Sanktionerna mot Irak och det kurdiska folkets säkerhet

Motion 2001/02:U282 av Murad Artin m.fl. (v)

1 Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige i FN måste verka för att USA:s och Storbritanniens bombningar av Irak upphör.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige till följd av att sanktionerna mot Irak inte alls får den effekt som avses i FN skall verka för att sanktionerna hävs.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att regeringen inom FN och EU verkar för att den kurdiska befolkningens och norra Iraks/irakiska Kurdistans autonomi i folkrättsligt avseende stärks och skyddas genom att de kurdiska delarna ingår i en federation med övriga Irak.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att eftersom det s.k. Food for Oil-programmet inte fungerar måste den svenska regeringen i FN verka för att den irakiska befolkningen ges snabb och effektiv hjälp med livsmedel och mediciner så snart sanktionerna har hävts och bombningarna har upphört.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att den svenska regeringen skall verka för att FN utarbetar andra metoder och typer av sanktioner mot stater som begår brott mot folkrätten eller mot mänskliga rättigheter än dem som vi sett i bl.a. Irak, vilka drabbar oskyldiga i stället för de för brotten ansvariga.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att den svenska regeringen bör i FN arbeta för en successiv nedtrappning av sanktionerna mot Irak förbunden med krav på säkerhet och möjligheter för kurderna i norra Irak/irakiska Kurdistan att utveckla sitt regionala självstyre och i framtiden ingå i en federation med övriga Irak.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att den svenska regeringen bör i FN arbeta för en successiv nedtrappning av sanktionerna mot Irak förbunden med krav på säkerhet för shiamuslimerna i södra Irak.

2 Bakgrund

I och med Sovjetunionens sammanbrott 1989/90 avslutades det kalla kriget. Därefter har följt tio år med endast en stormakt i världen. Det borde efter ett studium av de senaste tio årens utveckling stå klart att den stormakt som blev kvar på arenan i ringa grad agerat utifrån de mål som är FN:s och mänsklighetens utan utifrån eget skön och utifrån egna snäva intressen. I samband med andra staters folkrättsbrott eller terroristangrepp har USA uppträtt utan FN-mandat.

Några exempel på detta är de repressalier i form av missilangrepp som USA vidtog efter terroraktionerna mot USA:s ambassader i Nairobi och Dar es-Salaam vilka på lösa grunder antogs vara initierade från Sudan och Afghanistan. Som terroristbekämpning var dessa angrepp fullständigt meningslösa, eftersom missilerna träffade antingen oskyldiga människor eller i sammanhanget perifera mål.

Syftet med dessa attacker var dock knappast att uppvisa skjutskicklighet utan snarare att visa sin makt och militära styrka. Båda attackerna saknade sanktion från FN. Även USA:s och Natos ingripande mot Jugoslavien skedde utan FN-mandat. I samtliga tre fall begick USA självt folkrättsbrott. I samtliga fall sköts FN åt sidan på ett sätt som visade en oerhörd brist på respekt för FN och världssamfundet.

Ingenting av USA:s maktutövning och utrikespolitiska verksamhet under de senaste tio åren har dock kostat så många människoliv som det krig som följde efter det s.k. gulfkriget – det senare kanske det blodigaste av de militära ingripanden där också FN varit inblandat.

3 Gulfkriget

I strid med folkrätten angrep Irak under Saddam Hussein 1990 Kuwait. Eftersom det handlade om ett folkrättsbrott begånget av Irak kunde USA få FN:s sanktion för ett ingripande till Kuwaits försvar. Svaret på Iraks angrepp på Kuwait blev Operation Ökenstorm, vars huvuddel bestod av amerikansk och brittisk militär under FN-flagg. Militära anläggningar och andra viktiga mål i Bagdad bombades under föregivande att man endast attackerade militära mål. De förklarade att man bara gjorde ”kirurgiska ingrepp” mot dessa utan att civilbefolkningen drabbades. Detta var inget annat än ett propagandistiskt påfund.

Samtidigt med bombardemanget av Bagdad gick FN-trupper, främst bestående av amerikanska soldater, till angrepp mot de irakiska ockupationsstyrkorna i Kuwait och drev ut dem ur landet. Under den irakiska arméns återtåg utsattes denna för skoningslöst bombardemang av amerikanskt FN-flyg. Sannolikt gick mer än 100 000 människoliv (vissa källor anger det dubbla) till spillo under denna meningslösa slakt på flyende soldater.

4 Massförstörelsevapen i Irak och annorstädes

Liksom andra länder i området, exempelvis Israel och Turkiet, var Irak i besittning av massförstörelsevapen, som man tidigare fått hjälp från sina nya fiender att bygga. Efter gulfkriget krävde FN att dessa skulle monteras ned. Det föll dock aldrig USA, eller andra som ingått i FN-aktionen mot Irak, in att begära av andra länder i området att de skulle göra samma sak.

USA hade för övrigt flera år tidigare, medan USA betraktade Irak som sin bundsförvant, i FN motsatt sig en resolution där en rad länder ville fördöma Saddam Husseins massaker på kurder i staden Halabja. Bristen på konsekvens när det gäller den politiska hanteringen av olika länders arsenaler av massförstörelsevapen och indignationen över Saddam Husseins användning av sådana torde därför ha andra motiv än humanitära.

För att förmå Irak att släppa in vapeninspektörer i landet införde FN handelssanktioner mot landet. Samtidigt inleddes till kurdernas beskydd i norr och shiamuslimernas i söder flygförbudszoner för irakiskt flyg, zoner som övervakades av amerikanskt och brittiskt flyg.

5 Sanktioner och bombningar

Det blev snart uppenbart att dessa handelssanktioner fick en fullständigt missriktad effekt. Det var inte Saddam Hussein och hans regim som drabbades av dem utan det irakiska folket. Livsmedelsbrist uppstod snart. Människors hälsotillstånd försämrades alltmer. Barndödligheten ökade.

FN försökte efter några år att mildra effekterna av sanktionerna och tillät Irak att byta olja mot mat. Någon märkbar förändring av människors hälsotillstånd i landet har dock inte kunnat konstateras. År 2000 beräknades FN:s sanktioner enligt Unicef ha kostat 500 000 barn livet. I dag beräknas 200 barn om dagen dö på grund av sanktionerna. Vidare beräknas 1,5 miljoner människor – män, kvinnor och barn – ha dött till följd av sanktionerna i ett land där tillståndet i folkhälsan för tio år sedan var mycket gott.

En av orsakerna till att de mildrande sanktionerna inte har någon effekt är att USA och Storbritannien utan FN-mandat bombat Irak. Det har inte handlat om bombningar till kurders och shiamuslimers skydd. Man har även bombat andra mål. Man bombar infrastrukturen, kommunikationerna råkar i kaos, vattentäkter förstörs, vatten förorenas och sjukdomar sprids. USA bombar inte enbart militära anläggningar utan sjukhus, livsmedelsfabriker, distributionscentra, kraftstationer, moskéer, broar, vägar och avloppsledningar. Livsmedel går till spillo eller blir omöjliga att distribuera. Detsamma gäller för mediciner.

Dessa bombningar i kombination med sanktioner har en förödande effekt när det gäller den irakiska befolkningens levnadsvillkor och hälsa. Man lider brist på livsmedel och mediciner. FN:s program Food for Oil fungerar inte.

Skadorna som åsamkats den irakiska befolkningen kommer att ha återverkningar långt fram i tiden. Olika bristsjukdomar förorsakar kroniska tillstånd och hjärnskador. Vad som försiggår, men som media i väst ger knapphändig eller förvrängd information om, är en verksamhet som håller på att få karaktären av folkmord.

Dennis Halliday, chefen för FN:s humanitära program som har till uppgift att leda Food for Oil-programmet i Irak, avgick i protest i september 1988 och förkarade att han inte längre kunde administrera en omoralisk och illegal politik. Hans efterträdare Hans von Sponeck avgick även han, tillsammans med chefen för World Food Programme.

En annan av orsakerna till att Food for Oil-programmet inte fungerar är också att distributionen av mat och mediciner när det kommer till kritan hamnar i händerna på Saddam Husseins söner, som organiserat en svart marknad där mat och mediciner betingar mycket höga priser och ger dem stora vinster.

6 FN:s politik och USA:s intressen

De skrämmande effekterna av sanktioner och bombningar till trots finns en skillnad mellan FN:s politik å ena sidan och USA:s och Storbritanniens å den andra. Medan FN:s politik är att förmå Saddam Hussein och Irak att göra sig av med alla massförstörelsevapen är USA:s och Storbritanniens krigsmål mer långtgående. Där ser man inte ett slut på kriget förrän man har en ledning i landet som passar dessa båda länders intressen i området. Därför bombas Irak utan FN-mandat. För USA handlar det om makt och olja och i mycket ringa grad om mänskliga rättigheter.

7 USA och massförstörelsevapnen i Mellanöstern

Det som gör att man har anledning att starkt misstänka att USA:s politik egentligen inte handlar om nedmonteringen av massförstörelsevapnen är att förekomsten av dessa vapen i dag befinner sig på en nivå som ligger en bra bit under den Irak hade när landet var USA:s bundsförvant och USA i FN vägrade att fördöma Iraks gasangrepp på kurderna i Halabja 1988. Nivån när det gäller förekomsten av massförstörelsevapen i Irak i dag är den lägsta på tio år. Enligt FN:s vapenexportörer var 95% av Iraks massförstörelsevapen nedmonterade år 2000. I dag vet ingen utanför Irak hur situationen är när det gäller massförstörelsevapnen, eftersom den irakiska regeringen inte tillåter FN:s vapenexportörer att besöka landet.

USA:s politik när det gäller massförstörelsevapen är inkonsekvent och hycklande. Man accepterar förekomsten av massförstörelsevapen i Turkiet och Israel – två stater som båda uppvisar ett aggressivt beteende mot grannländer eller mot minoriteter i det egna landet. Turkiet bombar och intervenerar i norra Irak och ockuperar fortfarande delar av Cypern. Israel ockuperar palestinska områden och ockuperade länge även delar av Libanon. Det finns i dag fem länder bland Iraks grannar som inte följer FN:s resolution 687 om massförstörelsevapen: Turkiet, Israel, Saudiarabien, Egypten och Iran.

Det är en sällsam blandning av länder som vittnar om att det egentligen inte är förekomsten av massförstörelsevapen som är huvudmotivet för USA:s bombningar. De eftersträvar inte en demokratisk regim i Irak, eftersom de accepterar massförstörelsevapen i Saudiarabien. Det enda som räknas är att den regim som sitter vid makten i landet gagnar USA:s intressen.

USA tillåter för övrigt inte heller någon inspektion av sin egen arsenal av massförstörelsevapen.

Vidare har det rapporterats i media att den amerikanske chefen för FN:s vapeninspektörer, David Kay, först rapporterat om sitt arbete till USA:s regering innan han överlämnat sina resultat till FN. Det är sällan som man i diplomatins värld uppträder på ett så uppenbart provokativt sätt. Det vittnar om hur USA i dag ser på sig självt och på sitt förhållande till FN.

Utifrån ovanstående menar vi att Sverige i FN måste verka för att USA:s och Storbritanniens bombningar av Irak upphör. Dessförinnan kommer knappast Irak att ge FN full insyn när det gäller landets massförstörelsevapen.

Eftersom det s.k. Food for Oil-programmet inte fungerar och sanktionerna mot Irak inte alls får avsedd effekt måste den svenska regeringen i FN verka för att sanktionerna hävs och att den irakiska befolkningen ges snabb, effektiv hjälp med livsmedel och mediciner så snart sanktionerna hävts och bombningarna upphört.

Detta vill vi att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna.

Den svenska regeringen måste verka för att FN utarbetar andra typer av sanktioner mot stater som begår brott mot folkrätten eller mot mänskliga rättigheter än den som vi sett i bland annat Irak, vilka drabbar oskyldiga istället för de för brotten ansvariga.

Detta vill vi att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna.

8 Mänskliga rättigheter i Irak

Den irakiska regimen under Saddam Hussein är en diktatur. Som andra diktaturer uppvisar den alla diktaturens kännemärken. Folket utsätts för ett brutalt förtryck. Iraks diktator och hans familj exploaterar folket och samlar oerhörda rikedomar i sina händer, medan folket lever i skriande nöd. Skulden för folkets lidande lägger diktatorn på omvärlden – främst på USA och Storbritannien, men också på Förenta Nationerna. Den organiserade oppositionen är till följd av det våldsamma förtrycket mycket svag. Någon respekt för mänskliga rättigheter uppvisar regimen inte. Enligt Amnesty Internationals rapporter är brotten mot mänskliga rättigheter grova och omfattande. En lång rad tortyrmetoder räknas upp i desa rapporter – såväl fysiska som psykiska. Officerare som misstänks för samröre med oppositionen avrättas. Dödsstraff tillämpas regelmässigt – inte sällan utan föregående rannsakning och dom.

En särskild kampanj genomfördes förra året mot prostituerade kvinnor. De avrättades utan dom och rannsakning utanför sina hem genom halshuggning.

Någon rättssäkerhet existerar inte. Förtrycket är brutalt och nyckfullt. Det irakiska folkets lidande blir dock inte mindre av USA:s och Storbritanniens bombningar av landet.

9 Kurdernas situation i norra Irak/irakiska Kurdistan

Det finns dock en effekt av de militära och ekonomiska sanktionerna som sällan tas upp i debatten – den kurdiska befolkningens situation i norra Irak/irakiska Kurdistan. De flygförbudszoner som är en del av aktionerna mot Irak har medfört att livet för den kurdiska befolkningen temporärt förbättrats. De kurdiska organisationerna betonar ständigt att man inte kräver att få bilda en egen stat. De eftersträvar i stället att den kurdiska delen av Irak skall ingå i en federation med övriga Irak. Men det finns en uppenbar och välmotiverad oro bland kurderna för att Irak under Saddam Hussein skulle intervenera i norra Irak/irakiska Kurdistan och göra slut på den relativa frihet och det självstyre som i dag finns i denna del av landet.

Ett upphävande av sanktionerna mot och bombningarna av Irak kan därför inte vara utformat så att den kurdiska befolkningen i norra Irak/irakiska Kurdistan överges. För att detta skall kunna undvikas torde det inte vara nödvändigt att utsätta den irakiska befolkningen för sanktioner och bombningar som innebär undernäring, sjukdom och massdöd. Det måste rimligen finnas andra utvägar än att man ställs inför situationen att välja vilket områdes befolkning som skall lida och dö.

Ett upphävande av de FN-resolutioner som USA och Storbritannien i dag söker ett bräckligt stöd i för sina aktioner mot Irak, kan medföra att befolkningen i norra Irak/irakiska Kurdistan utsätts för stora faror och att det uppbyggnadsarbete som skett där under senare år går om intet.

Följaktligen måste en ny resolution till stöd och skydd för kurderna i norra Irak/irakiska Kurdistan och shiamuslimerna i södra Irak antas av FN. Därmed skulle den kurdiska befolkningens folkrättsliga ställning i norra Irak/irakiska Kurdistan och områdets autonomi stärka möjligheterna till en framtida federation med övriga Irak.

En väg man skulle kunna gå för att komma bort från de förödande sanktionerna, åstadkomma drägliga levnadsvillkor för det irakiska folket och skapa en tryggad framtid för kurderna i norr och shiamuslimerna i söder är en successiv nedtrappning av sanktionerna förbunden med villkor som ger kurderna i norra Irak/ irakiska Kurdistan en trygg och säker framtid och möjligheter att utveckla sitt självstyre.

Den svenska regeringen bör i FN arbeta för en successiv nedtrappning av sanktionerna mot Irak förbunden med krav på säkerhet och möjligheter för kurderna att utveckla sitt regionala självstyre.

Detta vill vi att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna.

Den svenska regeringen bör i FN arbeta för en successiv nedtrappning av sanktionerna mot Irak förbunden med krav på säkerhet för shiamuslimerna i södra Irak.

Detta vill vi att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna.

Elanders Gotab, Stockholm 2001

Stockholm den 3 oktober 2001
Murad Artin (v)
Berit Jóhannesson (v)	Maggi Mikaelsson (v)
Lars Ohly (v)	Stig Sandström (v)
Willy Söderdahl (v)	Eva Zetterberg (v)
Sten Lundström (v)