Returpappershanteringen

Motion 1991/92:Jo607 av Bengt Silfverstrand och Johnny Ahlqvist (s)

Enligt riksdagsbeslut från år 1975 om olika åtgärder som
syftade till ökad återvinning och ett bättre
omhändertagande av avfall ingick att en obligatorisk
insamling av pappersavfall i form av tidningar och
tidskrifter skulle påbörjas. Svenska
renhållningsverksföreningen uppger att tidningsinsamling
för närvarande sker i så gott som samtliga kommuner.

Enligt beräkningar av skogsindustrierna uppgick
mängden insamlat returpapper år 1990 till 909 ton, vilket är
en fördubbling jämfört med år 1975. Insamlingen av
tidningar och journaler omfattade 1990 438 ton, medan
insamlad mängd av wellpapp, spill och övrig s.k.
insamlingsvara uppgick till 270 ton. Pappersindustrins
förbrukning av returpapper, som var 1034 ton år 1990, har
mer än tredubblats sedan 1975. Riksdagen har under senare
år fattat beslut om förändringar i renhållningslagen för att
främja en miljövänligare hantering av bl.a. pappersavfall
genom ökad källsortering och återanvändning. Det står
också klart att pappersbruken efterfrågar mer returpapper
än de får in. Å andra sidan har de hittills inte visat något
intresse av att betala ett pris som täcker kommunernas
insamlingskostnader.

Enligt Renhållningsverksföreningens beräkningar
betalar pappersbruken 400 kr för ett ton svenskt
returpapper. Enligt samma källa kostar det emellertid 300
kronor att samla in ett ton. Till detta kommer ungefär 225
kr för att ta hand om papperet innan det säljs. Kommunerna
förlorar idag alltså 125 kronor per insamlat ton papper. På
många håll överväger man därför att börja elda upp
papperet tillsammans med andra brännbara sopor, och ta
hand om energin i form av fjärrvärme. Den kommunala
ekonomin tillåter helt enkelt inte att subventionera den
miljöinsats som pappersinsamlandet innebär.

En möjlighet att komma tillrätta med detta problem
borde kunna sökas i det tyska s.k. Dualsystemet
(dual=tvåfaldig). Detta innebär i korthet att
konsumenterna samlar återvinnbara förpackningar hemma
i en separat behållare. Vilka som kan återvinnas anges på
förpackningen med en särskild symbol -- en grön prick.
Industrin ansvarar sedan för att behållarna hämtas och att
innehållet sorteras och återvinns. Matrester och andra
sopor som läggs i den vanliga tunnan är däremot som
tidigare kommunens ansvar. Det tyska systemet innebär
alltså att hela den kommersiella kedjan från tillverkare till
säljare får ta över det ekonomiska och praktiska ansvaret
för att deras förpackningar återvinns istället för att bli
avfall. Branschen får betala notan. Om så önskas kan de
sedan köpa in insamlingstjänsterna av kommunerna. Det
tyska miljödepartementet har föreslagit att tidningspapper
också skall innefattas av förslaget. Inom
miljödepartementet i Sverige sker enligt uppgift en
''problembeskrivning'' av frågan.

Svenska naturskyddsföreningen har uttalat sig mycket
positivt om det tyska systemet som man menar borde kunna
bli en förebild också för Sverige. Greenpeace har låtit göra
en undersökning om skogsråvara resp. returpapper i
Tyskland. I dag används enligt rapporten ca 14 milj ton
papper. Det skulle enligt denna rapport vara möjligt att
spara ca 1,9 milj ton papper per år, bl a med hjälp av ökad
användning av returpapper i papperstillverkningen och glas
i stället för papper i förpackningar. Den ökade
användningen av returpapper anses leda till att
förbrukningen av skogsråvara kan minskas till hälften i
Tyskland. Greenpeace hävdar att besparingarna skulle leda
till en kraftig minskning av importen av skogsråvara till
Tyskland och därmed minska trycket på skogarna i Sverige,
Finland, USA och Kanada.

Det tyska Dualsystemet för insamling av förpackningar
torde med förhållandevis kort varsel kunna tillämpas i
Sverige, där vi nu börjar få god erfarenhet av
avfallshantering, källsortering etc. För att i god tid
medverka till att kommunerna hålles ekonomiskt
skadeslösa vad gäller returpappershantering, är det
väsentligt att tidningar och tidskrifter från början inlemmas
i systemet. För tidningarnas och tidskrifternas del är det
rimligt att tidningsföretagen, pappersbruken och
massafabrikerna gemensamt ålägges ansvaret för
returförfarandet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om returpappershantering.

Stockholm den 21 januari 1992

Bengt Silfverstrand (s)

Johnny Ahlqvist (s)