Promilleregler för sjötrafiken

Motion 1990/91:L901 av Martin Olsson m.fl. (c)

Varken till lands eller till sjöss får alkohol och trafik höra
ihop. Det har varit utgångspunkten för centerpartiets
ställningstaganden i dessa viktiga trafiksäkerhetsfrågor. Vi
har därför -- i likhet med de flesta med speciellt ansvar för
trafiksäkerhet och nykterhetsfrågor -- krävt en principiell
nollpromillegräns för trafiken till lands och införande av
motsvarande promilleregler till sjöss.

Samhällets signaler vad gäller alkohol och trafik måste
bli klara och konsekventa. I detta syfte och för att begränsa
olycksfall, skador och för tidig död på grund av onykterhet
i samband med båttrafik bör riksdagen, vilket vi föreslår i
denna motion, uttala sig för införande av motsvarande
promilleregler till sjöss som de som gäller vid trafik till lands
enligt trafikbrottslagen. Skillnaden mellan sjölagen och
trafikbrottslagen vad gäller nykterhet i trafiken främjar inte
principen om att alhokol och trafik inte hör ihop.
Avsaknaden av en promilleregel i sjölagen kan tvärtom
tolkas så att en viss grad av berusning är tillåten vid trafik
till sjöss.

Promilleregler till sjöss saknas

Till lands har vi sedan lång tid i vårt land haft
promilleregler som grund för straffbarhet för
trafikonykterhet. Till sjöss finns däremot inga motsvarande
promilleregler. Där gäller i stället sjölagens 325 § i vilken
anges: ''Är den som framför fartyg eller eljest på fartyg
fullgör uppgift av väsentlig betydelse för säkerheten till
sjöss så påverkad av alkoholhaltiga drycker eller annat
berusningsmedel, att det måste antagas, att han inte på ett
betryggande sätt kan utföra vad som därvid åligger honom,
döms han till böter eller fängelse i högst ett år.'' Detta
stadgande är tilllämpligt på all sjöfart, alltså även
fritidsbåtar. Till skillnad från trafik på land är gränsen för
straffbarhet alltså inte knuten till en viss mängd alkohol i
blodet.

När promilleregler till lands infördes l941 medförde det
förbättrade möjligheter att bekämpa trafiknykterhetsbrott.
Det behövde inte längre föras bevisning om att förarens
körförmåga var nedsatt i det särskilda fallet utan
straffansvaret kunde direkt knytas till
alkoholkoncentrationen i förarens blod. Numera kan
alkoholutandningsprov rutinmässigt användas som
bevismedel i trafikmål och alkoholkoncentrationen i
utandningsluften grunda särskilt straffansvar.

Enligt centerpartiets mening måste lagstiftare och
myndigheter följa utvecklingen och vara öppna för att
ompröva insatserna på olika områden. Det gäller särskilt
trafiknykterhetsområdet och inom detta såväl
förebyggande åtgärder som kontroll och sanktioner. Det
finns nu enligt vår mening mycket starka skäl att införa
promillegränser även till sjöss.

Ökad sjötrafik -- fler olyckor

Sjötrafiken har under senare år förändrats avsevärt. På
sina håll börjar den allt mer att likna trafiken på våra gator
och vägar. Antalet fritidsbåtar har ökat kraftigt och på våra
farleder har trafiken blivit allt tätare. Dessutom har många
fritidsbåtar utrustats med allt starkare motorer som medger
mycket höga hastigheter.

Många människor omkommer årligen i olyckor med
fritidsbåtar. Av sjösäkerhetsrådets statistik framgår att
alkoholförtäring är en väsentligt bidragande orsak till
många båtolyckor.

Detta är enligt vår mening en oroande utveckling och
den motiverar att samhället nu i högre grad än tidigare
måste inskärpa kravet på fullständig nykterhet för alla med
ansvar för ett fartygs drift och säkerhet. Återkommande
motionskrav om motsvarande promilleregler till sjöss som
till lands har dock avslagits med hänvisning främst till
kontrollsvårigheterna (senast LU 1989/90:15). Däremot
beslöt riksdagen våren 1988 (LU 1987/88:23) att valet av
påföljd för trafikonykterhet enligt sjölagen borde anpassas
till de strängare reglerna enligt trafikbrottslagen.

Vi anser att utvecklingen av sjötrafiken liksom den
ökade olycksfrekvensen på ett påtagligt sätt har visat på
nödvändigheten av att strängare krav än de nuvarande på
nykterhet till sjöss införs, vilket ett införande av
promilleregler även till sjöss skulle innebära.

Ökat stöd för promilleregler till sjöss

Frågan om införande av promilleregler till sjöss har
aktualiserats i Nordiska rådet genom ett medlemsförslag
som en del av olika åtgärder för ett nordiskt aktionsprogram
för att uppfylla WHOS:s mål om en 25-procentig minskning
av alkoholkonsumtionen fram till sekelskiftet. Nordiska
rådets social- och miljöutskott framhöll i sitt betänkande att
den starkt ökande trafiken med fritidsbåtar och antalet
alkoholrelaterade båtolyckor gjorde det rimligt att frågan
om samma promillegränser till sjöss som vid trafik till lands
skulle utredas i samband med aktionsprogrammet för att
minska alkoholkonsumtionen.

Eftersom riksdagen tidigare klart avvisat krav på
promillegränser till sjöss är det enligt vår mening
nödvändigt att riksdagen nu fattar ett annat beslut så att
Sveriges regering tillsammans med övriga nordiska
regeringar kan pröva frågan om sådana promilleregler.

Socialstyrelsen, som har det övergripande ansvaret på
det alkoholpolitiska området, har i sitt åtgärdsprogram för
minskning av alkoholkonsumtionen med 25 procent fram
till sekelskiftet krävt att onykterhet till sjöss i lagstiftningen
skall jämställas med onykterhet i trafiken till lands.

Även för den yrkesmässiga sjöfartens del bedöms en
skärpning vara påkallad. I sitt i fjol avlämnade betänkande
(SOU 1990:15 Beredskapen mot oljeutsläpp till sjöss)
förordade sålunda katastrofkommissionen bl.a. att
bestämmelser om alkoholkoncentrationen i blodet
motsvarande dem i trafikbrottslagen skall införas i
sjölagen.

Under den gångna hösten krävde rikspolischefen vid en
polischefskurs införande av promillegränser till sjöss.

Regeringen synes dock inte dela de synpunkter på
införande av promilleregler till sjöss som framförts av så
många ansvariga för säkerheten till sjöss. I sitt svar på fråga
av Martin 0lsson i oktober 1990 om regeringen avsåg att
framlägga förslag om promilleregler till sjöss hänvisade
justitieministern nämligen endast till den
departementspromemoria, som utarbetats med anledning
av riksdagens begäran l988 om översyn av påföljderna för
sjöonykterhet. I denna promemoria rekommenderas inte
införande av promilleregler till sjöss.

Vid remissbehandlingen av denna promemoria har
åtskilliga remissinstanser förordat införande av
promilleregler till sjöss, och alltså gått emot slutsatsen i
promemorian att skälen mot promilleregler överväger.

Riksdagsbeslut fordras

Mot bakgrund av vikten av att öka trafiksäkerheten till
sjöss och med hänsyn till arbetet både på nordisk nivå och i
vårt land för att begränsa alkoholkonsumtionen bör enligt
vår mening motsvarande promilleregler införas i sjölagen
som gäller enligt trafikbrottslagen. Vi är väl medvetna om
att man vid en sådan anpassning av sjölagen till
trafikbrottslagens straffbestämmelser måste ta hänsyn till
att sjölagens bestämmelser har betydligt vidsträcktare
tillämpningsområde än trafikbrottslagens regler.
Straffbestämmelsen i sjölagen gäller sålunda inte endast
den som för fartyget utan också andra personer som utför
viktiga uppgifter ombord. Vidare är regeln i sjölagen inte
inskränkt till motordrivna fortskaffningsmedel. Den
omständigheten att trafik till lands och till sjöss inte är helt
jämförbar och att det kan vara svårt att övervaka
efterlevnaden av promillereglerna på vårt lands alla sjöar
och större och mindre vattendrag får dock inte hindra ett
införande av promilleregler i sjölagen.

Eftersom regeringen som framgår av nämnda frågesvar
inte synes ha för avsikt att framlägga förslag om införande
av promilleregler till sjöss bör riksdagen, enligt vår mening,
begära att förslag om sådana promilleregler utarbetas och
föreläggs riksdagen. Det får ankomma på regeringen att
pröva om regeln skall gälla alla båtar eller om eventuellt
undantag bör göras för icke motordrivna båtar.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär förslag om införande
av promilleregler i sjölagen motsvarande reglerna i trafik
brottslagen.

Stockholm den 10 januari 1991

Martin Olsson (c)

Bertil Fiskesjö (c)

Bengt Kindbom (c)

Stina Eliasson (c)

Ingbritt Irhammar (c)

Anders Svärd (c)

Birger Andersson (c)

Rosa Östh (c)

Hugo Andersson (c)

Karin Starrin (c)

Kjell Ericsson (c)