Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag.
Skatteflykt och aggressiv skatteplanering är ett väldigt stort problem. Det handlar om att säkra skatteintäkter. Det handlar om att multinationella företag måste göra rätt för sig, det vill säga att det som de faktiskt har tjänat in i ett land ska de också skatta för. Det kan också leda till osund konkurrens gentemot medelstora och mindre företag när de multinationella företagen inte sköter sig.
Det pågår ett arbete i dag inom OECD där Sverige och EU deltar aktivt. Där finns en åtgärd som kallas nr 13 och som handlar om land-för-land-rapportering. Multinationella företag ska rapportera bland annat hur mycket skatt de har betalat. Informationen ska utbytas mellan medlemsländerna. Det är då framför allt skattemyndigheterna som granskar informationen för att se att det har gått rätt till, och om det inte har gjort det kan man ingripa. Det är i dag 39 länder som deltar i detta samarbete, och vi är mycket angelägna om att skaran ska växa, att det blir fler.
Parallellt pågår ett EU-arbete. Till att börja med var det i linje med arbetet i OECD, men nu har det kommit nya förslag som går utöver OECD:s arbete. Det handlar då först och främst om offentlighet i rapporteringen land-för-land. Den finns ju redan men ska bli offentlig, enligt förslaget.
Det är inte denna del som strider mot subsidiaritetsprincipen, närhetsprincipen, i EU. Jag vill poängtera att det vi prövar i dag inte i första hand är sakfrågan, utan det är om den här frågan strider mot närhetsprincipen, det vill säga om EU har befogenhet att fatta beslut här eller om det är medlemsländerna som ska fatta beslut. Den här delen strider inte mot subsidiaritetsprincipen. Det kan finnas fördelar med detta, och kan vara bra för utvecklingsländer där det finns mycket skatteflykt.
Det kan också finnas nackdelar. En sådan nackdel är att man kan fel-tolka informationen. Det är olika skattesystem, och har man inte satt sig in i dem kan man få fel bild. Kommissionens förslag är inte tillräckligt detaljerat, vilket kan ge en felaktig bild. Men den största invändningen sakligt sett är att arbetet inom OECD kan äventyras, alltså land-för-land-rapporteringen. Det viktigaste är ändå att skattemyndigheterna får in informationen så att de kan komma åt fuskarna.
Risken med detta är att en del länder kommer att kunna ta del av de offentliga land-för-land-rapporterna, och då behöver de inte ansluta sig till OECD:s samarbete. Det är en nackdel, för det viktigaste är att det här arbetet sker globalt. Det är såklart jättepositivt att det sker inom EU, men vi vill ju komma åt fuskarna globalt. De ska inte kunna gömma sig utanför EU.
Det strider mot subsidiaritetsprincipen att delegera till EU-kommissionen att besluta om en förteckning över vilka länder som inte följer standarden för god skatteförvaltning, som är den andra frågan som det här handlar om.
Det här är en fråga för medlemsländerna som helst ska beslutas i rådet, helst skatterådet. Det är också mot proportionalitetsprincipen att man går längre än vad som krävs för att uppnå målen.
Vi är rädda för en harmonisering av skattereglerna. Även om det bara handlar om skatteförfarandet är det i dag medlemsländernas kompetens. Det är viktigt att vi behåller skattefrågorna nationellt, för det finns så stora skillnader mellan länderna.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 9 juni.)
