Onykterhet till sjöss

Motion 1989/90:L901 av Martin Olsson m.fl. (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

av Martin Olsson m.fl. (c)
Onykterhet till sjöss

Mot.
1989/90
L901-910

Alkohol och trafik hör inte ihop. Det är utgångspunkten för centerpartiets
ställningstaganden i dessa trafiksäkerhetsfrågor. Vi har därför - i likhet med
de flesta med ansvar för trafiksäkerhet och nykterhetsfrågor - krävt införande
av en principiell nollpromillegräns för trafiken till lands. Men regeln
om att alkohol och trafik inte hör ihop skall inte endast gälla trafik till lands
utan även till sjöss. Det var därför som centerpartiet under den gångna hösten
ställde sig bakom motionskrav (1989/90:LU8) om införande av promilleregler
även till sjöss.

Samhällets signaler vad gäller alkohol och trafik måste bli klara och konsekventa.
I detta syfte och för att begränsa olycksfall, skador och för tidig
död på grund av onykterhet i samband med båttrafik bör riksdagen, enligt
vår mening, uttala sig för införande av motsvarande promilleregler till sjöss
som de som i början av detta år kommer att fastställas av riksdagen gällande
trafikbrottslagen.

Promilleregler till sjöss saknas

Till lands har vi sedan lång tid i vårt land haft promilleregler som grund för
straffbarhet för trafikonykterhet. Till sjöss finns däremot inga motsvarande
promilleregler. Där gäller i stället sjölagens 325 § i vilken anges ”Är den som
framför fartyg eller eljest på fartyg fullgör uppgift av väsentlig betydelse för
säkerheten till sjöss så påverkad av alkoholhaltiga drycker eller annat berusningsmedel,
att det måste antagas, att han inte på ett betryggande sätt kan
utföra vad som därvid åligger honom, döms han till böter eller fängelse i
högst ett år”. Detta stadgande är tillämpligt på all sjöfart, alltså även fritidsbåtar.
Till skillnad från trafik på land är gränsen för straffbarhet alltså inte
knuten till en viss mängd alkohol i blodet.

De i huvudsak hittills gällande promillereglerna till lands infördes 1941.
Dessa bestämmelser medförde förbättrade möjligheter att bekämpa trafiknykterhetsbrott.
Det behövde inte längre föras bevisning om att förarens
körförmåga var nedsatt i det särskilda fallet utan straffansvaret kunde direkt
knytas till alkoholkoncentrationen i förarens blod. Numera gäller att alkoholutandningsprov
rutinmässigt kan användas som bevismedel i trafikmål
och att alkoholkoncentrationen i utandningsluften grundar särskilt straffansvar.

1

1 Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr L901-910

Enligt centerpartiets mening måste lagstiftare och myndigheter följa utvecklingen
och vara öppna för att ompröva insatserna på olika områden. Det
gäller särskilt trafiknykterhetsområdet och inom detta såväl förebyggande
åtgärder som kontroll och sanktioner. Vi vill erinra om att alla partier i riksdagen
ställt upp för någon sänkning av promillegränserna till lands. Av
samma anledning finns nu starka skäl för att pröva om man kan införa promillegränser
även till sjöss.

Ökad sjötrafik - fler olyckor

Sjötrafiken har under senare år förändrats avsevärt. På sina håll börjar den
allt mer att likna trafiken på våra gator och vägar. Antalet fritidsbåtar har
ökat kraftigt och på våra farleder har trafiken blivit allt tätare. Dessutom har
många fritidsbåtar utrustats med allt starkare motorer som medger allt högre
hastighet.

Många människor omkommer årligen i olyckor med fritidsbåtar. Av sjösäkerhetsrådets
statistik framgår att alkoholförtäring är en väsentligt bidragande
orsak till många båtolyckor.

Detta är enligt vår mening en oroande utveckling och den motiverar att
samhället nu i högre grad än tidigare måste inskärpa kravet på fullständig
nykterhet även för alla med ansvar för ett fartygs drift och säkerhet. Återkommande
motionskrav om motsvarande promilleregler till sjöss som till
lands har dock avslagits med hänvisning främst till kontrollsvårigheterna.
Däremot beslöt riksdagen våren 1988 (LU 1987/88:23) att valet av påföljd
för trafikonykterhet enligt sjölagen borde anpassas till de strängare reglerna
enligt trafikbrottslagen. Något förslag härom har regeringen ännu inte framlagt.

Vi anser att utvecklingen av sjötrafiken liksom den ökade olycksfrekvensen
på ett påtagligt sätt har visat på nödvändigheten av att strängare krav än
de nuvarande på nykterhet till sjöss införs. Ett system med samma promillegränser
även för sjötrafik som för landsvägstrafik och spårbunden trafik
bör därför prövas och påföljderna bli de samma.

Ökat stöd för promilleregler till sjöss

Frågan om införande av promilleregler till sjöss har aktualiserats i Nordiska
rådet genom ett medlemsförslag som en del av olika åtgärder för ett nordiskt
aktionsprogram för att uppfylla WHOS:s mål om en 25-procentig minskning
av alkoholkonsumtionen fram till sekelskiftet. Nordiska rådets social- och
miljöutskott framhöll i sitt betänkande att den starkt ökande trafiken med
fritidsbåtar och antalet alkoholrelaterade båtolyckor gjorde det rimligt att
frågan om samma promillegränser till sjöss som vid trafik till lands skulle
utredas i samband med aktionsprogrammet för att minska alkoholkonsumtionen.

Eftersom riksdagen tidigare klart avvisat krav på promillegränser till sjöss
är det enligt vår mening nödvändigt att riksdagen nu fattar ett annat beslut så
att Sveriges regering tillsammans med övriga nordiska regeringar kan pröva
frågan om sådana promilleregler.

Socialstyrelsen som har det övergripande ansvaret det alkoholpolitiska

Mot. 1989/90
L901

området har krävt att onykterhet till sjöss i lagstiftningen skall jämställas Mot. 1989/90

med onykterhet i trafiken till lands. Detta krav återfinns nämligen i det pro- L901

gram som man framlagt i syfte att Sverige skall uppnå WHO-målet om 25procentig
minskning av alkoholkonsumtionen fram till sekelskiftet.

Promilleregler till sjöss bör införas

Mot bakgrund av vikten av att öka trafiksäkerheten till sjöss och med hänsyn
till arbetet både på nordisk nivå och i vårt land för att begränsa alkoholkonsumtionen
bör enligt vår mening motsvarande promilleregler införas i sjölagen
som kommer att fastställas i trafikbrottslagen. Vi är väl medvetna om
att man vid en sådan anpassning av sjölagen till trafikbrottslagens straffbestämmelser
måste ta hänsyn till att sjölagens bestämmelser har betydligt vidsträcktare
tillämpningsområde än trafikbrottslagens regler. Straffbestämmelsen
i sjölagen gäller sålunda inte endast den som för fartyget utan också
andra personer som utför viktiga uppgifter ombord. Vidare är regeln i sjölagen
inte inskränkt till motordrivna fortskaffningsmedel. Hänsyn måste också
tas till att trafiken till sjöss principiellt skiljer sig från trafiken till lands. Den
omständigheten att det kan vara svårt att övervaka efterlevnaden av promillereglerna
på vårt lands alla sjöar och större och mindre vattendrag får inte
heller hindra att förutsättningarna noga prövas att införa promilleregler i
sjölagen.

Enligt vår mening bör det ankomma på regeringen att låta utreda frågan
om införande av promilleregler i sjölagen och deras omfattning. Frågan om
regeln skall gälla alla båtar eller om eventuellt undantag skall göras för icke
motordrivna båtar bör prövas i detta sammanhang.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om införande av promilleregler i sjölagen motsvarande
dem i trafikbrottslagen.

Stockholm den 10 januari 1990

Martin Olsson (c)

Bengt Kindbom (c)

Stina Eliasson (c)

Anders Svärd (c)

Rosa Östh (c)

Karin Starrin (c)

Bertil Fiskesjö (c)
Ingbritt Irhammar (c)
Birger Andersson (c)
Hugo Andersson (c)
Kjell Ericsson (c)

3