Ny ersättningslag och lag om stöd till partigrupperna

Herr talman! Det spelar egentligen ingen större roll att jag håller detta anförande. Då tänker jag inte i första hand på att de övriga partierna redan har bestämt sig för att rösta ned vår motion, utan jag tänker på mig själv. Jag kommer att få mitt väl tilltagna riksdagsarvode oavsett vilket.

Ny ersättningslag och lag om stöd till partigrupperna

Jag behöver inte hålla ett enda anförande, inte delta i någon votering eller gå på ett enda utskottssammanträde på fyra år. Jag skulle till och med kunna bestämma mig för att inte komma hit över huvud taget och ändå kunna kvittera ut över 60 000 kronor i månaden medan jag kanske drar igång en massagesalong i stället.

Det finns säkert en och annan som tycker att det skulle vara en bra idé, men till dem säger jag: Tji fick ni! Jag råkar gilla mitt uppdrag, så ni får allt dras med mig och lyssna på mig ett tag till.

Men bara det faktum att det är upp till min goda vilja och mitt godtyckliga gillande skvallrar om att något inte står rätt till här. Hur många av de väljare som vi företräder kan försörja sig på fritt valt arbete, herr talman? Är det ens någon?

Vän av ordning kanske invänder att vårt uppdrag inte är ett vanligt arbete, utan det är minsann ett förtroendeuppdrag. Det kan förvisso vara sant, men då infinner sig obönhörligen nästa fråga. Hur kan det vara okej att någon som missbrukat detta förtroende tillåts fortsätta att kvittera ut samma ersättning i flera år efter att förtroendet är förbrukat? I vissa fall erhåller personen i fråga även inkomstgaranti fram till pensionen.

Särskilt intressant blir denna frågeställning om man samtidigt betänker att väljarna enligt grundlag förväntas placera sitt förtroende i ett parti snarare än i den enskilda ledamot som sedan kan komma att utföra det ena eller det andra uppdraget.

Jag hoppas och tror att alla som lyssnar på detta innerst inne inser att något behöver göras. Men mig veterligen är det bara Sverigedemokraterna som, åtminstone under innevarande mandatperiod, har lagt fram konkreta förslag på hur man skulle kunna komma till rätta med problemet.

Vi har gjort det först i form av ett förslag till utskottsinitiativ från KU, vilket samtliga övriga partier avslog, och sedan i en följdmotion till riksdagsstyrelsens förslag för att en arbetsbeskrivning ska tas fram och riksdagsarvodet tydligare kopplas till ledamöternas faktiska arbetsinsats. Även denna följdmotion föreslår samtliga övriga partier ska avslås. Det kan vara värt att tänka på. Jag yrkar bifall till Sverigedemokraternas båda reservationer i KU3.

Nu ska jag sätta mig och spela Pokémon Go på betald arbetstid, bara för att jag kan. Eller visst nej, jag är ju inte sosse. Bara ingen trist sosse håller något tråkigt anförande efter mig, för då kanske jag somnar i stället! Skulle det i största allmänhet bli alltför tråkigt kan jag ju välja att bara gå in och tjänstgöra under sommaruppehållen eller sätta mig och fila på min personliga återvalskampanj i stället för att traggla tråkiga utskottshandlingar.

Herr talman! Möjligheterna synes oändliga. Men nej, jag tror nog att det blir till att jobba på som vanligt, bara för att jag vill och för att jag gillar det.

(Applåder)

I detta anförande instämde Jonas Millard (SD).

Herr talman! Det här ärendet är på ett sätt ganska speciellt. När vi diskuterar saker här gäller det i de allra flesta fall stora grupper av människor. Det kan gälla stora företag; det kan gälla alla i hela landet. I det här sammanhanget gäller det oss själva, det vill säga riksdagsledamöterna, våra villkor och stödet till partigrupperna.

Vi behandlar här en framställning från riksdagsstyrelsen och en del yrkanden från allmänna motionstiden som är kopplade till den framställningen.

Riksdagsstyrelsen har i sin framställning konstaterat att det nuvarande regelverket för riksdagsledamöternas ekonomiska villkor och förmåner finns i lag och olika regelverk och föreskrifter. Det är splittrat och ganska svåröverskådligt. Här finns det ett förslag att man gör en ny lagstiftning.

Den tidigare ersättningslagen har gällt i över 20 år. Det har gjorts ändringar i den. Den är svårläst och krånglig. Nu vill vi ha en ny lag som är möjlig att begripa. Det underlättar för oss alla, inte minst när det gäller insynen i och granskningen av de villkor vi har.

Innehållet i den nya lagen är alltså i stort sett likadant som i den som gäller nu - det bara samlas ihop. Vi tycker att det är bra, och det blir förhoppningsvis tydligt. Men det finns några skillnader. Det har tagits med bestämmelser som ger en ledamot rätt till ersättning för att ta sig till riksdagen vid en extraordinär händelse eller av en annan orsak som inte kunnat förutses. Det står med i lagen. Normalt sett har vi rätt till ersättning för resekostnader från hemmet. Men när det gäller en extraordinär händelse kan det hända att en ledamot befinner sig någon annanstans. Då har man lagt in att det ska gå att få ersättning för resekostnader även i det fallet.

Det är också nytt att ledamöter själva ska kunna fatta beslut om en del enskilda utrikes tjänsteresor, det vill säga de som går till EES, EU eller ansökarländer. Men precis som nu gäller att det fastställs ett belopp för de här resorna för varje valperiod. Det är inom den ramen som de här besluten kan fattas av personen själv i stället för av talmannen. Det kommer att regleras ytterligare i författningen av riksdagsstyrelsen.

Vad gäller lagen om stöd till partigrupperna för riksdagsledamöternas arbete i riksdagen är innehållet också i den i stort sett likadant som i den tidigare lagen och olika föreskrifter. Men det blir alltså bättre samlat.

Storleken på stödet till partigrupperna och antalet arbetsplatser i riksdagens lokaler kommer inte längre att tas upp i lagen, utan det kommer att beslutas av Riksdagsförvaltningen. Men föreskrifterna för detta antas av riksdagsstyrelsen, och det tycker vi är helt okej.

Så långt riksdagsstyrelsens framställning. Nu går jag över till motioner från allmänna motionstiden. Jag tänker lyfta fram vår reservation 3.

Vänsterpartiet har under många år motionerat om att nivån på ledamöternas arvode ligger för högt. Vi tycker att arvodet är alldeles för stort. Vi har nu 62 400 i arvode per månad, och det ökar nu i november. Det är mer än dubbelt så mycket som medelinkomsten för de personer som vi representerar. Det gör att våra förhållanden skiljer sig väldigt mycket från förhållandena för dem som vi ska företräda här i riksdagen. Det är klart att det kan påverka förtroendet för oss.

Det är klart att ersättningen ska vara bra. Det är ett ansvarsfullt uppdrag att bli vald till ledamot i Sveriges riksdag. Men vi tycker ändå att arvodet ska läggas på en rimligare nivå och att vi ska kunna ha ett system där det inte behöver bli diskussioner eller fattas beslut om nya uppräkningar. Även om det inte är vi som fattar besluten kan de alltid ifrågasättas när de inte är kopplade till något tydligt.

Därför har vi föreslagit att arvodet ska vara kopplat till prisbasbeloppet. I dag är det 44 300, och det tycker vi är en rimligare ordning.

Vi vill också att systemet för extra ersättningar ska ses över. Som det är nu finns det extra arvoden till riksdagsledamöter för att vara ordförande eller vice ordförande i utskott. Vi menar att det bör vara samma ersättning. Det är förvisso ett extra arbetsamt uppdrag, men vi tycker att det måste vara upp till partigrupperna att fördela om så att man kan avlastas andra delar av arbetet. Det går fortfarande bara 24 timmar på ett dygn, och vi tycker att man ska fördela arbetet.

Jag yrkar bifall till vår reservation 3.

Herr talman! Nu kommer den tråkiga sossen som efterlystes tidigare. Jag kan garantera att Fredrik inte kommer att somna av det här inlägget.

Syftet med det beslut vi ska fatta i dag är att sammanfatta och samla lagstiftningen i en och samma lag. Vi förtydligar språket, och vissa delar som tidigare reglerades i föreskrifter regleras nu i lag.

Precis som Mia Sydow Mölleby sa är det många regler som har ändrats under de 20 år som gått sedan grundsystemet beslutades. Det har varit oöverskådligt, inte bara för människor utifrån som vill se hur vi har det utan till och med för oss själva. I bästa fall råder vi nu bot på det.

Det handlar alltså om våra arvoden, om övernattningsbostäder, om resekostnadsersättning, om den datorutrustning vi har rätt att ha, om vad som händer när vi blir sjuka och hur vi gör för att komma tillbaka till jobbet.

Jag tycker, till skillnad från Fredrik, att det är viktigt att vi ser att det här är ett förtroendeuppdrag. Det är ett uppdrag vi ska bära med förtroende under de fyra år vi är valda. Det är vad det handlar om. Det är inte ett arbete med kompledigt eller övertidsersättning.

När den förra lagen beslutades var argumenten att riksdagsuppdraget numera verkligen är ett heltidsuppdrag. För mig är det definitivt det. Man kan göra jämförelser med ersättningen för heltidspolitiker i kommuner och landsting och många som jobbar i det privata näringslivet. Man kan alltid diskutera det. Den stora poängen är som vi ser det att vi inte själva fattar beslut om vårt arvode. Det gör arvodesnämnden, som består av människor helt utanför förtroendemannarollen.

SD har i sin reservation utvecklat ett synsätt att arvodet ska utgå från arbetsinsats. Detta är en för oss helt främmande tanke, för vårt uppdrag bygger på att det är väljarna och våra partier som utvärderar vår arbetsinsats vart fjärde år.

När Fredrik tog till orda blev jag ännu mer provocerad. Det låter på honom som om pengar är den enda drivkraft vi har för att uträtta något här i världen. Med så dålig respekt för uppdraget och en så raljant syn på vad som är drivkrafter för att förändra samhället och världen är frågan om det inte är Fredrik själv som borde hämta blanketten på länsstyrelsen som man kan använda om man vill bli befriad från sitt uppdrag.

Att Sverigedemokraterna har bekymmer med politiska vildar är knappast någonting som någon arvodesnämnd i världen kan råda bot på. Däremot kan alla partier bli bättre på att förklara vad uppdraget innebär och går ut på och vad det förväntas av oss att vi ska göra såväl vardag som helg - att vår arbetstid är dygnet runt 365 dagar om året och att vi ska sjukskriva oss även om vi blir sjuka på julafton, för att ta ett par exempel på vad uppdraget faktiskt innebär. Beskriv den verkligheten! Beskriv inte era medlemmar som inte gör sitt jobb här i riksdagen! Beskriv hur jobbet i riksdagen de facto är! Visa någon sorts respekt för demokratin! Det tycker jag är rimligt, och jag kan inte låta bli att tänka att så som man känner sig själv känner man andra.

Vad som är etiskt och moraliskt försvarbart i rollen som riksdagsledamot verkar vi tycka väldigt olika om. Inte heller det kan någon arvodesnämnd i världen råda bot på. Det kommer tillbaka till att det är ett förtroendeuppdrag, ett förtroende vi får av våra partier och av våra väljare. Jag menar att det förpliktar.

Därför är det så bra att denna lag är tydlig och transparent. Alla kan få reda på hur vi har det och hur vi jobbar. Öppenhet och transparens är över huvud taget så viktigt i en demokrati.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på motionerna.

(Applåder)

Herr talman! Berit Högman och jag är helt överens om att det är ett väldigt stort förtroende vi får. De allra flesta av oss tar det också på största möjliga allvar och sliter verkligen hund för att göra detta på bästa sätt.

Det klingar dock lite falskt när man påstår att det bara skulle vara ett problem inom Sverigedemokraterna. Visst, vi har haft problem inom Sverigedemokraterna, och jag vet att bland annat Berit Högmans partiordförande Stefan Löfven har uppmanat Sverigedemokraterna att jobba med och se över dessa situationer, som uppstår även inom andra partier.

Med anledning av detta har vi lagt fram ett antal förslag till hur dessa situationer skulle kunna hanteras, och det förefaller därför ganska märkligt att Berit Högman och Socialdemokraterna så kompakt och unisont säger nej till att man gör denna typ av översyn. KU försökte vid något tillfälle - jag tror att det var 1983 - börja skissera på vad det skulle kunna tänkas innebära att vara riksdagsledamot.

Varför är ni så kompakta motståndare till att man gör en ordentlig översyn och försöker hitta en tydligare koppling, till stöd för både den enskilda ledamoten och väljarna, som i första hand ska placera förtroendet hos partierna? Varför vill ni inte titta på hela ordningen med föreskrifter i regeringsformen som säger att det är på ett parti man i första hand röstar men att partiet ändå inte i större utsträckning kan förfoga över mandaten?

Herr talman! Det finns massor av tydlighet i vad en riksdagsledamot har att göra. Vi har att arbeta i utskott; alla ledamöter är placerade i utskott. Vi har att jobba i vår valkrets. Vi har att agera utifrån det mandat vi har.

Men vad Fredrik bortser från är partiernas ansvar. Det ansvaret sträcker sig också utanför denna kammare. Någon tycker att det är okej att springa med järnrör - jag tycker inte det. Det handlar också om att leva som vi lär som människor: att vara ledare och förebilder för ett samhälle, för det förväntar sig människor av oss. Det är där prövningen måste ske.

Vem i detta hus skulle bedöma arbetsinsatsen, om du eller jag är värd en hundring mer eller mindre? Är det arvodesnämnden? Är det timanställningar vi ska ha? Är det övertid eller kompledigt? Nej, det är det inte, för det handlar om ett förtroendeuppdrag - ett förtroende vi bär dygnet runt, 365 dagar om året. Det är den insikten som inte finns hos Sverigedemokraterna och Fredrik Eriksson.

(Applåder)

Herr talman! Det är lite lustigt att höra Berit Högman inledningsvis tala om hur bra den nya lagen är, eftersom det blir väldigt tydligt för alla vilka regler vi har att förhålla oss till. Men det verkar bara gälla vissa regler, inte alla.

Precis som Berit Högman säger vilar ett tungt ansvar på partierna. Men varför vill inte Berit Högman ge partierna de verktyg som behövs för att på ett bättre sätt kunna ta detta ansvar?

Herr talman! Partierna har ett hundraprocentigt ansvar för vilka kandidater som sitter här i Sveriges riksdag. Det kan partierna ta under nomineringsprocess, förberedelser och egenintroduktion. Sedan gör riksdagen ett fantastiskt arbete med introduktionen i riksdagens system. Men arbetsmoralen och etiken kan ingen annan bära än jag och du som individer, och det är alldeles uppenbart att vi bär den på olika sätt.

Sedan kan det vara svårt att förklara detta för gemene man, eftersom det inte är ett jobb. Jag brukar säga till folk: Följ gärna med mig en dag eller två, så får du se hur vi har det här! Många utnyttjar den möjligheten, och det känns bra.

(Applåder)

Herr talman! Jag tänkte just säga varmt välkomna till åhörarna på läktaren, men nu har de precis gått. Det var väldigt kul att ni var här!

Till att börja med yrkar jag bifall till utskottets förslag och avslag på motionerna. I betänkandet finns tre reservationer. Jag kommer i stort sett att uppehålla mig vid betänkandet, och jag håller i stor utsträckning med socialdemokraten Berit Högman om det hon sagt.

Utskottet tillstyrker i stort sett riksdagsstyrelsens förslag till en ny lag om ersättning till riksdagens ledamöter och en ny lag om stöd till partigrupperna för riksdagsledamöternas arbete i riksdagen och dess myndigheter och organ samt vissa följdändringar i annan lagstiftning. Undantagen är inte många. De rör en övergångsbestämmelse, en korrigerad paragrafhänvisning och vissa främst regeltekniska, redaktionella och språkliga justeringar.

Den nya lagstiftningen innebär att 1994 års lag om ekonomiska villkor för oss riksdagsledamöter upphävs och att de nuvarande bestämmelserna i stort sett tas in i den nya lagen om ersättning till riksdagens ledamöter. I den nya lagen samlas även lite mer än tidigare: andra bestämmelser på området som tidigare har funnits i föreskrifter och riktlinjer. Det handlar bland annat om rätten till övernattningsbostad och arbetsrum, barnverksamhet och tillgång till parkeringsplats.

Vidare har det i lagförslaget tagits in bestämmelser som innebär att en ledamot har rätt till ersättning för att ta sig till riksdagen vid en extraordinär händelse eller av en annan orsak som inte kunnat förutses. Detta blir nu reglerat. Dessutom föreslås ledamöterna få rätt att själva besluta om vissa utrikes resor. Mia Sydow Mölleby var också inne på dessa frågor.

Utskottet delar riksdagsstyrelsens bedömning att det inte bör införas en rätt till ersättning för resekostnader från och till en annan bostad än bostaden på hemorten, det vill säga främst en semesterbostad, och en ort där riksdagsledamoten utövar sitt uppdrag. I denna del finns det inga invändningar mot lagförslaget i någon motion.

Dessutom innebär lagförslaget att 1999 års lag om stöd till riksdagsledamöternas och partigruppernas arbete i riksdagen ersätts med en ny lag. Innehållsmässigt är den nya lagen om stöd till partigrupperna väldigt lik den förra och innehåller bestämmelser om basstöd till partigrupperna och stöd för kostnader för politiska sekreterare samt utrikes resor.

Därutöver kommer det att regleras att man har rätt till ett partikansli, redovisningsskyldighet, återbetalningsskyldighet och rätt till stöd för språkutbildning.

När det gäller den föreslagna ikraftträdande- och övergångsbestämmelsen i punkt 3 anser utskottet att det saknas behov av den med hänsyn till Riksdagsförvaltningens bemyndigande att meddela föreskrifter om stödet till de politiska sekreterarna. Bestämmelsen bör därför utgå.

De föreslagna ändringarna i 1989 års arvodeslag innebär bland annat att regleringen av sammanträdesarvoden till EU-nämnden överförs till den nya ersättningslagen.

Förslaget till ny lag om ersättning till riksdagens ledamöter innebär inga förändringar i sak när det gäller själva arvodena eller formerna för hur de bestäms. I både den tidigare lagen, 1994 års ersättningslag, och den föreslagna lagen regleras ersättningen via riksdagens arvodesnämnd; det gäller både nivån och själva arvodet.

Lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 2017.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

Ny ersättningslag och lag om stöd till partigrupperna

(Beslut fattades under § 18.)