Regler för användning av biltelefon

Motion 1990/91:T405 av Bengt Silfverstrand och Karin Wegestål (s)

''Budgets senaste Nya Opel Vectra med biltelefon''.
Budskapet framförs i en insmickrande och stort uppslagen
affisch som möter flygresenärerna vid på- och avstigning. På
affischen finns också en bild av en man som håller i ratten
med en hand och i en biltelefon med de andra. Budskapet
är solklart. Det är fint med biltelefon och det är comme-il-
faut att köra bil med en hand.

Det sägs visserligen att Caesar kunde diktera ett brev
samtidigt som han läste ett annat. I själva verket visar
emellertid ett stort antal vetenskapliga undersökningar att
människan under full koncentration bara kan göra antingen
det ena eller det andra. Vår hjärna är så konstruerad att den
koncentrerat och intensivt endast kan ta emot en
sinnesmodalitet i sänder. Man kan alltså inte enligt den
konstruktion vi lyder under samtidigt göra två saker
koncentrerat.

Antalet biltelefoner i vårt land har ökat lavinartat under
senare år och uppgick sommaren 1990 till drygt 350 000.
Visserligen finns det på marknaden nu också tillgång till
sådana biltelefoner, försedda med mikrofoner och
högtalare, som gör att bilföraren inte behöver lyfta någon
lur vid användningen av telefonen. Men erfarenheterna
visar att det fortfarande vanligaste förfaringssättet ändå är
att alltför många bilister kör bil med en hand och håller i
biltelefonen med den andra handen under pågående
bilkörning. Polisen runtom i landet kan också rapportera att
sådan telefonering inte sällan sker i bilar framförda på
motorvägar i mycket höga hastigheter.

Det torde inte erfordras någon särskild fantasi eller
tillgång till specificerad olycksstatistik för att inse att
bilkörning i kombination med telefonering inte är förenligt
med iakttagande av tillfredsställande trafiksäkerhet.
Förfarandet torde också stå i klar strid med grundregeln för
vägtrafik i 5

§ första stycket VTK, där det klart står uttryckt att
''vägtrafikant skall iaktta den omsorg och vaksamhet som
till förekommande av trafikolycka betingas av
omständigheterna.

I betänkande 1990/91:TU 5 hänvisar Trafikutskottet
bl.a. till 19

§ i VTK där det heter:''att fordonsförande skall kunna
föra sitt fordon på ett betryggande sätt...'' Självfallet kan
inte ett fordon som framförs med endast en hand på ratten
sägas framförs på ett betryggande sätt. Utskottet skriver
vidare ''att det på marknaden finns och efterfrågas
mobiltelefoner och högtalare som medger att
fordonsföraren inte behöver hålla i en lur vid användningen
av mobiltelefonen (s.k. handsfree-utrustning). Också detta
talar klart och entydigt för att klarare regler utan några
större problem kan införas på detta område.

För att komma till rätta med problemet med den
bristande uppmärksamhet som blir en ofrånkomlig följd av
'enhandskörning'' kan endera regler införas att
mobiltelefon bara får användas i stillastående fordon eller
att biltelefon och mikrofonutrustnng skall ha den
konstruktionen att telefonlur aldrig behöver lyftas. Under
alla förhållanden bör det införas ett klart förbud mot
''enhandskörning'' enligt samma regler som i England, där
det är förbjudet att använda biltelefon under pågående
körning.

Trafikutskottet säger sig i ovannämnda betänkande
förutsätta att TSV följer frågan om användning av
mobiltelefon i motordrivna fordon och tar de initiativ som
utvecklingen kan föranleda. Enligt vad undertecknade
erfarit har TSV trots den snabba utvecklingen av antalet
mobiltelefoner med ty åtföljande olycksriser inte tagit några
som helst sådana initiativ.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om särskilda bestämmelser för
användning av biltelefon under pågående bilkörning.

Stockholm den 16 januari 1991

Bengt Silfverstrand (s)

Karin Wegestål (s)