Ostkustbanans sträckning genom Gamla Uppsala

Motion 1991/92:T528 av Birgitta Dahl m.fl. (s)

Gamla Uppsala är ett av landets märkligaste och mest
förtätade fornlämningsområden med en nyckelposition i
svensk historia. Genom sin monumentalitet och
exponerade belägenhet i landskapet krävs ett mycket stort
hänsynsområde för att miljön skall kunna upplevas och
förstås på ett någorlunda rättvisande sätt.

Gamla Uppsala är inte enbart en fornlämningsmiljö.
Det är också en levande jordbruksby, sockencentrum för en
växande församling, bostadsort och rekreationsområde för
ett stort antal människor. I dag bor ca. 40 000
människor i bostadsområden i och kring Gamla
Uppsala. Det är väsentligt, att dessa funktioner
uppmärksammas och betraktas som en kvalité, något som
kan berika området och som samverkar till en helhet.

På senare år har stora insatser gjorts för att göra området
mera begripligt för alla de människor, som varje år kommer
dit. Redan det stora antalet besökare till
fornlämningsområdet har medfört uppenbara och svårlösta
problem. Området och i synnerhet Kungshögarna slits
kraftigt. Genom markförvärv och omfattande vårdinsatser
under en lång följd av år har fornlämningsområdet i Gamla
Uppsala kommit att få gestalten av ett nationalmonument,
suggestivt men samtidigt svårbegripligt. En tidigare brist på
saklig och lättillgänglig information inom
fornlämningsområdet förbättras nu successivt. I
riksantikvarieämbetets regi pågår även en omfattande
upprustning av miljön kring högarna, vilken har som mål att
för besökaren göra vistelsen innehållsrik och bjuda såväl
historisk kunskap som naturupplevelser.

Det är ett riksintresse -- ja ett internationellt intresse --
att värna om miljön i Gamla Uppsala samt sträva efter att
de förändringar som krävs i dagens samhälle underordnar
sig de kulturhistoriska värdena.

En av områdets stora kvalitéer i dag är frånvaron av
markanta och störande verksamheter. Under vissa tider
utgör visserligen flygverksamheten vid F16/F20 ett störande
inslag. Även E4:an lägger vid västlig vind en bullermatta
över området, buller som säkert inte överstiger några
normalvärden men som ändå kan kännas främmande i
miljön. Till de tillfälliga störningarna hör också tågtrafiken
på ostkustbanan som ju passerar rakt igenom Gamla
Uppsala.

Gamla Uppsala utsätts nu för hot som hänger samman
med utbyggnaden av några betydelsefulla samhällsprojekt,
vilka mer eller mindre berör den kulturhistoriskt unika
miljön i Gamla Uppsala. Förutom E4:ans planerade
omläggning med ett alternativ i nära anslutning, är det
dubbelspårsutbyggnaden av ostkustbanan, eventuellt med
höghastighetsstandard, som särskilt kommer att beröra
området. Vissa konsekvensanläggningar som följd av
kraven på planskilda korsningar med järnvägen såsom
broar, vägtunnlar m.m. innebär ytterligare intrång -- såväl
visuellt som rent fysiskt -- i den känsliga miljön.

Utbyggnaden av ostkustbanan och E4:an genom
Uppsala län är från samhällets synpunkt mycket
betydelsefulla infrastruktursatsningar. Det är angeläget att
dessa kan ske så snabbt som möjligt och att de kan göras på
ett sätt som inte påtagligt skadar miljön vid Gamla Uppsala.

Vi har i en annan motion till riksmötet framhävt behovet
av att utbyggnaden av ostkustbanan påskyndas av såväl
regionalsom miljöpolitiska skäl.

Vid diskussioner och samråd som förevarit i de olika
projekten har länsstyrelsen påtalat de höga kulturhistoriska
värdena inom Gamla Uppsala, som ju ingår i ett område av
riksintresse för kulturminnesvården och utgör en av de
väsentligaste delarna av detta riksintresse (K 30,
Björklingeåns och Fyrisåns dalgångar). Det har vidare
hävdats, att varje förändring i eller i anslutning till Gamla
Uppsala måste underordna sig de kulturhistoriska värdena.

Vad gäller det nya dubbelspåret förbi Gamla Uppsala
har länsstyrelsen avgett ett yttrande till banverket i vilket
flera invändningar framförts beträffande dubbelspårets nya
sträckning och krav på höghastighetsstandard (som ställs
även på sträckan genom Gamla Uppsala).

Det är helt klart att spårutbyggnaden kommer att
innebära ett stort intrång i helhetsmiljön. Värdefull
bebyggelse kommer att behöva rivas för det breddade
spårområdet, ett ökande buller från snabbt passerande tåg.
Den innebär också, genom alla de säkerhetsanordningar
som krävs, en förstärkt och mer definitiv barriär mellan
tätbebyggelse på östra sidan om järnvägen och
fornlämnings- och kyrkomiljön på den västra.

Det är i detta perspektiv angeläget att alla tänkbara
alternativ till spårutbyggnad genom och förbi Gamla
Uppsala utreds, så att inte de ovan redovisade värdena går
förlorade. Dessa prövningar måste göras omgående och
med stor noggrannhet så att icke problem av denna art
stoppar upp den nödvändiga utbyggnaden av ostkustbanan.

Ett alternativ till de av banverket studerade är att låta
järnvägen gå i en tunnel förbi Gamla Uppsala. Med en
sådan lösning undviker man att skapa en barriär genom
området. Likaså är det möjligt att på ett enkelt sätt klara
väganslutningarna utan utrymmeskrävande planskilda
korsningar. Vi vill här särskilt framhålla att även
alternativen till tunnel -- t.ex. planskilda korsningar -- är
dyrbara. Tunnelalternativet får därför inte avvisas förrän
såväl kostnader som andra effekter av olika alternativ
kunnat prövas. Banverket bör därför få regeringens
uppdrag att studera även en sådan lösning i det fortsatta
utredningsarbetet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär att banverket snarast
får i uppdrag att studera olika alternativ, däribland ett
tunnelalternativ, för järnvägssträckningen genom och förbi
Gamla Uppsala.

Stockholm den 23 januari 1992

Birgitta Dahl (s)

Gunnar Thollander (s)

Ingrid Andersson (s)

Björn Kaaling (s)