Studiestödet

Motion 1998/99:Ub709 av Erling Wälivaara m.fl. (kd)

Inledning

För att beskriva vårt lands utbildningssystem räcker det inte att titta på
vilka akademiska möjligheter och villkor som erbjuds studenterna. Minst
lika avgörande för den presumtive studenten är vilka ekonomiska och
sociala villkor som utbildningen erbjuder. För att vara effektiva måste
dessa villkor ta hänsyn till studentens totala situation, samt stimulera den
enskilde att inte bara påbörja utan också slutföra sina högre studier.
Tillsammans med god studie- och arbetsmiljö är sociala och ekonomiska
villkor viktiga förutsättningar för att studenterna ska trivas och lyckas
med sina studier samt för att en hög kvalitet på utbildningen ska kunna
uppnås.

Tillgång till, alternativt bristen på, bra och billigt boende påverkar
studierna. Boendekostnaderna utgör idag ofta en stor del av den enskilde
studentens kostnader. På många håll är situationen minst sagt kaotisk. Det
faktum att antalet studerande på högskolan kommer att fortsätta öka de
närmaste åren innebär en ohållbar situation. Vi beklagar att det tidigare tagna
beslutet om ett tillfälligt investeringsstöd på 300 miljoner kronor för
byggandet av 15 000 nya studentbostäder under perioden 1997 till 1999
avbryts. Behov av åtgärder finns fortfarande. Vi föreslår att
investeringsstödet får vara kvar enligt tidigare besked. Det dämpar något den
negativa effekt som den stora och snabba utbyggnaden av högskoleplatser får
när det gäller studenternas möjlighet att ordna bostad. Vi kristdemokrater
anser att bostadssituationen tillsammans med andra kvalitetsaspekter talar för
en något lägre utbyggnadstakt av högskoleplatser.

Det finns en rad andra studiesociala frågor som har betydelse för
studenternas syn på utbildningskvaliteten, till exempel förenings- och
fritidsverksamhet samt tillgång till studiesocial rådgivning och vägledning,
men de kommenteras inte här. Anledningen är inte att frågorna inte är viktiga
utan snarare att ansvaret oftast ligger på utbildningsenheten och/eller på
kommunen.

Dagens studiestödsystem

Högre utbildning är en investering såväl för individen som för samhället.

Studiefinansieringen ska göra det möjligt för alla, oavsett bakgrund, att
skaffa högre utbildning. Studiestödsystemet bör vara så generellt som möjligt
och kunna accepteras av olika studerandegrupper. Inte minst ur
rekryteringssynpunkt är det viktigt att studenterna uppfattar systemet som
rimligt. För att uppmuntra till personligt ansvar måste systemet även vara
förutsebart. Den höga skulden, som dagens system ofta medför för den
enskilde, leder till att många studenter ger upp hoppet och inte räknar med att
kunna betala tillbaka sina skulder. Detta urholkar förtroendet för systemet
och undergräver känslan av personligt ansvar för egna skulder.

Tyvärr är det allt vanligare att studenter uppmuntras till eller väljer att dra
på sig så höga studieskulder som möjligt eftersom de ändå skrivs av till slut.

Social snedrekrytering

Det kanske allvarligaste problemet med dagens studiestödssystem är att
det avskräcker från högre studier framför allt när det gäller ungdomar
från studieovana miljöer och ungdomar vilkas föräldrar är
låginkomsttagare. De är ofta tveksamma till att dra på sig höga
studieskulder. För dessa ungdomar innebär högskolestudier ett stort
risktagande. De tvivlar på att det går att leva på studielånen, och skulle
ekonomin tryta har ofta inte föräldrarna möjlighet att bidra ekonomiskt.
Skulle studierna misslyckas leder det till en ekonomisk katastrof.

Studiestödsutredningen, en kommitté som tillsatts av Utbildningsdeparte-
mentet 1994 och som presenterade sitt slutbetänkande Sammanhållet studie-
stöd (SOU 1996:90) i juni 1996, pekar också på att det nuvarande
studiestödssystemet bär en del av ansvaret för den sociala snedrekryteringen.

Betänkandet innehåller konkreta förslag till ett nytt studiestödssystem samt
lämpligt startdatum: den 1 januari 1998. Även regeringen medger att det
nuvarande systemet bär sin skuld men drar tyvärr inte slutsatserna av det.
Redan i budgetpropositionen 1996 skriver regeringen att man "avser att
återkomma till riksdagen under år 1997 med ett ställningstagande till utred-
ningens förslag om ett sammanhållet studiestöd." I årets budgetproposition
skriver regeringen: "I avvaktan på den aviserade propositionen om ett
reformerat studiestödssystem föreslår regeringen inte några förändringar
inom studiestödsområdet för det kommande budgetåret." Tyvärr väljer
regeringen att dra frågan i långbänk. Som ett mantra upprepar man att man
avser återkomma i frågan. Det senaste budet är att vissa förändringar i
studiestödssystemet kommer att ske år 2000.

Den sedan länge aviserade propositionen om ett reformerat studiestöd-
system är en absolut nödvändighet för att Sverige på sikt skall kunna utnyttja
den fulla potentialen som finns bland de presumtiva studenterna. Det är
viktigt att studiestödet är utformat så att det uppmuntrar nya grupper att börja
studera, detta för att minska den sociala snedrekryteringen. Ett av det
nuvarande studiestödssystemets största brister är att det inte är överblickbart
varken för den enskilde, högskolorna eller CSN. Ett mer stringent system
kommer, förutom att höja rättssäkerheten för studenterna, även att minska
det administrativa trycket på CSN.

Vi kristdemokrater anser att det är olyckligt att regeringen väljer att skygga
och skjuta problemen framför sig. Vi avser naturligtvis att återkomma i
studiestödsfrågan så snart regeringen presenterar en proposition i frågan.
Redan nu och i denna motion redovisar vi dock vad vi anser vara
nödvändiga ändringar inom ramen för dagens system. På ett par punkter går
vi även längre och föreslår förbättringar av systemet.

En realistisk utbildningssatsning

Kristdemokraterna har i en tidigare motion redovisat vad vi anser vara en
realistisk utbyggnadstakt av antalet utbildningsplatser i högskolan. Vi
tror inte att den hastighet och omfattning med vilken regeringen vill
bygga ut högskolan går att genomföra utan att det medför en betydande
försämring av utbildningskvaliteten. Detsamma gäller "kunskapslyftet",
det vill säga den stora satsningen på vuxenutbildningen. Målsättningen
med "kunskapslyftet" måste vara en kompetenshöjning som leder till ett
jobb i framtiden. Vi föreslår en något lägre utbyggnadstakt både inom
högskolan och "kunskapslyftet". Konsekvensen blir då att vi räknar med
ett lägre antal studerande med studiestöd än vad regeringen gör under
perioden 1999-2000. Enligt vårt förslag blir den totala
besparingseffekten 209 miljoner kronor för år 1999.

Förändrade krav på studieresultat

Studiestödsutredningens betänkande innehåller förslag på förändrade
krav på studieresultat för att man ska vara berättigad till studiestöd.
Enligt förslaget ska en eftersläpning med maximalt tio poäng tillåtas det
första året och sedan med ytterligare fem poäng för varje läsår. Detta
system tillåter att man misslyckas någon termin om man lyckas den
övriga tiden. Dessutom ska studiestöd beviljas även då minimipoängen
inte uppnås om prognosen för de fortsatta studierna är positiv. Reglerna
måste anpassas till olika utbildningsuppläggning, exempelvis när det
gäller de enskilda kursernas längd. Möjligheten att återkomma i
studiestödssystemet efter ett "misslyckande" måste bli enklare vilket
också betänkandet anger. Vi anser att utredningen kommit fram till en
bra avvägning mellan "morot" och "piska" i detta avseende.

I vårt budgetförslag ingår även en striktare kontroll av studiekvalitet vilket
får anses rimligt. Likaväl som man måste vara på arbetsplatsen för att få full
lön är det rimligt att begära att studenten infinner sig på obligatoriska
föreläsningar, laborationer och andra övningar. Det har nyligen kommit fram
att en stor del, siffran 40% har nämnts, av studerande på sommarkurser inte
tar några poäng och alltså i praktiken får studiemedel utan några som helst
prestationskrav. Detta är inte acceptabelt och behöver ses över när en reform
genomförs. Studiestödsutredningens föreslagna reform skulle innebära en
besparing som i nuvärde motsvarar cirka 200 miljoner kronor.

Höjt fribelopp

Kristdemokraterna har tidigare motionerat om att det så kallade
fribeloppet, det vill säga det belopp man får tjäna under ett år utan att
bidraget minskas, borde höjas rejält eller avskaffas helt.
Studiestödsutredningens förslag går i detta avseende åt rätt håll. Vi anser
att inkomstgränsen för fullt studiebidrag är kontraproduktiv och bidrar
till ökad snedrekrytering. Kontraproduktiv eftersom dess borttagande
skulle ge studenterna möjlighet att påverka sin ekonomi genom
sidoinkomster och en del av dem skulle då antagligen inte välja en
maximal lånedel. Det skulle minska skuldbördan och därför även
avskrivningarna. De begränsade möjligheter som i dag erbjuds
studerande att påverka sin ekonomi och minska skuldbördan är faktorer
som hämmar ungdomar från studieovana hem , vilket bidrar till den
sociala snedrekryteringen. Ytterligare ett argument mot
inkomstprövningen är att studiemedel bara betalas ut under nio av årets
tolv månader och det är därför orimligt att studerande med alternativa
inkomstkällor under de övriga tre månaderna ska "bestraffas" för det.

Ett avskaffande av fribeloppet skulle kosta cirka 1,1 miljarder kronor. Det
förutsätter dock att alla studenter som nu har studiemedel och inkomster över
fribeloppet skulle få fullt studiemedel. Vi anser att det är ett felaktigt
antagande.

Som tidigare sagts är det rimligt att anta att en del av dessa studenter skulle
välja att minska sin skuldsättning genom att låna mindre. Vi avsätter 200
miljoner kronor, motsvarande de besparingar som vi föreslår i stycket
"förändrade krav på studieresultat" och nöjer oss med att konstatera att det
bör räcka till att rejält höja inkomstgränserna.

N/T-anslaget

Kristdemokraterna avvisar att en mindre grupp vuxenstuderande som valt
naturvetenskapliga och tekniska högskoleutbildningar ska få finansiera
sina studier med särskilt vuxenstudiestöd, svux. Att ha ett differentierat
studiestödsystem inom N/T-området med utgångspunkt från ålder och
arbetslivserfarenhet är inte bara djupt orättvist, inte minst mot dem som
går eller har gått på samma utbildning med "vanliga" studiemedel. Det
antyder även att regeringen betraktar andra kunskaper som mindre
nyttiga. Det kan vi kristdemokrater inte ställa upp på. Kostnaden för N/T-
stödet beräknas till 539 miljoner kronor för år 1999

Timersättningen för SFI-undervisning

Många invandrare som arbetar tillfälligt eller är arbetslösa vill läsa SFI,
svenska för invandrare, för att känna sig mer hemma i det svenska
samhället och förbättra möjligheterna att få ett permanent arbete.
Regeringen har tagit bort den möjligheten med hänvisning till att de ska
kunna erbjudas samma studiestöd som andra vuxenstuderande. Det kan
tyckas vara ett rimligt förslag men om man ser till villkoren för att
invandrare ska beviljas studiestöd förlorar förslaget sin bärkraft. Det
krävs nämligen av invandraren att han eller hon inte bara läser SFI utan
kombinerar dessa studier med andra skolformer, främst komvux, för att
få studiestöd. Det är inte möjligt för ett stort antal SFI-studenter som har
så begränsade kunskaper i svenska att de inte klarar av annan
undervisning.

Vi kristdemokrater anser att möjligheten till timersättning för invandrare i
svenskundervisning, SFI, måste beaktas då den aviserade studiestödspropo-
sitionen kommer. Regeringen talar gärna om det mångkulturella samhället,
om hur personer med annan kulturell bakgrund ska beredas möjligheter att
integreras i det svenska samhället och om hur stor betydelse språket har i det
sammanhanget. Att då försämra invandrares ekonomiska villkor för att läsa
SFI är hånfullt mot de invandrare man säger sig underlätta för i andra
sammanhang.

Morgondagens studiestödssystem

Ett nytt studiestödssystem bör snarast träda i kraft. Vi beklagar att
regeringen inte haft ambitionen eller viljan att följa
Studiestödsutredningens förslag om att låta ett nytt system träda i kraft
från och med 1998. Vi framför här några synpunkter som borde
diskuteras vid utformningen av ett nytt system.

Förutom att dagens system leder till en stor skuldsättning blir återbetal-
ningen omöjlig att beräkna och förutse. Som tidigare påpekats måste syste-
met vara förutsebart för att skapa personligt ansvar för egna skulder. Krist-
demokraterna anser i princip att tillgängliga resurser i huvudsak bör satsas på
bidraget, så att stora lån inte behöver tas. Regeringen påpekar att det i det
nuvarande lånesystemet finns risk för framtida avskrivningar samt att
avskrivningarnas omfattning är svår att förutsäga. Vi delar denna beskrivning
och ser det som ett starkt incitament för att kraftigt höja bidragsdelen i
studiestödet. Den minskade lånebördan kommer att ge mindre framtida
avskrivningar vilket gör prognoser för både stat och individ lättare att utföra.
Ett delat ansvar mellan student och stat är en viktig signal till framtida
studenter. Kristdemokraterna anser att bidragsdelen i framtiden skall utgöra
hälften av studiestödet. Detta gör subventionerna tydliga och bör verka
rekryterande. Det gör också den enskildes lånebehov och lånets utveckling
mer förutsebart. Ett i stort sett osubventionerat lån skulle dessutom signalera
att lånet är en form av kompletterande finansieringskälla som endast bör
utnyttjas vid behov. Återbetalningen bör ske efter förmåga till exempel
genom att höginkomsttagare betalar en högre andel av sin årsinkomst än
låginkomsttagare. Incitament bör övervägas för att stimulera en snabbare
återbetalning av studielånen.

Höjd bidragsdel och ökat fribelopp alternativt borttagen inkomstgräns är
reformer som skulle ge studenterna bättre ekonomiska villkor. Detta i
kombination med en bättre förutsebarhet för lånens utveckling och en lägre
skuldbörda skulle göra det rimligt att kräva att lånen i normala fall alltid
skall återbetalas. Det borde därför diskuteras om inte ett sådant system skulle
ta bort regeln om avskrivning vid 65 års ålder. Det skulle motivera studenter
att inte ta högre lån än absolut nödvändigt.

Studiestödsutredningen såg det som en fördel att studenterna, också när det
gäller studier utomlands, fritt kan välja den utbildning som de bedömer sig
ha störst nytta av för sin kommande yrkesverksamhet och föreslår att de som
beviljats studiestöd för utlandsstudier även ska kunna beviljas ett bidrag
motsvarande hälften av eventuella studieavgifter. Studiefinansieringen måste
utformas så att ingen student enbart av ekonomiska skäl förhindras att
bedriva studier eller forska utomlands. Ökar trycket på utlandsstudier måste
medel tillskjutas för att göra detta möjligt. Kristdemokraterna anser att
möjligheterna att studera utomlands bör vara goda, inte endast ur den
enskildes perspektiv, utan även ur samhällets. Förutom argument som ökad
internationalisering klarar vi ju inte av att bygga ut högskolan i den takt vi
önskar utan att negativt påverka utbildningens kvalitet.

Kristdemokraterna anser att alla som studerar på en viss nivå inom
utbildningsväsendet bör ha rätt till likvärdigt stöd, och finner att vi från
Studiestödsutredningens sida fått stöd för denna hållning, liksom att de som
kompletterar grundskole- eller gymnasienivå bör få ett särskilt förmånligt
stöd.

Barntillägg i studiestödet

På grund av att barntillägget i studiestödet tagits bort har många tvingats
avbryta sina studier. Det gäller inte minst ensamstående föräldrar, oftast
kvinnor. Regeringen har inga planer på att återinföra barntillägget. För
många innebär åtgärden att de inte vågar eller anser sig kunna satsa på
utbildning. Vi kristdemokrater menar att det är nödvändigt att återinföra
någon form av barntillägg i studiestödet om utbildningssatsningen ska nå
fram till dem som regeringen upprepar att den i första hand vänder sig
till. Annars finns det risk att många bara vågar satsa på utbildning under
kort tid eller inte alls. Vi anser det nödvändigt att återinföra barntillägget
och den bör ingå som en självklar åtgärd i det nya studiestödsystemet år
2000.

Social trygghet

Ekonomisk trygghet vid sjukdom, föräldraskap, vård av sjukt barn,
arbetslöshet etc. anses av de flesta vara en självklarhet. Det stora flertalet
svenskar har denna trygghet men det gäller långt ifrån alla. Eftersom
trygghetsförsäkringen ofta anknyter till anställningsförhållanden står
bland andra studenterna utanför. Rimligtvis måste studenter ha rätt till i
princip samma grundtrygghet som förvärvsarbetande. Så långt det är
möjligt bör detta åstadkommas genom att generella system även omfattar
studenterna och ger dem samma skydd. Särlösningar bör tillgripas först
när det visar sig omöjligt att lösa problemen på denna väg.

Studiestödsutredningen har i sitt arbete förutsatt att studiemedlen avses
vara ett renodlat studiesocialt stöd som förutsätter att studerande som har
särskilda behov till följd av exempelvis handikapp eller försörjningsbörda,
får ersättning från andra generella förmånssystem. Vi kristdemokrater delar
detta synsätt men är inte övertygade om att så alltid är fallet idag.
Utredningen tittade närmare på situationen för studenter med barn samt hur
bostadsstödet fungerar för studenter, men det finns andra frågor som är
viktiga under studietiden och förtjänar en översyn, till exempel frågan om
försäkring för arbetsskada.

Det finns också system där studier inte kvalificerar för trygghet. Pensions-
systemet, föräldraförsäkring, sjukförsäkring och arbetsskadeförsäkring är
exempel på sådana områden. Det behövs en bred politisk samling kring de
studiesociala frågorna för såväl grundutbildningsstudenter som doktorander.
Den svenska politiken har kännetecknats av en i grunden bristande sam-
ordning mellan olika departement och myndigheter som handlägger frågor
som rör studenternas sociala situation. En studiesocial beredning bör snarast
sjösättas med uppdraget att se över den studiesociala problematiken.

Kristdemokraterna har tidigare motionerat om att en översyn av samtliga
dessa frågor bör göras och upprepar här återigen det förslaget.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att ett nytt system bör träda i kraft snarast
möjligt,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om social snedrekrytering,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förändrade krav på studieresultat,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om skärpt kontroll av studieaktivitet,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om höjt fribelopp,

6. att riksdagen avslår regeringens förslag om fortsatt N/T-anslag,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om barntillägg i studiestödssystemet,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen tillkänna vad i
motionen anförts om timersättning för SFI-undervisning,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om morgondagens studiestödssystem,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om social trygghet för studerande,

11. att riksdagen med följande ändringar i förhållande till
regeringens förslag anvisar anslagen under utgiftsområde 15.
Studiestöd enligt uppställning:
12.
Tabell 1: (Anslag (i tusental kronor) Regeringen Anslagsförändring )

Stockholm den 22 oktober 1998

Erling Wälivaara (kd)

Inger Davidson (kd)

Yvonne Andersson (kd)

Rose-Marie Frebran (kd)

Lars Gustafsson (kd)

Helena Höij (kd)

Dan Kihlström (kd)

Kenneth Lantz (kd)

Chatrine Pålsson (kd)

Fanny Rizell (kd)

Rosita Runegrund (kd)

Ingvar Svensson (kd)

Gunilla Tjernberg (kd)

Maj-Britt Wallhorn (kd)

Ulla-Britt Hagström (kd)