Företag, kapital och fastighet

Herr talman! Vi ska nu debattera betänkande SkU11 Företag, kapital och fastighet.

Det svenska näringslivet och våra företag är grunden till all vår välfärd. Det är med ett starkt och konkurrenskraftigt näringsliv som nya jobb kan växa till och generera skatteintäkter som stärker vår gemensamma välfärd. Företag ska uppskattas mer än beskattas. Tyvärr är Sverige på väg åt fel håll – vi tillhör numera bottenligan i EU vad gäller tillväxt per capita. Samtidigt har Sverige ett av världens högsta skattetryck. I ett läge som det Sverige nu befinner sig i, med risk för att bolag flyttar utomlands, måste vi sätta företagens villkor och utmaningar på agendan.

Här tänker jag särskilt på fåmansföretagen och familjeföretagen. Entreprenörerna spelar stor roll i ekonomin; där skapas en betydande del av de nya jobben. Fyra av fem jobb finns hos de mindre företagen. Regeringen verkar inte ta hänsyn till företagarnas alltmer pressade situation. Skattebördan på jobb och företagande växte kraftigt under den föregående mandatperioden, och mycket talar för att regeringen har som ambition att fortsätta belasta företagen och vanligt folk med ytterligare skattepålagor under den innevarande mandatperioden.

Regeringen fortsätter att skapa stor oro bland företagare. Hot om förmögenhetsskatt, arvsskatt, gåvoskatt, höjda drivmedelsskatter med mera riskerar att driva företag utomlands och minskar viljan att investera. Att höja skatten är skadligt för både företagsklimatet och jobbtillväxten.

Utan plan och färdriktning ska nu regeringen verkställa januariöverenskommelsen med en mängd förslag som de själva inte ens tror på. Det är ingen solid grund för ett bättre och mer hållbart företagsklimat.

Mycket talar för ytterligare skattehöjningar under kommande år med den rödgröna regeringen. Just skattehöjningar råkar ju vara Socialdemokraternas och Miljöpartiets paradgren.

Herr talman! Jag är uppvuxen i ett familjeföretag och har drivit några företag. Jag har levt med de höga svenska företagsskatterna och de omfattande regelbördorna och vet vad de betyder i praktiken. Regelkrångel, höga skatter och stor byråkrati är en enorm belastning för företagen i dag. Att skattemyndigheten har tolkningsföreträde är samtidigt en rättsosäkerhet som jag gärna pratar mer om i ett annat anförande.

Sveriges företag står inför en omfattande generationsväxling. För ett familjeföretag innebär en överlåtelse inom familjen ofta en betydligt högre skatt än om bolaget säljs externt. Detta motverkar den långsiktighet som familjeföretagande innebär.

För att främja långsiktigt företagande bör generationsväxlingar underlättas. Detta är människor som tar stora risker och som bär jobbet och ansvaret för ett företag med sig 24 timmar om dygnet, 365 dagar om året.

Familjeföretag är ofta uppbyggda under lång tid, med engagemang från många familjemedlemmar med djupgående kunskap om företagets organisation, funktion och syften. När det är dags för den äldre generationen att lämna över företaget till den yngre är det inte rimligt att detta ska innebära mycket hårdare beskattning än om samma företag säljs externt.

För oss moderater är det uppenbart att vi måste förenkla generationsväxlingar. Vi kommer att arbeta för en likvärdig beskattning oavsett om försäljningen av företaget sker till närstående eller till en extern part.

Herr talman! Vi ser därför fram emot att en mer likvärdig beskattning – oavsett om försäljningen av företaget sker familjeinternt eller om företaget säljs till en extern part – införs av regeringen som en följd av den moderata och kristdemokratiska budget som riksdagen har beslutat om.

Jag yrkar bifall till reservation 7. Tack till er som har lyssnat!

(Applåder)

Herr talman! Givetvis ställer vi sverigedemokrater oss bakom samtliga våra reservationer, men för att vinna tid vid voteringen yrkar jag bifall endast till reservationerna 2 och 8.

Sverige är vårt gemensamma land – ett vackert land med en mångfald av kapitalägare, resursfyllda fastigheter och vackra byggnader som bär på vårt rika kulturarv och inte minst växande framgångsrika företag. Det är en flora av ägda investeringar och en park av tillgångar som gynnat oss som land, både under perioder av tillväxt och i mindre goda tider.

Men det finns alltid utrymme att förbättra villkoren för allt detta. Fundamentalt för alla investeringar, oavsett om de är i fastigheter, företag eller andra tillgångar, är att någon människa en gång har börjat som småsparare och med tiden har kunnat ta det där första steget till att satsa på ett investeringsprojekt. Sverigedemokraterna vill därför värna småspararnas förutsättningar.

Herr talman! Investeringssparkontot, ISK, lanserades för några år sedan och har blivit en mycket populär sparform för vanliga hushåll, inte minst mot bakgrund av att dess schablonbeskattningsmodell eliminerade det krångel som många småsparare upplevt i deklarationstider.

Men tyvärr blev även investeringssparkontot för några år sedan föremål för höjd beskattning genom tillagda fasta räntesatser som en del av beräkningen av schablonintäkten. Sverigedemokraterna motsätter sig detta och vill återgå till ursprungsmodellen för beräkning av avkastningsskatten.

Herr talman! Sverige växer, och många av våra småföretag har goda utsikter för tillväxt. Men det finns fortfarande hinder kvar som vi politiker kan undanröja.

Vi här i kammaren kan ge de växande företagen rätt verktyg och ta bort onödiga flaskhalsar. Detta gäller personal i allmänhet, men minst lika viktigt är att öppna upp på kapitalägarsidan. Vi vill därför se att investeraravdraget utvecklas till att även inkludera juridiska personer. Vi vill även se över nivån på investeraravdraget.

Avdrag har alltid varit ett verktyg för att skapa incitament; det är beprövat på många områden. Inte minst privata hushålls möjligheter till avdrag har dragit ekonomiska transaktioner till sig. Det är viktigt att se att företag som går i tankar på att göra investeringar förmodligen skulle öka sin benägenhet att också genomföra dem ifall de fick göra avdrag för sina investeringar. Därför är det så viktigt att vi går vidare med förslaget om att utöka investeraravdragets villkor till att även gälla för företag och inte enbart för privatpersoner.

Herr talman! Mer än hälften av Sveriges totala landyta är täckt av skog. Det gör Sverige till ett av de skogrikaste länderna i världen om man dessutom tar hänsyn till vår folkmängd. Skogen har haft en viktig betydelse för sysselsättning och som näring men även kulturellt. Den har länge varit en central råvara för uppförande av vackra byggnader runt om i vårt land – en del av vårt svenska kulturarv.

Svenska skogsbrukare har under lång tid fört sin skog vidare till nästa generation som ett led i att avverkningen ibland går över generationsgränserna. Det är därför naturligt att också de ekonomiska förutsättningarna är anpassade till denna verklighet.

Att den svenska skattelagstiftningen innehåller särskilda regler för uppskjuten beskattning vid skogsavverkning är således fullt naturligt och logiskt ur ett geografiskt och historiskt perspektiv. Ibland har det dock från vänsterhåll förts diskussioner om skogskontots bevarande där man lyft frågan om ett avskaffande.

Det är vår bestämda uppfattning att skogskontot självklart inte ska tas bort – som den statliga Skatteförenklingsutredningen föreslår – utan måste fortsätta att finnas kvar.

Herr talman! I Sverige har vi i dag en del olika villkor för energiproduktion jämfört med industriproduktion. Ökad likhet i skatteunderlag som har liknande funktion sänder signaler om ett mer ärligt, transparent och effektivt skattesystem. Att subventionera vindkraften med en lägre fastighetsskatt anser vi snedvrider konkurrensen. Den bör därför justeras till samma nivåer som för de fastigheter som används för övrig energiproduktion.

Herr talman! De senaste årens kraftiga befolkningsökning har bidragit till en stor efterfrågan på bostäder samtidigt som förutsättningarna för att bygga nytt och öka utbudet i de större tätorterna har varit högst begränsade av såväl fysiska som juridiska, ekonomiska och politiska skäl.

Detta har satt ett tryck på bostadssituationen i samtliga Sveriges kommuner. Ibland har man tvingats att riva gamla, vackra byggnader för att få fram mark att bygga på. Vi undrar därför om det inte är dags att utreda beskattningen av obebyggd tomtmark, då det tenderar att vara så att vissa aktörer köper upp och håller fast vid obebyggd mark.

Herr talman! Jag vill avsluta med att säga ett par ord om tonnageskatten. I ett globalt perspektiv kan vi se hur de stora rederierna har fått ta allt större plats, både på grund av de skalfördelar de har och som följd av de många handelsavtal som slutits de senare decennierna. Konkurrensen för de små fartygen är därför redan påtaglig, och detta är såklart en naturlig del av verkligheten. Vi anser att det är rimligt att fler fartyg får ta del av möjligheten att tillämpa den schablonmässiga tonnageskatten.

Herr talman! Skattepolitikens största förtjänster och risker ligger på en övergripande nivå i det långa perspektivet. I grunden handlar det om långsiktiga förutsättningar för människor att driva företag och att växla upp sitt företagande och om att stärka den svenska konkurrenskraften.

Utan företag som anställer kan vi inte heller få in de skattemedel vi behöver för att stärka vår välfärd. Skatter är styrmedel som påverkar beteenden. De utgör därför en signal som är viktig att ta fasta på – en signal om vart skattepolitiken är på väg som är minst lika viktig som de skatter som det görs förändringar i här och nu.

Herr talman! Det är viktigt att skatter utformas så att svenska företags konkurrenskraft stärks och att Skatteverket tar in de skatter som riksdagen har beslutat. Skatterna måste utformas så att människor vågar ta risker och starta företag. Skatter ska medverka till tillväxt och utveckling i hela landet och underlätta jobbskapande. Det är därför viktigt att de är rättssäkra och långsiktiga. Trösklarna till småskaligt företagande måste sänkas genom regelförenklingar och lägre skatter. Centerpartiet driver på för en skyndsam översyn av beskattningen av just företag.

Herr talman! Regelkrångel är tyvärr en fråga som hela tiden kommer upp i denna kammare. Behovet av att modernisera, förenkla och förbättra skatteregelverket är uppenbart. Särskilt mindre företag och ideella föreningar, till exempel idrottsföreningar, drabbas proportionellt hårdare när det gäller administration, eftersom de sällan eller aldrig har tillgång till ekonomiavdelningar som arbetar med skatterådgivning och administration.

Herr talman! Skattesystemet på en övergripande nivå liksom enskilda skatter har ett stort behov av förändring. Den senaste stora skattereformen ligger snart 30 år bakom oss, och samhället precis som företagen ser helt annorlunda ut i dag.

Låt mig ta ett exempel på behovet av modernisering.

Professionella ombud, bland annat sådana som erbjuder sina tjänster via digitala plattformar, måste hanteras som andra företag. Det har dock framkommit att kontrollen av beskattningen av tjänsterna är relativt summarisk, vilket är fallet på många digitala plattformar. Detta exempel illustrerar hur skattelagstiftningen och tillämpningen av denna inte heller följt med sin tid. Beskattningen av plattformstjänster är i stort behov av uppdatering, och det bör även utredas hur beskattningen av digitala plattformsbaserade tjänster kan förenklas. Vi vill därför att möjligheten att införa en enkel och likformig schablonbeskattning av alla enklare tjänster som utförs på digitala plattformar upp till ett visst takbelopp ska utredas.

Herr talman! I samma omfattning som skattelagstiftningen måste moderniseras måste enskilda insatser riktas mot skatteregler som får oönskade konsekvenser. Jag vill ta ett exempel, nämligen beskattningen av ledamöter som får ersättning för styrelseuppdrag.

I juni 2017 fastslog Högsta förvaltningsdomstolen att inkomst för styrelseuppdrag som faktureras genom aktiebolag är att betrakta som inkomst av tjänst för den som innehar styrelseuppdraget i stället för, som tidigare, inkomst av näringsverksamhet. Den här domen skapar stor oro, vilket drabbar i första hand mindre företag som är i stort behov av externa styrelseledamöter. Dessutom är det enligt näringslivets representanter och företrädare allt svårare att få styrelseledamöter att ta uppdrag i dessa bolag, vilket hämmar tillväxt och utveckling i våra företag. Därför föreslår vi från Centerpartiets sida att skattelagstiftningen ska ses över så att styrelseuppdrag som faktureras genom aktiebolag betraktas som näringsverksamhet och inte inkomst av tjänst för den som utför styrelseuppdraget.

Jag vill med detta, herr talman, yrka bifall till centerreservationerna nr 3 och 11.

Herr talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till Vänsterpartiets reservation 17 i betänkandet under Boendebeskattning.

Herr talman! Sverige behöver en ny bostadspolitik som kan möta de utmaningar vi står inför. I dag råder bostadsbrist i en majoritet av landets kommer. Bristen på bostäder begränsar människors frihet och i förlängningen samhällets utveckling. Det saknas framför allt hyresrätter med rimliga hyror, något som marknaden inte klarar av att bygga på egen hand. Bostadsbristen byggs bort med en politik för ökat bostadsbyggande med fokus på miljövänliga hyresrätter med rimliga hyror. För det krävs att staten tar ett större ansvar för finansieringen och att kommunerna tar ett större ansvar för bostadsförsörjningen för alla oavsett inkomst.

En av flera åtgärder som bör utredas är att införa skattefria underhållsfonder. Enligt nuvarande regler kan småhusägare och bostadsrättsföreningar göra avsättningar för framtida underhåll utan skattekonsekvenser, medan avsättningar för framtida underhåll i hyresfastigheter beskattas med 22 procent. Det försvårar möjligheterna till underhåll i hyresfastigheter och är ett av flera exempel på att hyresbostäder är skattemässigt missgynnade jämfört med ägda bostäder.

Hyresgästföreningen har länge krävt rättvisa villkor mellan ägt och hyrt boende. De har därför bland annat föreslagit så kallade skattefria underhållsfonder för att säkerställa resurser för periodiskt underhåll och upprustning av hyresbostäder. Vänsterpartiet delar Hyresgästföreningens uppfattning. Regeringen bör tillsätta en utredning om hur skattefria underhållsfonder kan användas. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.

Herr talman! En annan åtgärd berör fastighetsskatten. Förra veckan presenterade SVT sin granskning av vad som hänt efter slopandet av fastighetsskatten, som bygger på de tio åren efter att reformen genomfördes. Resultatet har blivit att landsbygden betalar för skattesänkningar i storstäderna. I en majoritet av landets kommuner betalar husägare mer i fastighetsavgift i dag än vad de gjorde innan skatten togs bort. Men i kommuner som Danderyd och Lidingö betalar man fortfarande bara hälften så mycket som tidigare. I Kiruna och Gällivare däremot betalar husägare 60–70 procent mer i dag än vad de gjorde för tio år sedan.

Den samlade högern presenterade slopad fastighetsskatt som att alla husägare skulle få minskade kostnader. Nu visar granskningen utfallet, att kostnaden för landets husägare har ökat.

Som kompensation för skattebortfallet infördes en kommunal fastighetsavgift med ett maxtak. Men de senaste åren har avgifterna skjutit i höjden så pass mycket att husägarna i 160 av landets kommuner betalar mer i fastighetsavgift än vad man gjorde tidigare i skatt. Och klyftorna ökar ju rejält mellan de områden som har gynnats och de som har missgynnats. Men så jobbar ju uppenbarligen den samlade högern: mer pengar till Danderyd, Lidingö och Vellinge och mindre till Gällivare och Arjeplog.

Jag inledde med att Sverige behöver en ny bostadspolitik, och den behöver komma från vänster så att de rika faktiskt tar ett större ansvar och betalar för sig.

Herr talman! Syftet med Kristdemokraternas ekonomiska politik och skattepolitik är att den ska bygga ett samhälle där varje människas förmåga tillvaratas och där alla människor ges förutsättningar att växa, samtidigt som vi gemensamt skapar trygghet och sammanhållning i samhället.

Politiken måste leda till att fler kommer i arbete, inte minst genom att vi underlättar för alla dem som skapar jobben. Det är företagande och jobb som skapar de skatteintäkter som används i vården, i skolan, i äldreomsorgen och för att finansiera fler poliser. När vi underlättar för fler jobb möjliggör vi också större skatteintäkter.

Det är välfungerande och välmående företag som skapar jobb. Därför måste politiken på alla nivåer i samhället förenkla och möjliggöra företagande, och skattesystemen är ju en viktig del i detta. Skatter och regelverk måste utformas så att det blir attraktivt och så enkelt som möjligt att starta och driva företag.

Herr talman! Det betänkande vi nu debatterar behandlar företags, kapital- och fastighetsbeskattning. På det senare området, fastigheter, finns det risk att det händer grejer under den kommande mandatperioden med tanke på den överenskommelse som finns mellan regeringen, Centerpartiet och Liberalerna.

Jag säger risk, för då och då lyfts idén upp om att återinföra fastighetsskatten. Fastighetskatten drev människor från hus och hem, och att återinföra den fastighetsskatt som vi hade före alliansregeringen 2006 är helt uteslutet för Kristdemokraterna.

Liberalerna har tydligt sagt, inte minst i partiledardebatten för några veckor sedan, att någon ny fastighetsskatt inte är aktuell. Det är bra, och vi kristdemokrater förväntar oss att det beskedet gäller även framöver.

Det finns dock mycket som behöver göras på bostadsmarknaden. De kraftigt stigande bostadspriserna och villkoren som finns vid köp har ökat kraven på en stor kontantinsats. Det innebär också att tröskeln in till bostadsmarknaden har höjts. Tillsammans med ett bristande utbud av hyresrätter leder detta till att allt fler riskerar att stå utan eget boende.

Detta är förstås något som är negativt i sig, men det påverkar också samhället negativt. När färre människor hittar någonstans att bo, framför allt i våra stora städer, kan det dämpa den svenska tillväxten. Företag lyfter ofta upp just bristen på bostäder som det riktigt stora hindret för att växa.

Det krävs förstås många olika typer av åtgärder för att komma till rätta med bostadsbristen, och det är en diskussion som givetvis förtjänar sina egna debatter. Men en åtgärd som är en del av lösningen är att underlätta sparande.

Det finns flera modeller för hur ett bosparande skulle kunna se ut, och det norska systemet borde kunna stå som förebild för oss. I detta system är insättningar avdragsgilla upp till en viss summa, och pengarna finns på ett räntekonto under spartiden.

En nackdel med de bosparsystem som har funnits i Sverige är att pengarna har satts in på ett vanligt räntekonto. Med dagens låga räntor blir avkastningen på pengarna låg, och i takt med att ekonomin växer går spararen miste om tillväxt på pengarna.

Kristdemokraterna vill därför utreda en alternativ modell för bosparande som kan funka inom systemet för investeringssparkonto. Insättningarna ska vara avdragsgilla och göras i företrädesvis fonder. Bosparandet ska kunna ske i åldern 18–34 år och vara avdragsgillt upp till en fjärdedels prisbasbelopp, vilket innebär cirka 11 200 kr per år i sparande. En person skulle därmed kunna göra avdragsgilla insättningar på drygt 180 000 kr i bosparsystemet. Skulle det avdragsgilla sparandet sedan användas till andra inköp än bostadsköp måste en retroaktiv beskattning ske.

Vi föreslår alltså att en modell för bosparande inom systemet för investeringssparkonto utreds.

Herr talman! Jag står givetvis bakom alla våra reservationer i betänkandet, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 5.

Herr talman! Jag ska börja med att tala om en viktig framtidsfråga, jämlikhet. Sedan 90-talet har världen gått mot mer och mer ojämlikhet både globalt och inom enskilda länder. Liberaliseringar av kontrollsystem och generösa skattesänkningar på kapital, fastigheter och företag ligger till stor del bakom denna utveckling – alltså sådant vi talar om nu.

Under en tid har jämlikhet varit en växande fråga både internationellt och här i Sverige. OECD, Världsbanken och IMF har insett allvaret i att ett fåtal får alltmer och äger alltmer av det som produceras i världen.

Sverige är inget undantag, och olika regeringar har varit med på denna resa. Trycket både i allmän opinion och från starka lobbygrupper med kapitalet som finansiär har stundvis och om vartannat varit väldigt hårt i denna riktning. Många är de som har försökt att stå emot och bromsat, men tidsandan, eller vad vi vill kalla det, har varit för stark. Det har gått att justera utvecklingen men inte styra den i en annan riktning. Åtminstone har ingen hittills lyckats med det.

Därför är jag nu glad att vi i januariavtalet har slagit fast att vi ska utjämna dagens växande ekonomiska klyftor. Jag ser detta som en av våra viktigaste framtidsfrågor. Rättvisa mellan dem som har mycket och dem som har mindre och ett samhälle byggt på jämlikhet och som håller ihop är målet.

Vi ser ökade konflikter runt om i världen just på grund av att ojämlikheten har setts som ett icke-problem under alltför lång tid. Många har dragit lans för att det skulle vara rätt att vissa tjänar 60–70 gånger mer än andra och att lösningen på arbetslösheten är att folk tar sig i kragen och skärper sig – varpå stödet från samhället reducerats till neddragna och strypta ersättningar och möjligen en nonsenssyssla som fas 3 för att motivera folk att ta sig därifrån.

Skillnader kommer vi givetvis alltid att ha, men någonstans blir de för stora och sliter samhället itu och skadar oss allihop.

Det är givetvis bra att uppskatta företagare; det gör jag också. Men majoriteten av dem som jobbar och bygger vårt samhälle är inte egenföretagare, och dessa förtjänar också en enorm uppskattning.

Vi har sett denna utveckling förut, när människor blir allt fattigare och får det svårare. Nu nosar vi på det igen, men vi behöver inte pröva det på allvar den här gången.

Klassamhällets fula tryne visar sig i Frankrike där gula västarna slåss mot skattesänkningar för de rikaste samtidigt som vanligt folk får dras med ökade skatter och nedskärningar i det offentliga medan inkomsterna inte ökar. I USA växer kraven på en ökad och bättre fördelning av det gemensamma. Inte minst syns det i striden om sjukvård och utbildning. Grunden är densamma som i Frankrike och i Sverige – även om vi kanske har stått emot mer än andra.

Samhällskontraktet knakar alltså i fogarna rätt rejält runt om i västvärlden, till stor del för att fokus alltför länge varit på att minska det gemensamma och sänka skatter.

För att motverka denna utveckling måste vi utjämna skillnaderna och återupprätta tilltron till att Sverige är till för alla, inte bara några få. Det kan vi inte åstadkomma genom sänkta skatter och ytterligare en uppsjö med avdrag. Skattesystemet måste både vara rättvist och ge förutsättningar för en jämn och likvärdig bas för medborgarna så att alla kan skapa det liv de vill ha.

Detta innebär alltså att undantagen måste minska och att olika branscher måste få mer likvärdiga förutsättningar men också att olika värden och inkomster beskattas mer rättvist än i dag.

Med det som bakgrund yrkar jag bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga motioner.

Partierna i januariöverenskommelsen kommer framöver att se över hela skattesystemet. I detta ingår utjämning av skillnader men också mycket annat, såsom att skattesystemet ska bidra till att stärka svensk konkurrenskraft, begränsa hushållens skuldsättning, förbättra bostadsmarknaden, begränsa undantag i skattesystemet och säkra välfärdens finansiering. Det ska bli ett nöje att återkomma till dessa frågor när det arbetet kommer igång.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar för en rolig och givande debatt.

Låt mig först säga en sak med anledning av Socialdemokraternas anförande. Även om jag i dag kommer att tala om varför jag tycker att företag ska få enklare regler och lägre skatt betyder det inte att jag inte tycker att personer som jobbar och inte är företagare också ska få enklare regler och lägre skatt.

Socialdemokraterna sa i det föregående anförandet att man också skulle visa uppskattning för dem som arbetar. Jag vill såklart att alla människor, oavsett om det är en företagsam människa som företagar eller en företagsam människa som arbetar, ska få sänkt skatt.

Ett perspektiv som har tappats bort lite i debatten här i dag är att det faktiskt är rätt att sänka skatten. Det pratas ofta i denna kammare om hur viktigt det är för svenskt välstånd och för att vi ska kunna finansiera välfärd att ha en låg företagsbeskattning och att det är enkelt att skapa värde genom företagande. Det är sant, men det huvudsakliga ingångsvärdet måste alltid vara att den som genom hårt arbete, genom företagande och genom att skapa ett värde åt andra som själva frivilligt har gett den företagsamma människan sina pengar faktiskt måste få behålla mer av sina egna pengar själv, därför att det är rätt och därför att det är den personens egna surt förvärvade slantar.

Herr talman! Med detta sagt är det också riktigt att den välfärd vi har i Sverige är omöjlig om man inte först har ett välstånd. Det går inte att ha välfärd om man inte har ett välstånd att fördela, och välstånd skapas när företagsamma människor skapar värde för andra, sliter och investerar egen kunskap, eget kapital, egen arbetskraft och egen ansträngning i att skapa värde för andra. Det är detta som är företagande.

Välstånd skapas när nya entreprenörer vågar testa en innovativ idé och välter omkull det gamla, föråldrade företaget som inte längre klarar sig på marknaden därför att det inte levererar något som kunderna vill ha, vilket brukar kallas kreativ förstörelse. Detta måste skattesystemet också möjliggöra i större utsträckning, så att vi får en mer dynamisk ekonomi som växer när företagsamma människor anstränger sig och vågar utmana gamla företag.

Det finns ett perspektiv som jag tycker är otroligt viktigt i denna debatt, och det är att det är alldeles för svårt att bli rik i Sverige. Det är alldeles för svårt att komma från ingenting, från en tuff bakgrund, och bli rik här. Hemma i Tensta där jag bor pratade jag med en person som jobbar med att hjälpa personer att starta små företag eller mikroföretag. Denna person sa till mig att det vanligaste företag som startas ute hos oss i Järva, som är en utsatt förort med stor arbetslöshet och stora sociala problem och där det verkligen behövs fler företag och mer entreprenörskap, drivs av en kvinna med invandrarbakgrund, som ofta inte har jobbat tidigare sitt liv, som ofta saknar utbildning och som helt enkelt inte har varit en del av den svenska arbetsmarknaden utan varit isolerad innan hon fick chansen att starta ett företag.

Denna kvinna startar allt som oftast ett RUT-bolag. Allt som krävs är 5 000–10 000 spänn för att köpa en första spann, en dunk rengöringsmedel och en annons i lokaltidningen, börja prata med grannarna och sätta upp lite lappar i bostadsområden i närheten där rikedomen är lite större. Kvinnan får genom sitt företagande inte bara mer självförtroende utan också det som med ett fult ord i debatten kallas fuck off-kapital – det är så termen är. Hon får alltså möjlighet att trots sin tuffa bakgrund dra från sammanhang som inte är bra. Denna kvinna får genom sitt företagande, genom sina egna surt förvärvade slantar, genom sin egen ansträngning och genom sitt eget företagande möjlighet att säga: ”Nej, jag vill inte vara kvar. Jag drar härifrån”, om hon till exempel har en dålig relation eller ett socialt destruktivt sammanhang. Men då krävs att det är enklare att spara ihop till de första 10 000 kronorna.

Herr talman! För oss som debatterar i denna sal kanske 10 000 kronor inte låter som särskilt mycket pengar, för vi är ganska välbetalda. Men för den person som inte har jobbat eller tjänat egna pengar tidigare är 10 000 kronor otroligt mycket och kan vara svårt att få ihop. Därför behövs enklare och lägre beskattning på sparande så att var och en, oavsett bakgrund och hur bemedlad man är, kan spara ihop till det första startkapitalet.

Herr talman! Kristdemokraterna var ett av de partier som tidigare i debatten lyfte fram att det finns en risk med att Socialdemokraterna har pratat om till exempel fastighetsskatten i den allmänna skattepolitiska debatten nu under våren och tidigare under hösten. Jag delar Kristdemokraternas oro. Jag håller helt med om att det hela tiden, varje dag, finns en överhängande risk för att partier som inte delar en liberal syn på det privata ägandet och på att vi ska ha låga skatter i samhället gång efter annan kommer att gå fram med förslag om att höja skatten. Men om man låter dessa partier ensamma bestämma över skattepolitiken är det ju ännu större risk att de får igenom sina förslag.

Herr talman! Jag önskar att Kristdemokraterna, Moderaterna och andra partier som delar min syn på skattepolitik – att vi ska ha så låg beskattning som möjligt och att människor ska få behålla mycket av sina pengar själva – deltar i det viktiga arbete med en skattereform som ska ske under denna mandatperiod. Jag tror att detta arbete blir mer framgångsrikt då, och chanserna att Liberalerna kan stoppa fastighetsskatten och att vi får fler skattepolitiska vinster ökar. Vi har redan fått några i januariavtalet: Vi kommer att ändra 3:12-reglerna. Vi kommer att sänka arbetsgivaravgifterna. Vi kommer att genomdriva regelförenklingar för mikroföretag. Vi kommer att se till att företags ansvar för kompetensutveckling blir enklare. Detta är något som även Moderaterna har föreslagit i ett antal motioner som vi debatterar här i kammaren i dag.

Jag önskar att dessa partier också kan vara med och genomdriva en skattereform som liberaliserar och ser till att det blir enklare att företaga, enklare att vara en företagsam människa och enklare att vara en entreprenör som välter gamla, föråldrade bolag.

Herr talman! I min förra roll, innan jag blev riksdagsledamot, var jag ordförande i Liberalernas ungdomsförbund. Då ägnade jag ganska lång tid – i alla fall några veckor, vilket är lång tid i ett ungdomsförbund – åt att sitta ned med Socialdemokraternas ungdomsförbunds ordförande Philip Botström och försöka komma överens om en skattereform. Det var inte det lättaste. Då hade vi inte medierna över våra axlar på samma sätt som vi i detta forum har. Vi var heller inte valda på tunga valprogram som vi kände oss tvungna att genomföra, men vi kanske å andra sidan var mer ideologiska. Vi hade kanske båda två en medlemsbas bakom oss som i högre grad än vad riksdagspartier gör drog oss ut mot var sin pol. Ändå lyckades vi. Ändå lyckades jag och Philip Botström komma överens om ett sätt att reformera Sveriges skattesystem för att det skulle bli enklare att företaga, verka i Sverige och veta vilka regler som gäller och slippa en massa avdrag och bidrag och olika skattesatser hit och dit som gör systemet oöverskådligt.

Herr talman! Jag önskar att denna debatt och den förra skattepolitiska debatten som vi hade här kan bli starten på ett arbete som visar att vi i Sveriges riksdag är lika mogna som två ungdomsförbundsordförande kan vara.

Jag slutar där. Jag hoppas att vi tillsammans kan sänka skatten, låta människor behålla mer av sin egna surt förvärvade slantar och göra det enklare att företaga.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 31.)