Konsekvenser för byggsektorn av en höjning av grusskatten
Skriftlig fråga 2005/06:270 av Lindström, Torsten (kd)
Frågan är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2005-10-28
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2005-10-28
- Besvarad
- 2005-11-09
- Svar anmält
- 2005-11-09
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 28 oktober
Fråga 2005/06:270 av Torsten Lindström (kd) till samhällsbyggnadsminister Mona Sahlin (s)
Konsekvenser för byggsektorn av en höjning av grusskatten
Av budgetproposition 2005 framgår att grusskatten ska höjas med 3 kr från och med den 1 januari. Ett ton grus kommer därmed att kosta 13 kr per ton. Höjningen av grusskatten är en del av den så kallade gröna skatteväxlingen.
Grus används i stor utsträckning av cement- och betongindustrin. Sektorn omsätter cirka 10 miljarder kronor varje år och sysselsätter 6000 personer i hela landet och har stor betydelse för Sveriges välstånd, utveckling och tillväxt. Inte minst är cement- och betongindustrin viktig för glesbygden och för att upprätthålla den lokala välfärden.
Betong har många användningsområden och är nödvändig för byggandet av bostäder och infrastruktur. Höjd grusskatt innebär att de tunga byggmaterialen blir dyrare, vilket får negativa konsekvenser för hela byggsektorn som sysselsätter en halv miljon människor.
Brytningen av grus har i dag minskat. En undersökning från Sveriges geologiska undersökning, SGU, visar att uttaget av grus minskat från 70 miljoner ton år 1990 till 25 miljoner ton år 2000. Brytningen av grus sker på ett miljövänligt sätt och en höjning av skatten är därför omotiverad, vilket även Miljömålskommittén framhållit.
Mot bakgrund av det ovan anförda vill jag fråga samhällsbyggnadsministern:
Avser ministern att vidta åtgärder för att motverka de negativa konsekvenser som en höjning av grusskatten innebär?
Svar på skriftlig fråga 2005/06:270 besvarad av Lena Sommestad
den 9 november
Svar på fråga 2005/06:270 om konsekvenser för byggsektorn av en höjning av grusskatten
Statsrådet Lena Sommestad
Torsten Lindström har frågat vad jag avser att vidta för åtgärder för att motverka de negativa konsekvenser som en höjning av grusskatten innebär.
I det av riksdagen fastställda nationella miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö ingår ett delmål om att uttaget av naturgrus ska minskas till ett uttag av högst 12 miljoner ton per år till 2010. Naturgrusavlagringar är en ändlig resurs som har stor betydelse för vattenförsörjningen i många områden i landet. Det är därför viktigt att i stället för naturgrus, där så är möjligt, använda alternativa material som bergkross och återvunna massor. Dessa material är till skillnad från naturgrus befriade från beskattning.
Enligt den sammanställning om uttaget av ballast som redovisats av Sveriges geologiska undersökning (SGU) har uttaget ökat under 2004 med i genomsnitt 9 % till ca 77 miljoner ton från att under flera år ha legat kring 71 miljoner ton. Uttaget av naturgrus ökade under 2004 med 3,4 % till ca 21 miljoner ton, från att under flera år har minskat. Om den höga efterfrågan på ballast ligger kvar på en hög nivå även under kommande år, är det viktigt att så stor del som möjligt utgörs av andra material än naturgrus. En höjning av naturgrusskatten från 10 till 13 kr per ton bidrar till att säkerställa en utveckling i rätt riktning genom incitamentet att i första hand välja andra alternativ förstärks.
Att åstadkomma en bättre hushållning med naturgrus och påskynda övergången till alternativa material är ett angeläget miljömål. När detta mål ställs mot de relativt begränsade konsekvenserna som en ökning av naturgrusskatten med 3 kr per ton innebär för byggsektorn, får miljöfördelarna anses väga tyngre. Därtill har Sveriges bergmaterialindustri (SBMI) en ambition att ersätta naturgrus med krossmaterial där detta är tekniskt möjligt. Jag avser mot denna bakgrund att inte vidta några ytterligare åtgärder som rör uttaget av naturgrus.
Intressenter
Frågeställare
Ställd till
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.