Rom- och Brysselkonventionerna och den elektroniska handeln

Motion 1999/2000:L711 av Stig Rindborg m.fl. (m)

Bakgrund

Internet är globalt. Det är en förutsättning för tillväxt inom området att
regelverket skall fungera även vid gränsöverskridande verksamhet. Detta
ställer krav på globala rättsliga lösningar, företrädesvis inom ramen för
WTO. Det finns således all anledning för Sverige att vara pådrivande
inom allt internationellt lagstiftningssamarbete, men genom att med kraft
driva frågan på EU-nivå finns det möjligheter att gå i bräschen för ett
fungerande rättsligt system. Mot denna bakgrund vill Moderata
Samlingspartiet observera några processer som just nu pågår inom EU.

Rom- och Brysselkonventionerna, som reglerar vilket lands lag och dom-
stol som skall väljas vid internationella affärer, skall nu implementeras i
gemenskapsrätten. De förslag som har presenterats av EU-kommissionen är
emellertid oroväckande dåligt anpassade till den nya ekonomiska tillvaro
som följer av globaliseringen. Grundprincipen för lagvalet, nämligen att
kontraktet ska bedömas i enlighet med lagen i det land som har starkast
anknytning till kontraktet, torde visserligen i de flesta fall fungera bra i
avtalsförhållanden mellan näringsidkare. I denna del finns det ingen anled-
ning att ändra det sätt på vilket lagvalet sker i dag.

Vi konstaterar emellertid bekymrat att förslagen får allvarliga konse-
kvenser för den elektroniska handeln i konsumentförhållanden om de blir
verklighet, eftersom de ger konsumenten en ovillkorlig rätt att alltid få even-
tuella tvister reglerade enligt det egna landets lag. Inte ens den näringsidkare
som enbart vill vända sig mot hemlandsmarknaden har en möjlighet att
förutse vilken lagstiftning han kan åläggas att följa. Det blir resultatet av
att
konsumentens lands lag skall gälla så snart hemsidan är tillgänglig från
dennes land, vilket en hemsida på Internet alltid är. Detta är en orimlig
konsekvens för en liten näringsidkare, som ofta har sämre möjligheter att
avgöra i vilket land konsumenten befinner sig, än det omvända - inte minst
mot bakgrund av att näringsidkaren enligt det gällande förslaget till e-
handelsdirektiv kommer att åläggas att informera om var han har sin
etableringsort.

Förslaget får orimliga följder eftersom konsumenter från hela världen kan
gå in på ett företags hemsida på Internet och besluta sig för att göra affärer.
Internet är globalt, vilket samtidigt gör tillgängligheten lika gränslös. Risken
är att förslaget, om det genomförs, kommer att lägga en hämsko på den
europeiska e-handelsutvecklingen. Inte minst finns det en risk för att små
företag inte kan dra nytta av de tillväxtmöjligheter som finns på området.
Detta kan ske exempelvis genom en videokonferens.

Moderata Samlingspartiet menar att Sverige i det fortsatta arbetet med
förslagen bör verka för att lagvalsfrågan skall vara dispositiv. Ett företag
skall genom information på sin hemsida kunna upplysa konsumenten om att
det egna landets konsumentlagstiftning gäller vid affären. Om inte
näringsidkaren använder sig av denna möjlighet, skall konsumenten kunna
åberopa det egna landets lag. Detta bör ges regeringen till känna.

Även frågan om lagval i utomkontraktuella förbindelser, exempelvis frågor
om otillbörlig marknadsföring och konkurrensfrågor på Internet, är under
diskussion (genom den s.k. Rom II-konventionen). Det är vår uppfattning att
dessa frågor hör intimt samman med frågan om en fungerande inre marknad,
och att de därför så långt det är möjligt bör behandlas på samma sätt oavsett
om de aktuella handlingarna äger rum på Internet eller vid traditionell handel
och marknadsföring. Just den gränslösa tillgängligheten ställer emellertid till
med problem i detta sammanhang. Enbart det faktum att en näringsidkare
inte erbjuder information på samtliga europeiska språk kan göra honom
skyldig till bristande information gentemot konsumenten, då vissa länders
lagstiftning ålägger näringsidkaren att alltid informera konsumenten på
dennes lands språk så snart hemsidan är tillgänglig från konsumentens
hemland. Moderata Samlingspartiet menar att detta är ett orimligt krav att
ställa på näringsidkaren, i vart fall om man vill att småföretagare skall ha
tillgång till Internet som marknadsförings- och handelsplats. Rådande
rättsosäkerhet är skadlig för den europeiska och därmed även för den svenska
utvecklingen av handel över Internet. I sådana situationer är det rimligt att
näringsidkaren endast skall behöva beakta den lagstiftning som gäller på
etableringsorten.

När det gäller frågan om val av domstol för eventuella tvister menar vi att
det i och för sig är en lika stor olägenhet för en liten näringsidkare som för
en
konsument att dras inför domstol i ett annat land. Frågan om vilket lands
domstol som skall väljas kan därför inte få en lösning som är helt och hållet
tillfredsställande. Moderata Samlingspartiet menar mot denna bakgrund att
det är angeläget att åstadkomma fungerande procedurer för elektronisk tvist-
lösning. Det kan ske exempelvis genom att det blir möjligt att inställa sig
inför domstol i ett annat land trots att man i fysisk mening fortfarande
befinner sig i hemlandet. Svårigheterna i detta torde ligga snarare i admini-
strativa än tekniska svårigheter, men de borde kunna lösas genom samarbete
mellan de inblandade ländernas domstolsväsenden genom en överens-
kommelse på EU-nivå. Går en sådan lösning att finna blir det naturligt att
frågan om val av domstol knyts till lagvalet.

Ett annat alternativ kan vara att öppna möjligheter för elektroniska skilje-
förfaranden även i konsumentförhållanden. En förutsättning för detta är
emellertid att det går att finna en lösning som är betydligt mindre kostsam än
skiljeförfaranden är i dagsläget, så att möjligheten kommer att uppfattas som
inte enbart teoretiskt möjlig, utan också som praktiskt och ekonomiskt
tillgänglig även för konsumenter.

Det bör vidare övervägas om inte en gemensam konsumentskydds-
lagstiftning inom EU skulle öka tryggheten och förutsebarheten för konsu-
menten. På så sätt kunde konsumenten alltid med säkerhet veta att samma
regler gäller oavsett var inom EU han eller näringsidkaren befinner sig.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om det fortsatta arbetet med implementeringen av
Rom- och Brysselkonventionerna i EG-rätten,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om procedurer för elektronisk tvistlösning,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om lagval i utomkontraktuella förhållanden på
Internet.

Stockholm den 5 oktober 1999

Stig Rindborg (m)

Henrik S Järrel (m)

Elizabeth Nyström (m)

Berit Adolfsson (m)

Anne-Katrine Dunker (m)

Anders Sjölund (m)

Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

Tomas Högström (m)