anför i propositionen gällande omhändertagande och hämtning. I remissvaren noteras bland annat en problematik med nämndernas behörighet att fatta beslut. Andra instanser pekar på problematiken med att endast överföra rätten till vissa beslut till Kriminalvården.

Fru talman! Detta torde visa på att det finns ett behov av att överföra kompetens till Kriminalvården och undvika problem med ett flertal beslutande organ i dessa frågor. Vi sverigedemokrater anser därför att det finns fog för att vidare utreda huruvida nämnderna som helhet bör avvecklas och samtliga beslut i stället föras över till Kriminalvården, eller till en annan myndighet i de fall där detta är lämpligt.

För det andra, fru talman, vill jag säga något om kraven för undanröjande av skyddstillsyn. Enligt propositionen krävs det allvarliga överträdelser av de föreskrifter som meddelats för att undanröjande av skyddstillsyn ska tas upp. Här vill vi, precis som utskottsmajoriteten, gå längre och anser därför till skillnad från regeringen att samtliga överträdelser, såvida de inte är ringa, bör ligga till grund för ett undanröjande av skyddstillsyn och för att ett fängelsestraff i stället ska påbörjas.

Detta bör ses i den kontext som skyddstillsyn utgör, nämligen att det rör personer som är dömda för brott. Skyddstillsyn bör nyttjas restriktivt, och de bestämda restriktionerna ska alltid följas. Även återkommande ringa överträdelser kan ligga till grund för ett undanröjande.

Slutligen vill jag kort nämna att det är väldigt glädjande att det finns en utskottsmajoritet för att införa vistelseförbud som en ny påföljd. Betydligt mer behöver göras i kampen mot brottsligheten, och varje steg i rätt riktning är positivt.

Fru talman! Centerpartiet välkomnar att regeringen nu lägger fram förslag om utökade kontroll- och stödmöjligheter för personer som är dömda till skyddstillsyn. Det är rimligt att de brottsförebyggande åtgärderna som utgångspunkt bör motsvara dem som finns för villkorligt frigivna. Alla nu föreslagna lagändringar är steg i rätt riktning.

Om vi för ett ögonblick tittar på statistiken ser vi att 60 procent av de skyddstillsynsdömda återfaller i brott inom en treårsperiod. I samband med fall som uppmärksammats i medier beskrivs hur personer som dömts till skyddstillsyn fortsätter att begå brott under strafftiden. Personer som dömts för exempelvis sexualbrott mot barn på nätet har under tiden för avtjänande av skyddstillsyn kunnat fortsätta sin brottsliga bana hemma framför datorn.

Redan för tio år sedan framhöll de domare som då besvarade en enkät från Brottsförebyggande rådet att påföljden borde kunna förstärkas med elektronisk övervakning. Elektronisk övervakning vid skyddstillsyn har alltså efterfrågats under lång tid.

Fru talman! Frågan om överträdelser och misskötsamhet gällande skyddstillsyn väcker generellt sett frågor. Av siffror från 2010 framgår att nästan en fjärdedel av de skyddstillsynsdömda anmäldes till övervakningsnämnden för misskötsamhet men att det ändå bara var 3 procent som fick påföljden undanröjd och ersatt med fängelse.

Misskötsamheten hos skyddstillsynsdömda har sedan dess tyvärr ökat och blivit allvarligare. År 2018 misskötte 17 procent av dem som dömts till skyddstillsyn sin påföljd i så hög grad att övervakningsnämnden anmälde fallen till Åklagarmyndigheten för en omprövning av påföljden skyddstillsyn. Trots detta har resultatet inte blivit att fler skyddstillsynsdomar undanröjts och ersatts med fängelse. Trovärdigheten i påföljden skyddstillsyn har, minst sagt, urholkats.

Centerpartiet tycker att det är bra att Kriminalvården, i stället för övervakningsnämnderna, nu får möjlighet att fatta beslut om många av åtgärderna vid misskötsamhet. Ändringen kan förhoppningsvis snabba upp och förenkla processen.

Att ha dömts till skyddstillsyn måste i högre grad uppfattas som en chans att förvalta en möjlighet till frihet under ansvar. Misskötsamhet bör därför mer direkt och i större utsträckning än i dag få konsekvenser.

Fru talman! Vi ska minnas att skyddstillsyn utgör ett alternativ till fängelse. Den som döms till skyddstillsyn har alltså begått ett brott vars straffvärde ligger på fängelsenivå. Som skäl för att döma till skyddstillsyn i stället för fängelse anförs i lagtexten att det finns anledning att tro att skyddstillsyn i stället för fängelse kan bidra till att den dömde avhåller sig från fortsatt brottslighet - alltså utan att sitta i fängelse. Här ges alltså den dömde möjlighet att avtjäna straffet utan en frihetsberövande påföljd. I stället kan det handla om dagsböter, föreskrifter om samhällstjänst med mera. Kriminalvården ska ges ökade möjligheter till övervakning, inklusive elektronisk övervakning.

Med detta sagt bör principen om ingen misskötsamhet alls gälla. Därför är det bra att riksdagen nu uttalar att den dömde inte ska bryta på ett allvarligt sätt mot det som gäller för att skyddstillsynen ska tas bort. Det ska räcka med att personen har brutit mot föreskrifter. Om den dömde gör det återstår att avtjäna straffet i fängelse.

Fru talman! Möjligheten att kombinera skyddstillsynen med villkor om vistelseförbud är också en mycket viktig åtgärd, inte minst för att värna och öka brottsoffers trygghet. Att införa vistelseförbud inom ramen för påföljdssystemet är en del av det 34-punktsprogram mot gängkriminalitet som Centerpartiet har varit med och förhandlat fram. Åtgärden har betydelse inte bara när det gäller att stävja gängkriminaliteten. Den har framför allt stor betydelse för brottsoffer som har varit utsatta för relationsvåld - kvinnor och barn - som i många fall lever under en mycket mer långvarig hotbild.

Möjligheten med vistelseförbud eller anvisningar om var den dömde får vara eller inte vara liksom elektronisk övervakning har ett viktigt signalvärde: Det är förövaren, inte brottsoffret, som ska hindras, begränsas i sin framfart och få sitt liv kringskuret.

Fru talman! Just den långvariga hotbild som kan finnas för många brottsoffer gör att Centerpartiet menar att ett än mer omfattande vistelseförbud bör införas. Risken för återfall för den dömde men också otrygghet och fara för brottsoffer kan bestå även efter strafftidens slut. Att den dömde då under ytterligare en tid kan beläggas med vistelseförbud, exempelvis där kriminella gäng normalt uppehåller sig eller där kvinnan som den dömde har misshandlat bor, menar vi är en åtgärd som kan både vara brottsförebyggande och vara trygghetsskapande för brottsoffer. Jag är mycket nöjd att en majoritet vill att regeringen ska återkomma i den frågan.

Fru talman! Fokus när det gäller skyddstillsyn måste vara på om den dömde i sig har potential att avhålla sig från fortsatt brottslighet. Det handlar inte om att i varje fall eftersträva en icke frihetsberövande påföljd för brott som faktiskt ligger på fängelsenivå i straffskalan. Det måste finnas en tydlig tanke i det enskilda fallet om att en mindre ingripande påföljd har en brottsförebyggande verkan, och den dömde ska vilja och kunna medverka till ett förändrat beteende. Fokus ska inte vara på att personer som begår brott vars straffvärde understiger ett års fängelse ska ges villkorlig frihet och därmed möjlighet att fortsätta att begå brott.

Fru talman! De nu föreslagna lagändringarna är steg i rätt riktning, men behovet av ett mer övergripande och träffsäkert system för skyddstillsynspåföljden kvarstår. Jag yrkar därmed bifall till reservation 3.

Fru talman! Man ska kunna lita på Sverige. Oavsett var i landet man bor ska det vara en självklarhet att man ska kunna skaffa sig ett jobb, ha tillgång till välfärden och känna tryggheten i att polisen finns vid ens sida. Så är det inte överallt i Sverige i dag. Sedan 2014 har andelen personer som upplever att de blivit utsatta för brott det senaste året skjutit i höjden. Enligt den nationella trygghetsundersökningen ökar flera kategorier av brott mot person. Hot ökar med 37 procent, trakasserier ökar med 37,5 procent, bedrägerier ökar med 39 procent, misshandel ökar med 28 procent, sexualbrott ökar med 140 procent och personrån ökar med 100 procent.

Polisens senaste kartläggning visar att det finns 61 utsatta eller särskilt utsatta områden i Sverige. Det är områden där människor inte kan leva i frihet och trygghet och där kriminella grupper präglar lokalsamhället. Dessa möter polisen med våld. Och de utpressar näringsidkare och andra lokala aktörer.

Fru talman! Regeringen har lämnat en proposition till riksdagen gällande det som brukar kallas vistelseförbud, alltså att en dömd kriminell ska kunna förbjudas att vistas inom ett givet område. Regeringen gör det efter att Kristdemokraterna 2019/20 drev igenom ett tillkännagivande med ett sådant krav.

Kristdemokraterna krävde också att ett vistelseförbud skulle ingå i de gängsamtal som hölls hösten 2019. Dessa samtal kollapsade efter att regeringen inte kunde leverera förslag på tillräckliga åtgärder, men tack vare de förslag som fördes in i samtalen ledde de ändå till en diger lista med åtgärder. En sådan behandlas i den proposition som regeringen nu har lämnat till riksdagen. Denna är ett lysande exempel på regeringens bristande handlingskraft inom kriminalpolitiken. Förslaget som lämnas är långt ifrån tillräckligt och kommer inte att vara fullt verksamt i fråga om att möta kriminalitet.

Ett vistelseförbud är en brottspreventiv liksom en återfallshindrande åtgärd. Det främsta skälet för att införa ett vistelseförbud är att komma åt de lokalt knutna kriminella gäng som finns i främst storstädernas förortsområden och som är främst ansvariga för det kraftigt ökande skjutvapenvåldet i Sverige.

Det skulle innebära att personer som dömts för lokalt anknutna brott skulle kunna förbjudas att återvända till den platsen. De skulle då hållas ifrån sitt kriminella gäng, vilket i sig skulle försvaga gänget men också göra det svårare för den enskilde gängmedlemmen att direkt återgå till en kriminell livsstil. Det skulle också bidra med ett andningshål som främjar rehabilitering.

Därför är det med stor förvåning jag läser att vistelseförbudet endast ska gälla den som har skyddstillsyn eller är villkorligt frigiven. 75 procent av de dömda i Sverige sitter i fängelse i ett år eller mindre. Det innebär en tid för villkorlig frigivning på max fyra månader. Att den som tillhör ett kriminellt nätverk ska hållas borta från sin kriminella miljö i endast fyra extra månader kommer knappast att innebära det slag mot gängen som regeringen tror.

Dessutom har det som föreslogs i propositionen Förstärkta återfallsförebyggande åtgärder vid villkorlig frigivning nyligen trätt i kraft. Det som föreslås i propositionen En tydligare koppling mellan villkorlig frigivning och deltagande i återfallsförebyggande åtgärder ska också snart träda i kraft och innebär att villkorlig frigivning kan skjutas upp i fler fall. Det innebär att ju mer misskötsamhet en person visar i fängelset, desto kortare villkorlig frigivning blir det. I förlängningen innebär det att ju mer misskötsam en person är, desto kortare blir dennes vistelseförbud vid frigivningen. Detta blir kontraproduktivt då det är rimligt att anta att den som missköter sig i fängelset också kommer att återfalla i brott vid frisläppandet.

Fru talman! Kristdemokraterna förordar i stället en annan modell där vistelseförbudets längd bestäms vid straffmätningen. Vistelseförbudet ska också kunna gälla under längre tid än strafftiden. Polisens arbete för att återta särskilt utsatta områden kommer att ta många år. Det ska återspeglas i vistelseförbudens längd.

Kristdemokraterna vill också ha en annan modell för villkorlig frigivning, där övervakningstiden ska bestämmas vid straffmätningen. Det ska nämligen alltid finnas en övergångsperiod mellan tiden på anstalt och tiden i frihet. Om en person missköter sig så allvarligt i fängelset att stora delar av dennes villkorliga frigivning förbrukas, förbrukas också tiden som man står under Kriminalvårdens övervakning. Därför bör en utvidgad möjlighet till frivårds- och övervakningsåtgärder som kan tillämpas efter fängelsetiden utredas även i dessa fall. En sådan åtgärd ska vara förutsägbar för den enskilde och meddelas i samband med dom. Det ska tydliggöras att frivårds- och övervakningsåtgärder kommer att tillämpas även om den enskilde inte blir villkorligt frigiven.

Det system som Kristdemokraterna förespråkar liknar det danska systemet. Där är vistelseförbudet som lägst ett år och som högst tio år. Den som bryter mot ett vistelseförbud riskerar upp till två års fängelse, men normalstraffet är 60 dagar. Det hade troligtvis upptäckts om regeringen hade samlat in kunskap från omvärlden, vilket är brukligt att göra i utredningar under internationell utblick. Det saknas emellertid i den utredning som ligger till grund för regeringens proposition. Det är ingen dold kunskap, utan den är vida spridd i Sverige genom medierna. Regeringen har dock ytterligare en gång valt en mycket återhållsam kriminalpolitisk väg.

Fru talman! Det finns två tillkännagivanden i betänkandet. Det första handlar om att Kriminalvården ska ansvara för möjligheten att undanröja skyddstillsyn. Vi ger vårt stöd till tillkännagivandet.

Vi stöder också reservation 2, och jag yrkar bifall till den reservationen, som gäller att Kriminalvården ska få utökade möjligheter till att fatta interimistiska beslut om omhändertagande.

Fru talman! Det är glädjande att det finns ett stöd för det andra tillkännagivandet. Det förslag som lämnas i propositionen om att tydliggöra möjligheten att föreskriva villkor om var den som är villkorligt frigiven eller dömd till skyddstillsyn får vistas eller inte får vistas är visserligen ett steg i rätt riktning, men enligt vår mening, och en majoritet i utskottet, är detta inte tillräckligt. Riksdagen har tidigare riktat ett tillkännagivande till regeringen om införande av ett mer omfattande vistelseförbud i syfte att motverka kriminella grupperingar och att komma åt de lokalt knutna kriminella gängen som finns i storstädernas förortsområden. Som jag tidigare har redogjort för anser vi kristdemokrater att ett vistelseförbud är ett verktyg för att möta den kriminella utvecklingen, ofta gängrelaterad, som vi ser i vårt samhälle. Det är positivt att en majoritet i utskottet delar denna bedömning.

Mot denna bakgrund finns det anledning att göra ett nytt tillkännagivande till regeringen som innebär ett uppdrag till regeringen att återkomma med förslag på utökade möjligheter till vistelseförbud.

Fru talman! Jag stöder Kristdemokraternas yrkande och de tillkännagivanden som utskottets majoritet har föreslagit, men jag yrkar bifall endast till reservation 2.

Fru talman! Jag begärde replik när jag lyssnade noga på ledamoten Kihlström, som beskrev prövotiden för ett straff och att den efterkommande tiden för vistelseförbudet är kort. Ledamoten Kihlström argumenterar att det endast kan handla om en prövotid på fyra månader, men det stämmer inte. Det är en felaktig premiss att prövotiden enbart handlar om den tid man har kvar.

En dömd har alltid minst ett års villkorlig frigivning, och den dömde kan alltså få ett vistelseförbud i minst ett år - inte den kortare tid som ledamoten Kihlström redogjorde för. Jag skulle vilja få ett förtydligande på den punkten.

Fru talman! Jag tackar för frågan, Carina Ödebrink.

Jag ska erkänna min bristande förmåga att svara, och jag ska kontrollera frågan. De uppgifter jag har säger max fyra månader, men jag kan respektera att jag kan ha fel.

Det är ändå viktigt att lyfta upp frågan om relationen mellan villkorlig frigivning och misskötsel. Risken finns att de nya propositionerna innebär att tiden för den villkorliga frigivningen blir kort, och då kommer också vistelseförbudet att bli motsvarande kortare.

Ser ledamot Ödebrink en risk för att beslut om övervakning också kommer att drabbas om en intagen missköter sig i fängelset?

Fru talman! Jag ser inte den risk som ledamoten Kihlström pekar på, utan jag tycker att det är viktigt att hela tiden följa utvecklingen och att anpassa lagstiftningen efter utvecklingen.

Nu gör vi förändringar som innebär att det ska bli en likadan beslutsordning när det gäller villkorlig frigivning och skyddstillsyn. Möjligheterna till att kontrollera ett vistelseförbud ska öka. Det är bra. Men jag tycker också att det är bra att man när man står i talarstolen har tillgång till uppgifter som stämmer med hur det ser ut i verkligheten.

Jag vill avslutningsvis ändå fråga ledamoten Kihlström när det gäller vistelseförbud om det är viktigare att ha en kraftfull symbol- eller plakatpolitik som visar att man är beredd att vidta hårda åtgärder eller om det är viktigare att åtgärder vidtas av Kriminalvården i fråga om kontrollåtgärder och sanktioner för dem som bryter mot ett vistelseförbud. Vad är viktigast?

Fru talman! Ledamot Kihlström beskriver det som att gängsamtalen kollapsade. Jag skulle snarare vilja kalla det för att Kristdemokraterna inte orkade stå upp för att gemensamt ta ansvar och hitta breda lösningar på dessa viktiga och komplexa problem.

Fru talman! Det är uppenbart att ledamot Carina Ödebrink och undertecknad har olika syn på hur vi möter kriminaliteten i Sverige. Vi kan konstatera att efter att ni har haft regeringsmakten i en och en halv mandatperiod har kriminaliteten inte brutits.

Vi kan också konstatera att de gängsamtal som hölls innebar få konkreta förslag. Mycket av den politik som regeringen tar kredd för vilar i förslag som har kommit från tillkännagivanden. Så är det även i den här situationen, nämligen att bakgrunden till förslaget om vistelseförbudet kommer från ett tillkännagivande.

Vi vill gärna vara en part och agera, och vi tror på de lösningar vi presenterar. Det är inte plakatpolitik. Plakatpolitik handlar om att ta åt sig äran för det som genomförs och samtidigt säga att det som inte genomförs beror på den tidigare alliansregeringen.

Vi är öppna för förslag som för resan framåt så att vi möter den gängkriminalitet som finns. Jag tror att vistelseförbudet i det liggande förslaget, utifrån tillkännagivandet i betänkandet, är ett tydligt steg för att möta den ökade gängkriminalitet som finns i Sverige. Tyvärr har regeringen inte fattat de beslut som behövs för att möta problemet. Vi hoppas att regeringen kommer att lyssna på tillkännagivandena. Senast till nästa val kan vi ha en regering som tar brottsligheten på allvar.

Fru talman! Det är glädjande att det hettar till lite när vi debatterar kriminalpolitik. Jag bjuder in till repliker från samtliga närvarande!

Fru talman! Skyddstillsyn är en viktig påföljd. Det är inte så, som man ibland förenklat kan tro, att antingen sitter man i fängelse eller inte i fängelse i Sverige. Tanken är att det finns en bredd i påföljden för att det ska bli effektivitet. Det finns tillfällen när människor, som av olika skäl lever på samhällets skuggsida, hamnar i brottslighet. Orsaken kan vara tydlig i form av ett missbruk; spelmissbruk, sprit- och alkoholmissbruk eller narkotikamissbruk. Men det kan också vara fråga om att personen har en nedsatt impulskontroll som gör denne våldsbenägen.

Då finns skyddstillsyn med kontraktsvård. Skyddstillsyn kan kombineras med böter och fängelse i upp till tre månader. Sedan blir det mer fråga om att personen ska få hjälp och stöd med de normer och regler som det har varit svårt att hålla sig till, vilket kan bero på en i värsta fall helt underliggande sjukdom, missbruk eller problem med alla möjliga saker. Sprit, våld, spel och missbruk går ihop.

Skyddstillsyn är alltså en viktig påföljd, som också bygger på att vi satsar rejält och har otroligt duktiga människor inom den svenska kriminalvården - i det här fallet inte minst frivården - som jobbar engagerat med de här människorna och försöker motivera dem att komma bättre ut efter påföljden. De ska sluta, kanske fortsätta med sin behandling och sedan komma tillbaka i livet.

Liberalerna välkomnar den här propositionen. Vi tycker att den är väldigt bra, inte minst för att vi själva drivit på genom åren för att få ökad tydlighet och stramhet i det här med skyddstillsyn.

Det finns ett tillkännagivande här, som Liberalerna är med och stöder, om att vi ska vara något strängare i synen på hur man ska sköta sig.

Vi ska såklart inte rycka bort någon skyddstillsyn från en person som cyklar mot rött. Det är ju inte ens straffbart, fru talman. Men vi ska se till att det är så tydligt och så enkelt som möjligt och att det finns en räcka av regler att hålla sig till för att uppmuntra den här människan att sköta sig.

Vi tycker inte att det finns någon anledning att snåla med den tydligheten i den här lagstiftningen. Därför har vi tillsammans med andra tillkännagivit till regeringen att den får återkomma med en strängare syn på skötsamheten, som ska framgå direkt av lagen.

Vi har en reservation från Liberalernas sida, där vi tycker att om det är så att individen som är föremål för skyddstillsyn inte sköter sig måste man kunna agera blixtsnabbt med en väldig tydlighet och ge Kriminalvården det interimistiska förtroendet att omedelbart plocka in den här personen. Sedan får det underställas prövning, antingen hos övervakningen eller i domstol beroende på vad man tycker är lämpligt. Detta vill vi också att regeringen ska återkomma med, men där har vi ingen majoritet.

Jag yrkar bifall till den reservationen, fru talman - jag återkommer till vilken det är.

Sedan har vi frågan om vistelseförbud. Även här tror jag att det är bra med tillkännagivandet till regeringen, som Liberalerna står bakom, om att vi måste göra det väldigt tydligt att personer kan vara funktionella i en annan miljö och i ett annat geografiskt område.

Så som det ser ut nu, beskrivet i vilken rättegång som helst som gäller gängbrottslighet, är trycket enormt på de utsatta personer som hamnar i kriminalitet att fördjupa sin kriminalitet.

Utökade kontroll- och stödmöjligheter avse-ende skyddstillsyns-dömda

Det blir väldigt mycket lättare för dem med vistelseförbud. Om de släpps till skyddstillsyn eller för den delen kommer ut efter avtjänat fängelsestraff hos Kriminalvården - det här gäller ju brett - ska de ta sig till, ja, varför inte Norrland och plantera skog? Det råder ju brist på människor som gör det i Sverige. Men de ska inte hänga i de miljöer och de områden där de tidigare varit och begått brott på brott och förstört livet för andra och för sig själva i rasande fart.

Det är väldigt bra att vi tillkännager för regeringen att den måste återkomma och jobba bredare med frågan om vistelseförbud. Det är bra för den dömde, som för att underlätta för sig själv och andra inte ska hålla till där. Men det är också ett bra skydd för brottsoffer, som nämnts tidigare i debatten. Vi ser till att personer som varit utsatta för brott inte behöver möta personer som kanske misshandlat dem grovt. Det finns fördelar med detta också ur ett brottsofferperspektiv.

Med detta sagt, fru talman, yrkar jag för Liberalernas del bifall till reservation nummer 2 om interimistiskt beslut om omhändertagande och i övrigt bifall till förslaget.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 15.)

Granskning av kommissionens meddelande om en kemikaliestrategi för hållbarhet