Utvärdering av socialtjänstlagen

Motion 1988/89:So248 av Daniel Tarschys m.fl. (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1988/89 :So248

av Daniel Tarschys m.fl. (fp)
Utvärdering av socialtjänstlagen

Socialtjänstlagen (SoL) trädde i kraft den 1 januari 1981. Bakom lagens
tillkomst låg en omfattande socialpolitisk diskussion under 60-talet och
70-talet och ett utredningsarbete som tog sin början 1967. De principiella
målfrågorna behandlades i ett betänkande som avgavs av socialutredningen
1974. Huvuddragen i socialtjänstlagen drogs upp i det slutbetänkande som
avlämnades 1977.

SoL betecknades vid tillkomsten som en målinriktad ramlag. Riksdagen
har vid upprepade tillfällen uttalat att tillämpningen av ramlagar måste följas
upp och utvärderas. Även när SoL antogs av riksdagen underströks vikten av
en kontinuerlig uppföljning (SoU 1979/80:24 och 1979/80 44 s. 105f).

Viktiga delar av socialtjänsten har under de senaste åren utretts av
socialberedningen och äldreberedningen. En hel del studier av socialtjänstlagens
tillämpning har också skett inom forskningen i socialt arbete och vissa
andra discipliner. DSF har i sin anslagsgivning uppmärksammat socialtjänsten,
och även instanser som RRV har i skilda rappoorter belyst lagens
tillämpning. Några studier av socialbidragens utveckling har också genomförts.
Socialstyrelsen har i sin löpande tillsyn samlat värdefulla erfarenheter.
Regeringen har också givit socialstyrelsen i uppdrag att utvärdera vissa delar
av socialtjänsten, ett uppdrag som ska slutföras under innevarande år. Det
finns med andra ord ett relativt omfattande material om hur socialtjänsten
har utvecklats under 80-talet.

Tiden borde därför vara mogen för en parlamentarisk utvärdering och
översyn av socialtjänstlagen. Det finns då skäl att särskilt uppmärksamma de
avsnitt av socialtjänstens arbete som inte har bearbetats av andra utredningar.
Några exempel på frågor som diskuterats i den allmänna sociala debatten
och som förefaller förtjäna ytterligare uppmärksamhet är följande:

1. Socialtjänstlagen bygger på en s.k. helhetssyn, som vid lagens tillkomst
bl.a. angavs innebära ett uppbrott från den traditionella socialvårdens
uppdelning av arbetet på olika funktioner.

I vilken utsträckning och med vilket resultat har denna helhetssyn kommit att
prägla verksamheten? I praktiken har det på många håll åter uppstått en viss
specialisering. Somliga menar likväl att integrationen har lett till att något av
den envetenhet som präglade den gamla organisationen (nykterhetsvård,
barnavård, etc.) har gått förlorad. Andra hävdar att man genom ett mera
samlat grepp har kunnat överbrygga sprickor som tidigare fanns i det sociala
arbetet. Åter andra menar att den ursprungliga doktrinen byggde på en

idealisering och överskattning av socialtjänstens förmåga och möjligheter att Mot. '
påverka enskilda människors tillvaro. So248

2. Ett väsentligt inslag i socialtjänstlagen är möjligheten att överklaga
lokala beslut. Vi menar att det finns skäl att slå vakt om denna rättighet,
som är väsentlig för den enskilda människans möjligheter att hävda sina
rättigheter.

Vad som däremot förefaller mindre självklart är i vilken utsträckning som
besvärsprövningen bör utföras av rättsliga resp. politiska instanser. I många
sammanhang är det av rättssäkerhetsskäl motiverat att domstolar får pröva
de kommunala myndigheternas beslut. Andra beslut som kan överklagas är
däremot snarare lämplighetsavgöranden som enligt den traditionella arbetsfördelningen
i den svenska besvärsprocessen snarare hör hemma i politiskt
utsedda organ. Det senare kan gälla t.ex. skälighetsbedömningar av olika
slag, såsom frågan om vad som ska anses vara skälig levnadsstandard. En
förutsättningslös översyn av instansordningen vid överklaganden av beslut
enligt socialtjänstlagen är motiverad. I detta sammanhang kan det också
finnas skäl att uppmärksamma de ansvarsfrågor som aktualiseras av att
socialnämnderna ibland vägrar att foga sig i besvärsinstansernas beslut.

3. En tredje ömtålig och principiellt omdiskuterad fråga gäller huruvida
rätten till socialhjälp ska kunna förknippas med några villkor från
socialtjänstens sida. Vid SoL:s tillkomst instämde socialutskottet i det
resonemang som en motionär förde om att rätten till bistånd skulle vara
kopplad till att den enskildes behov inte kunde tillgodoses genom eget
arbete eller på annat sätt. Någon hänvisning till bristande förmåga att
genom eget arbete skaffa sig försörjning infördes emellertid inte i lagen.

Utskottet underströk däremot arbetets värde inte bara för människors
försörjning utan också för att berika den enskildes liv och positivt
påverka självkänsla och social identitet.

Frågan om huruvida villkor kan stipuleras för att socialhjälp ska utgå har
aktualiserats av den praxis som tillämpas i vissa kommuner (Hallstahammar,

Alby, Västervik). Enligt vår mening kan det finnas skäl att på denna punkt
precisera socialtjänstlagen.

4. En näraliggande fråga gäller i vilken utsträckning som socialtjänsten
aktivt ska engagera sig i att klienterna (åter)får ett fotfäste på
arbetsmarknaden. Arbetsmarknadsmyndigheterna lägger ofta inte ner
särskilt stor energi på personer som man bedömer att arbetsgivarna inte
är så intresserade av. Den verksamhet som har bedrivits t.ex. i Uppsala
visar att med tillräckliga personalresurser har socialtjänsten goda
förutsättningar att bidra till att socialbidragsberoendet bryts. En
metodutveckling i arbetet med socialbidragsmottagarna kan självfallet
ske inom ramen för nu gällande bestämmelser, men det finns skäl att
överväga om de erfarenheter som har vunnits på olika håll ger anledning
till precisering av lagen.

5. SoL byggde på relativt optimistiska föreställningar om socialtjänstens
förmåga att påverka kommunal utveckling och planering i stort. Även
om lagens bestämmelser i detta hänseende har haft ett värde därigenom
att de gett en formell grund för socialnämnderna att anlägga synpunkter
på mer allmänna planeringsfrågor är nog bedömningen av förutsättning

arna till effektiv påverkan numera något mera luttrad. Samtidigt har
bl.a. socialberedningen uppmärksammat i vilken utsträckning som
tendenser ADutanför den sociala sfären - inte minst en ökad utslagning
från arbetslivet - i negativ riktning har påverkat missbrukarnas villkor.
Med växande bostadsbrist har också svårigheterna ökat för många av
dem som får bistånd genom socialtjänsten. Uppenbart är att ett effektivt
socialt arbete i många avseenden måste gå utanför det i trängre mening
sociala verksamhetsområdet. Hur detta ska ske förtjänar emellertid en
förnyad prövning.

6. Statsbidragens roll för socialtjänsten behöver en ny genomlysning. Som
det nu är hanterar kommunerna en brokig samling statliga bidrag på det
sociala området: per capita-bidrag separat eller inbyggda i det generella
statsbidragssystemet, årsarbetarbidrag, platsbidrag, personalutbildningsbidrag
(för vissa personalkategorier men inte för andra), prestationsbidrag
och omstruktureringsbidrag. I vilken utsträckning som de
olika bidragen fyller sitt stimulanssyfte är otillräckligt kartlagt. Ett led i
en översyn av socialtjänstlagen bör vara att analysera effekterna av de
olika bidragssystem som har vuxit fram inom kommunernas sociala
sektor.

7. Under senare årtionden har klientorganisationerna kommit att spela en
allt större roll i det sociala arbetet. Dessa föreningars erfarenheter och
engagemang är ofta till ovärderlig hjälp i behandlingsarbetet. Mycket
talar för att framtidens sociala arbete i än större utsträckning bör
baseras på klientkooperation. Vid en översyn av socialtjänstlagen är
det angeläget att undersöka hur dessa insatser på lämpligt sätt kan
stödjas.

En parlamentarisk utvärdering av socialtjänstreformen bör nu komma till
stånd. Mot bakgrund av att åtskilliga frågor har utretts bl.a. av socialberedningen
och äldreberedningen kan det vara lämpligt att vid en sådan
utvärdering lägga särskild vikt vid sådana delar av reformen som inte har
behandlats av parlamentariska utredningar, däribland ovan berörda problem.

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående hemställs

att riksdagen hos regeringen begär en parlamentarisk utvärdering
av socialtjänstreformen.

Stockholm den 24 januari 1989

Daniel Tarschys (fp)

Ingrid Ronne-Björkqvist (fp) Barbro Westerholm (fp)

Ulla Orring (fp)

Mot. 1988/89
So248

14

gotab 16777, Stockholm 1989