Fru talman! Jag vill först yrka bifall till näringsutskottets förslag i betänkandet om regionala exportcentrum rörande uppföljning och utvärdering av exportfrämjande åtgärder.
När jag går igenom Riksrevisionens rapport och regeringens skrivelse om regionala exportcentrum slås jag av två saker. Det uppenbara, naturligtvis, är det som står i regeringens skrivelse om att det måste bli en bättre effektutvärdering och uppföljning av verksamheten. Det är vi alla överens om, och det är bra att utskottet är enigt när det gäller det.
Den andra saken jag, som har en regional bakgrund på det här området, slås av är att jag ser för lite hur de regionala exportcentrumen sätts in i en regional kontext. Sverige är en exportberoende nation med hög innovationskapacitet, gott anseende och ett starkt näringsliv. Med de förutsättningarna är arbetet med att främja export både klokt och riktigt.
Jag är medveten om att det inte ligger i Riksrevisionens uppdrag att göra en analys av hela systemet, från kommunala näringslivsenheter till statliga myndigheter. Men det är ändå så att det är alla samverkande parametrar som ger utfallet. Och då menar jag inte bara de statliga aktörerna.
Regionerna satsar i dag rätt omfattande resurser som direkt eller indirekt syftar till att stärka näringslivets möjligheter till exempelvis ökad export. Den strategiska samverkan mellan regering och statliga myndigheter å ena sidan och regionerna å andra sidan måste förbättras. Jag har talat med ett par av regionerna, till exempel Västra Götalandsregionen och Region Kronoberg, och jag har kommit fram till några saker:
Stärk de nationella satsningarna genom bättre förankring på regional nivå. Stäm av vad som pågår ute i landet innan nya initiativ utvecklas.
Bygg inte nya strukturer utan använd befintliga initiativ och plattformar. Förutsättningarna ser väldigt olika ut över landet, och därför är det svårt med en modell som ska fungera över hela Sverige.
En tydligare koppling behövs till de regionala utvecklingsstrategierna och de insatser som görs på lokal och regional nivå. Vid större satsningar bör man tillse att regionerna redan från början är med i planläggningen.
Förstärk den strategiska planeringen och samverkan mellan regering och myndigheter och regionerna för att bättre nyttja resurserna och få kraftfulla och spetsiga främjandeinsatser.
Regionala exportcentrum bör erbjuda flerspråkig kompetens i syfte att nyttja invandrarföretagares möjligheter att knyta utlandsmarknader närmare Sverige.
Använd befintligt innovationsstödsystem som en utförare av exportinsatser. Det finns mängder av initiativ ute i landet, och den statliga överblicken kan bättre koppla ihop dessa initiativ till slagkraftiga enheter internationellt.
Öka kunskapen om frihandelsavtalen. Kunskapen om till exempel CETA, handelsavtalet mellan Kanada och EU, är enligt min bedömning begränsad ute i landet.
Västra Götalandsregionen gör det, men regeringens exportfrämjande frågor kopplas inte alltid till regionernas internationaliseringsarbete och tillväxtstrategier. Regeringens satsningar blir ibland sidovagnar till de av regionerna beslutade satsningarna, och då blir inte effekten optimal.
Fru talman! Avslutningsvis vill jag säga att jag vet att regionerna brinner för att stärka systemet genom en utvecklad dialog mellan den regionala och den nationella nivån. Men då vill man också vara med i planläggningen på något sätt. Jag är övertygad om att en bättre strategisk nationell–regional samverkan gynnar våra företags exportmöjligheter.
