Riksrevisionens rapport om regionala exportcentrum

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till vår reservation.

De senaste åren har Sveriges tillväxt nästan helt uteblivit. Även prognoserna framgent för bnp-per-capita-utvecklingen ser dystra ut – en problembild som förvärras av den redan inledda ekonomiska avmattningen, som av allt att döma kan antas tillta, och de rådande handelskonflikterna på den globala marknaden.

För ett exportberoende land som Sverige finns med andra ord flera mörka orosmoln på himlen. Det krävs ett aktivt engagemang både från politiken och från näringslivet för att slå vakt om den svenska exportförmågan.

Från vår sida menar vi därför att initiativet med de regionala exportcentrumen i grund och botten är någonting positivt för att stärka svenska företags exportmöjligheter i hela landet. Samtidigt måste en ständig hänsyn visas till svenska skattemedel, varpå det är av yttersta vikt att satsningen genererar ett adekvat mervärde samtidigt som privata aktörer inte konkurreras ut av regeringen själv.

Med det sagt finner vi det problematiskt att Riksrevisionens rapport landar i att Tillväxtverkets och regeringens redovisning av de regionala exportcentrumens verksamhet endast sker på en basal nivå och därmed inte motsvarar de förväntningar som näringsutskottet har gett uttryck för när det gäller regeringens resultatredovisning på politikområdet – trots att det självklart är angeläget, inte minst ur ett skattebetalarperspektiv, att Regeringskansliet har effektiva metoder för utvärdering.

Därför gläds jag åt det tillkännagivande till regeringen som ett enigt utskott föreslår kopplat till just förbättrad uppföljning och utvärdering. Här ryms sannerligen en stor förbättringspotential.

Fru talman! Vi menar dock att ytterligare förbättringspotential finns och förespråkar en utredning av hur framtida regional exportrådgivning ska kunna upphandlas av fristående aktörer.

Fru talman! Det är vår övertygelse att det ute i landet återfinns regionala och nationella organisationer såväl som företag som har goda kunskaper om export och handel. Om de tilläts upphandla den regionala exportrådgivningen hade densamma förmodligen drivits i en mer entreprenöriell anda och eventuellt med bättre resultat. Det går dock inte att fastslå innan en utredning ägt rum, varför vi föreslår just en sådan.

Utöver detta menar vi att det även är angeläget att insatserna inom ramen för exportfrämjande samordnas med andra statliga insatser så att insatser inom exportfrämjande och till exempel insatser för näringslivet eller arbetstagarna inte drar åt olika håll. Därför bör det även övervägas ett införande av en nationell samordning av dessa medel för att säkerställa ett effektivt och koordinerat exportfrämjande. Därav vår reservation på området.

Fru talman! Detta är ett betänkande om Riksrevisionens rapport om hur regionernas exportcentrum lyckats med sitt uppdrag från regeringen.

Det är ett enigt utskott som föreslår ett tillkännagivande till regeringen med anledning av motionsyrkanden som rör uppföljning och utvärdering av exportfrämjande åtgärder. Utskottet säger till regeringen att den bör se till att exportfrämjande åtgärder regelmässigt effektutvärderas och att myndighetsstyrningen ska utvecklas så att det blir möjligt att följa upp och utvärdera genomförandet av de exportfrämjande åtgärderna.

Utskottet skriver också till regeringen att den ska arbeta för att möjliggöra uppföljning och utvärdering i hela värdekedjan när det handlar om satsningar på regionala exportcentrum.

Fru talman! Regeringen ville med regionala exportcentrum få en dörr in till exportinformation. Ett konkret mål var att varje företag skulle få rätt kontakt med rätt handläggare inom 24 timmar. Önskad effekt var att få fler små och medelstora företag att bli internationella. Det står i rapporten att Tillväxtverket dock konstaterar att sådana effekter inte är helt lätta att belägga.

Fru talman! Jag kan inte riktigt förstå vari det svåra består. När det gäller målsättningen att koppla ihop små och medelstora företag med rätt handläggare inom 24 timmar är det möjligt att mäta detta. När det gäller att önskad effekt var att de små och medelstora företagen går på export kan man också mäta det genom att se om de har gjort det. För mig kan det inte vara mer tydliga parametrar än så.

Man kan fråga företagen som hör av sig om de har fått hjälp inom 24 timmar. Det kan kontrolleras med ett mail eller telefonsamtal, och så kan man ta reda på om det tog 12, 24, 46 timmar eller mer. Då får man statistik på detta. I återkopplingen måste också en fråga vara om företagaren hamnade hos rätt handläggare – ja eller nej. Om svaret är nej vill man också veta vari problematiken ligger för att kunna vidta åtgärder. Om man hör av sig till företaget efter ett år eller vad man nu bestämmer för att höra hur det har gått – är de på export eller inte? – går det också att följa upp med en fråga där svaret är ja, nej eller att man håller på att arbeta för att komma ut på exportmarknaden.

Uppföljning och utvärdering är A och O för att lyckas med uppdrag med rätt insatser och få ut rätt effekter. Vi får följa regeringens väg framåt med reglerings- eller riktlinjebrev eller ägaranvisning så att underlag blir användbara och tydligt ger besked om vad som fungerar och inte – vad som får effekt när det gäller exportfrämjande åtgärder.

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Fru talman! Jag vill först yrka bifall till näringsutskottets förslag i betänkandet om regionala exportcentrum rörande uppföljning och utvärdering av exportfrämjande åtgärder.

När jag går igenom Riksrevisionens rapport och regeringens skrivelse om regionala exportcentrum slås jag av två saker. Det uppenbara, naturligtvis, är det som står i regeringens skrivelse om att det måste bli en bättre effektutvärdering och uppföljning av verksamheten. Det är vi alla överens om, och det är bra att utskottet är enigt när det gäller det.

Den andra saken jag, som har en regional bakgrund på det här området, slås av är att jag ser för lite hur de regionala exportcentrumen sätts in i en regional kontext. Sverige är en exportberoende nation med hög innovationskapacitet, gott anseende och ett starkt näringsliv. Med de förutsättningarna är arbetet med att främja export både klokt och riktigt.

Jag är medveten om att det inte ligger i Riksrevisionens uppdrag att göra en analys av hela systemet, från kommunala näringslivsenheter till statliga myndigheter. Men det är ändå så att det är alla samverkande parametrar som ger utfallet. Och då menar jag inte bara de statliga aktörerna.

Regionerna satsar i dag rätt omfattande resurser som direkt eller indirekt syftar till att stärka näringslivets möjligheter till exempelvis ökad export. Den strategiska samverkan mellan regering och statliga myndigheter å ena sidan och regionerna å andra sidan måste förbättras. Jag har talat med ett par av regionerna, till exempel Västra Götalandsregionen och Region Kronoberg, och jag har kommit fram till några saker:

Stärk de nationella satsningarna genom bättre förankring på regional nivå. Stäm av vad som pågår ute i landet innan nya initiativ utvecklas.

Bygg inte nya strukturer utan använd befintliga initiativ och plattformar. Förutsättningarna ser väldigt olika ut över landet, och därför är det svårt med en modell som ska fungera över hela Sverige.

En tydligare koppling behövs till de regionala utvecklingsstrategierna och de insatser som görs på lokal och regional nivå. Vid större satsningar bör man tillse att regionerna redan från början är med i planläggningen.

Förstärk den strategiska planeringen och samverkan mellan regering och myndigheter och regionerna för att bättre nyttja resurserna och få kraftfulla och spetsiga främjandeinsatser.

Regionala exportcentrum bör erbjuda flerspråkig kompetens i syfte att nyttja invandrarföretagares möjligheter att knyta utlandsmarknader närmare Sverige.

Använd befintligt innovationsstödsystem som en utförare av exportinsatser. Det finns mängder av initiativ ute i landet, och den statliga överblicken kan bättre koppla ihop dessa initiativ till slagkraftiga enheter internationellt.

Öka kunskapen om frihandelsavtalen. Kunskapen om till exempel CETA, handelsavtalet mellan Kanada och EU, är enligt min bedömning begränsad ute i landet.

Västra Götalandsregionen gör det, men regeringens exportfrämjande frågor kopplas inte alltid till regionernas internationaliseringsarbete och tillväxtstrategier. Regeringens satsningar blir ibland sidovagnar till de av regionerna beslutade satsningarna, och då blir inte effekten optimal.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag säga att jag vet att regionerna brinner för att stärka systemet genom en utvecklad dialog mellan den regionala och den nationella nivån. Men då vill man också vara med i planläggningen på något sätt. Jag är övertygad om att en bättre strategisk nationell–regional samverkan gynnar våra företags exportmöjligheter.

Fru talman! Vi vill meddela att vi ställer oss bakom utskottets ställningstagande om att regeringens skrivelse ska läggas till handlingarna.

Vi vill tydliggöra vilka värden som bör genomsyra verksamheten vid de regionala exportcentrumen, och därför har vi gjort ett särskilt yttrande. Där skriver vi att vi vill att klimatfrågan ska genomsyra alla beslut som tas i riksdagen. Därför behöver de olika främjandeåtgärder som vidtas inom de regionala exportcentrumen tydligt kopplas till klimat och miljö men också till den feministiska utrikespolitik som regeringen säger sig bedriva.

Fru talman! I måndags gjorde jag en brexitturné i min valkrets, Västmanland, för att höra hur företagen har förberett sig för en eventuell brexit. Det fanns en stor oro över det pågående handelskriget och över att flera länder signalerar att de vill införa fler handelshinder.

Flera företag sa också att de blivit kontaktade av Business Sweden, som velat höra om de behöver hjälp och stöd för att förbereda sig för en eventuell brexit. Det är en av de regionala exportcentrumens uppgifter. Det gjorde mig glad att höra det. Det är nämligen precis så här det ska fungera. Vi behöver göra insatser för att stödja exporterande företag i deras verksamheter.

För oss socialdemokrater är det av största vikt att hela landet kan utvecklas och ha en tillväxt. Exporterande företag behövs överallt. Det är 1,4 miljoner svenskar som har ett jobb att gå till tack vare exporten. Det skapar välstånd och välfärd i hela landet.

Förra året ökade exporten i Sveriges samtliga regioner. Det var likadant 2017. Dessutom sker den största ökningen av exporten i de mindre länen, till exempel Gotland, Kronoberg och Blekinge. Hälften av tillväxten i exporten kommer från län utanför storstadsregionerna. Jag tror att en del av ökningen beror på de regionala exportcentrumen. Det är precis det som regeringen och vi socialdemokrater vill uppnå.

Kom ihåg bakgrunden till att de regionala exportcentrumen infördes! Det var önskemål från företagen själva. De bad om att det skulle bli lättare att få information om man vill exportera och lättare att komma i kontakt med olika offentliga aktörer som behövde samordna sig på ett bättre sätt.

Det finns givetvis saker som kan bli bättre. Olika län har olika förutsättningar vid starten av regionala exportcentrum, och de fungerar lite olika bra. Vi behöver definitivt skruva lite i systemet. Riksrevisionens rapport är ett bra verktyg för det. Därför står vi socialdemokrater bakom tillkännagivandet.

Fru talman! Behovet finns fortfarande i allra högsta grad. Staten ska bidra till att samordna offentliga aktörer. Vi ska peppa och informera så att fler företag vågar ta steget och ger sig ut på den internationella marknaden. Nästan 49 000 företag exporterade förra året. Det är jättebra. Men många fler har exportpotential, och den måste vi ta till vara.

I kommande exportstrategi kommer hållbarhetsfrågorna att ha ett ännu tydligare fokus. Det är bra.

Med det yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och givetvis avslag på reservationen från Sverigedemokraterna.

Ännu fler företag måste våga ta steget att exportera för att Sverige ska kunna ha tillväxt, framgång, välfärd och framtidstro i hela landet.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 17.)