Cirkulär ekonomi

Fru talman! Vi går nu från livsmedel och vildsvin till cirkulär ekonomi, som är en modern benämning för kretslopp och sparsamhet med jordens resurser. Detta är någonting som ligger högt på Moderaternas agenda. Vi driver politiken så att olika aktörer faktiskt får ta ansvar för sitt avfall. Vi konsumenter har förstått det, och här händer positiva saker.

Nyligen fick vi till exempel veta att matsvinnet från hushållen har minskat med hela 8 kilo per person i år jämfört med 2014, och nu uppgår det till 18 kilo. Och förra året kånkade varje person i väg med 64 kilo tidningar och förpackningar till återvinningen. Dessutom visar mätningar att fler än nio av tio svenskar återvinner. Det är helt fantastiskt, eftersom alla vinner när vi återvinner.

Det är inte utan att Sverige på många sätt är ett föredöme för övriga Europa, där avfall som regel läggs på soptippar. Men nu vill också EU få till en ändring. De har arbetat fram en strategi för att gynna den cirkulära ekonomin, och det välkomnar vi moderater. Det är bra, för det förenklar, skapar tydlighet och ger lika villkor för företag.

Även regeringen har tagit fram en strategi som i mångt och mycket bygger på EU:s. Men då det kommer till regeringens handlingsplan väcks frågor hos mig. Precis som inom andra politikområden måste omställningen till en cirkulär ekonomi vara kostnadseffektiv och ha ett resultatfokus. Och då är det besvärande att regeringens arbete delvis präglas av raka motsatsen. Jag tänker framför allt på de nationella styrmedel som regeringen har infört. Då handlar det om plastpåseskatten, skatten på avfallsförbränning och skatten på begagnad elektronik som till och med slår mot det eftertraktade återbruket. Det är någonting som vi alla pratar om och strävar efter. Och runt hörnet väntar nya skatter.

Detta är dålig politik, i synnerhet om dessa skatter inte styr rätt. Och det vet vi inte. Frågan är om regeringen ens vill veta. För när vi moderater har föreslagit att vi borde utvärdera dessa införda skatter, både ur miljöperspektiv och samhällsekonomiskt perspektiv har regeringen slagit dövörat till.

Varför tycker vi att detta är viktigt? Jo, därför att vi redan ser flera exempel på hur fel det kan bli. Ett år efter plastpåseskattens införande ser vi personalminskningar i industriledet. Men skattens konstruktion är det stora problemet, för den gör att fossilbaserade plastpåsar likställs med dem som har producerats av återvunnen plast eller av biobaserad plast. Det gynnar ingen cirkularitet. Ser vi då till alla satsningar som har gjorts på forskning och innovation för att faktiskt få fram denna biobaserade plast är detta ett totalt magplask.

Nu senast drabbade detta ett företag som heter Gaia. Trots att deras påsar nu tillverkas utan en enda fossil kolatom - de har till och med fått sina plastpåsar certifierade som flergångskassar - ska de beskattas. Att skatten dessutom leder till att konsumenter nu köper avfallspåsar som är framställda av fossila kolatomer, men som inte beskattas, blir en märklig röra och en märkligt dålig politik. Detta visar hur fel skatten slår.

Ett annat exempel är företag som renoverar gamla datorer, bildskärmar och annat. Ett av dem heter Inrego. De brukar löpande informera oss om utvecklingen, och den är dyster. Kan ni tänka er att de som alltså säljer begagnade it-produkter sedan skatten infördes för fyra år sedan har betalat 16 ½ miljon kronor i kemikalieskatt. För att ni verkligen ska förstå hur siffrorna hänger ihop är det just nu så i Sverige att en bildskärm som är begagnad och har ett värde på 300 kronor beläggs med en skatt på 451 kronor. Och då talar jag om en kemikalieskatt. Det gör att den inte går att sälja.

Alla förstår att detta blir tokigt. Moderaterna har föreslagit att skatten ska utredas. Delegationen för cirkulär ekonomi har uppmärksammat regeringen på detta och säger att detta inte går. Men ingenting händer. Detta är en dålig och oförståelig politik som dessutom går stick i stäv med de vackra formuleringar som finns i regeringens handlingsplan. I den finns flera punkter som faktiskt motsäger regeringens eget agerande. I till exempel punkt 4.2 säger man rakt upp och ned att man ska utforma styrmedel som bidrar till ökat utbud av och efterfrågan på cirkulära produkter, tjänster, återbruk och återvunna material.

Men även lagar och förordningar är som bekant styrmedel. Ett exempel på det är schaktmassor som uppstår vid stora infrastrukturprojekt. I dag klassas de som avfall, och det trots att de många gånger kommer att användas senare i själva anläggningsprocessen. Detta leder till att det blir många och långa transporter. Det slår naturligtvis mot miljön och samhällsekonomin. Ett exempel på detta är från det pågående tunnelbanebygget i Stockholm, där denna klassificering av schaktmassor som avfall i värsta fall kan fördyra projektet med 23 miljarder kronor. Till detta kommer risken för ökade utsläpp som uppgår till cirka en halv miljon ton koldioxid. Detta kan inte vara försvarbart.

Företagen är samhällets motor. Därför är det viktigt att de får rätt förutsättningar för sin verksamhet, för då kan mycket hända. Exempelvis har livsmedelsbranschen ersatt 2 000 miljoner engångsemballage med lådor i ett retursystem, och Ragn-Sells metod för att utvinna fosfor från avloppsslam planeras äntligen att sättas i drift. Tillsammans med Lantmännen ska de även kunna fånga upp kväve ur slam från reningsverken.

Dessa båda exempel skulle kunna innebära att vi slipper importera råvaror för framställning av handelsgödsel till jordbruket. Det skulle sannerligen gynna såväl miljö som affärsmöjligheter och vår krisberedskap. Affärsmöjligheter är ju något som företagen ser i den cirkulära ekonomin. Det gäller tyvärr även oseriösa och rent kriminella aktörer som vill tjäna pengar. De senaste åren har vi dessvärre sett exempel på det.

Moderaterna vill därför att miljöbrott, såsom olagliga utsläpp av miljögifter, ska straffas hårdare. Vi vill skärpa straffen för grövre miljöbrott men också få till en ökad tillsyn och fler stickprovskontroller.

Avslutningsvis, herr talman, ser Moderaterna trots allt ljust på framtiden. Det gör vi för att EU driver på för att vi ska få internationella produktpass, krav på produktdesign och ökad tillverkning av återvunnet material. Det är en utveckling som kommer att gynna våra barn och framtiden.

Nu är det dock viktigt att regeringens arbete fokuserar på rätt saker. En sådan är att fastställa fler så kallade end of waste-kriterier så att det blir tydligt när avfall inte längre räknas som avfall. Först då kan vi få till det kretslopp som minskar användningen av jungfruliga råvaror. Jag yrkar bifall till reservation 6.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 14 från Sverigedemokraterna.

Utvinning, produktion, konsumtion, återvinning, återanvändning och avfall är alla delar av den cirkulära ekonomin. Frågor vi debatterar rör alla de material vi använder, varor vi konsumerar, varor som är nyproducerade och varor som är gjorda av återvunna material. Den stora frågan är hur vi kan förlänga kretsloppet för en råvara så att den kan användas så länge och så många gånger som möjligt för att vi ska få ut maximalt av en råvara och de resurser vi utvinner.

För att ha en hög nivå av återvinning måste det vara enkelt att göra rätt. Något vi från Sverigedemokraterna ofta tar upp är vikten av forskning och teknikutveckling, och det gäller även på detta område. För att öka återvinningsgraden behövs produktutveckling som möjliggör detta.

Med ett starkt producentansvar får företag incitament att se över hela sin produktions- och avfallshanteringskedja. Då kan avfallet i bästa fall ses som en resurs, vilket ytterligare bidrar till återvinningen. Genom att företag tar ansvar för avfallet stimulerar man till en god produktdesign och till att material anpassas så att återvinningsprocessen kan bli så effektiv som möjlig.

Då Sverige både importerar och exporterar varor är det också mycket viktigt att politiken på EU-nivå främjar förpackningsstandarder som förenklar materialåtervinning inom den gemensamma marknaden.

I Sverige är vi relativt bra på återvinning, vill jag hävda. Många av oss har i princip fått med modersmjölken att man ska återvinna. I de flesta hushåll finns källsorteringskärl, och nu för tiden finns till och med fastighetsnära insamling så att man inte ens behöver åka till en återvinningsstation för att sortera sitt skräp. Men behöver vi - ett land som är så pass bra på återvinning - verkligen göra mer? Ja, det hävdar jag, men vi behöver göra rätt saker.

Ta till exempel den ständigt omdebatterade plasten. Arbetet med att få fram plastmaterial som enklare kan återvinnas ska självklart fortgå. Ökade resurser behöver avsättas för att man ska kunna kartlägga och reducera flödena av plast i samhället och generellt minimera de negativa miljöeffekterna. Däremot ska vi inte gå i en riktning där vi lättvindigt förbjuder plastprodukter. Grundproblemet är inte alltid plast i sig utan brister i hanteringen av avfallet.

Detta tenderar att utmynna i symbolpolitik, såsom den införda plastpåseskatten. Där har man satt käppar i hjulen för företag som har arbetat hårt med att ta fram produkter, i detta fall påsar, av återvunnet och i vissa fall fossilfritt material. Som jag nämnde tidigare ska vi främja teknikutvecklingen för att underlätta återvinnande, inte försvåra för de företag som satsar på det här.

Snart kan vi troligtvis få se en särskild skatt på engångsartiklar av plast. Men plasten används av en anledning. Den gör sitt jobb väl. Vi kommer i stället att riskera att ersätta engångsartiklarna av plast med andra engångsartiklar av sämre kvalitet eller med dyrare produkter som kan ha större miljöpåverkan än den ursprungliga produkten som man ville få bort.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Cirkulär ekonomi

I stället för att försöka hitta kassakor genom symbolpolitiska straffskatter bör vi använda politiken för att skapa möjligheter där det i dag finns problem. Det gäller till exempel textilier som listas som något av det mest resurskrävande vad gäller råvaror och vatten i produktionen. Dessutom är det ett material som återvinns i väldigt låg grad. Det är visserligen inte konstigt med tanke på att textilier i dagens Sverige klassas som hushållsavfall som inte återanvänds. Därmed ligger ansvaret av hanteringen på kommunerna.

Samtidigt är intresset för att samla in gamla textilier stort inom branschen. Här ser vi stor potential. För att stimulera till ökad återvinning och produktutveckling behöver ett producentansvar införas för textilier. Det bör även sättas upp nationella mål för insamling och återanvändning av textilier för att man ska komma igång med arbetet ordentligt.

Herr talman! Regelverk och byråkrati tenderar ibland att försvåra för företag som vill skapa nya värden av uttjänta artiklar. Ytterligare ett exempel, där det i dag finns outnyttjad potential, är däckbranschen och hur vi i Sverige hanterar frågan kring återvinning av uttjänta däck. Ett ökat antal och en större andel däck förbränns i Sverige jämfört med tidigare år, och vi ligger efter många andra länder när det gäller arbetet med återanvändning av materialet i däcken.

Däck klassas i dag som avfall, vilket gör materialåteranvändningen komplicerad. Därför behöver det utredas närmare huruvida uttjänta däck framöver i stället kan betraktas som en råvara. En större del av däcken skulle kunna nyttjas igen och främja den cirkulära ekonomin i stället för att endast återanvändas som energi.

Slutligen, herr talman, vill jag poängtera att vissa politiska åtgärder, såsom att straffa ut vissa produkter, bör man ibland avstå ifrån. Det är inte alltid så att lösningarna utgörs av mer politik och symbolåtgärder utan snarare av sund hushållning, folkbildning och en balanserad miljödebatt. På så vis kan vi gemensamt staka ut vägen mot bättre produkter och sundare konsumtionsmönster utan att politiker och tjänstemän behöver reglera detaljerna. Miljömedvetenhet och miljömedvetet beteende kan inte alltid lagstiftas fram utan är i praktiken en del av samhällskontraktet.

Herr talman! För Centerpartiet är arbetet för cirkulär ekonomi inget nytt. I decennier har det varit en bärande del av vår politiska vision, nämligen att kretsloppen ska slutas, att utsläppen av miljögifter ska stoppas och att vårt samhälles resursutnyttjande ska hålla sig inom planetens gränser. Det borde vara en självklar målsättning för alla beslutsfattare. Ändå har vi en lång väg kvar att gå.

Ibland när vi diskuterar de här frågorna får man intrycket att det bara handlar om bättre avfallshantering. Det är en sanning med modifikation. Visst är bättre insamling en viktig del i arbetet för en cirkulär ekonomi, och visst kommer det att vara fortsatt viktigt att vi på ett ansvarsfullt sätt hanterar det som inte längre kan användas. Men den viktigaste insikten vi måste ta till oss är att det allra mesta kan användas igen och igen och igen.

I en cirkulär ekonomi finns det nästan inte avfall, men det finns resurser. Vår utmaning är att bygga system som utgår från den principen och att stärka aktörerna som förverkligar den genom att återanvända, återbruka och återföra resurser till kretsloppet. Här har vi som lagstiftare en ytterst viktig roll.

Herr talman! Förra året fick Sverige sin första strategi för cirkulär ekonomi. Det betyder inte att inte många saker gjorts innan, men strategin är ändå en viktig del där man pekar ut riktningen än tydligare. Den är ett resultat av förhandlingar mellan Centerpartiet, Liberalerna och regeringen med grund i januariavtalet.

Jag och Centerpartiet är ytterst stolta över att en sådan strategi nu finns på plats, för det finns så många företag och ideella aktörer som står i startgroparna för investeringar i en mer cirkulär ekonomi. De förväntar sig att det offentliga är med och pekar ut riktningen mot ett mer hållbart samhälle. De behöver veta hur det offentliga tänker sig att agera framöver när de själva tar beslut som rör Sverige mot ett mer hållbart samhälle.

Signalen är nu tydlig. Vi ska bygga en cirkulär biobaserad ekonomi. Vi ska ta tag i ett antal prioriterade strömmar. Den första handlingsplanen är utrullad, och vi är på väg.

Sedan finns det, precis som flera tidigare debattörer har lyft fram, ett antal frågeställningar där man ser att olika politiska förslag får motstridiga effekter. Där måste vi ta ett gemensamt ansvar för att peka på den delen men också peka på vägen framåt.

Det är verkligen inte så självklart att allting löser sig bara för att det finns en strategi på plats. Från Centerpartiets sida vill vi exempelvis att bioekonomin kopplas ännu starkare till omställningen och att man ser över lagstiftningen så att vi går från ett regelverk baserat på avfallstrappan till ett mer cirkulärt synsätt.

Vi vill också att man följer upp producentansvaret för textilier, som nu införs, med robusta satsningar på att få igång andrahandsmarknaden. Här finns det väldigt många spännande utvecklingsprojekt. Många företag och lärosäten jobbar med detta och funderar över hur vi på bästa sätt ska använda textilier genom att återanvända dem men också göra helt nya produkter.

Vi vill även att klimatmärkningar blir mer vanligt förekommande. Det finns så många olika förslag, herr talman, att de där minuterna man har i debatten går fort när man ska räkna upp allting som man vill få sagt. Det finns fortfarande mer att göra för att skynda på omställningen, och det är av vikt att vi efter kommande val bygger vidare på det vi har åstadkommit under den här mandatperioden.

Låt mig ge några exempel, herr talman! En av de prioriterade strömmarna i strategin för cirkulär ekonomi är den för plast. Det här är också en materialström där vi kan vänta oss att teknikutvecklingen ändrar förutsättningarna i grunden. När kemisk återvinning kommer in som ett gångbart alternativ kan vi vänta oss att både förutsättningarna för att återvinna och efterfrågan på plast förändras radikalt.

Precis som mycket annat i omställningen till cirkulär ekonomi bygger det här dock på skalfördelar och att man kan samla stora flöden till ett fåtal verk. Det är inte säkert att det här ens är något som kommer att ske med den svenska marknaden som bas, utan det blir snarare den nordiska eller nordeuropeiska. Från Centerpartiets sida vill vi därför utreda möjligheten till en storskalig anläggning för kemisk plaståtervinning i Sverige. Som ett komplement till skärpta återvinningsmål på EU-nivå vill vi också se nationella insamlingsmål för plast som ligger över unionens genomsnitt.

Herr talman! Vi behandlar inte strikt bara cirkulär ekonomi i det här betänkandet, utan också frågan om det vi kan kalla för tickande miljöbomber. Ibland, som i fallen med deponerad tysk stridsgas i Bornholmsdjupet och svensk krigsmateriel i min sjö Vättern, är det bokstavligen bomber det handlar om. Men det kan lika gärna röra sig om gifttunnor i Gävlebukten, industriföroreningar eller gamla marinor och varvsplatser. Gemensamt har de alla att det är fråga om gamla avsättningar av giftiga ämnen - tungmetaller eller miljögifter - som vi har dålig kännedom om men som är en latent risk för miljön och människors hälsa.

Vi vill se att insatserna för att kartlägga och sanera den här typen av gamla miljösynder och tickande miljöbomber ökar. Vi har fortfarande en olycklig tendens att blunda för det som är obehagligt. Men det går inte att göra så i miljöpolitiken. Det enda som hjälper är att ta tag i det.

Herr talman! Vi står givetvis bakom alla våra reservationer och vårt särskilda yttrande, men jag yrkar bifall endast till reservation 33 under punkt 21.

Herr talman! Jag tackar Ulrika Heie för hennes anförande. Ulrika Heie och jag har kamperat ihop i riksdagen ett antal år, men det här är nog första gången jag tar replik på ledamoten. Jag gör det därför att jag vet att det är en person som är pålitlig och har integritet.

Jag tycker att det här är viktigt. Ulrika Heie nämner stoltheten över att den cirkulära strategin har kommit på plats. Den stoltheten kan vi förstå; det är bra att den strategin finns. Ulrika Heie säger också att det är bra med denna handlingsplan. Det finns förvisso en del motstridigheter i den, men frågan är vad som händer sedan. Det finns exempel på punkter som går stick i stäv med den politik som förs. Jag har personligen uppmärksammat finansministern och andra ministrar på det, men det rinner av som vatten från en gås.

Frågan är då på vilket sätt vi kan närma oss detta och om Centerpartiet kan trycka på ytterligare för att strategin och handlingsplanen ska bli tillitsfulla partner för företagen, så att de kan känna tillit till vart det offentliga är på väg. Annars får vi inte alla dessa företag med oss. Jag har talat med ett par företagare som säger att de inte längre klarar utvecklingen i Sverige och att de ska bege sig utomlands, eftersom Sverige motarbetar dem med den typ av skatter som påförs deras återbrukande av råvaror.

Min fråga till Ulrika Heie är hur hon och Centern kan hjälpa till för att få handlingsplanen mer effektiv.

Herr talman! Jag tackar ledamoten Betty Malmberg för de vänliga orden i inledningen. Det stämmer alldeles utmärkt att vi har kamperat ihop sedan 2006 och lyft fram många viktiga frågor tillsammans. Jag vill minnas att en fråga som vi lyfte fram för att öka kunskapen och innovationen var plaståtervinning och kemisk plaståtervinning, som jag också var inne på i mitt huvudanförande. Jag undrar om det inte var Rifo som var anordnare av det seminarium som vi hade här i riksdagen - på den tid då man träffades i Riksdagshuset - och där vi tog upp de här frågorna.

Där är det otroligt viktigt att lyssna på vad forskning, innovation och företag säger om på vilket sätt de är en del av den framtida innovationsutvecklingen som sker.

Jag var i mitt anförande inne på hur viktigt det är att vi pekar ut riktningen som politik och att vi försöker att forma en lagstiftning som också pekar på den riktningen.

Sedan är det precis som ledamoten Malmberg säger: Ibland blir det också målkonflikter av olika slag. Det har vi på ett antal politiska områden. Så kan jag uppleva att det också blir på det här området. Ibland är det kortsiktiga åtgärder som man vill få igång en process med som man sedan tänker sig på sikt ska ställa om på olika sätt.

Här tänker jag att det är viktigt att den strategi för cirkulär ekonomi som nu är antagen hanteras precis som alla handlingsplaner. Det gäller att man utvärderar och följer upp den så att man ser att de styrmedel som antas vid varje enskilt tillfälle är de mest effektiva att använda just då.

Jag är medveten om att det finns motstående intressen, precis som jag sa om målkonflikter. Här tänker jag att det är viktigt att man lyfter upp detta som beslutsfattare men också från många företrädare för företag och andra delar av samhället.

Inte minst i det stora miljöarbete som sker i Västra Götalandsregionen lyfter man fram plasten i havet. På vilket sätt kan den ses som en resurs i stället för ett avfall? Här har vi ganska lång bit kvar innan vi har löst alla de knutarna.

Herr talman! Tack, Ulrika Heie, för svaret!

Plasten är ett intressant spår som regeringen nu tar. Man talar om att kemisk återvinning av plast ska vara möjlig. Det är egentligen det enda sättet som vi kan avgifta det kretsloppet. Det stöder vi moderater. Det är också en fråga som vi själva har drivit.

Samtidigt finns det en vurm för, vilket jag själv många gånger sällar mig till, att vi ska sätta mål. Men det gäller att följa upp dem. När vi följer upp målet för insamlingen av plast visar det sig att det bara är hälften av de mål som finns på bordet i dag.

Det är därför intressant att veta: Vilka nya åtgärder kommer Centern som januariparti att förespråka för att regeringen ska kunna omhulda detta och lyckas bättre?

Vill det sig riktigt illa är det plast som av kriminella kanske skeppas till asiatiska länder. Det har bland annat uppmärksammats här för bara något år sedan. Plast från Europa som vi många gånger källsorterar fint i olika fraktioner landar i alla fall där och omhändertas då inte på ett adekvat sätt. Det är viktigt att Centerpartiet driver på.

Med tanke på det vill jag fråga: Hur kommer handlingsplanen att följas upp? Jag har förstått att man tänker redovisa den i budgetpropositionen. Men på vilket sätt kommer den att följas upp? Kan Ulrika Heie klargöra någonting där?

Herr talman! Tack, Betty Malmberg, för uppföljande frågor!

Precis som ledamoten nämner är plasten en oerhört viktig utmaning. Vi kan stå här och tala högtidligt om strategier och mål vi sätter. Det är otroligt viktigt att vi följer upp det som händer.

Precis som ledamoten säger blir man oerhört upprörd när man ser hur avfall blir en handelsvara inte minst i kriminella kretsar. Där tar de verkligen inte alls de intentioner vi har på allvar, utan de använder det för helt andra ändamål.

Det gäller just det som jag lyfte fram i mitt anförande. Det handlar om vikten av att kunna göra en kemisk plaståtervinning. Vi deltog båda på det seminarium som nämndes. Det är på det sättet som plasten kan återanvändas som en högkvalitativ produkt. Det gäller till exempel i fordonstillverkning och för andra delar. Där är hållfasthet och sådana delar så otroligt viktiga att kunna använda sig av.

Det är viktigt att följa upp. Den strategi som vi sätter och som vi sedan följer upp ska leda till det resultat vi vill se. Det handlar om att vi kan använda materialen igen och att använda dem på en högkvalitativ nivå.

Det må gälla plast eller textilier och vidare. Från Centerpartiets sida är vi oerhört angelägna om att se de delarna som resurser. Det handlar om hur vi ska forma lagstiftningen, skattelagstiftningen och också andra delar på ett sådant sätt att det främjar det kretslopp som vi vill se och att vi fortsatt håller den höga nivån.

Det är svårt att svara kortfattat på ledamotens fråga. För vårt parti är det otroligt viktigt att följa upp strategin och se att den leder till de förväntningar vi har på den. Men det handlar också om att kunna ställa om samhället mer i en riktning mot cirkulär ekonomi.

Herr talman! Klimatkrisen visar oss vad som händer när vårt samhälle inte håller sig inom naturens ramar. Vänsterpartiet vill ha en ekonomi som är cirkulär där vi inte tar ut mer från naturen än vad som är hållbart och där råvaror och produkter kan användas igen genom återanvändning, materialåtervinning eller återbruk. Ett sådant förhållningssätt är centralt för att möta de klimatutmaningar vi står mitt uppe i.

Dagens existerande ekonomiska system har varit effektivt i att använda en allt större del av jordens råvaror till mänsklig verksamhet. Förpackningar i plast har exempelvis ökat exponentiellt de senaste decennierna.

Sedan 1960 har världens produktion av plast ökat tjugofalt och beräknas fördubblas igen inom de närmsta 20 åren. Endast en mindre del av den plast som produceras återvinns eller återanvänds. Det är helt enkelt billigare att producera nytt i stället för att hushålla med det som vi redan har.

Detta har lett till en enorm påfrestning på våra naturresurser, kraftigt ökade utsläpp av växthusgaser och ständigt växande mängder av plastavfall. En liknande problematik finns på så gott som alla andra materialområden, och det behövs åtgärder för att lösa detta.

Herr talman! I en värld där tillgången på råvaror blir allt knappare och miljöutmaningarna allt större blir innovationer och produkter med högre förädlingsvärde, lägre resursförbrukning och med möjlighet att behålla dem inom det cirkulära systemet allt viktigare.

Vänsterpartiet ser positivt på en ökad förädlingsgrad i Sverige. Vi menar att det både kan ge fler arbetstillfällen, inte minst för små och medelstora företag, och öka exportvärdet. Vi behöver hitta sätt att stimulera marknaden så att fler får utrymme att arbeta i avfallskedjan.

Exempelvis skulle man kunna se byggandet av ett system där fler produkter beläggs med pant och som sedan kan tas om hand av verksamhetsutövare som återanvänder eller återvinner material från produkten. Det kan vara effektivt vid till exempel omhändertagandet av bilbatterier från elbilar.

Sverige har mångas ögon på sig och bör vara ett föregångsland som är drivande i dessa frågor, både inom EU och i resten av världen. Regeringen bör utreda möjligheterna för ett pantsystem där både återvinning och återbruk kan möta varandra.

Herr talman! Det är också viktigt att vi ger alla konsumenter relevant information och goda möjligheter att göra aktiva val när de ska köpa varor och tjänster. En cirkulär ekonomi är viktig för att uppnå ett hållbart samhälle. Det är inte hållbart att hela tiden ta fram nya råvaror och tillverka nya saker för att sedan se dem hamna på soptippen.

Att produkter håller kortare tid ökar avfallsmängderna och motverkar ett effektivt utnyttjande av naturresurserna i enlighet med en cirkulär ekonomi. För att hålla koldioxidutsläppen nere måste vi förlänga användandet av produkter och öka återanvändning och materialåtervinning.

Detta kräver politiska initiativ genom stärkt reglering. Initiativ från marknaden och konsumenterna kan ta oss steg i rätt riktning, men det kommer att vara otillräckligt för att i tid nå en hållbar cirkulär ekonomi.

Frankrike har visat vägen. De var först i världen med lagstiftning mot så kallat planerat åldrande i produkter, det vill säga att produkterna bara ska gå att använda en viss tid. Sedan i januari måste tillverkare av vissa elektroniska produkter, som mobiltelefoner och laptoppar, dessutom upplysa kunderna om möjligheterna att reparera produkterna.

Vänsterpartiet har länge jobbat för att få till åtgärder som förlänger livslängden för det vi producerar, främst elektroniska produkter. Vi kan inte alltid invänta EU.

Herr talman! Enligt EU:s avfallsdirektiv ska textilavfall samlas in separat till år 2025. I dag slängs en stor del av textilierna rakt ned i restavfallet. Hela 200 ton kläder och textilier bränns upp varje dag. Det innebär att de inte kan tas till vara och återvinnas eller återanvändas. Det är ett stort slöseri med resurser och ett hårt slag mot miljö och klimat.

Enligt EU:s handlingsplan för cirkulär ekonomi är textilier efter livsmedel, bostäder och transporter den fjärde största belastningen på naturen när det kommer till att ta i anspråk resurser, framför allt vatten. Det är också den femte största kategorin när det kommer till utsläpp.

I regeringens handlingsplan för cirkulär ekonomi framkommer att regeringen på sikt tänker sig att inrätta etappmål som är relevanta för omställningen, till exempel för textil. Men varför vänta? Vänsterpartiet vill, precis som Centerpartiet har föreslagit, se att ett etappmål för insamling av textil inrättas.

Enligt Naturvårdsverket är hälften av de kläder som i dag åker i restavfallet i sådant skick att de skulle kunna användas igen. Vi måste bli bättre på att ta hand om de användbara sakerna.

I dag finns testverksamheter för hur sortering av insamlade textilier skulle kunna se ut. På Vargön i Västergötland pågår ett fullskaligt projekt med att forma framtidens textilsortering. Tidigare i år invigde de en fiberskanner, en automatisk textilsortering, som bland annat sorterar utifrån färg, material och mönster. Det här är en del av framtidens gröna industri.

Med det yrkar jag bifall till reservation 15.

Herr talman! Jag kollade igenom vad jag pratade om för ett år sedan när vi stod här och diskuterade cirkulär ekonomi.

Jag noterar att jag då var inne på den kanske enklaste formen av dem alla, nämligen när jag var ung och ärvde kläder av någon som hade ärvt kläder av någon som hade ärvt kläder. Till slut, när det inte gick att ärva kläderna längre, blev de klippta till vad vi i Värmland kallar för mattefiller och sedan invävda i trasmattor. Det är den enkla formen, men ändock - det var verkligen cirkulär ekonomi!

Det var samma sak när vi på den lilla bygdeskola där jag gick fick pyttipanna. Det var inget köpt halvfabrikat, utan det var verkligen hänt i veckan, som vi kallade det. Det var resterna från det som hade varit tidigare under veckan.

Det här är väldigt enkla former, men något som ändå faktiskt gör skillnad.

Vi har hört i de inlägg som har gjorts tidigare i dag att vi får mer och mer komplicerade produkter, vilket gör att den cirkulära ekonomin blir mer komplicerad. Om vi ska vidta en åtgärd för klimatet och miljön som verkligen hjälper handlar det, precis som Jon Thorbjörnson var inne på, bland annat om vår användning av kläder.

Jag noterar att många av våra välrenommerade svenska företag, inte minst inom friluftsbranschen, har blivit väldigt duktiga när det gäller just återbruk. En sak de gör är att ta bort farliga kemikalier från kläderna. Men de blir också duktigare på återbruk, och de erbjuder reparation och uthyrning. Många av de här kläderna är ganska dyra, och man kanske inte använder dem så ofta. Då är uthyrning väldigt bra. Vi ser också att det i många av våra kommuner kommer fram fritidsbanker där man kan få hyra friluftsutrustning. Det händer alltså saker!

Vi har noterat nu under pandemin att friluftslivet har ökat ytterligare, eftersom vi ska semestra på hemmaplan. Det är fantastiskt att vi använder oss av de möjligheter som vi har. Jag skulle kunna prata mycket om det fantastiska med friluftsliv. Men det är inte det vi ska diskutera nu, utan vi ska fortsätta med cirkulär ekonomi.

Sverige är på många sätt ett föredöme i omställningen, vill jag påstå, även när det gäller cirkulär ekonomi jämfört med andra delar av Europa, där avfall i huvudsak läggs på deponi. Därför måste vi agera inom EU-maskineriet för att det fortsatta arbetet med EU-kommissionens åtgärdspaket för en cirkulär ekonomi ska bidra till att minska avfallsmängderna och deponierna i hela EU.

Nationella riktlinjer och mål får samtidigt inte vara för stelbenta utan måste kunna anpassas till medlemsländernas olika förutsättningar. För att Sverige ska bli ännu bättre på den cirkulära ekonomin bör Naturvårdsverket ges i uppdrag att ta fram en mer detaljerad vägledning om när avfall upphör att vara just avfall - detta för att skapa en större tydlighet och förutsägbarhet för företag som vill bidra till omställningen till en cirkulär ekonomi.

Naturvårdsverket bör också ges i uppdrag att hjälpa företagen med att snabbt avgöra avfallets status samt vid behov utarbeta så kallade end of waste-kriterier.

Herr talman! Däckbranschen har länge efterfrågat kriterier för när däck ska upphöra att klassas som avfall, eftersom avfallsklassningen försvårar återvinning. Jag har själv också efterfrågat detta i en skriftlig fråga till dåvarande miljö- och klimatminister Isabella Lövin. Det är glädjande att Naturvårdsverket i vintras fick i uppdrag av regeringen att undersöka om det finns behov av att införa nationella end of waste-kriterier i Sverige. Detta är ett steg på vägen, herr talman, men svaret på frågan som utreds vill jag hävda att vi redan vet. Det svaret är: Ja, det behövs.

I dag ser vi en ökande export av Sveriges återvunna däck som går utomlands och där eldas upp. Om återvunna däck i stället för att ses som avfall kan betraktas som en råvara kommer det att bidra till innovationskraft och till att nya produkter och arbetstillfällen skapas.

Herr talman! Uppskattningsvis omkring en tredjedel av alla livsmedel som produceras kasseras utan att ätas upp. Samtidigt ökar trycket på vår jords resurser, vilket ställer ökade krav på oss att hushålla med både mat och jordbruksmark.

Det mesta svinnet sker i hushållen, men även i detaljhandelsledet har vi ett betydande matsvinn. I dag törs inte handlare själva frysa in kylvaror innan datumet går ut. Livsmedelsverkets föreskrifter ger intrycket av att detta förfaringssätt inte är tillåtet. På Livsmedelsverkets hemsida gör man en liberal tolkning av sina egna föreskrifter och skriver att man får frysa in kylvaror. Men ute i handeln upplever många en risk med att frysa in, och därmed förekommer det här väldigt sällan.

I kommunerna gör dessutom olika inspektörer olika tolkningar. Genom att frysa in kylvaror kan svinnet minskas samtidigt som kunder får en större möjlighet att köpa de frysta produkterna, och då ofta till ett lägre pris.

Därför föreslår vi att livsmedelslagen förtydligas så att det tydligt framgår att en butik får frysa in kylvaror. Vissa varor kan också förädlas i stället för att frysas. Köttfärs, till exempel, är en sådan vara, som man kan göra köttfärslimpa eller köttbullar av. Många butiker har egen ugn och skulle därmed kunna sälja matlådor över disk. Om butiken själv inte har möjlighet att förädla produkterna kan den samarbeta med andra företag, cateringfirmor, skolor och så vidare.

Därför föreslår vi att Livsmedelsverket tydliggör för handlarna att de själva får förädla sina kylvaror, till exempel kyckling och köttfärs. Livsmedelsverket bör också få i uppdrag att ta fram en handledningsbok till företagarna om hur de kan minska sitt matsvinn.

Jag vill med anledning av detta, herr talman, yrka bifall till Kristdemokraternas reservation 27 under punkt 17.

Herr talman! Sedan är den stora frågan hur vi ska få människor att våga smaka och lukta på maten även om den har passerat bästföredatum. Denna attitydförändring är betydligt viktigare att få till än att försöka ändra attityden hos människor så att de på liv och död ska äta mindre kött. I stället för att fortsätta att påföra folk köttskam är det betydligt viktigare att säga: Ät svenskt, ät i säsong och ät upp!

Herr talman! 8 miljoner ton plast går i havet årligen runt om i världen. Mycket av detta kommer från fiskeindustrin i form av skräp från fiskodlingar och spöknät eller annat som fiskare förlorar. Jag noterar nu att den norska fiskenäringen vill ta tag i problemet och recirkulera den plast som man tar upp ur havet som kommer från fiskeindustrins olika grenar. Vi bör se mot Norge och lära både när det gäller detta och av deras hantering av förlorade nät och hur finansieringen sker för att bärga näten.

Många miljöproblem är gränsöverskridande, däribland spridningen av skräp i haven. Plast i haven är ett mycket stort problem, och EU är en lämplig nivå att använda för att agera mot problemet. Sverige bör verka inom EU för att förhindra spridning av skräp i haven.

Det mesta av det plastskräp som flyter i land i Sverige kommer från andra länder. I närliggande länder finns deponier som är undermåligt inhägnade, vilket medför att plastskräp blåser ut i havet vid en storm. Arbetet med att sanera plaster bör intensifieras.

Samtidigt, herr talman, är plast ett fantastiskt material som förekommer i ett oräkneligt antal produkter. Plast är billigt att framställa och har flera önskvärda egenskaper som efterfrågas för olika typer av produkter. Många av de produkter som tillverkas av plast är av engångskaraktär eller används bara under en kortare tid. Därefter slängs plastföremålen i soporna eller, tyvärr alltför ofta, på andra platser. Från bristande eller obefintlig avfallshantering sprids plastskräp vidare ut i naturen. Det är angeläget att minska nedskräpningen av plast, liksom att undvika att fossil plast bränns med åtföljande CO2-utsläpp i atmosfären.

Huvudstrategin för att hindra dessa fenomen bör vara att öka återvinningen av plast. Ekonomiska incitament är ofta effektiva och skulle troligtvis ha effekt även för att öka återvinningen av plast. Kristdemokraterna föreslår därför att Sverige verkar för införandet av en internationell nytillverkningsavgift på plast som tillverkas av fossila material. Därigenom skulle plast få ett högre återvinningsvärde.

Herr talman! Jag noterar att min talartid är ute. Jag hade tänkt prata lite mer om vindkraftverk, tunnelbanebygge, plastpåsar, miljöskatter, producentansvar för läkemedel, cigarettfimpar och annat bös, som vi säger i Värmland, men till det räcker inte tiden.

Därmed tackar jag för mig och avslutar, oavsett hur fel det låter, med att det är det cirkulära som kommer att leda oss framåt.

Herr talman! Cirkulär ekonomi förändrar vårt samhälle på många sätt. En övergång från en linjär till en cirkulär ekonomi förutsätter ett förändrat synsätt, nya arbetssätt, ett ökat samarbete i samhället och nya affärsmodeller. Det handlar om att bidra till en globalt hållbar användning av jordens resurser. Omställningen till en cirkulär ekonomi är också nödvändig för att vi ska uppnå våra miljö- och klimatmål och de globala målen i Agenda 2030.

Sverige har som ett av världens mest innovativa länder goda förutsättningar att ta sig an denna omställning. Genom innovation och företagande baserat på cirkulära materialflöden och affärsmodeller kan vi leda utvecklingen.

Herr talman! Giftfria kretslopp är en förutsättning för en cirkulär ekonomi. Vi debatterade EU:s förslag till ny kemikaliestrategi för en tid sedan här i kammaren, och jag lyfte då upp vikten av att den EU-gemensamma lagstiftningen utvecklas för att i högre utsträckning ta hänsyn till kemikalieaspekter under produkters hela livscykel. Det behövs också incitament för den gröna omställningen av EU:s kemikalieindustri.

Kemikaliestrategin innehåller åtgärder för att ge stöd till innovation och forskning om säkrare och mer hållbara kemikalier och material. På så sätt kan viktiga steg tas för att nå inte bara cirkulära lösningar utan också stärkt konkurrenskraft.

Sverige har under flera år efterlyst skärpta informationskrav inom EU om kemiskt innehåll i varor. Det är därför positivt att kommissionen nu vill driva på arbetet för produktinformation till konsumenter. Digitala produktpass är en viktig komponent i det arbetet.

Herr talman! I motionsbetänkandet om cirkulär ekonomi behandlar miljö- och jordbruksutskottet 160 yrkanden. Det visar på bredden av frågan och engagemanget från riksdagens samtliga partier. Jag vill framför allt lyfta frågor om elektronik, metaller, textilier och plast, men jag vill börja i frågan om att öka efterfrågan på återvunnet material och den viktiga roll som den offentliga sektorn har i omställningen till en cirkulär ekonomi.

Den offentliga sektorn - staten, regionerna, länsstyrelserna och kommunerna - har en stor möjlighet att påverka genom den offentliga upphandlingen och genom att vara aktiva parter i innovationsprojekt och i samarbeten där nya lösningar utvecklas. Upphandlingsmyndigheten hade under förra året i uppdrag att se över hur strategisk upphandling kan främja en cirkulär ekonomi. Den översynen är nu under beredning i Regeringskansliet.

Herr talman! I EU:s handlingsplan för cirkulär ekonomi kan vi läsa att elektronisk utrustning är en av de snabbast växande avfallsströmmarna i EU, med en årlig ökningstakt på 2 procent. Det uppskattas att mindre än 40 procent av det elektroniska avfallet i EU går till materialåtervinning. Värde går förlorat när fullt eller delvis funktionsdugliga produkter kasseras för att de inte kan repareras, batteriet inte kan ersättas, programvaran inte längre stöds eller material som ingår i utrustningen inte återvinns. För att hantera alla dessa utmaningar kommer kommissionen att lägga fram ett initiativ för cirkulär elektronik.

Regeringen har också precis tagit emot en utredning som föreslår en utveckling av det nuvarande producentansvaret för elutrustning. I utredningen lyfts viktiga frågor som ansvar för att informera konsumenter, ekonomiska incitament för insamling, skyldighet att radera personlig information i exempelvis mobiltelefoner och att skärpa kraven vid insamling av elektroniskt material så att man redan där förbereder för återanvändning.

Herr talman! I mars i år beslutade regeringen att en särskild utredare ska se över prövningsprocesser och regelverk för att säkerställa en hållbar försörjning av innovationskritiska metaller och mineral från både primära och sekundära källor. Det är väldigt viktigt att öka andelen metaller och mineral som återvinns. Batterier och elektriska produkter är två strömmar som är särskilt intressanta för ökad återanvändning och återvinning. Även gruvavfall från tidigare gruvbrytning har enligt regeringen identifierats som en potentiell källa till innovationskritiska metaller och mineral i Sverige, exempelvis sällsynta jordartsmetaller.

Herr talman! Textilier är en av de produktvärdekedjor som pekas ut som särskilt viktiga såväl i EU:s handlingsplan för cirkulär ekonomi som i den svenska strategin. Textilier är, efter livsmedel, bostäder och transporter, den fjärde största belastningskategorin i fråga om användning av primära råvaror och vatten inom EU. Textilier är dessutom den femte största kategorin när det gäller utsläpp av växthusgaser. Det beräknas att mindre än l procent av alla textilier i världen materialåtervinns till nya textilier.

Mot bakgrund av hur komplex den här kedjan är kommer kommissionen, för att hantera dessa utmaningar, att föreslå en omfattande EUstrategi för textilier baserad på synpunkter från industrin och andra berörda parter.

Regeringen har också tagit emot utredningen Producentansvar för textil. Utredningens förslag syftar till att minska avfallet från textiler och främja en cirkulär ekonomi. I utredningen föreslås bland annat att det sätts mål för textilavfallet och att det ska bli enklare för konsumenter, producenter och andra att få information om hur man kan bidra till att minska textiliernas miljöpåverkan. Förslagen bereds i Regeringskansliet just nu.

Herr talman! I dag hittar man plast i alla världens hav, och den största mängden är inte biologiskt nedbrytbar. Det uppskattas att all konventionell plast som har hamnat i haven finns kvar och att den kommer att göra det länge, i hundratals år.

I januari 2018 presenterade EU-kommissionen en europeisk strategi för plast. Den innehåller en tydlig vision för en hållbar konsumtion och produktion av plast. Senast 2030 ska alla plastförpackningar som släpps ut på EU-marknaden gå att återanvända eller återvinna. Strategin föreslår åtgärder på EU-nivå och nationell nivå.

I slutet av 2020 fick Naturvårdsverket i uppdrag att analysera vilka hinder som finns för att uppnå en ökad materialåtervinning av plast med ett särskilt fokus på kemisk återvinning som ett komplement till mekanisk återvinning. Kemisk återvinning kan hjälpa Sverige i arbetet för att nå en cirkulär ekonomi och göra att vi ligger i framkant för en helt ny global och hållbar industri.

Utöver de miljömässigt positiva effekterna utgör kemisk återvinning också stora ekonomiska möjligheter för Sverige. Genom att vara tidigt ute vad gäller både forskning, teknikutveckling och uppbyggnad kan Sverige få en position som marknadsledande inom en helt ny och hållbar industri.

Herr talman! Vi står inför en stor uppgift. Men den är viktig, och den är självklar. Att öka resursanvändningen och främja övergången till en cirkulär ekonomi är viktiga delar för en grön tillväxt som bidrar till att minska miljö- och klimatpåverkan och också gynnar näringslivsutvecklingen och skapar nya gröna jobb.

Herr talman! Tack, Marlene Burwick, för anförandet!

Marlene Burwick avslutade med att säga att vi förhoppningsvis kommer att få en ny affär i att kemiskt kunna återvinna plast. Det är en förhoppning som vi delar, absolut! Men då gäller det också att regeringen agerar i den riktningen för att det ska kunna bli möjligt.

I mitt anförande nämnde jag ett par exempel på den ekonomiska situationen där regeringen skattebelägger olika produkter och därmed motverkar den återvinning, den återanvändning och det återbruk som företag satsar på i dag. De har satsat på forskning och innovation och de har satsat sin verksamhet och vågar utmana, men sedan faller de på att regeringen lägger på sådana höga skatter.

Vi talar om upphandling och säger ofta att bara vi gör offentlig upphandling kommer allt att gå bra. Jag tog tidigare företaget Inrego som exempel. De har bildskärmar med ett värde på 300 kronor som sedan skattebeläggs med 451 kronor per styck. En myndighet försökte upphandla begagnade bildskärmar från detta företag - de var ute efter 1 000 bildskärmar - men när de såg kostnaden för det tackade de nej och upphandlade i stället nya bildskärmar.

Regeringens signalsystem sätter käppar i hjulet för den cirkulära ekonomin, och jag skulle gärna vilja höra Marlene Burwicks kommentar till detta.

Herr talman! Tack, Betty Malmberg!

Jag skulle vilja problematisera lite mer än vad ledamoten Betty Malmberg gör. Jag tänker så här: Det regeringen och samarbetspartierna gör i den här frågan är väldigt tydligt när det gäller både strategin och handlingsplanen, som ligger helt i linje med arbetet på EU-nivå, vilket också är oerhört viktigt för att vi ska kunna nå framgång på det här området. Det är en mängd åtgärder som görs.

När det gäller kemisk återvinning och exemplet som Betty Malmberg började med har uppdrag getts till Naturvårdsverket, och det finns också inskrivet i Industriklivet.

Stora satsningar görs också på att se över hur vi kan använda offentlig upphandling som en möjlighet, vilket många aktörer också efterfrågar. Ska man våga investera och göra nya produkter av återvunnet material behöver det också finnas en efterfrågan. Många aktörer menar att det är svårt att få igång den efterfrågan. Jag menar att de offentliga aktörerna kan göra en viktig insats för att stötta den här utvecklingen.

Jag tycker att oerhört mycket görs, men det finns målkonflikter på det här området, som vi hörde här i ett tidigare replikskifte. Jag tänker att, som jag började med att säga, det krävs nya synsätt och nya arbetssätt för att nå en cirkulär ekonomi. Då tror jag att det är viktigt, som ledamoten Ulrika Heie nämnde tidigare i debatten, att man utvärderar och hela tiden ser till att man har de åtgärder och incitament som krävs för den här utvecklingen.

Jag tror definitivt att man behöver backa vissa förslag för att de inte ger den utveckling som vi ser behövs.

Herr talman! Tack, ledamoten Burwick, för svaren!

Det är precis det här som vi moderater har lyft upp. Vi ville ha, och har lagt förslag om att vi skulle få, en miljö- och samhällsekonomisk analys av de här olika skatterna för att se om de leder rätt. Men där slår regeringen dövörat till.

Att strategin och handlingsplanen ligger i linje med EU:s tycker vi är bra, men de nationella styrmedlen är vi oroliga för, för de sätter käppar i hjulet för kretsloppet och den cirkulära ekonomin.

Jag vet att Marlene Burwick också är väldigt besjälad av och tycker om forskning och innovation och vart detta kan föra oss, men det här slår hårt mot företagen som har satsat årtionden på att utveckla plast som de i dag kan tillverka utan en enda fossil kolatom. EU har satsat tiotals miljoner för att hjälpa de här företagen att komma in på den biobaserade marknaden, men de kan inte sälja den här produkten i Sverige som en flergångskasse som inte är plastpåseskattebelagd.

Regeringen och januaripartierna måste se effekterna av den här politiken. Den oroar.

Vi behöver som sagt styrmedel som ökar utbud och efterfrågan på återbruk, precis som det står i handlingsplanen, men då gäller det också att agera därefter.

Många har också nämnt textil. Jag vill bara säga att Moderaterna står bakom att vi ska ha ett producentansvar när det gäller detta. Men vi vill samtidigt att man ska vara uppmärksam på det här med secondhandmarknaden så att Röda Korset och andra som säljer begagnat inte drabbas.

Herr talman! Tack så jättemycket, Betty Malmberg!

Ledamoten Betty Malmberg och jag brukar jobba tillsammans med många frågor, och flera av de frågor som ledamoten nämner här i repliken håller jag helt med om, exempelvis vikten av secondhand och vikten av att hitta rätt i utformandet av producentansvar för textil. Det är också ett exempel på de målkonflikter som vi brottas med och som vi behöver vara öppna med att de finns. När vi nu ska utveckla nya styrmedel för att nå en cirkulär ekonomi gäller det att styra rätt och hålla tungan rätt i mun.

När det gäller frågor om exempelvis kemikalieskatten och plastpåsar delar jag delvis uppfattning med ledamoten. Exempelvis när det gäller kemikalieskatten fanns det i utformandet av skatten ett undantag för begagnat som i praktiken inte har fungerat. Delegationen för cirkulär ekonomi har också lyft upp detta.

Jag tycker att det ska bli spännande att se vad som händer gällande det. Jag tror definitivt att man behöver se över detta så att sidan med begagnat faktiskt inte blir förfördelad på det här sättet.

Jag vill också lyfta upp vikten, som jag också tror att Betty Malmberg och jag är överens om, av att faktiskt ha ett giftfritt kretslopp. Det har vi nämnt många, många gånger i utskottet. Vi kan inte ha en cirkulär ekonomi utan att ta hänsyn till de i många fall farliga kemikalier som finns i produkterna, och det tror jag verkligen inte att Betty Malmberg menar. Vi behöver också där hitta rätt styrmedel och rätt incitament för att faktiskt styra rätt så att vi kan köra på för fullt med omställningen till en cirkulär ekonomi.

Herr talman! Ledamöter och åhörare! Jag vill börja med att säga något ovanligt för en miljöpartist: Vi vill öka konsumtionen. Vi vill öka konsumtionen av klimatsmarta produkter, av reparationer och av begagnat. Vi vill öka konsumtionen av olika servicetjänster och av kultur. Men vi vill förstås också minska konsumtionen. Vi vill minska konsumtionen av fossila produkter, och vi vill minska på slit-och-släng-ekonomin, som egentligen inte är en slit-och-släng-ekonomi utan snarare en köp-och-släng-ekonomi. Man hinner ju knappt slita ut prylarna.

Det är viktigt att vi sammantaget behöver hitta framtida lösningar så att vi når en ekonomi som ryms inom planetens gränser. Vi har en planet, men vi konsumerar i dag som om vi hade fyra planeter. Det tycks vara självklart för alla att när man har röda siffror i ett bokslut agerar man snabbt. Men när de står i planetens bokslut är det inte riktigt någon som agerar på samma sätt. Därför är det oerhört glädjande att höra att det finns många partier i riksdagen som kämpar för en cirkulär ekonomi.

Europeiska miljöbyrån har tagit fram en rapportserie som ska väcka tankar i postcoronasamhället. Det är en rapportserie som är baserad på mycket forskning och fakta. De visar tydligt att ekonomisk tillväxt ger välstånd med utbildning, sjukvård och så vidare - sådant vi behöver. Men det leder också till många olika kriser som klimatutsläpp, minskad biologisk mångfald och ökade föroreningar. Det är oerhört viktigt att våga prata om den klassiska bnp-tillväxtens baksidor och att våga tänka nytt.

DN har tagit upp frågan i en artikelserie. De har bland annat gjort en intervju med Kate Raworth, som sägs vara vår tids nya ekonomiska tänkare. Hon pratar om både ekologiska och sociala frågor kopplat till ekonomin. Jag tycker att hon formulerar Agenda 2030 på ett väldigt bra sätt. Hon säger att man har planetens gränser som ett ekologiskt tak som vi inte får överskrida men som vi tyvärr redan i dag har överskridit. Men det finns också ett socialt golv som vi inte får underskrida därför att vi måste komma bort från fattigdom och så vidare. Mellan de två har vi det säkra handlingsutrymmet för mänskligheten.

Om vi lämnar den övergripande visionen, hur ska vi då göra för att komma dit? Jag vill börja med att säga hur vi inte ska göra. Det är självklart viktigt med konsumentinformation på alla sätt och vis, men vi kan inte bara lägga det på konsumenten. Det kommer aldrig att räcka. Vi ska inte hålla på med pekpinnar och moraliserande. Det är lätt att hamna där, men det leder fel. Vi politiker måste fixa strukturen och helt enkelt göra det här möjligt.

Herr talman! Som vi hörde tidigare i dag har regeringen tillsammans med samarbetspartierna tagit fram en strategi för cirkulär ekonomi. Den visar på de långsiktiga spelreglerna och den stadiga grunden. I strategin är visionen "ett samhälle där resurser används effektivt i giftfria cirkulära flöden och ersätter jungfruliga material". Här finns insikten om planetens gränser och att man måste minska konsumtionen.

I handlingsplanen finns olika fokusområden. Hållbar produktdesign är ett viktigt område. Här avgörs så mycket som 80 procent av produktens miljöpåverkan. Det handlar om att produkter ska ha lång livslängd, ska gå att reparera och ska gå att återvinna.

Ett annat fokusområde handlar om hållbar konsumtion. Det handlar om bland annat upphandling men också konsumentinformation och konsumentskydd.

Att det ska vara ett giftfritt kretslopp från början är också viktigt. Och när skadliga ämnen väl har kommit in måste de förstås fasas ut.

Det är även centralt att det finns drivkrafter för företag och olika aktörer att arbeta med innovation och nya framtida lösningar.

Som det ser ut i nuläget är dock den cirkulära ekonomin försvinnande liten jämfört med den linjära ekonomin. Vi behöver verkligen skala upp det här. Om jag ska försöka välja ut de riktigt stora och viktiga åtgärderna, som Miljöpartiet ser det, vill jag lyfta fram det produktpolicyramverk som EU jobbar med just nu. Regeringen och samarbetspartierna är överens om att driva en ambitiös linje i produktpolicyramverket så att man får med många produktkategorier och på ett ambitiöst vis.

Marlene Burwick tog upp att man också ska ha med det i hela kedjan, från forskning till innovation, klimatkliv och industrikliv och bidrag men också över till kommersialisering med gröna krediter, som regeringen har inrättat och som kan gå till cirkulära projekt. Här behöver vi jobba ännu mer med marknadsintroduktionen. Då är upphandling väldigt viktigt, vilket också har lyfts upp tidigare. Vi har gett Upphandlingsmyndigheten ett uppdrag här. Vi behöver helt enkelt jobba vidare inom det här. Det upphandlas för 800 miljarder varje år, enligt den senaste siffran jag hörde.

En åtgärd som jag också tror är viktig är standardisering. Det kan låta lite tråkigt. Men det handlar om att hitta definitioner och ett gemensamt språk, till exempel apropå det här med plast. Vi har en vansinnig mängd plast. Vissa forskare säger att vi kanske kan nöja oss med 10-15 sorters plats. Om vi kan hitta en standardisering för plast för de belastande strömmarna vore det fantastiskt bra. Vi har gett Sveriges standardiseringsförbund ett uppdrag i riktlinjebrevet om att titta på det.

Samverkan med näringslivet är också avgörande och helt centralt. Näringslivet måste kunna jobba med sina affärsmodeller, med innovationer och ta nya lösningar vidare.

Ibland är det lätt att prata om näringslivet och glömma den offentliga sektorn. Men kommunerna är verkligen också viktiga aktörer i detta. Där tror jag mycket på det goda exemplets makt. En kommun provar något, och sedan sprider det sig vidare.

Jag vill också lyfta upp något som har tagits upp tidigare i dag: end of waste-kriterier, alltså när avfall slutar att vara avfall och övergår till att vara en resurs. Det är en viktig åtgärd som Naturvårdsverket nu tittar på. Här är det giftfria centralt. Det ska vara giftfritt från början.

Cirkulär ekonomi är en planetfråga. Men det är också en plånboksfråga. Ett exempel som ofta används är kaffebryggaren. Man köper en kaffebryggare och brygger sina 10 eller 30 koppar kaffe, och sedan går den sönder. Den var kanske billig i inköp, men i kostnad per användning blir en kopp kaffe ganska dyr. Om man tittar på just kostnad per användning ser man att det verkligen blir en plånboksfråga.

Kommunerna köper också in produkter. Min hemkommun började till exempel köpa in begagnade kontorsmöbler och sparade enormt mycket pengar samt bidrog till stor klimat- och miljönytta.

Det handlar även mycket om ny teknik, från högspecialiserad teknik till hantverkskunnande. Det är ett teknikskifte men lika mycket ett kompetensskifte, och väldigt många arbetstillfällen skapas. Det måste vi fokusera på. Det är oerhört viktigt.

Jag vill summera det hela med att vi måste släppa skygglapparna kring tillväxtbegreppet och ta in de ekologiska och sociala aspekterna. Vi kan inte ha en linjär ekonomi och sedan ett litet cirkulärt lager ovanpå, som grädde på moset. Vi behöver ställa om på riktigt. Då behöver vi sammanlagt minska konsumtionen genom att öka den miljöbra konsumtionen, öka tjänsterna och minska på slit och släng, så att vi genom framtidens lösningar hittar till en ekonomi inom planetens gränser.

Med det yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet.

Herr talman! Amanda Palmstierna talade i sitt anförande om att vi måste komma bort från pekpinnar och moraliserande. Det är något som jag verkligen välkomnar, och jag hoppas att Amanda Palmstierna har med sig hela Miljöpartiet på detta. Vi har ju noterat att så har det inte alltid varit.

Jag noterade även att Amanda Palmstierna tog upp teknikoptimism mot slutet av sitt anförande. Det faller mig verkligen i smaken. Vi måste tro på framtiden och tro på tekniken. Vi kan inte klä oss i säck och aska och gå bakåt. Då kommer vi verkligen inte dit vi vill.

Något som verkligen är cirkulärt, herr talman, är skogsbruk. Skogen är en fantastisk råvara som vi kan använda inte minst till substitution, alltså till att byta ut CO2-intensiva material som stål och betong.

Jag har tidigare noterat att Miljöpartiet glädjande nog är för mer träbyggnation. Det är jättebra - mer av det! Samtidigt vill man skydda otroligt mycket mer skog i Sverige. Man vill dessutom på andra sätt sätta käppar i hjulet för våra skogsägare.

Därmed sliter vi med den cirkulära ekonomin igen. Vi har ett hållbart skogsbruk i dag, och vi måste använda oss av skogen. Ändock talar Miljöpartiet emot sig självt i den frågan. Hur ska vi klara att få till en cirkulär ekonomi och mer träbyggnation när vi enligt Amanda Palmstiernas språkrör ska skydda så mycket mer skog?

Herr talman! Tack, Kjell-Arne Ottosson, för reflektionen och för frågan!

Jag vill börja med det här att vi måste komma bort från moraliserande och pekpinnar. Ja, definitivt. Ibland är det också medierna som plockar upp förslag och kanske vinklar dem till något som inte är det som ursprungligen har kommit från Miljöpartiet. Jag skulle säga att det är väldigt viktigt för Miljöpartiet att jobba med strukturerna och liksom hitta förutsättningarna för att inte hålla på med pekpinnar.

När det gäller teknikoptimismen är det mycket glädjande att vi delar den. Sedan vill Miljöpartiet lyfta fram att det behövs teknikoptimism men också minskad konsumtion, sammantaget. Vi kan liksom inte köra kurvorna rätt upp i taket.

När det gäller skogsbruket skulle jag vilja problematisera lite grann. I dag finns det mycket skogsbruk som görs hållbart, men det finns också exempel på att det inte riktigt fungerar - stora kalhyggen och så vidare. Det finns liksom ett spektrum.

Det stämmer absolut att vi vill öka träbyggnationen. Det är väldigt viktigt. Samtidigt ser vi att det i nuläget finns fall där stammar går till förbränning, och det är ju inte rimligt. Man får liksom ha kategorier så att stammarna används till träbyggnation och det är restmaterial som går till förbränning.

Sedan måste vi komma ihåg att vi har flera kriser på gång samtidigt. Vi måste tänka på klimatkrisen och den biologiska mångfaldskrisen samtidigt. Vi kan inte välja bara den ena.

Skogen är också en viktig kolsänka, så det handlar om balansen där. Vi tycker att det är viktigt att skydda den biologiska mångfalden och samtidigt lösa klimatkrisen och att minskad konsumtion finns med i allt detta.

Herr talman! Tack, Amanda Palmstierna, för svaret!

Det genomsnittliga hygget i Sverige är mindre än Kungsträdgården. Ändå får vi ofta höra i debatten att våra hyggen är gigantiska.

Dessutom måste man som skogsägare lämna hänsynsytor och så vidare beroende på hur skogen ser ut, så ett kalhygge i dag är inte ett kalhygge. Det är inte kalt.

Jag noterar att Amanda Palmstierna har läst Dagens Nyheter. Jag vill minnas att hon tog upp det här med förbränning även i sitt anförande.

Det har ju kommit väldigt mycket kritik mot det som stod i DN, bland annat att det stod att vi dessutom importerar skog att förbränna. Det är faktiskt så att det är restprodukterna som går till förbränning. Vi använder stockarna till att göra trävaror, och sedan använder vi mindre stockar till att göra till exempel pappersmassa. Det är restprodukterna som går till förbränning, så där var det faktiskt så att medier gick ut med felaktigheter.

Amanda Palmstierna tog upp det här med moraliserande och pekpinnar i sitt svar här. Det jag tog upp i mitt anförande var även det här med skammen. Vi måste komma bort från skammen, även den som riktas mot markägare i dag.

I vår svenska skog i dag har vi inte det stora utdöende som man vill låta påskina att vi har. Det är inte där artdöden är. Vi har till exempel otroligt mycket mer fågel i dag än vi hade för bara något år sedan, så där är man lite grann ute och slirar.

Självklart måste vi finna någon sorts balans, men det är ändå så att om vi ska klara det här är skogen vår stora konkurrensfördel. Man vill till exempel skydda 525 000 hektar fjällnära skog och fördubbla det som redan är skyddat. Hur ska vi klara omställningen om vi inte kan använda oss av skogen?

Herr talman! Tack, Kjell-Arne Ottosson, för frågorna!

Genomsnittet för kalhyggen är ju en sak. Det betyder att en del är mindre och en del är större. Sedan finns det exempel på att man tyvärr har hamnat ganska snett. Det finns exempel på körskador och så vidare. Jag menar helt enkelt att det finns ett brett spektrum vad gäller brukande, från väldigt hållbart till sådant som inte är särskilt hållbart.

Exempel på hållbart brukande är att blanda in lövträd i skogen, att ha hänsynsytor, att verkligen ta hänsyn vid vattendrag och så vidare. Det finns många sådana saker man kan göra och fortfarande ha ekonomisk tillväxt. Men det finns också exempel på att man inte har tagit tillräcklig hänsyn.

Ska vi se till Sverige i sin helhet behöver vi ha ett skydd som uppfyller olika internationella målsättningar. Här har Sverige mer att göra, helt enkelt, och vi behöver ta ett tydligt ansvar.

Jag tänker att det är väldigt viktigt att se hela den här bredden. Miljöpartiet tycker att vi behöver skydda mer skog. Vi behöver vara ett föregångsland och verkligen värna biologisk mångfald.

Att det inte skulle vara någon artdöd i Sverige, det skriver jag inte under på. Vi har en röd lista. Vi ser att det försvinner arter hela tiden. Det här beror på många olika saker. Det beror på skogsbruk. Det beror på klimatförändringar men också på bekämpningsmedel och så vidare.

Det behövs definitivt insatser även i Sverige för den biologiska mångfalden. Här har vi också en historisk skuld, då vi ser att den biologiska mångfalden minskar. Därför tycker Miljöpartiet att det är väldigt viktigt att ha ett hållbart brukande och ett högt ställt skydd i skogen.

Herr talman! Jag vill tacka Amanda Palmstierna för anförandet. Det var väldigt intressant att lyssna på.

Det är roligt när man får höra om de bredare perspektiven. Det som även Amanda Palmstierna lyfte fram var att det faktiskt är många partier som kämpar åt samma håll. Det är viktigt att vi ser varandra och även lyssnar på varandra, för vi kan alla ha något att lära.

Vi i Moderaterna sympatiserar med frågor om standardisering, som är oerhört viktigt, teknikoptimism och samverkan med näringsliv - och med allmänhet och civilsamhälle, vilket jag ser som självklart.

Det vi saknar här är end of waste-kriterierna, alltså när avfall slutar vara avfall. Vi tar upp dem för att vi vill ha en sekundär råvara. Vi ska inte tära på jordens resurser, men om vi kan få det här avfallet att få den rätta benämningen kan näringsliv eller företag börja producera i steg två. Det skulle gynna hela situationen. Vi önskar att Naturvårdsverket får fler uppdrag på det området, för det finns många fler produktslag som man skulle behöva göra detta med men som i dag inte tas upp.

Det var lite inspirerande att höra Marlene Burwick antyda en viss förskjutning när det gäller kemikalieskatten på begagnade elektroniska produkter. Jag är lite nyfiken på hur Amanda Palmstierna och Miljöpartiet ställer sig till något sådant.

Herr talman! Tack, Betty Malmberg, för de inledande reflektionerna! Nu när vi står inför en så här stor klimat- och miljökris är det väldigt värdefullt att hela tiden kunna hitta konstruktiva vägar framåt och försöka hitta så många gemensamma nämnare som möjligt.

När det gäller end of waste-kriterierna har Naturvårdsverket, som vi har hört tidigare, i uppdrag att titta på detta. EU jobbar på EU-nivå, och Naturvårdsverket tittar på den nationella nivån. Vi får noga följa det uppdraget och vad det resulterar i. Detta är ett första steg, och så får vi jobba vidare. Något som är oerhört viktigt är att det blir giftfritt - giftfriheten är en förutsättning. Jag tror att många partier här är överens om att vi inte kan tulla på det.

Vad gäller kemikalieskatten på elektronik och begagnat är det som Marlene Burwick sa: När lagstiftningen infördes var avsikten egentligen inte att begagnat skulle beskattas. I den praktiska hanteringen av undantaget har det visat sig att detta inte fungerar. Nu har det tagits upp i delegationens rapport, som är överlämnad till miljöminister Per Bolund. Denna rapport kommer att beredas, och vi kommer att titta på alla förslag som finns i den. Detta finns med där och är något att titta på framöver.

Herr talman! Tack, Amanda Palmstierna, för svaret! Jag nämnde också den rapport som Delegationen för cirkulär ekonomi har lyft upp. Men som jag förstått det lämnade de den rapporten för ett år sedan och uppmärksammade regeringen på att det inte var en funktionell kemikalieskatt som ålades produktionen, där man jobbar för återbruk och återanvändning av olika former av elektroniska produkter.

Varför framhärdar jag i detta? Jag tycker att det blir helt idiotiskt, för logiken hänger inte ihop när vi straffar ut dem som vill göra rätt. Vi brukar säga tvärtom: Det ska vara lätt att göra rätt. Men här straffar vi ut dem - eller inte vi, utan det är regeringen som gör det ihop med sina samarbetspartier.

Bara så att gemene man vet: En datorskärm som kan återanvändas sparar i genomsnitt 520 kilo koldioxid. Det gör skillnad för klimatet. Vi hade en myndighet som ville köpa 1 000 bildskärmar. Allt detta adderar ihop. Men då gäller det också att regeringen lyssnar av vad företagen anför för kritik och, där den kan, skruvar till så att det blir rätt någon gång.

Men vi hoppas; det är ju i alla fall lite positiva tongångar som avslutar denna debatt om cirkulär ekonomi. Jag är optimist. Jag kommer att följa upp det här och hoppas att vi kommer att få se detta realiseras.

Herr talman! Tack, Betty Malmberg, för följdfrågan! Delegationen lämnade en rapport i våras, ganska nyligen. Kemikalieskatten har ju varit upp tidigare också - det stämmer. Alla de förslag som kommer från delegationen vill man titta på sammantaget, helt enkelt. När det gäller kemikalieskatten över huvud taget är det ändå rimligt att titta på begagnatfrågan. Detta är något vi får bereda, undersöka och återkomma till i bred, konstruktiv anda.

Jag kan också nämna att jag själv bytte ut min riksdagsdator i morse, precis före utskottet. Jag försäkrade mig då om att man här i riksdagen faktiskt återbrukar datorer. Ledamöternas gamla datorer går alltså inte till spillo, utan de går vidare och återanvänds. Det är ju oerhört glädjande. Vi får återkomma till frågan.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 2 juni.)