Allmänna helgdagar

Herr ålderspresident! Konstitutionsutskottets betänkande 19 är en utskottsmotion. En motion har väckts av ledamöter här i kammaren. Den behandlar allmänna helgdagar, medaljceremonier, offentliga utmärkelser och så vidare.

Den behandlar också det som jag tänker ägna mitt anförande åt, nämligen den moderata motion som handlar om att göra veterandagen till allmän flaggdag.

Vad är en flaggdag? Den svenska flaggan utgör en samlande symbol för oss i detta land. Den är en symbol för det som vi står för i vårt samhälle – för frihet, demokrati, mänskliga rättigheter, yttrandefrihet och tryckfrihet. Dessa är värderingar som inte alla runt om i världen får glädje av men som vi står för och vars spridning i världen vi gärna, på olika sätt, deltar i.

Med flaggan kan vi förmedla stolthet, glädje och sorg. Detta gör vi genom de 17 allmänna flaggdagar som vi har i Sverige i dag. Med flaggdagarna firar vi vår nationaldag, vårt kungahus bemärkelsedagar, kristna högtider, Nobeldagen, midsommar och nyår.

Därutöver firar vi FN-dagen den 24 oktober. Därför faller det sig naturligt, viktigt och grundläggande att också fira den 29 maj. Denna dag är utsedd till att hedra de kvinnor och män som under FN-flagg har deltagit i internationella insatser runt om i världen. Detta är också det förslag som vi kommer att diskutera här i dag.

Herr ålderspresident! Sverige har deltagit i internationella insatser ända sedan 1948. I samband med Suezkrisen 1956 ställde vi för första gången upp med en beväpnad styrka, den så kallade Suezbataljonen.

Sedan dess har vi deltagit i ungefär 120 insatser i 60 länder. Exempelvis har vi deltagit i Kongo, Sinai, Gaza, Cypern, Libanon, Bosnien, Afghanistan och Liberia. Summan av de kvinnor och män som har deltagit i dessa insatser är ungefär 85 000, och man räknar med fler.

Medan vi i dag debatterar detta förslag pågår insatser i Irak, Kosovo, Somalia, Afghanistan, Mali och Sydsudan, för att nämna några. Bara under den tid som jag har suttit här i riksdagen och beslutat om olika insatser, sedan 2006, har ungefär 12 500 kvinnor och män skickats iväg. De har skickats iväg av oss här i kammaren, som har ansvaret att ta det yttersta beslutet.

Varje gång fingret vilar över knappen som skickar iväg dessa kvinnor och män skickar vi också med en tyst önskan om att de ska komma hem hela till själ och kropp och om att insatsen ska lyckas i sitt yttersta syfte.

Herr ålderspresident! En veteran kommer hem från insatser med ovärderliga kompetenser. Man kommer hem med kompetenser som ledarskap, samarbetsförmåga, uthållighet, mod och kamratskap.

Några kommer också hem med skador, både fysiska och själsliga. För detta har vi ett särskilt ansvar, både vi här i kammaren, som tar det yttersta beslutet, och Försvarsmakten, som står för utformandet av insatserna.

Herr ålderspresident! Många år gick det till så att man när man kom hem från sina insatser möttes av ett tack och en medalj. Man lämnade in sin säck, och därmed upphörde officiellt kontakterna med uppdragsgivarna.

Erfarenheterna, både fysiska och psykiska, kunde innebära att man inte hade möjlighet att gå tillbaka till sitt jobb och att man fick problem med Försäkringskassan. Den sårade själen kanske inte kunde komma tillbaka till gängse banor efter att ha upplevt saker som vi, i vårt trygga land, sällan eller aldrig kommer i kontakt med. Det kan handla om svält, död och grymhet men självklart också om stort mod och mänskliga insatser.

Inte förrän under alliansregeringen, under ledning av förre försvarsministern Sten Tolgfors, togs initiativ till en samlad veteranpolitik.

Ledamoten Allan Widman, som sitter med oss här i dag, ledde både en och två utredningar om hur man skulle ta detta ansvar, både från Försvarsmaktens sida och samlat runt de frivillig- och anhörigorganisationer som omger veteranerna.

Det är ju inte bara veteranen som åker iväg och kommer hem igen. I detta är också vänner, arbetsgivare och framför allt familj inblandade både under och efter insatsen.

Herr ålderspresident! Sedan 2011, tidigare officiellt, firas veterandagen inofficiellt den 29 maj här i Stockholm med en stor ceremoni ute vid Sjöhistoriska museet vid veteranmonumentet Restare. Men den firas även på andra platser runt om i Sverige. Dessa platser blir allt fler, då fler uppmärksammar, inser och omfattas av veteranernas insatser och på olika sätt vill hedra och uppmärksamma dem.

Det veterannätverk som finns här i Sverige består förstås inte bara av Försvarsmakten och Försvarsmaktens veteranenhet utan också av Svenska fredsförbundet, Fredsbaskrarna, Invidzonen, Sveriges Militära Kamratföreningars Riksförbund och Svenska soldathemsförbundet. Men det består även av ett par lite nyare företeelser, om man nu får kalla dem så. Det är två mycket viktiga verksamheter som jag också vill nämna.

En av dem är Veteranstöd Rapid Reaction, som genom crowdfunding på nätet hjälper veteraner som har hamnat i ekonomisk nöd av olika skäl. De upplevelser som man har haft i insatserna kanske inte riktigt drabbar en på en gång. Det kan inträffa något annat i livet som gör att man helt enkelt inte klarar av sin vardag och behöver hjälp på olika sätt. Det kan också vara ekonomisk hjälp. Här gör man en stor insats.

Sedan 2013 går genom vårt land en veteranmarsch där alla som vill kan delta. Man går olika sträckor, normalt sett ungefär 30 mil. Marschen pågår under lite mer än en vecka. Man kan gå olika delsträckor. Intäkterna går direkt till Gula Bandet, det vill säga som stöd till olika aktiviteter inom Fredsbaskrarna.

I dessa veteranmarscher har jag deltagit, herr ålderspresident, ett antal gånger. Jag har gått sida vid sida med veteraner från olika insatser och hört deras mycket viktiga berättelser. Jag har där i leden inte bara träffat militära veteraner, utan jag har också träffat veteraner som deltagit från polisen och från MSB. De har deltagit i insatser vid översvämningar i Pakistan, vid jordbävningar i Haiti eller vid ebolautbrott i Sierra Leone. Det är fantastiska, hjältemodiga människor som med livet som yttersta insats ger sig iväg i Sveriges namn med den svenska flaggan på sin axel och utför många gånger väldigt farliga uppdrag. De flesta kommer hem med fantastiska kompetenser, några kommer hem sårade och några kommer inte hem alls.

Jag vill fästa kammarens uppmärksamhet på den kapsel som jag har med mig här i kammaren och som bärs med längs vägen av veteraner i veteranmarschen. Den innehåller namnen på dem som inte kom hem, bland annat en medlem av min egen familj. Till den kommer att läggas ytterligare ett namn. I går fick vi ett tråkigt besked, att Zaida Catalán har omkommit i sitt uppdrag för fred och frihet i Kongo. Hennes namn kommer också att bäras med under veteranmarschens många mil.

Herr ålderspresident! Jag har egentligen väldigt lite förståelse för att vi som sitter här inne inte skulle kunna möjliggöra för hela svenska folket att hedra alla dessa kvinnor och män när veterandagen firas på olika platser i Sverige. Det kan vi göra genom en allmän flaggdag, även om man inte råkar befinna sig vid ett veteranmoment när det anordnas sådana ceremonier. Om denna möjlighet fanns skulle det öka kunskapen om veteranernas viktiga insatser hos befolkningen i stort. Det skulle utgöra ett erkännande för veteranerna och deras insatser och visa dem den uppskattning och heder som de är värda.

Jag yrkar därför med emfas bifall till reservation 1 i betänkandet om att inrätta veterandagen den 29 maj som allmän flaggdag.

Veteraner! Skuldra vid skuldra, evig vänskap.

(Applåder)

Herr ålderspresident! I dag ska jag för ovanlighetens skull inte försöka mig på att skämta i mitt anförande, för trots den skenbart angenäma rubriken Allmänna helgdagar finns det över huvud taget inget roligt i det ämne som jag har tänkt uppehålla mig vid, tvärtom bara ofattbara tragedier.

Herr ålderspresident! Om jag säger Förintelsen och 6 miljoner judar tror jag att varenda femteklassare vet och förstår vad jag pratar om. Jag är dock inte fullt lika säker på att så är fallet om jag säger Gulag och uppemot dubbelt så många sovjetiska invånare. Skulle jag vidare dubbla eller kanske till och med tredubbla även detta antal offer och säga Stora språnget och 30–40 miljoner kineser tror jag tyvärr att jag kan ha tappat mer än en majoritet av den vuxna befolkningen.

Hur har det kunnat bli så här, herr ålderspresident? Alla dessa olycksaliga själar har ju skoningslöst mördats av olika socialistiska regimer med olika inriktningar och ideologier. Det beror förstås dels på vilken information våra skolor och myndigheter får i uppdrag att gå ut med, dels på vilken social, kulturell och historisk kontext man befinner sig i.

Åker vi bara över Östersjön till våra baltiska grannländer vågar jag nästan lova att minnet av det sovjetiska arvet lever minst lika starkt som minnet av det nazistiska. Drar vi vidare ned till Sydostasien känner gemene man på sin höjd till att det en gång för länge sedan fanns en ond liten man i Europa som hette Adolf Hitler. Därutöver har man haft mer än sin beskärda del av egna små onda män att förhålla sig till på hemmaplan. Förutom Mao Zedong, som är det värsta exemplet, kan jag till exempel nämna Pol Pot och röda khmererna i Kambodja.

Jag har själv besökt ett av Pol Pots killing fields strax utanför Phnom Penh, herr ålderspresident. På dessa dödsfält slog röda khmererna handgripligen ihjäl ungefär en halv miljon människor om året så sent som i slutet på 70-talet. Man tog små barn i fötterna och drämde deras skallar mot närmsta träd. De lite större och vuxna slog man ihjäl med hackor och yxor eller skar halsen av med vass fjällblast från palmträdens stammar. Man använde helt enkelt de redskap som den socialistiska och kommunistiska samhällsordningen gav.

Herr ålderspresident! Det är lite med kommunismen som med islamismen. Var än någon av dessa avskyvärda ideologier lyckas få grepp om en samhällsbildning synes utvecklingen avstanna eller ta några rejäla kliv bakåt.

Titta bara på samhällsbildningar som Kuba, Vitryssland och Nordkorea! Jag tror inte att någon skulle beskriva dem som särskilt framstående eller välutvecklade samhällen. Eller för att tala om islamismen: Varför inte bara se vad som har hänt Iran, Afghanistan och Syrien? Önskas en riktigt förödande kombination av båda dessa företeelser torde Somalia tjäna som ett avskräckande exempel.

Även om jag befarar att vi kanske en dag får stå här och debattera huruvida vi ska införa en minnesdag till islamismens offer handlar mitt anförande i dag alltså om kommunismens oräkneliga brott mot mänskligheten. Som framgår av betänkandet sätter övriga partier i utskottet sin tilltro till att regeringen och dess myndigheter, såsom Forum för levande historia, ska uppmärksamma dessa frågor på ett adekvat sätt. Det är i alla fall så de väljer att motivera sitt avslagsyrkande på vår reservation. Jag är emellertid inte tillnärmelsevis lika optimistisk om detta.

När det kommer till nazismens förbrytelser gör man onekligen ett förtjänstfullt arbete. Men medan ingen anständig människa skulle kalla sig för nazist har vi på den här sidan millennieskiftet haft människor i denna kammare som öppet har deklarerat sig vara kommunister. En av dem var som bekant partiledare för det parti som vår socialistiska regering brukar förlita sig på för att få igenom sin politik.

Att på allvar tro att en sådan konstellation skulle göra mer än en på sin höjd halvhjärtad insats ter sig nästan lika befängt som att låta Saudiarabien utforma FN:s politik för mänskliga rättigheter eller att tillsätta en julmustexpert som samordnare mot våldsbejakande extremism. Det finns väl ingen människa som skulle kunna komma på så absurda idéer. Eller?

Det torde förmodligen bli upp till den icke-socialistiska majoriteten i denna kammare att sätta ned foten och säkerställa att de många tiotals miljoner människor som bragts om livet i kommunismens namn ges åtminstone samma uppmärksamhet som Förintelsens offer. Ett litet steg i denna riktning skulle alltså vara att besluta om en minnesdag för reflektion och sörjande. Men till och med det verkar vara för mycket begärt. Det är ynkligt.

Herr ålderspresident! Som jag inledde med att anföra känner jag mig alltså lite kluven till att en sådan här allvarlig fråga över huvud taget bereds inom ramen för ett betänkande med titeln Allmänna helgdagar då det tenderar att skapa lite mer positiva associationer. Men låt gå för det. Även påsken har ju en mörk och grym historia.

För att lite grann knyta an till det som jag har talat om tidigare har Sverigedemokraterna också lagt fram ett förslag om att avskaffa den dag som snarare hyllar kommunism och socialism, det vill säga första maj. Vi vill avskaffa den som helgdag och ersätta den med nästan i princip vilken annan dag som helst. Det får förstås gärna vara något med anknytning till stolta svenska traditioner. Till exempel finns förslag på den 2 december för att högtidlighålla införandet av världens första och ännu gällande tryckfrihetsförordning. Det skulle vi inte vara främmande för att stödja. Vi ser fram emot fortsatta diskussioner för att söka samförstånd i denna fråga.

Herr ålderspresident! Efter att ha hållit detta anförande i moll ska jag försöka att slå an ett durackord. Det har kommit till vår kännedom att Centerpartiet och eventuellt även regeringen har tagit sitt förnuft till fånga avseende veterandagen som allmän flaggdag, åtminstone om man får tro de uppgifter som cirkulerar i medierna. Det ser nu ut som att vi får majoritet i kammaren för att hedra våra veteraner på ett tillbörligt och lämpligt sätt, nämligen med ett hissande av den svenska flaggan.

Sverigedemokraterna är det Sverigevänliga partiet i Sveriges riksdag. Vi vill även att våra svenska helgdagar ska grundlagsfästas. I övrigt föreslår vi att användandet av nationella symboler, såsom flaggan och riksvapnet, bör användas mer i officiella sammanhang samt att Du gamla, du fria ska få officiell och lagfäst status som Sveriges nationalsång.

Men av beredningstekniska skäl och för tids vinnande vid voteringen yrkar vi här och nu bifall endast till reservationerna 3 och 4.

Herr ålderspresident! Det veteranpolitiska engagemanget sträcker sig faktiskt ännu lite längre tillbaka i tiden än vad min kollega Annicka Engblom nyss var inne på i talarstolen. Den första veteranutredningen tillsattes av Mikael Odenberg, och det är i dag ganska jämnt tio år sedan.

Många av mina socialdemokratiska kollegor i riksdagen bär ofta veterannålen, och jag har sett flera socialdemokrater framträda på veterandagen den 29 maj. Förra året var det ingen mindre än statsminister Stefan Löfven själv som höll ett mycket bra tal. Men när det kommer till de politiska besluten i kammaren och regeringen är förvånande nog engagemanget inte lika stort från den nu sittande regeringen.

Således sa man nej till den veteranlagstiftning som trädde i kraft den 1 januari 2011. Man sa nej till inrättande av medaljer för skadade veteraner och för veteraner som hade gjort utomordentliga insatser utomlands. Man sa nej till anhörigstöd, man sa nej till en veteranenhet i högkvarteret, man sa nej till veteranmonument och man sa till och med nej till den nationella veterandagen.

Den andra veteranutredningen, som presenterades för några år sedan, har den nu sittande regeringen, helt i enlighet med tidigare agerande, valt att inte lägga fram några som helst förslag från. Riksdagen har tillkännagivit för regeringen att veteranutredning nummer två och dess förslag ska föras fram till riksdagen, men ännu har detta inte givit någon effekt.

Den andra veteranutredningen föreslog i sitt senaste betänkande att just den 29 maj skulle bli en flaggdag för Sveriges veteraner. Detta har sedan motionerats om av Annicka Engblom, Andreas Norlén med flera, och engagemanget har varit brett.

Nu står vi här i kammaren med ett förslag om en flaggdag. Det är något som enligt min mening inte har någon som helst budgetpåverkan och inte innebär några ökade utgifter för svenska staten, men ändå väljer Socialdemokraterna och förmodligen Miljöpartiet att säga nej till detta förslag. Det gör mig mycket förundrad, herr ålderspresident.

Jag avslutar med att säga att jag hoppas att regeringen följer de tillkännagivanden som riksdagen har gjort när det gäller veteranpolitiken i sin helhet.

Och precis som Annicka Engblom framhöll: Zaida Catalán och det fruktansvärda som hände henne bör föranleda regeringen att lägga fram förslag om att också de civila veteranerna ska få samma hjälp och stöd som de militära veteranerna får i dag. Det har regeringen inte heller gjort.

Herr ålderspresident! Våra sjuksköterskor, våra biståndsarbetare och våra räddningsarbetare som befinner sig på internationella uppdrag är lika utsatta och sårbara som våra militära veteraner, och de förtjänar samma hjälp och samma stöd.

Herr ålderspresident! Jag yrkar bifall till reservation 1.

(Applåder)

Herr ålderspresident! Jag börjar med att yrka bifall till reservation 1.

Vi kristdemokrater betonar i vår politik att samhällen bygger på gemensamma värderingar, till exempel alla människors lika rätt och värde. Det är värderingar som måste upprätthållas och motiveras.

Att förstärka veterandagen genom att göra den till en allmän flaggdag menar vi är klokt och önskvärt. Det stärker minnet av dem som stupat och omkommit, och det påminner oss om att alla de som gör och har gjort insatser för Sverige är människor med familjer och anhöriga. Det är familjer som ibland måste oroa sig för sina familjemedlemmars säkerhet och trygghet, och det är familjer som ibland till och med förlorar en familjemedlem.

I solidaritet med dem och för att hedra de personer som gör och har gjort insatser för Sverige vore en flaggdag ett steg i rätt riktning. Genom en flaggdag förstärker vi det mänskliga i en tid när dataspel och actionfilmer snarare ”he-manifierar” bland annat militära insatser. En flaggdag skulle vara en påminnelse om varför veteranerna är värda att hedras.

(Applåder)

Herr ålderspresident! Fram till i går eftermiddag var utskottets majoritet överens om att föreslå att riksdagen ska avslå samtliga motioner som behandlas i betänkande KU19 Allmänna helgdagar.

Motionsyrkandena rör frågor om veterandagen som allmän flaggdag, en riksflagga, flaggningstider, EU-flaggan, nationella symboler, allmänna helgdagar, en minnesdag tillägnad kommunismens offer, ett civilkuragepris och kebabpizzans dag.

Utskottet avstyrkte enligt praxis och efter förenklad beredning ett antal motionsyrkanden som rör samma, eller i huvudsak samma, frågor som utskottet behandlat tidigare under valperioden. I betänkandet fanns fyra reservationer från Moderaterna, Sverigedemokraterna, Liberalerna och Kristdemokraterna. Det fanns också två särskilda yttranden från Sverigedemokraterna och Liberalerna.

Herr ålderspresident! Jag och allmänheten kunde sent i går eftermiddag via nyhetssajter läsa oss till att Centerpartiet hade ändrat sig i frågan rörande veterandagen, i alla fall enligt Annie Lööfs pressekreterare, och att Centerpartiet nu skulle rösta för att veterandagen den 29 maj blir officiell flaggdag.

Strax före kl. 19 i går kväll kom ett mejl som bekräftade detta. Nu i dag klockan halv tolv fick jag ett meddelande där det förtydligades att man avser att utreda möjligheten att göra veterandagen till allmän flaggdag. Det är svårt att hänga med i svängarna.

Det är problematiskt att det som nu händer förändrar utskottets hela praxis för den förenklade motionshanteringen. Nu är det mycket ovisst hur framtida praxis i liknande frågor ska hanteras i utskottet.

Det är på alla sätt och vis viktiga insatser från veteranerna. Det är inte tal om något annat. De har gjort och gör stora insatser för landet, inte minst i de fredsbevarande insatserna. Vi i S-gruppen har under denna mandatperiod lagt stor vikt vid att vi som utskott har kunnat resonera öppet kring frågor i utskottet och enas vid förhandlingsbordet. Något annat är inte värdigt ett utskott som lägger stor vikt vid att gemensamt och demokratiskt fatta förankrade beslut.

Vi vill ha därför ha en återremiss till KU så att veterandagen kan diskuteras öppet i utskottet och beredas på sedvanligt sätt, vilket inte har gjorts nu. En återremiss ger oss också möjlighet att finna en gemensam hållning efter en saklig beredning. Det tycker jag att frågan är värd.

Med detta sagt, herr ålderspresident, yrkar S-gruppen på återförvisning av betänkandet till KU.

(Applåder)

Herr ålderspresident! Veronica Lindholm framhåller att betänkandet inte har beretts på sedvanligt sätt. Det har det gjorts. Det har beretts på sedvanligt sätt och enligt konstens alla regler.

Att Centerpartiet har funderat ett extra varv i denna fråga hedrar dem. De står bakom veteranpolitiken, som vi genomförde från 2009, de har stått bakom den politik som har lagts fram i veteranutredningarna och nu står de också bakom förslaget att göra veterandagen till allmän flaggdag.

Jag uppfattar Veronica Lindholm så att det är proceduren som stör Socialdemokraterna snarare än frågan i sig. Vad innebär en återremiss? Ska jag tolka Veronica Lindholms propå om återremiss som att man vill göra det och hamna i något annat? Eller ska jag tolka det som, vilket jag hoppas och tror, eller åtminstone hoppas, att det innebär att även Socialdemokraterna gör en positionsförflyttning i frågan och kommer att ställa sig bakom förslaget och att de i så fall kommer över på denna sida om utvecklingen av försvarspolitiken för första gången?

Herr ålderspresident! Tack för frågan!

Hade utskottet diskuterat veterandagen som allmän flaggdag betydligt bredare och djupare hade Socialdemokraterna kanske kunnat ge sitt stöd vid sittande bord. Det gjordes inte. Vi delade ganska fort upp oss i ja eller nej till veterandagen, och sedan lämnade vi punkten.

Herr ålderspresident! Jag står och väntar på en fortsättning.

Jag vet inte riktigt vad Veronica Lindholm menar. Är det att det skulle ligga på förslagsställarna att ta upp diskussionen? Vi har ju haft med förslaget i betänkandeproceduren hela vägen. Vi har haft en, två, tre, fyra processer och hanteranden i utskottet. Det har varit ett, två, tre, fyra långa sammanträden, som vi ofta har i konstitutionsutskottet, för att ställa frågor och fundera över detta, som de övriga partierna har gjort. Men det räcker tydligen inte.

Jag tror att det i grunden handlar om att man har insett vidden av denna fråga och fått lite kalla fötter. Det finns all möjlighet att, i stället för att skicka tillbaka detta till utskottet, göra det enda rätta, nämligen ställa sig bakom motionen, liksom Centern, Liberalerna, Kristdemokraterna, Moderaterna och Sverigedemokraterna, klockan fyra i eftermiddag när vi trycker på knapparna.

Vi har diskuterat detta. Uppenbarligen börjar Socialdemokraterna få kalla fötter. Välkomna att trycka på nej-knappen i eftermiddag klockan fyra! Det är det enda rätta.

Herr ålderspresident! Jag hör vad Annicka säger. Som sagt hade vi kunnat diskutera frågan djupare. Om vi får en återremiss och en majoritet för frågan i utskottet ska inte Socialdemokraterna bromsa frågan, men vi behöver diskutera den ordentligt. Det är kanske glädjande för Annicka.

(ANNICKA ENGBLOM (M): För veteranerna.)

Herr ålderspresident! Debatten i konstitutionsutskottet i vårt ärende om allmänna helgdagar har främst handlat om de motioner där det yrkas på ett tillkännagivande från riksdagen till regeringen om att utreda möjligheten att göra veterandagen till allmän flaggdag.

Jag har i debatten lyft fram betydelsen av högtidlighållande av veterandagen, som sedan 2008 anordnas av Försvarsmakten den 29 maj varje år. Vårt land ska givetvis på olika sätt hedra personal som har deltagit och som deltar i nationella och internationella militära operationer och högtidlighålla minnet av dem som har stupat och omkommit.

Det årliga högtidlighållandet har sedan 2011 haft en statsceremoniell form med deltagande av företrädare för kungahuset, statliga myndigheter och försvarets ideella samarbetsorganisationer. De som motionerar menar att om man gör veterandagen till en allmän flaggdag skulle det bli ett sätt för dem som inte kan delta i de officiella statsceremonierna att kunna visa sin uppskattning genom att hissa sin privata flagga för Sveriges militära veteraner den 29 maj.

Som jag har sagt är det viktigt för landet att högtidlighålla våra militära veteraner. Men privat flaggning på veterandagen förutsätter inte att det är allmän flaggdag. Man kan mycket väl visa sin uppskattning och hedra våra veteraner genom att flagga på veterandagen utan att det är allmän flaggdag. Det kan till exempel ske den 29 maj i år utan att det har fattats något beslut.

Som jag uppfattar det är det inte längre så många som håller reda på de nationella flaggdagar som vi har. De som gör det är främst militärer och myndigheter. Det privata flaggandet på de allmänna flaggdagarna har tyvärr minskat i omfattning.

Möjligen kan det engagemang för att göra veterandagen till allmän flaggdag som väckts de senaste dagarna på Facebook och i min mejlbox visa att intresset för allmänna helgdagar har ökat i landet. I så fall är det bra. Jag ser gärna att det blir fler blågula flaggor runt om i landet på de allmänna flaggdagarna.

Jag har i vår debatt inom konstitutionsutskottet varit noga med att jag och Centerpartiet vill hedra och högtidlighålla våra militära veteraner. Men jag förstår att vi i den politiska debatten av en del utanför vårt utskott har blivit misstänkliggjorda för att inte vilja göra det.

Beslutet ska fattas i riksdagens votering i eftermiddag. Vi i Centerpartiet har tagit intryck av debatten. Vi vill inte skapa några missförstånd om vår inställning till att hedra de militära veteranerna. Därför kommer vi att rösta för det förslag till tillkännagivande till regeringen som finns i reservation 1. Slutklämmen lyder: ”Vi anser därför att regeringen bör utreda möjligheten att göra veterandagen den 29 maj till allmän flaggdag.”

Till Veronica Lindholm vill jag säga att jag värderar vårt sätt att i KU diskutera och bereda ärenden. Det hade naturligtvis varit bättre om jag hade kunnat ge ett besked om det beslut som Centergruppen senare tog, men jag hade inte detta besked då.

Herr ålderspresident! Eftersom Centerpartiets inställning i detta ärende kan komma att påverka riksdagens ställningstagande i jämförelse med förslaget från konstitutionsutskottet yrkar jag att riksdagen riktar ett tillkännagivande till regeringen i enlighet med reservation 1 under punkt 1 Veterandagen som allmän flaggdag.

(Applåder)

Herr ålderspresident! Jag avser inte att förlänga debatten. Men jag vill för god ordnings skull yrka avslag på det yrkande om återförvisning till konstitutionsutskottet som tidigare framfördes i debatten. Jag vill också framhålla att frågan om veterandagen som en allmän flaggdag har varit föremål för utredning och remissrunda.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 17.)