Viltolyckor

Motion 1993/94:T406 av Gudrun Norberg och Isa Halvarsson (fp)

Vägtrafikolyckorna är fortfarande ett stort
samhällsproblem, trots att antalet dödade och skadade i
trafiken har minskat under senare år. Det är en glädjande
trend att antalet olyckor med svårt skadade och dödlig
utgång sjunker, men 600--700 dödade per år är ändå en hög
siffra. De samhällsekonomiska kostnaderna för
vägtrafikolyckorna beräknas till ca 18 miljarder kronor per
år. De senaste årens kraftiga satsningar på infrastrukturen,
med byggnation av nya vägar och upprustningar av
befintliga, väntas dock öka trafiksäkerheten betydligt.

Vi vet att olycksstatistiken innehåller en stor andel
viltolyckor. Kollisioner mellan motorfordon och älg eller
rådjur är mycket vanligt. Särskilt dagens onormalt kraftiga
rådjursstam gör att påkörda rådjur är dagligt
förekommande i många län. Årligen omkommer eller
skadas ett stort antal trafikanter på grund av krockar med
vilt. Förutom mänskliga lidanden och tragedier, bl.a.
genom livslång invaliditet, som många gånger blir följden
av en viltolycka, uppstår stora materiella skador.

I regel får det påkörda djuret sätta livet till -- ibland
omedelbart, ibland efter många timmars sökande och
ibland påträffas djuret inte alls, men går förmodligen en
plågsam död till mötes.

De olika åtgärder som samhället vidtagit under åren för
att förebygga viltolyckor har säkert haft stor betydelse.
Siktröjning, viltspeglar och varningsmärken för
trafikanterna har haft viss effekt, men mera effektivt är
viltstängsel. Viltstängsel blir allt vanligare utefter de stora
Europavägarna. En markant ökning av viltstängsel har
skett de senaste åren.

Viltstängsel är utan tvekan den tryggaste och
effektivaste metoden att undvika viltolyckor, men tyvärr
kostsam. Därför kan inte viltstängsel vara aktuellt utefter
mindre vägar i någon större utsträckning. Viltolyckorna
skördar ändock sina offer även på dessa riks- och länsvägar.

Mindre effektivt, men ändå betydelsefullt, är
siktröjning. Växtlighet i form av skog och buskridåer ända
inpå vägkanten hindrar totalt en förvarning om att djur
finns i vägens närhet. Där siktröjning skett finns betydligt
större möjligheter för bilföraren att i tid upptäcka viltet.
Siktröjning behöver inte innebära stora olägenheter för
skogs- och markägaren. Däremot är det ett tidsödande
arbete, som skulle vara lämpligt alternativ i arbetslöshetens
tider.

Salixodlingar

Ett växande riskmoment vad viltolyckor beträffar är de
alltmer förekommande salixodlingarna. Det är inte ovanligt
att energiskogen planterats utefter vägstråk och i direkt
anslutning till vägen. Viltet söker både föda och skydd i
odlingarna, som alltså är mycket viltrika. Det gör att
salixodlingar nära hårt trafikerade vägar -- utan
viltstängsel -- är direkt olämpligt.

Även annan skogsplantering sker ofta ända fram till
vägen. Väglagen medger tydligen inte att detta kan
förhindras. Planteringen sker dessutom ofta med
statsbidrag.

Mer av siktröjning utefter medelstora vägar samt
tydligare regler för skogs- och salixplanteringar i anslutning
till trafikstråk är nödvändigt för att hålla
viltolycksstatistiken på en rimlig nivå.

Regeringen borde göra en översyn av vilka regler som
bör gälla för att minska riskerna för viltolyckor. Ansvaret
kan inte enbart vila på markägarna, utan är i hög grad
statens. Därför bör frågan utredas och åtgärdas så att olika
intressen vägs samman.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att göra en översyn av hur
viltolyckorna i trafiken kan minskas.

Stockholm den 21 januari 1994

Gudrun Norberg (fp)

Isa Halvarsson (fp)