Stöd till Vietnam

Motion 1990/91:U217 av Hans Göran Franck m.fl. (s)

Räknat i materiell standard ligger Vietnam i nivå med
världens 25 fattigaste länder.

Under kriget mot USA bombades industricentra,
kraftstationer och kommunikationer, återuppbyggdes och
bombades igen. Den ekologiska krigföringen drabbade
stora delar av landsbygden och gav skador som kommer att
försvåra eller omöjliggöra jordoch skogsbruk inom vissa
områden för lång tid framöver. Kriget gav också indirekta
skador i form av sociala problem, prostitution,
narkotikamissbruk etc.

Jordbruket har i flera år drabbats av olika
naturkatastrofer, men inte ens om produktionen varit
normal hade den kunnat hålla jämna steg med
befolkningsökningen. I vissa delar -- framför allt i de norra
provinserna -- har hungersnöd hotat. Inom industrin är
bristerna lika stora; bl.a. på grund av en osäker
råvarutillgång och brist på energi.

Ännu ett problem, som har förvärrats då de
vietnamesiska soldaterna kommit hem från Kambodja, är
arbetslösheten. Denna låg redan innan trupperna började
dras tillbaka på närmare 20 procent; därtill är många
undersysselsatta. Enligt Radio Hanoi lyckas bara 40
procent av de unga som kommer ut på arbetsmarknaden
varje år få jobb.

Medan Vietnamn ännu var delat, var Sydvietnam helt
beroende av amerikansk hjälp för att täcka sitt enorma
budgetunderskott. Nordvietnam mottog bistånd från Sovjet
och öststaterna samt från Kina. Det amerikanska biståndet
upphörde helt efter 1975 och USA införde embargo mot
export av amerikanska varor till Vietnam. Vietnam sökte
ändock i viss mån att komma bort från beroendet av
Sovjetunionen, öststaterna och Kina, bl.a. genom att söka
tillstånd och beviljas rätten att överta det tidigare
Sydvietnams medlemskap i Världsbanken och
Internationella valutafonden.

Efter invasionen i Kambodja inleddes en diplomatisk
och ekonomisk isolering av Vietnam och det ensidiga
beroendet av stöd från Sovjetunionen ökade drastiskt.
Detta stöd kan nu komma att minskas avsevärt och kanske
helt upphöra.

Trots att Vietnam dragit tillbaka sina trupper från
Kambodja har inte isoleringen av landet brutits. Och trots
att man uppfyllt alla villkor för att få ett avtal med
Internationella valutafonden har de potentiella långivarna
Världsbanken och Asiatiska utvecklingsbanken, under
tryck från bl.a. USA, hitintills inte beviljat några lån.

Det svenska biståndssamarbetet med Vietnam har legat
på oförändrad nivå sedan 1985/86. Med hänsyn till behoven
inom den påbörjade reformprocessen föreslås i år en ökning
av medelsramen med 25 milj.kr.

Vietnam behöver kapital och kunskaper. En öppenhet
mot Vietnam i form av bl.a. bistånd och handel skulle stärka
landets reformmöjligheter och påskynda dess övergång till
ett öppnare samhälle ekonomiskt och politiskt. En fortsatt
isolering kan däremot leda till att den påbörjade
utvecklingen mot demokrati omintetgörs.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av åtgärder för att den
internationella isoleringen av Vietnam skall upphöra,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av åtgärder för att få
Världsbanken och Internationella utvecklingsfonden att
snarast bevilja Vietnam lån,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av svenskt bistånd till
Vietnam under lång tid framöver samt planering för detta,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
behovet av aktiva insatser för att handeln med Vietnam
skall utökas.

Stockholm den 22 januari 1991

Hans Göran Franck (s)

Anita Johansson (s)

Lennart Nilsson (s)

Håkan Strömberg (s)

Ines Uusmann (s)

Ulla-Britt Åbark (s)