om vissa arbetsrättsliga frågor

Motion 1987/88:A746 av Elver Jonsson m. fl. (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88 :A746

av Elver Jonsson m. fl. (fp)
om vissa arbetsrättsliga frågor

Genom medbestämmandelagen ges arbetstagarna ökat inflytande över sin
arbetssituation. Det är en viktig princip att människor skall kunna vara med
och påverka även på sin arbetsplats. Det ökade inflytandet ger också ett
större ansvar för den egna arbetsplatsen.

Det har gått drygt tio år sedan riksdagen fattade beslut om medbestämmandelagen.
Lagen har i kombination med efterföljande avtal fungerat i
stort sett väl. Det har emellertid visat sig att det krävs ändringar på några
punkter, vilka behandlas i det följande.

Den positiva föreningsrätten, dvs. rätten att fritt ansluta sig till och tillhöra
en förening, finns inskriven i grundlagen och i MBL. Det borde vara en
självklarhet att med rätten att tillhöra en förening följer rätten att slippa
tillhöra en förening. Så har också föreningsrätten tolkats i ett uttalande av
Europakommissionen.

I Sverige är dock rätten att stå utanför en förening ingen självklarhet. Vi
noterar med tillfredsställelse att landsorganisationen vid sin senaste kongress
förra året fattade beslut om vissa ändringar i organisationens stadgar med
innebörd bl. a. att rätten till utträde i fortsättningen skall vara ovillkorlig.
Genom bristfällig lagstiftning är det emellertid fortfarande möjligt att vägra
medlem i facklig organisation utträde. Vi anser att detta är oacceptabelt.

Vi anser vidare att införandet av organisationsklausuler i kollektivavtal
kan betraktas som en form av yrkesförbud och innebär ett otillbörligt ingrepp
i den enskildes integritet.

Rätten till arbete, liksom den enskildes lagstadgade rättigheter på
arbetsmarknaden, får aldrig göras beroende av huruvida den enskilde
arbetstagaren är medlem i en facklig organisation eller ej. Medlemskapet är
den enskildes angelägenhet.

För att garantera den enskildes frihet att själv välja eller avstå från
medlemskap i en facklig organisation bör den negativa föreningsrätten
garanteras i lag som även innefattar förbud mot organisationsklausuler.

Vi vill vidare i denna motion ta upp blockad av enmansföretag. Det har i
princip överlåtits åt parterna att bestämma vilka stridsåtgärder som i olika
lägen skall tillgripas. Med denna frihet följer emellertid ett ansvar för att en
så ingripande stridsåtgärd som blockad står i rimlig proportion till de resultat
man vill uppnå. Vi menar för vår del att blockad av enmansföretag och rena
familjeföretag sett mot den bakgrunden är en omotiverad facklig stridsåtgärd

sorn bör förbjudas i MBL. Förslag till en sådan lagändring bör av regeringen Mot. 1987/88

läggas fram för riksdagen. Vi utvecklar denna fråga vidare i vår motion om A746

småföretagande.

Det krävs också en översyn av de arbetsrättsliga skadestånden. Det torde
nämligen vara en allmän uppfattning att de arbetsrättsliga skadestånden ofta
inte står i rimlig proportion till den uppkomna skadan. Den arbetsrättsliga
lagstiftningen är numera ett omfattande regelverk med ett dussintal lagar,
vartill kommer den reglering som sker genom kollektivavtalen. Det är svårt
att överblicka ett så omfattande regelsystem och efterleva det i alla dess
detaljer. Inte minst gäller det om mindre företagare, som av naturliga skäl
inte kan ha tillgång till en egen arbetsrättslig expertis. Skadestånd utkrävs
emellertid även för bagatellartade förseelser.

Konsekvenserna av denna utveckling bör nu bli föremål för en analys med
sikte på behövliga förändringar i lagstiftningen. I samband härmed är det
lämpligt att även de s. k. informella skadestånden uppmärksammas.

Slutligen i detta sammanhang anser vi att skadeståndsreglerna i 60 § MBL
bör återfå den lydelse de hade före den genomförda ändringen för några år
sedan. De tidigare skadeståndsreglerna ledde inte till någon generell höjning
av skadeståndsnivån men gav arbetsdomstolen bättre möjligheter än nu att
göra nyanserade bedömningar i de olika målen och, när så var motiverat,
göra särskilda markeringar av rättsstridigheten hos olovliga konflikter. Vi
anser vidare att den s. k. 200-kronorsregeln bör avskaffas. Denna summa är
ofta för låg (den infördes redan 1928) i jämförelse med den skada som en
olovlig stridsåtgärd kan ge.

Vi anser det vidare vara betänkligt att vetorättsreglerna i MBL ibland
används av de fackliga organisationerna för att försöka stoppa även seriösa
entreprenörers verksamhet. Detta drabbar särskilt enmansföretagen och
innebär därigenom ett hot mot etableringsfriheten. Dessa företagare borges
bättre förutsättningar för sin näringsutövning på entreprenadområdet genom
ändringar i MBL, så att de påtalade missförhållandena kan undanröjas.

Riksdagen bör uppdra åt regeringen att lägga fram förslag härom.

Slutligen vill vi framhålla att det enligt vår mening är principiellt felaktigt
att hänvisa frågor som rör gränsdragningen mellan förhandlingsrätten och
den politiska demokratin till avgörande i avtal mellan arbetsmarknadens
parter. Det borde för övrigt vara en självklarhet att de anställdas organisationer
inte får åsidosätta den politiska demokratin genom utnyttjandet av MBL.

I 1 § MBL stadgas att lagen endast är tillämplig på förhållandet mellan
arbetsgivare och arbetstagare. I förarbetena sägs att denna förutsättning
borde innebära att avtal, vad gäller den politiska demokratin, inte skall
kunna ingås om förhållanden som rör verksamhetens ”mål, inriktning,
omfattning och kvalitet”.

Gränsen för MBL:s tillämplighet skall alltså gå mellan de beslut som gäller
de offentliganställdas arbetsförhållanden och de som gäller politiska överväganden.
Att exakt klarlägga var denna gräns går överlåts i dag till de
avtalsslutande parterna. Enligt folkpartiets mening är denna lösning långt
ifrån tillfredsställande. Vi beklagar därför att riksdagen nyligen avvisat vårt
förslag om en utredning angående gränsdragningen mellan de anställdas
förhandlingsrätt och den politiska demokratin.

Nyligen slöts ett avtal mellan statens arbetsgivarverk och de statsanställdas Mot. 1987/88

huvudorganisationer om medbestämmande vid beredningen av regerings- A746

ärenden. Folkpartiet motsatte sig då inte det föreliggande avtalet eftersom
det var viktigt att en lösning i denna fråga kom till stånd.

Vi anser dock fortfarande att det är principiellt felaktigt att hänskjuta
gränsdragningsproblem av detta slag till förhandlingslösningar genom de
berörda avtalsparternas försorg. Behovet av det utredningsarbete det här
gäller kvarstår sålunda. Det bör snarast inledas och fullföljas med utgångspunkt
i de riktlinjer arbetsmarknadsutskottet angav i betänkandet AU 1981/

82:4. I dessa riktlinjer tas enbart MBL i kommuner och landsting upp. Vi
anser att utredningsarbetet bör omfatta hela den offentliga sektorn.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning av
negativ föreningsrätt,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning mot
organisationsklausuler,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om översyn av de arbetsrättsliga skadestånden,

4. att riksdagen beslutar att avskaffa den s. k. 200-kronorsregeln i
enlighet med vad som anförts i motionen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om facklig vetorätt vid entreprenader,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om MBL inom offentlig sektor.

Stockholm den 26 januari 1988
Elver Jonsson (fp)

Sigge Godin (fp) Charlotte Branting (fp)

Karl Erik Eriksson (fp)

15