Herr talman! Det här ärendet är på ett sätt ganska speciellt. När vi diskuterar saker här gäller det i de allra flesta fall stora grupper av människor. Det kan gälla stora företag; det kan gälla alla i hela landet. I det här sammanhanget gäller det oss själva, det vill säga riksdagsledamöterna, våra villkor och stödet till partigrupperna.
Vi behandlar här en framställning från riksdagsstyrelsen och en del yrkanden från allmänna motionstiden som är kopplade till den framställningen.
Riksdagsstyrelsen har i sin framställning konstaterat att det nuvarande regelverket för riksdagsledamöternas ekonomiska villkor och förmåner finns i lag och olika regelverk och föreskrifter. Det är splittrat och ganska svåröverskådligt. Här finns det ett förslag att man gör en ny lagstiftning.
Den tidigare ersättningslagen har gällt i över 20 år. Det har gjorts ändringar i den. Den är svårläst och krånglig. Nu vill vi ha en ny lag som är möjlig att begripa. Det underlättar för oss alla, inte minst när det gäller insynen i och granskningen av de villkor vi har.
Innehållet i den nya lagen är alltså i stort sett likadant som i den som gäller nu - det bara samlas ihop. Vi tycker att det är bra, och det blir förhoppningsvis tydligt. Men det finns några skillnader. Det har tagits med bestämmelser som ger en ledamot rätt till ersättning för att ta sig till riksdagen vid en extraordinär händelse eller av en annan orsak som inte kunnat förutses. Det står med i lagen. Normalt sett har vi rätt till ersättning för resekostnader från hemmet. Men när det gäller en extraordinär händelse kan det hända att en ledamot befinner sig någon annanstans. Då har man lagt in att det ska gå att få ersättning för resekostnader även i det fallet.
Det är också nytt att ledamöter själva ska kunna fatta beslut om en del enskilda utrikes tjänsteresor, det vill säga de som går till EES, EU eller ansökarländer. Men precis som nu gäller att det fastställs ett belopp för de här resorna för varje valperiod. Det är inom den ramen som de här besluten kan fattas av personen själv i stället för av talmannen. Det kommer att regleras ytterligare i författningen av riksdagsstyrelsen.
Vad gäller lagen om stöd till partigrupperna för riksdagsledamöternas arbete i riksdagen är innehållet också i den i stort sett likadant som i den tidigare lagen och olika föreskrifter. Men det blir alltså bättre samlat.
Storleken på stödet till partigrupperna och antalet arbetsplatser i riksdagens lokaler kommer inte längre att tas upp i lagen, utan det kommer att beslutas av Riksdagsförvaltningen. Men föreskrifterna för detta antas av riksdagsstyrelsen, och det tycker vi är helt okej.
Så långt riksdagsstyrelsens framställning. Nu går jag över till motioner från allmänna motionstiden. Jag tänker lyfta fram vår reservation 3.
Vänsterpartiet har under många år motionerat om att nivån på ledamöternas arvode ligger för högt. Vi tycker att arvodet är alldeles för stort. Vi har nu 62 400 i arvode per månad, och det ökar nu i november. Det är mer än dubbelt så mycket som medelinkomsten för de personer som vi representerar. Det gör att våra förhållanden skiljer sig väldigt mycket från förhållandena för dem som vi ska företräda här i riksdagen. Det är klart att det kan påverka förtroendet för oss.
Det är klart att ersättningen ska vara bra. Det är ett ansvarsfullt uppdrag att bli vald till ledamot i Sveriges riksdag. Men vi tycker ändå att arvodet ska läggas på en rimligare nivå och att vi ska kunna ha ett system där det inte behöver bli diskussioner eller fattas beslut om nya uppräkningar. Även om det inte är vi som fattar besluten kan de alltid ifrågasättas när de inte är kopplade till något tydligt.
Därför har vi föreslagit att arvodet ska vara kopplat till prisbasbeloppet. I dag är det 44 300, och det tycker vi är en rimligare ordning.
Vi vill också att systemet för extra ersättningar ska ses över. Som det är nu finns det extra arvoden till riksdagsledamöter för att vara ordförande eller vice ordförande i utskott. Vi menar att det bör vara samma ersättning. Det är förvisso ett extra arbetsamt uppdrag, men vi tycker att det måste vara upp till partigrupperna att fördela om så att man kan avlastas andra delar av arbetet. Det går fortfarande bara 24 timmar på ett dygn, och vi tycker att man ska fördela arbetet.
Jag yrkar bifall till vår reservation 3.
