Redovisning av åtgärder i enlighet med målsättningarna i det nationella brottsförebyggande programmet Tillsammans mot brott

Herr talman! Jag står bakom samtliga våra reservationer och vårt särskilda yttrande men för tids vinning yrkar jag bifall endast till reservation 11.

Det är några år sedan vi presenterade det brottsförebyggande programmet Tillsammans mot brott. Det var högtidligt, för det var inte vilket betänkande och program som helst. Det var då nämligen 20 år sedan ett heltäckande brottsförebyggande program senast hade lagts fram på riksdagens bord.

Vi tog fram ett, och det är rödgrön vardagslunk i kampen mot kriminalitet och i viss utsträckning social avvikelse. Det är här man ofta inte orkar lägga kraften när medierna kräver snabba utspel och politikers varumärkesbyggande blir viktigare än de utmaningar som finns utanför dessa väggar.

Att vi i stort sett också var eniga var givetvis också en styrka för detta program. Det var kanske en sista ryckning av samsyn och förnuft. Vi hoppas dock att vi kan komma tillbaka dit, för medborgarna förväntar sig nämligen det. Vi måste anstränga oss att hitta samsyn när det gäller de stora samhällsutmaningarna, oavsett om det handlar om miljö, bekämpning och följder av corona eller brott och straff.

Redovisning av åtgär-der i enlighet med målsättningarna i det nationella brottsföre-byggande programmet Tillsammans mot brott

Sedan vi antog programmet har mycket hänt i det politiska debattklimatet men också i sak. Det har hänt både bra och dåliga saker, och det har varit både bra och dåliga trender. Vi ser katastrofala brottsdrivande strukturer, till exempel att vår sammanhållande skola slagits sönder. Det är en av de främsta pådrivande faktorerna till den segregation som trasar sönder vårt samhälle. En gång i tiden skapade denna skola möten, kittade ihop oss och höll hög internationell klass. Här har vi tagit beslut som har varit förödande och som givetvis påverkar det vi pratar om i dag.

Vi socialdemokrater tror på det starka samhället där vi håller ihop och där skillnader mellan kön och samhällsklasser inte tillåts växa. Den nordiska samhällsmodellen har visat sig vara ett mycket starkare bygge än andra internationellt prövade modeller. Jag tror att jag även förra gången sa att kanske är den nordiska modellen den bäst fungerande modellen genom hela världshistorien för att organisera vår gemensamma tillvaro och vårt gemensamma liv.

Det är ett samhälle där individens frihet kan kombineras med ett icke-korrupt rättssamhälle och där globalisering är en förutsättning för ekonomisk tillväxt som ger mat på bordet såväl som kreativitet och dynamik, som ju faktiskt också präglar vårt mångkulturella samhälle.

Det är en stor vinst för rättskedjan när ett brott beivras. Men det är givetvis en ännu större samhällsvinst att ett brott inte begås, och det är det brottsförebyggande arbete handlar om. Det är pudelns kärna, och forskning och praktik visar att det är just det brottsförebyggande arbetet som är det mest effektiva för att möta utmaningarna. Därför måste vi orka prioritera detta perspektiv.

Jag tycker att den skrivelse vi debatterar i dag är ett bevis på detta. Det är inget dramatiskt och inte så utspelsvänligt, men det är väldigt svenskt. Om man vill krångla till det hela kan man säga att det är komplext. Det är inte i kammaren eller i utskotten detta arbete görs i praktiken utan i våra kommuner och regioner av tusentals välfärdsarbetare och ideella krafter varje dag. Dagens brottsförebyggande arbete bärs av människor i deras vardag. De bara gör, och det är de som är hjältarna. Det handlar om miljoner beslut i det lilla.

Låt mig ta något exempel på positiva utvecklingsområden som skrivelsen lyfter fram. Det finns många, men jag väljer att ta upp den fysiska utformningen av samhället. På regeringens initiativ har det tagits beslut om något som kan uppfattas som lite apart i sammanhanget, nämligen en ny plan med nationella mål för arkitektur, form- och designpolitik. Vad har detta med brott att göra? Jo, genom dessa instrument kan vi skapa ett hållbart, jämlikt och mindre segregerat samhälle med omsorgsfullt gestaltade livsmiljöer.

Vi har nu en strategi på plats som ska genomföras. I denna strategi kommer trygghet, säkerhet och brottsförebyggande aspekter att vara integrerade delar i en hållbar stadsutveckling.

Det här är ett exempel, men det finns också många goda exempel i praktiken. På senare år har vi kunnat följa BID Sofielund i Malmö och deras mycket framgångsrika samverkan med olika aktörer för att få bort brottsligheten från gatorna. Jag vill verkligen lyfta fram detta projekt - och Malmö generellt, för här matchar riksdagens intentioner och stadshusets praktiska genomförande bra.

Vi har också sett att brottsligheten har pressats tillbaka i denna stad som fick bli symbol för Sveriges systemkollaps. Mätningar visar att i denna stad är man, ironiskt nog, mest lycklig, och här finns ett extremt kreativt näringsliv och fantastiska människor.

När programmet antogs 2017 hade Malmö 65 skjutningar. Förra året var de 20. Skadade och dödade i samband med sprängningar var 8, 16 och 16 åren 2017-2019 medan de förra året var 3. Sprängningarna generellt är i dag en tredjedel så många som 2017. Det är otroligt glädjande. Vi kan delvis se samma utveckling i Göteborg och på andra ställen i vårt land.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Redovisning av åtgär-der i enlighet med målsättningarna i det nationella brottsföre-byggande programmet Tillsammans mot brott

Med repressiva åtgärder kan vi pressa tillbaka. Hundratals av de mest brottsaktiva sitter bakom lås och bom och ska så göra. Men grunden är det brottsförebyggande arbetet.

Det finns ett antal tillkännagivanden. Som vanligt sparkas en del öppna dörrar in, men det finns också kloka synpunkter som regeringen behöver ta hänsyn till. Det är trots allt riksdagens vilja som gäller. Ett handlar om fler fältare utanför kontorstid. Här togs redan i höstbudgeten ett beslut om 250 miljoner kronor, vilket möter upp behoven och gör att det brottsförebyggande arbetet i våra underprivilegierade områden kan prioriteras högre. En kvarts miljard är inte lite pengar i dessa sammanhang.

Det finns också synpunkter om nya myndigheter och fler utredningar, men som skrivelsen säger ska vi nog försöka använda de redskap som finns. Vi har ett världsunikt och fantastiskt redskap i Brottsförebyggande rådet, och de har fått utökade uppdrag på flera områden som de kommer att genomföra på ett ypperligt sätt. Vi behöver inte fler myndigheter och utredningar utan vässa de redskap vi redan har. Det är genomförandet som räknas och inget annat.

Tillsammans ska vi se till att detta program inte hamnar i hyllvärmarnas förlovade rike. Vi ska se till att det utvärderas, uppdateras och följs upp. Vi kommer alltid att ha fokus på det brottsförebyggande arbetet. Det förväntas av oss, och här måste politiken leverera.

Herr talman! I dag ska vi debattera regeringens redovisning av åtgärder i enlighet med målsättningarna i det nationella brottsförebyggande programmet Tillsammans mot brott.

Jag står bakom Moderaternas alla reservationer, men jag yrkar bifall endast till reservation nummer 6.

Regeringen presenterade programmet 2017. Syftet var att skapa förutsättningar för ett strukturerat och långsiktigt brottsförebyggande arbete i hela samhället.

Regeringen har nu redogjort för vilka åtgärder som har vidtagits och beslutats. Utifrån det som Petter Löberg precis sa verkar det ha gått väldigt bra, men hur har det gått under de fyra åren efter att programmet antogs? Vad är facit? Jag säger att det är icke godkänt.

Nationella trygghetsundersökningar visar att brott mot enskilda personer har ökat sedan 2016. Det gäller till exempel misshandel, olaga hot, sexualbrott, personrån och andra brott. Över 22 procent av befolkningen blev utsatt för något av dessa brott under 2019.

År 2020 blev skjutningar ett vardagsbrott i Sverige, med en skjutning varje dag. Nästan varannan vecka sköts en människa ihjäl, och massor av människor blev skadade. Människor reagerar knappt längre när en skjutning sker utan rycker på axlarna och tänker: Jaså, en till.

30 procent av Sveriges befolkning känner sig så otrygga att de undviker att gå ut på kvällarna i sitt eget bostadsområde. De sitter alltså kvar i sin lägenhet och vågar inte gå ut - i Sverige, 30 procent!

19 procent av alla 16-19-åringar är oroliga för att bli rånade. Det är också väldigt många. 19 procent har alltså ont i magen när de går ut därför att de är rädda för att de ska bli rånade. Det kan man förstå med tanke på de ökande rånen, särskilt rån med förnedringsinslag. Det är förfärligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Redovisning av åtgär-der i enlighet med målsättningarna i det nationella brottsföre-byggande programmet Tillsammans mot brott

Cirka hälften av alla människor i Sverige oroar sig i stor utsträckning över brottsligheten i samhället överlag. Människor i Sverige är rädda på många sätt och vis, många i sitt eget bostadsområde. Och många är rädda för att närstående kommer att utsättas, även jag. Jag är orolig när jag vet att mina söner ska ut och festa en lördagskväll, och jag är orolig när min svärdotter ska ut med sina kompisar. När jag vet att de går ut och festar tycker jag att det är jobbigt. De bor inte ens hemma, men jag har en liten klump i magen - är det den här kvällen det ska hända något?

Polisen har en mycket viktig roll i samhällets brottsförebyggande arbete, och det finns behov av en utredning av vad som egentligen är polisens uppdrag. Den senaste utredningen gjordes för över 20 år sedan, och en ny utredning behövs för att klargöra polisens brottsförebyggande arbete och deras roll.

Herr talman! Ett nationellt kunskapscentrum bör inrättas som ska sprida kunskap om forskning och beprövande metoder för att förebygga brott. Kunskapscentret ska fokusera på brottsförebyggande och lämna stöd till kommunerna i arbetet med unga i riskzonen.

Vi har tidigare föreslagit att ett nationellt exitprogram för gängkriminella ska införas, och det är på gång i någon form. Men egentligen är det ännu viktigare att ta fram ett nationellt program för att ungdomar i riskzonen ska hindras från att bli gängkriminella, inte ett program för dem som har varit gängkriminella i flera år och ska lämna det. Det är när man ser att en ungdom är på väg in i gängkriminalitet som man ska sätta in ett program, det som vi kallar ett no entry-program. Det är mycket bättre att stoppa dem innan de har fastnat i kriminalitet. Vårt förslag är alltså att kunskapscentret ska ta fram ett nationellt no entry-program där man samlar föräldrar och andra viktiga vuxna och myndigheter som ska samarbeta för att få unga att hoppa av den kriminella banan. Syftet är att med gemensamma krafter stoppa deras kriminella bana.

Herr talman! Narkotikapolitiken måste vara restriktiv. Samhället måste tidigt reagera när unga människor börjar med narkotika - ju tidigare desto bättre. Det är viktigt att drogtesta även ungdomar under 15 år. Sociala insatsgrupper med samarbete mellan sociala myndigheter, polisen och skolan är andra viktiga åtgärder för att stoppa en kriminell livsstil.

Försäljningen av narkotika på nätet ökar. Antalet unga mellan 15 och 24 år som vårdats för psykisk störning orsakad av cannabis eller andra droger har mer än fördubblats under tio års tid. Vi moderater tycker att det är viktigt att fånga upp unga som mår dåligt och därför riskerar att hamna i utanförskap och kriminalitet. Därför är det viktigt att socialsekreterare, fältassistenter och andra kommunala tjänstemän finns ute på gator och torg även efter att kontoret har stängt.

Herr talman! Fängelserna i Sverige har fått en ny grupp av unga vuxna som innebär nya utmaningar för Kriminalvården. Det rör sig om unga män från utsatta områden, som har lågt förtroende för polisen och andra myndigheter, som har börjat med en kriminell livsstil i unga år och som också har missbruksproblem, i alla fall de flesta. Dessa personer är ofta helt ointresserade av att sluta med sin kriminalitet. Detta innebär nya krav på innehållet under fängelsetiden eller olika straff inom frivården.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Redovisning av åtgär-der i enlighet med målsättningarna i det nationella brottsföre-byggande programmet Tillsammans mot brott

Insatserna under verkställigheten måste ha huvudfokus på att de inte ska återfalla i brott. Därför vill vi tillsätta en utredare som ska ta ett samlat grepp kring denna grupp av personer och lämna förslag på lämpliga brottsförebyggande åtgärder och också se över straffens innehåll. Utredaren ska också ta in erfarenheter från andra länder för att försöka komma fram till vad som fungerar och vad som inte fungerar.

Herr talman! De vidrigaste brott jag vet är sexualbrott mot barn. Jag jobbade med det när jag var kriminalinspektör i Göteborg. Det vänder sig i magen när man vet vad vissa barn utsätts för. Jag är van vid det mesta, men det här är så otroligt obehagligt och vidrigt att man blir fysiskt illamående. Jag har sett filmer med övergrepp på barn, och en film som jag såg för tio år sedan finns fortfarande kvar på min näthinna. Jag kan fortfarande få ont i magen när jag tänker på den, så hemsk var den.

Det är därför mycket viktigt att samhället gör allt för att stoppa dessa brott. På Karolinska universitetssjukhuset finns Anova, som är ett centrum som arbetar med att förebygga sexuell och reproduktiv ohälsa och sexuellt våld. Där finns Preventell - hjälplinjen vid oönskad sexualitet. Hjälplinjen har funnits sedan 2012 och har sedan invigningen tagit emot över 2 000 samtal. Dit kan människor, till exempel pedofiler som känner att de är på väg att göra ett sexuellt övergrepp på barn och inser att det inte är normalt, ringa och få stöd.

I samband med inskrivningssamtalet får dömda brottslingar information om Preventell, och det finns också möjlighet att kontakta dem anonymt. Denna information ges dock inte när sexualbrottslingar ska lämna fängelset och övergå till frivården. Vi tycker verkligen att de borde få denna information när de kommer ut i samhället. Detta är en viktig verksamhet för att förebygga sexuella övergrepp på barn. Därför bör man se över vilka möjligheter som finns till fast finansiering, för nu får de pengar år för år, projektbaserat. Vi moderater anser i likhet med Myndigheten för vård- och omsorgsanalys att det på sikt ska övergå till ett regionalt ansvar.

Sammanfattningsvis, herr talman, har vi fem tillkännagivanden, och det känns väldigt bra.

Först bör ett särskilt lands- och glesbygdsspecifikt brottsförebyggande arbete utvecklas.

Sedan bör, som jag pratade om, ett nationellt kunskapscentrum som ska ta fram ett no entry-program inrättas. Det har vi också ett tillkännagivande om, vilket är väldigt bra.

Det bör finnas fler socialsekreterare utanför kontorstid.

En utredning bör ta reda på vilka brottsförebyggande åtgärder som är effektiva när det gäller unga män.

Till sist bör en översyn göras av finansieringen till Preventell.

Herr talman! Centerpartiet betvivlar inte att regeringen har goda intentioner när det kommer till att förebygga brott. Många av de insatser som har tillkommit under de senaste åren är mycket lovvärda.

Till exempel den parlamentariska trygghetsberedningen, som regeringen tillsatte på Centerpartiets initiativ, har en viktig roll i det brottsförebyggande arbetet. Även det 34-punktsprogram mot gängkriminalitet, som utarbetats av ett antal riksdagspartier, med åtgärder som nu börjar verkställas är också bra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Redovisning av åtgär-der i enlighet med målsättningarna i det nationella brottsföre-byggande programmet Tillsammans mot brott

Men det är nog uppenbart för de flesta att mer måste göras. Jag gissar att de flesta av våra förtroendevalda aktiva i kommuner och regioner vill ha än mer precisa och tydliga förväntningar av oss som lagstiftare än vad som är fallet i dag och också relevant finansiering av åtgärder.

Hur som helst är denna typ av redovisning bra - regeringens skrivelse om åtgärder med anledning av programmet Tillsammans mot brott. Då kan man synliggöra de problem som finns kvar, visa på brister och peka ut behov av förstärkande åtgärder. Tyvärr läser jag kanske skrivelsen något annorlunda än min kollega Petter Löberg. Jag tycker att denna redovisning ger mer av det förstnämnda, det vill säga att man synliggör problem och brister, men mindre av förslag på konkreta åtgärder framöver.

Skrivelsen innehåller för all del en korrekt uppräkning av vad regeringen har gjort i form av utredningar, uppdrag med mera. Det är en bra sammanställning. Men frågan är: Vad ska vi ha den till?

Herr talman! Redan när regeringen lanserade det nationella programmet Tillsammans mot brott år 2017 varnade riksdagen för att programmet skulle bli svårt att utvärdera, att det innehöll för övergripande resonemang och att aktörer på det brottsförebyggande området skulle få svårt att använda sig av skrivelsen som ett stöd för sitt eget brottsförebyggande arbete. Jag är rädd för att detta har besannats.

Denna redovisning ger inte någon tydlig och samordnad bild av de åtgärder som har gjorts - utfallet av åtgärderna, hur åtgärderna har förhållit sig till varandra eller hur ansvaret är fördelat. Det talas återkommande om att sprida kunskap och goda exempel. Men det redovisas inte vilka goda exempel som har fått bra spridning.

I redovisningen framhålls behovet av att arbeta kunskapsbaserat i det brottsförebyggande arbetet. Ordet kunskapsbas förekommer inte mindre än 37 gånger i det 55-sidiga dokumentet. Tro mig, det är förstås bra. Men att arbeta kunskapsbaserat är knappast något nytt eller unikt.

Herr talman! Centerpartiet har länge påpekat att det finns behov av ökad forskning i polisutbildningen men även i övrigt i syfte att få en tydligare bild av brottsligheten och de mest effektiva åtgärderna för att motverka densamma.

I regeringens skrivelse nämns att samtliga länsstyrelser etablerat ett samarbete med universitet i syfte att stärka kopplingen mellan forskning och praktik inom det brottsförebyggande arbetet.

Jag minns med glädje de utbildningar som Örebro universitet arrangerade utifrån sin forskning, både ur ett socialt och ur ett situationellt perspektiv som vi lokalt aktiva i kommuner fick ta del av. Det var åtgärder som gav resultat. Mer forskning är alltså nödvändig.

Av redovisningen framgår också att kunskapen om utsatthet för brott när det gäller företag och myndigheter och brott som inte riktar sig mot enskilda personer är eftersatt. För Centerpartiet är det oerhört viktigt att detta åtgärdas skyndsamt. Inte minst nu under pandemin har det visat sig att brott som utpressning mot företag med ekonomiska problem har ökat kraftigt. Det visar sig att myndigheterna inte har riktigt rätt instrument för att stävja och motverka dessa brott och för att kunna fälla någon för dessa brott.

Herr talman! I redovisningen nämns också behovet av att särskilt anpassa kunskapsstöd till mindre städer, tätorter och landsbygdskommuner och att Brottsförebyggande rådet har ett särskilt uppdrag att jobba med detta. Det är nämligen skillnader i typen av brott och skillnader i förutsättningarna för att jobba brottsförebyggande i lands- och glesbygd jämfört med i urbana miljöer. Det fordrar ett delvis annorlunda arbetssätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Redovisning av åtgär-der i enlighet med målsättningarna i det nationella brottsföre-byggande programmet Tillsammans mot brott

Centerpartiet efterfrågar därför att ett särskilt lands- och glesbygdsspecifikt brottsförebyggande arbete utvecklas. Och vi är mycket glada över att vi har ett enigt utskott med oss i just den frågan.

Inte minst är detta otroligt viktigt när det gäller tillgreppsbrott på landsbygden och att stöldgods alltför enkelt kan lämna landet. Vi ser fram emot en kommande proposition som stärker tullens möjligheter att stoppa gods och andra åtgärder mot stöldbrott. Men det behövs också en utarbetad strategi som gör att dessa brott faktiskt aldrig sker. Ett systematiserat arbete som Grannsamverkan mot brott är ett mycket bra exempel. Det önskvärda vore att ett sådant arbete fanns på långt fler platser på landsbygden än i dag.

Vidare framgår att brottsligheten mot välfärds- och förmånssystemen fortsatt är omfattande. Detta känner vi igen. Det handlar om felaktiga arbetstillstånd som används vid assistansbedrägerier, osanna intyg och oriktig folkbokföring som bidrar till felaktiga utbetalningar. Men det handlar även om företag som används som brottsverktyg - målvakter, helt enkelt. Även detta måste givetvis motverkas.

Centerpartiet har tidigare motionerat om ett generellt brottsbeivrande uppdrag för myndigheter. Vi menar att det är en skarpare definition än dagens myndighetssamverkan mot grova brott, som numera finns inskriven i myndigheternas instruktion, vilket är bra. Men redovisningen visar tydligt att uppdraget behöver förstärkas.

Herr talman! Det som är tråkigt att läsa i skrivelsen är det som det inte står så mycket om, och min kollega Ellen Juntti har varit inne på det. Det handlar om de värsta brottstyperna, nämligen sexuella övergrepp i allmänhet och mot barn och unga i synnerhet. Riksrevisionen har tidigare kritiserat regeringens arbete när det gäller att motverka sexuell exploatering av barn och unga.

Det står faktiskt inte heller någonting om en av de mest lönsamma brottstyperna, nämligen trafficking - människohandel med kvinnor och flickor. Därför är det viktigt att det utarbetas en nationell handlingsplan mot sexualiserat våld, som Vänsterpartiet föreslår.

Regeringen hänvisar till den nationella strategin för att bekämpa mäns våld mot kvinnor. Men det räcker inte. Sexuellt våld är mycket mer än så.

Lika självklart är det för oss att stödja Moderaternas förslag om att förstärka och permanenta hjälplinjen Preventell mot oönskat sexuellt beteende. I klarspråk innebär det att erbjuda dem med riskbeteende, som visar upp ett oönskat kriminellt beteende vad gäller helt oacceptabla sexuella preferenser, en adekvat behandling som detta system gör på ett mycket raffinerat och bra sätt.

Slutligen, herr talman: Efter att tagit del av redovisningen kan jag nog konstatera att riksdagens invändning när programmet Tillsammans mot brott introducerades, att det riskerade att styra bort uppmärksamheten från konkreta åtgärder och ta resurser i anspråk som hade kunnat användas bättre, nog har visat sig vara lite befogad.

Fokus för det brottsförebyggande arbetet borde ligga på de konkreta åtgärder som verkligen har betydelse för att motverka framväxten av brottslighet. Det handlar om höjda kunskapsresultat och likvärdighet i skolan, låg ungdomsarbetslöshet och ökad framtidstro hos unga människor, snabb och adekvat behandling av psykisk ohälsa och neuropsykiatriska diagnoser, ett generellt brottsbeivrande uppdrag för myndigheter, ökad kommunal makt och ansvar för det brottsförebyggande arbetet, påföljder när brott har begåtts som visar att brott inte lönar sig samt ökad forskning för en klarare bild av brottsligheten och de bästa metoderna för att motverka densamma.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Redovisning av åtgär-der i enlighet med målsättningarna i det nationella brottsföre-byggande programmet Tillsammans mot brott

Detta borde vara fokus i stället för olika projekt för kunskapsbaserade arbetssätt.

Det förebyggande arbetet för att öka tryggheten i hela landet är en avgörande fråga de kommande åren. Centerpartiet kommer att fortsätta att driva på för att öka tryggheten i såväl storstad som på landsbygd.

Jag yrkar bifall till reservation 2.

Herr talman! Det finns ingen del av rättsfrågorna som är så viktig som det brottsförebyggande arbetet. Arbetet måste vara strukturellt och långsiktigt. Det måste få ta tid och kosta pengar. Vi måste prata om det som är jobbigt och investera i det som kanske inte ger avkastning direkt.

Vad som är förödande för samhällets brottsförebyggande förmåga är mäns våld mot kvinnor, det sexuella våld som kvinnor och tjejer världen över utsätts för och de bakomliggande maktstrukturer som gör att våldet kan fortgå. Mäns hat mot kvinnor manifesteras genom såväl våld i nära relationer och våldtäkter som köp av andras kroppar för sexuella ändamål.

Det sexualiserade våldet är fortfarande ett av de största hoten mot kvinnors hälsa och ett hinder för att nå en jämställd värld. Mäns våld mot kvinnor existerar inte i ett vakuum, utan våldet är det yttersta uttrycket för ett ojämställt samhälle. Det sexualiserade våldet är strukturellt och systematiskt, men samtidigt godtyckligt och oberäkneligt. Det kan slå till när som helst, var som helst och mot vem som helst - så länge du definierar dig som kvinna.

Det är på grund av det ojämställda samhället som en misstänkt förövare som suttit häktad för våldtäkt både kan gå ut med sitt namn under tiden han sitter häktad och kan hålla en presskonferens utanför sitt hus när han har blivit släppt från häktningen och förundersökningen är nedlagd - samtidigt som kvinnan som anmält honom för sexualbrott måste gå under jord och gömma sig.

Det är maktstrukturerna - och att män alltid sitter på mer makt än vad kvinnor gör - som gör att en tidigare misstänkt och häktad person kan blogga om målsägandeförhören och brottsoffret, berätta om henne och hennes agerande och beskriva att han föll för frestelsen - för det är ju vad kvinnor är: fresterskor som män med en kittlande känsla måste "hålla sig ifrån" - och att kvinnan i fråga är en lögnerska. Lyssna på orden jag säger: lögnerska, falla för frestelsen. Det är samma ord som män i hundra år har beskrivit kvinnor med - som någonting annat, som något som kan både förföra och förstöra.

Jag har många gånger i den här kammaren lyft frågan om mäns ansvar för sexualbrott. 97 procent av alla sexualbrott begås av män. Det är omöjligt för oss kvinnor att freda oss från våldtäktsmän, för det går inte att se på någon om han är en våldtäktsman eller inte. Sexualbrott begås av alla män - vanliga män, dumma män, pappor, jurister och makthavare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Redovisning av åtgär-der i enlighet med målsättningarna i det nationella brottsföre-byggande programmet Tillsammans mot brott

När det gäller sexualbrott är det tydligt att kvinnan fortfarande ses som ansvarig för brottet, att det anses att hon borde se till att inte vara en fresterska för mannen och att hon ses som ansvarig för mäns agerande. Han kan glatt skriva en blogg, hålla i en presskonferens och luta sig tillbaka i samhällets varma famn. Kvinnan får fly för livet, för hon har polisanmält honom - som om det vore brottsligt.

Då spelar det tyvärr ingen roll hur många brottsförebyggande program som upprättas, för det blir bara pappersprodukter. Bara 10 procent av alla polisanmälda fall av sexualbrott leder till åtal och endast 3 procent till fällande dom. Och kvinnor som polisanmäler utmålas som fresterskor och lögnerskor.

Det finns några konkreta saker som måste göras.

Den som står för anmälan får också stå för historiebeskrivningen. Det är vad metoo handlade om: att brottsoffer får stå för sin historiebeskrivning och att kvinnor ska våga och orka anmäla brott de blivit utsatta för. Att ha blivit utsatt för sexuella övergrepp flera gånger och ha påtalat detta får inte göra att brottsoffrets trovärdighet minskar.

Rättsväsendet har brister. Förundersökningarna måste bli bättre. Alltför många utredningar hamnar längst ned i högen. Det finns för lite resurser, och prioriteringarna ligger någon annanstans. Rättsväsendets prioritering av sexualbrott måste höjas.

Det finns många saker att göra. Det behövs mer pengar till rättsväsendet och mer kunskap om sexualbrott i hela rättskedjan. Men framför allt måste vi gå från en våldtäktskultur, där kvinnan måste agera som det perfekta brottsoffret för att få en våldtäktsman fälld, till en samtyckeskultur, där samtycke är det avgörande och där ett ja är ett ja och ett nej innebär att det är en våldtäkt.

Men vi är inte där än. Lagstiftningsmässigt är vi dock där. Tro mig - inflytelserika män har försökt att stoppa samtyckeslagstiftningen. Kulturellt är det tyvärr ibland en alldeles för lång väg att gå till en samtyckeskultur. En samtyckeskultur är det mest brottsförebyggande som finns. Vi måste nå dit.

Jag yrkar bifall till reservation 8.

Fru talman! Linda Snecker säger att alla män mer eller mindre är sexualbrottslingar. Det håller jag verkligen inte med om. Jag hoppas att Linda Snecker menade att det finns sexualbrottslingar inom alla yrkesgrupper. Det kan jag hålla med om. Men det är verkligen inte alla män som är sexualbrottslingar. Det vill jag säga. Jag har två söner, och jag skulle ha väldigt svårt att tänka mig att de skulle bli det.

I vilket fall som helst pratade Linda Snecker väldigt varmt om brottsoffer och kvinnors rätt till både skydd och det ena och det andra. Då kom jag att tänka på att vi i justitieutskottet för några år sedan behandlade en fråga om elektronisk övervakning av kontaktförbud. Vi är några partier som vill att fotboja ska kunna användas som förstahandsåtgärd. Det går alltså inte nu. Man får först kontaktförbud och ska sedan bryta mot det en gång innan man får fotboja.

Men Linda Snecker reserverade sig mot det här. I betänkandet står det: "Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till ändringar i lagen om kontaktförbud och i brottsbalken. Syftet med lagändringarna är att stärka skyddet mot trakasserier och förföljelse." Sedan står det att det är en stor inskränkning i skyddet för den enskilda. Men Linda Snecker tänker alltså inte på skyddet för den utsatta kvinnan, utan på att det är en stor inskränkning för gärningsmannen. Jag skulle vilja ha en förklaring - tycker Linda Snecker fortfarande så?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Redovisning av åtgär-der i enlighet med målsättningarna i det nationella brottsföre-byggande programmet Tillsammans mot brott

Fru talman! Jag blir extremt upprörd, rädd och förvirrad över hur Ellen Juntti kan komma med argumentet: Inte alla män. Det är argumentet som gör att kvinnor världen över inte vågar, inte orkar och inte vill anmäla de män som begår brott mot dem. De är alla de män som Ellen Juntti som polis har arbetat med. Det är männen som har förgripit sig på kvinnor och barn.

Fru talman! Ellen Juntti kommer med argumentet: Det är inte alla män som begår sexualbrott. Nej, det är väl självklart att det inte är alla män som begår sexualbrott. Det har ingen över huvud taget sagt. Men, Ellen Juntti, av alla sexualbrott som begås är det 97 procent av den brottskategorin som begås av män.

Fru talman! Ellen Juntti känner att det absolut viktigaste hon kan göra i en replik på mitt anförande, där jag har talat om samtyckeskultur, kvinnliga brottsoffer, metoo och hur kvinnor äntligen orkade, vågade och kunde anmäla alla de män som har begått fruktansvärda brott mot kvinnor i alla tider, är att säga att inte alla män begår brott.

Fru talman! Alla förstår att alla män inte begår brott. Men av alla sexualbrott som begås är det 97 procent som begås av män. Vad vi nu ser är en enorm backlash. Mäktiga män blir anmälda för sexualbrott och kan med en liten axelryckning ställa sig upp och säga: Det här skedde ju inte.

Vi vet som kvinnor, Ellen Juntti, att 97 procent av alla sexualbrott begås av män. Det är ett enormt problem, och vi måste förändra det.

Fru talman! Jag håller med om att det är ett enormt problem. Jag vet också om att det är 97 procent eller närmare 100 procent av alla sexualbrottslingar som är män. Det får naturligtvis tas på fullt allvar. Vad jag vänder mig mot är att man säger att alla män är det. Alla män är inte sexualbrottslingar. De sexualbrottslingar som begår brott är nästan till 100 procent män. Det tycker jag är en skillnad. Man ska inte säga att alla män är det. Jag vänder mig mot det.

Linda Westerlund Snecker svarar inte på min fråga. Nu har jag fått fram reservationen från ett par år sedan. Hon skriver: "Jag delar motionärernas uppfattning att brottsofferperspektivet är mycket viktigt." Det har Linda Westerlund Snecker också sagt i dag. Men hon fortsätter: "Elektronisk övervakning innebär emellertid ett kännbart ingrepp i en persons frihet."

När man läser det tror man att hon värnar om brottsoffrets frihet, men det är alltså inte det. Det är gärningsmannens, den misstänktes, frihet som hon värnar om här. Hon vill med den reservationen inte gå med på att man kan använda fotboja som förstahandsåtgärd. Den som trakasserar kvinnor ska liksom först få kontaktförbud och sedan en chans att trakassera kvinnan en gång till innan han får fotboja.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Redovisning av åtgär-der i enlighet med målsättningarna i det nationella brottsföre-byggande programmet Tillsammans mot brott

Det är ganska magstarkt av Linda Westerlund Snecker att stå här och tala om hur hon värnar om brottsoffer och vill förhindra våld mot kvinnor. Det gör hon verkligen i varje fall inte i den här reservationen. Jag skulle vilja veta: Tycker Linda Westerlund Snecker fortfarande att gärningsmannens integritet är viktigare än brottsoffrets, så som hon har skrivit i reservationen? Ja eller nej?

Fru talman! Jag tycker att det är allvarligt när Ellen Juntti står och gör aktiva historieförfalskningar av vad jag säger i riksdagens talarstol, för det är vad Ellen Juntti håller på med.

Jag har talat om att av alla sexualbrott som begås är det 97 procent som begås av män. Det går inte att säga vilken sorts man som begår sexualbrott, utan det är alla kategorier av män som begår sexualbrott. Det är det som är det stora strukturella problemet med att leva i ett ojämställt samhälle. Det måste förändras.

Det går inte att säga att det är den här kategorin män eller den här kategorin män. Det är precis som jag sa i talarstolen. Det är alla sorters män som tyvärr begår sexualbrott. Det är pappor, jurister, makthavare, vanliga män och dumma män. Nu citerade jag mig själv, för det var det jag sa, Ellen Juntti.

Vad du talar om är ett förslag på en straffåtgärd där man ville införa elektronisk övervakning i förebyggande syfte. Vänsterpartiet ser elektronisk övervakning som ett straff som ges när brottet har begåtts och det finns en fällande dom.

Då tycker vi att elektronisk övervakning är ett utmärkt förslag. Vi borde ha fler former av elektronisk övervakning och fler former av straff som är mer anpassade till individen som har begått det brottsliga.

I förebyggande syfte vill vi göra så otroligt mycket mer än att bara ha en elektronisk övervakning. Vi vill ha ett jämställt samhälle. Vi vill krossa de patriarkala strukturerna. Vi vill dela makten mellan könen. Vi vill ha extremt många fler åtgärder än vad som finns i dag i samhället.

Moderaterna kan bara tala om straff. Ni kan bara tala om när brottet redan har begåtts eller håller på att begås. Vänsterpartiet vill ha ett jämställt samhälle, ett jämlikt samhälle, där alla kan leva i frihet.

Fru talman! Vi kristdemokrater delar bedömningen att det behövs effektiva åtgärder för att bekämpa såväl brotten som brottens orsaker för att minska brottsligheten och öka tryggheten i samhället. Programmet Tillsammans mot brott innehåller steg i rätt riktning, men som utskottets behandling visar med tillkännagivande och reservationer saknas också en hel del.

När det presenterades konstaterade Kristdemokraterna att familjeperspektivet saknades helt. Det har dessvärre inte förändrats i den redovisning som når riksdagen eller i det regeringen avser att göra framöver. Ordet familj nämns endast gällande dödligt våld i familjen, när Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd nämns och när familjehem nämns. Det är en uppenbar svaghet i regeringens brottsförebyggande program.

Fru talman! En förutsättning för ett samhälle byggt på gemenskap och tillit är att människor känner sig trygga i vardagen. Brottslighet måste därför både bekämpas och förebyggas. När det kommer till det senare utgör familjen en ovärderlig resurs. Familjens roll i att fostra och leda de unga kan inte nog betonas. Forskning som Brå sammanställt visar att barn som växer upp med dåliga relationer till sina föräldrar löper större risk att hamna i kriminalitet. En stark anknytning till föräldrarna har däremot en förebyggande effekt och minskar risken för att barn och unga ska dras till brottsliga miljöer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Redovisning av åtgär-der i enlighet med målsättningarna i det nationella brottsföre-byggande programmet Tillsammans mot brott

Varje människa är ytterst ansvarig för sina handlingar. Kriminella handlingar kan inte reduceras till att handla om vare sig uppväxt eller social miljö. Men en stödjande familjepolitik är en av de allra viktigaste insatserna för att minimera risken för att brottslighet uppstår från början.

Goda normer och värderingar kan överföras mellan generationer, och därför behöver föräldraansvaret stärkas. Föräldrarna har det yttersta ansvaret för att fostra barn och unga till ansvarstagande medborgare som efter egen förmåga bidrar till det gemensamma bästa.

Ingen människa är perfekt, och alla kan göra fel. Samtidigt föds ingen till att bli kriminell, och alla har ett ansvar välja det etiskt rätta. För detta krävs en moralisk kompass, och den skapas genom fostran, främst inom familjen.

Samtidigt är det viktigt att påminna om att även dåliga normer och värderingar överförs mellan generationer. Det gäller inte minst brottslighet. Internationell organiserad brottslighet hålls ofta inom en utvidgad familj med ingiften. Samma mönster har tyvärr dykt upp i Sverige. Även polisledningen har gjort dylika observationer om klan- eller familjerelaterad brottslighet. Det är ytterligare ett viktigt perspektiv att ha med sig när familjens roll ska uppvärderas. Dåliga familjeförhållanden måste brytas.

Det är i familjen allting börjar, och det är där barn får sina första förebilder, positiva eller negativa. Brås rapport slår fast att andra negativa omständigheter såsom utsatt socioekonomisk situation, närhet till missbruk eller andra riskfaktorer kan modereras genom god uppfostran, närhet och en kärleksfull relation till föräldrarna.

Balans och konsekvens är viktiga delar, liksom en uppfostran vars disciplinära inslag saknar hot och våld och tillämpar en konstruktiv konfliktlösning. Enkelt uttryckt: Våld ska inte föda våld.

Att bygga starka familjer har alltid varit en utgångspunkt för Kristdemokraterna. Det är i familjen grunden för de värderingar som kommer att prägla en människa genom resten av hennes liv läggs. Det är först och främst av föräldrar som gränser sätts, och det är i den relationen som normer byggs upp. Familjens betydelse och viktiga roll i det brottsförebyggande arbetet behöver ges ett större utrymme i regeringens strategi för att förebygga brott. Vi ser att programmet behöver kompletteras med denna viktiga del, och därför yrkar jag bifall till reservation 1.

Fru talman! Civilsamhället spelar också en ovärderlig roll i det brottsförebyggande arbetet. Det gäller inte minst för den som vill bryta en tidigare kriminell livsstil men även för den som ligger i riskzonen för en sådan. Bland civilsamhällets organisationer finns de som arbetar direkt med att rehabilitera kriminella från sitt tidigare liv in i ett arbetsliv. Det finns också de som jobbar med att hjälpa hemlösa med mat och tak över huvudet och de som organiserar läxhjälp för att hjälpa människor ur utanförskap. Det finns språkkaféer och idrottsföreningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Redovisning av åtgär-der i enlighet med målsättningarna i det nationella brottsföre-byggande programmet Tillsammans mot brott

Civilsamhället har ett stort värde. Det är något annat än stat, vänner och familj. Civilsamhällets styrka ligger just där: Det befinner sig mellan staten och människorna.

Civilsamhällets roll i det brottsförebyggande arbetet måste stärkas, vilket också beskrivs i reservation 1.

Fru talman! En majoritet i utskottet anser att det fattas andra viktiga pusselbitar i programmet, och utskottet riktar därför fem tillkännagivanden till regeringen.

Förslagen rör bland annat brottsförebyggande arbete för lands- och glesbygd. Många av oss som bor och lever utanför storstäderna förstår genom egna erfarenheter att förutsättningarna för att bedriva brottsförebyggande arbete och typen av brottsproblem är annorlunda på landsbygd och i glesbygd jämfört med i stadsmiljö. Åtgärderna som redovisas i skrivelsen är bra, men inte tillräckliga. Därför bör ett särskilt lands- och glesbygdsspecifikt brottsförebyggande arbete utvecklas.

Jag ger också stöd till tillkännagivandet gällande att hjälplinjen för oönskad sexualitet ska ha en viktig roll i det brottsförebyggande arbetet och att en långsiktig finansiering ska förbättra möjligheterna att planera verksamheten.

Det ska finnas ett nationellt kunskapscentrum och ett no-entry-program för unga kriminella. Fler socialarbetare ska vara närvarande utanför kontorstid.

Det ska göras insatser för de unga vuxna som finns på fängelserna i Sverige. Det rör sig främst om män från socialt utsatta områden. Det är viktigt att det finns insatser och att en utredning tillsätts med uppdraget att utifrån erfarenheter i andra länder ta ett samlat grepp om denna grupp individer. Utredningen ska lämna förslag om såväl lämpliga brottsförebyggande åtgärder som verkställighetens innehåll, speciellt anpassat för denna grupp.

Fru talman! Jag stöder Kristdemokraterna yrkande och naturligtvis de tillkännagivanden som utskottets majoritet har föreslagit, men i denna debatt yrkar jag som sagt bifall endast till reservation 1.

Fru talman! Det nationella brottsförebyggande programmet Tillsammans mot brott - ett nationellt brottsförebyggande program har några år på nacken. Vi har nu att diskutera den senaste skrivelsen från regeringen om hur det går i detta arbete.

Vi kan där läsa att regeringens satsning på det brottsförebyggande arbetet är bred och långsiktig och att det är angeläget att bibehålla uthållighet och kontinuitet i den övergripande inriktningen av arbetet. Vi kan också läsa att regeringen har vidtagit omfattande åtgärder som syftar till att minska individers motivation, risk eller drivkraft att börja begå brott.

Det här är brett, det är omfattande och, fru talman, det berör i stort sett vartenda betänkande som vi har i riksdagen i samtliga utskott. Man skulle kunna säga att det är en salig röra av allt och ingenting. Det handlar om ordningsvakter, skyddstillsyn, psykisk ohälsa, missbruksfrågor, automatisk avläsning av bilskyltar, ekonomisk brottslighet vid skönhetssalonger, sprängmedelshantering och fusk med bidrag. Dessutom handlar det såklart om åtgärder mot piratkopiering av produkter, om segregationen och om fler poliser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Redovisning av åtgär-der i enlighet med målsättningarna i det nationella brottsföre-byggande programmet Tillsammans mot brott

Vi får för säkerhets skull också lära oss att "särskilda moment om brottsförebyggande konsekvensanalyser införts i de regelbundna utbildningar som Regeringskansliet genomför inom utredningsväsendet".

Fru talman! Vi kan vara lugna; här finns även Trygghetsberedningen med. 34-punktsprogrammet är också med.

Vi har hört många bra inlägg av mina kollegor om vikten av den allmänna och grundläggande välfärdsstaten så att vi har mat på bordet, som Petter Löberg sa.

Vi har också hört om vikten av jämställdhet och om vikten av de små gemenskaperna, familjerna, och deras betydelse - oavsett hur de ser ut, är viktigt att tillägga. De spelar en jättestor roll, för att inte tala om det som ofta blandas ihop när man pratar om det starka samhället. Några menar då den starka staten, men för oss liberaler är det viktigt att understryka just civilsamhällets betydelse, som Ingemar Kihlström nyss lyfte fram. Det spelar en stor roll.

Betänkandet handlar om regeringens insatser. Det handlar om de övergripande målområden som gäller processer och målsättningar och hur man ska jobba strömlinjeformat i det här arbetet. Det är bra. Men det handlar också om det som är kärnan: hur man ska minska motivationen att begå brott, öka den formella och informella kontrollen och begränsa tillgängligheten till brottsobjekt. Det senare är något svårt att tyda.

Fru talman! För Liberalerna är det helt självklart att man måste jobba brett och förebyggande. De bästa brotten är de som aldrig begås, och de bästa brottskarriärerna - eller rättare sagt de minst dåliga - är de som avbryts tidigt och tydligt.

Det här handlar om människors livschanser - att kunna känna att man inte är desperat inför framtiden och att man inte har något att förlora. Det handlar såklart om jobb i stället för utanförskap. En grund för det är att vi har en skola som är funktionell och levererar grundläggande resultat.

Det handlar om den breda kampen mot droger. Om livet går ut på att jaga nästa fix är friheten kraftigt begränsad och risken för brottslighet total.

Det handlar om ökad upptäcktsrisk. När man tittar ut över Sveriges domstolar just nu ser man att det finns ett antal rättegångar som ligger som på ett pärlband tack vare den knäckta Encrochatkoden. Det gör att vi ser fasansfulla interiörer och scenarier som spelas upp. Vi ser hur det har lett till att personer först anhålls och sedan häktas. Och nu kommer rättegångarna, som ska bli synnerligen intressanta att följa.

Mest intressant att följa och dra lärdom av i den här kammaren är vikten av att man kan upptäckas. Det är såklart lite obehagligt eftersom det onekligen tangerar den personliga integriteten, men för Liberalernas del är det tydligt att det finns en stor möjlighet att säkra rättssäkerheten och integritetsskyddet men samtidigt kunna slå mot den grova organiserade brottsligheten. Det är människorna på toppen man ska kunna komma åt. Det är de som ser till att de har underhuggare, kanonmat och slavar som förstör livet för sig själva och andra.

Det här är väldigt viktigt om vi vill jobba tillsammans mot brott - till och med viktigare än den gestaltning av våra bostadsområden som Petter Löberg lyfte fram. Det är verkligen inget konstigt, utan det är också jättebra. Men att slå till mot den grova brottsligheten är helt avgörande, för då får man undan människor som ofta har svag begåvning och svag självinsikt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Redovisning av åtgär-der i enlighet med målsättningarna i det nationella brottsföre-byggande programmet Tillsammans mot brott

För Liberalernas del är det alltså inte så svårt att ställa sig bakom och stödja tillkännagivandena i betänkandet. Vi ser framför oss att detta dokument nu läggs till handlingarna, för det är vad som står i betänkandet. Det är så vi gör. Dock måste vi på område efter område jobba med resurser till rättsväsendet. Vi måste jobba med verktygen till rättsväsendet, och vi måste se till att ledarskapet från vårt håll är så pass starkt att vi får fram detta i alla rättsvårdande myndigheter. Det är helt avgörande att det fungerar.

Vi kommer senare under dagen att prata bland annat om regelverket för olika tvångsmedel, det vill säga när man kan häktas. Vi kommer att prata om kriminalvårdens effektivitet. Det är ju helt givet att man ska vara bättre när man kommer ut än när man kom in.

Avslutningsvis, fru talman - om jag får ta lite extra tid - är det viktigt att detta bedrivs kommunalt och lokalt. Där är det viktiga arbetet att samla ihop resurser i själva förebyggandet centralt.

Jag lyfter gärna fram vad Liberalerna gör i Stockholms stad, där vi faktiskt befinner oss. Man rustar upp socialtjänsten och inför 48-timmarsgaranti för unga som hamnar i kriminalitet. Man stoppar i praktiken något så konstigt som LVU i hemmet, som ju visat sig inte funka särskilt bra. Man driver på för att använda bevistalan i fler fall när det handlar om unga kriminella, det vill säga att använda lagen om unga lagöverträdare. Man går in för att verkligen använda det som ändå finns men som måste stärkas av oss här, nämligen mellantvång. Det är tidiga och tydliga insatser som är viktiga. Det är bättre att stämma i bäcken än i ån, fru talman, när det gäller unga kriminella.

Man ser till att ha starka stödinsatser för att säkra skolgången. Vi vet att skolgången och avklarad skola är en av de starkaste skyddsfaktorerna när allting annat skakar. Man ser också till att göra alltmer av samhandling mellan skola, socialtjänst och polis. Sekretessen hyvlas ned till max för att möjliggöra starka och tidiga insatser.

Det förebyggande arbetet är till mycket stor del kommunalt, under kommunalt ledarskap, och förtjänar allt stöd. Här finns det mängder av förslag som har diskuterats och beslutats men också förslag som kommer att fortsätta diskuteras i denna kammare.

Jag yrkar för Liberalernas del bifall till utskottets förslag i detta betänkande. Vi konstaterar att det är allt, och det är bra. Risken är dock att det också blir lite av ingenting eftersom allt är viktigt.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 14.)