Reklamskatten

Motion 1989/90:Sk669 av Inger Schörling m.fl. (mp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90: Sk669

av Inger Schörling m.fl. (mp)
Reklamskatten

Den kommersiella reklamen spelar, anser miljöpartiet de gröna, en viktig
roll i upprätthållandet av ett samhälle som alltmer bygger på kommersiella
värderingar och en ensidig materiell tillväxt. Det samlade intrycket av all
kommersiell reklam som ständigt sköljer ner över oss blir till en livsstilspropaganda
som är en av hörnstenarna som drivkkraft för det kommersiella
samhällets fortbestånd och utveckling.

Denna livsstilspropaganda är enligt de grönas uppfattning djupt omoralisk.
Att på ett aktivt och påträngande sätt ständigt predika att lyckan ligger
i att äga och förbruka en mängd mer eller mindre överflödiga saker - samtidigt
som en stor del av världens befolkning svälter och miljön utplundras just
för att tillverka de här sakerna - kan inte vara moraliskt tillfredsställande.
Den livsstil man propagerar för är en livsstil som aldrig kan omfattas av mer
än en liten del av jordens befolkning. Om alla 5 miljarder invånare skulle
leva efter reklamens budskap skulle jordens resurser ta slut på kort tid och
hav och atmosfär snabbt förstöras av allt avfall. Livsstilspropagandan i reklamen
är därför mer än en omoralisk handling. Den är i sin yttersta konsekvens
en uppmaning till utplundring av och i värsta fall undergång för
mänsklighetens levnadsbetingelser.

Mot bakgrund härav måste en viktig del i vägen bort från det kommersiella
samhället vara att kraftigt reducera en av dess viktigaste drivkrafter: den
kommersiella reklamen.

Ytterligare ett skäl att begränsa reklamen är dess stora kostnader. Enligt
reklamskatteutredningen (SOU 1988:17) kostade reklamen år 1986 sammanlagt
nära 17 miljarder kronor. Nu är kostnaderna väsentligt högre. Detta
är pengar som konsumenterna får betala på varupriset och som borde kunna
användas till mer angelägna ändamål. Själva reklamen i sig innebär också ett
avsevärt slöseri med naturresurser. Bara för att producera all direktreklam
åtgår energi motsvarande ett halvt kärnkraftverk.

Reklam - produktinformation

Ett problem som uppkommer när man drastiskt vill minska reklamen är att
skilja mellan vad som är reklam och vad som är ren produktinfomation. Miljöpartiet
är inte emot produktinformation, tvärtom. För att människor skall
kunna köpa de varor de faktiskt behöver och önskar måste de veta vilka varor
det finns att välja på, varornas egenskaper, var de finns att köpa och priset
på varan. Produktinformation är både nödvändig och fullt legitim och

Mot. 1989/90

Sk669

Definitioner

Sorn reklam vill vi definiera alla budskap som tränger sig på oss utan att vi har
bett om det. Produktinformation är något vi själva medvetet söker upp därför
att det är något vi just då vill veta. Med denna definition är det ganska lätt att i
stora drag sortera ut vad sorn är reklam och vad som är produktinformation.

Exempel på reklam är t ex annonsering på textsidor i tidningar, direktreklam
i brevlådorna, affischering på stan, bioreklam och, där det förekommer,
TV-reklam. Gemensamt för alla dessa former är att de tränger sig på människor.
Vårt primära intresse när vi går på bio, läser tidningen eller öppnar
brevlådan är något helt annat än att ta del av ett reklambudskap. För att
fånga uppmärksamheten måste därför denna reklam utformas på ett sådant
sätt som oftast avviker från vad som är ren produktinformation. Här kommer
spelet på känslor, etc in.

Produktinformation vill vi definiera som information om en produkt som
vi kan få genom en egen aktiv önskan vid det tillfälle när vi överväger att
anskaffa en vara av en viss sort. Exempel på produktinformation är t ex annonsering
på de rubricerade annonssidorna i en tidning, broschyrer man kan
få när man uppsöker eller ringer till ett försäljningsställe eller telefonkatalogens
gula sidor. Produktinformationen kan vara bekostad av tillverkaren
men kan och bör också finnas i form av jämförelser och tester av neutrala
organ som t ex konsumentverket. Gemensamt för produktinformationen är
att den i motsats till reklamen oftast utges i systematiserad form sorterad
under olika rubriker i annonssidor, kataloger, etc. För att undvika att påträngande
reklam flyttas över till annonssidorna i en tidning bör man kunna
sätta en viss maximistorlek för vad som kan kallas produktinformation.

Reklamskatt

Syftet med reklamskatten bör enligt miljöpartiets mening vara att få till stånd
en kraftig reduktion av den kommersiella reklamen i samhället. På sikt vill
miljöpartiet uppnå köpfrid, dvs ingen människa skall mot sin vilja behöva
utsättas för kommersiella budskap som hon inte bett om.

Skattebas. Reklamskatten bör enligt miljöpartiets uppfattning uttas på det
som vi i föregående avsnitt velat definiera som ”reklam”, t ex annonsering
på textsidor i tidningar, direktreklam i brevlådorna, reklam på affischtavlor,

föreslås inte begränsas eller beskattas. I detta sammanhang vill vi också
stärka konsumentrörelsen.

Försök har gjorts att skilja mellan reklam och ren produktinformation genom
regler för innehållet i en annonsering. Annonsen skall vara saklig, innehålla
produktfakta, etc men undvika formuleringar som spelar på känslor,
försöker utnyttja folks svagheter, innehåller ovidkommande inslag typ lättklädd
flicka på en bilhuv, etc.

Vi tror det är svårt att göra en hållbar gräns mellan reklam och produktinformation
genom att studera innehållet. Detta skulle leda till eviga gränsdiskussioner
och definitionstvister. En betydligt mer framkomlig linje är i stället
att se till formen.

12

biografer och TV. Däremot finns det ingen anledning att som nu ta ut reklamskatt
på det vi definierar som produktinformation, t ex småannonser på
annonssidor i tidningarna, förutsatt givetvis att de finns i en tidning man själv
köpt och inte utdelas som gratis annonsblad.

Beskattningen av reklam skall bara gälla kommersiell reklam, det vill säga
där man försöker sälja något mot betalning. Budskap för t ex politiska åskådningar,
att gå med i någon förening, skänka pengar till välgörenhet, etc, dvs
verksamhet som inte bedrivs i vinstsyfte, skulle inte beröras.

När det gäller reklam i TV säger miljöpartiet bestämt nej till reklam i
svensk TV. Den reklam som når oss från utländska TV-sändningar via satellit
måste beskattas på samma sätt som övrig reklam.

Skattens storlek. För att reklamskatten ska nå det avsedda syftet att kraftigt
minska reklamvolymen måste den vara avsevärt högre än i dag. Vi föreslår
därför att skattesatsen successivt höjs från idag 11 till 40-50 % och därefter
vid behov justeras ytterligare tills det avsedda syftet har uppnåtts.

Samtidigt bör den skatt på 4-11 % som idag utgår på annonser på annonssidor
och annat som vi vill rubricera som produktinformation på sikt utgå.

Utredning

En väsentlig minskning av reklamvolymen enligt miljöpartiets förslag kommer
att få konsekvenser för bl.a. pressen och andra delar av media- och reklambranscherna.
Det är rimligt att samhället bidrar till en smidig omställning
i dessa branscher och att i första hand dags- och fackpressens fortsatta
finansieringsmöjligheter säkras. En del av de intäkter en successivt höjd reklamskatt
kommer att ge inledningsvis innan reklamvolymen sedan kraftigt
minskar kan behöva avsättas till att underlätta en sådan omställning.

Miljöpartiet de gröna föreslår att en utredning tillsätts med uppgift att utarbeta
förslag till en ny inriktning av reklambeskattningen med ett särskiljande
av reklam från produktinformation enligt den ovan nämnda uppdelningsprincipen.
Utredningen skall också lämna förslag till nödvändiga åtgärder
för att klara omställningen till en väsentligt minskad reklamvolym i pressen
och andra berörda branscher. Vidare skall utredningen lämna förslag till
hur reklam via satellit kan beskattas på längre sikt.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts om
utformningen av den framtida reklambeskattningen enligt uppläggningen
i denna motion och om hur omställningen till en väsentligt
minskad reklamvolym skall kunna underlättas i pressen och andra berörda
branscher,

2. att riksdagen beslutar att från den 1 juli 1990 reklamskatt skall
utgå med 22 % mot nuvarande 11 % utom för annonser i dagspress
där skatten skall vara 8 % mot nuvarande 4 %,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det

Mot. 1989/90

Sk669

13

långsiktiga målet skall vara köpfrid, dvs. ingen människa skall behöva
utsättas för kommersiella reklambudskap som hon inte bett om.

Stockholm den 25 januari 1990

Inger Schörling (mp)

Claes Roxbergh (mp) Gösta Lyngå (mp)

Carl Frick (mp)

Mot. 1989/90

Sk669

14