om statsbidrag som stimulerar entreprenadlösningar i kommunal verksamhet

Motion 1987/88:Fi306 av Olle Grahn m.fl. (fp, m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:Fi306

av Olle Grahn m.fl. (fp, m)

om statsbidrag som stimulerar entreprenadlösningar i
kommunal verksamhet

Mångå av dagens politiska beslutsfattare växte upp i ett Sverige med färre
än 270 000 anställda i kommuner och landsting (så många fanns det 1960).
Uppenbarligen gick det bra. Tillväxten i landet var genomsnittligen 4-6 %
om året och reallöner och standard steg stabilt och kraftigt samtidigt som
t. ex. sjukfrånvaron var låg. I dag är de kommunanställda ca 1,2 miljoner.
Det innebär en fullkomligt häpnadsväckande ökning som gjort kommuner
och landsting till stora och ibland ganska svårmanövrerade delar i ekonomin.
Landets största arbetsgivare är inte Volvo utan landstinget i Stockholm.
I flertalet kommuner är kommunen själv den största arbetsgivaren.
Eftersom kommunerna - i huvudsak - lever på uttaxerade medel har
expansionen lett till en stark ökning av skatterna. Löntagarnas prestationsökningar
har under senare år många gånger inte gett höjd reallön utan
högre skatt.

Denna expansion har bl. a. skett genom att kommunerna har tagit över
uppgifter i stor skala från företagen. Färska siffror från statistiska centralbyråns
företags- och arbetsställeregister visar hur antalet anställda f. n.
fördelar sig på privat respektive kommunalt och statligt företagande. Här
nedan några exempel på typiska företagarverksamheter där i dag kommunerna
och landstingen - tillsammans med staten - spelar en huvudroll.

Näringsbeteckning CFAR-nr Andel av anställda

Busstrafik 89

Bostadsförvaltning hyreshus 70

Väg- och vattenb. 70

Landtransporter 52

Tvätterier 35

Teknisk uppdragsv. 28

Hotell/pensionat 18

Byggnadsindustri 17

Sotning 15

Den sammanlagda omsättningen i kommunala affärsdrivande verksamheter
kan beräknas till ca 100 miljarder kr. per år, varav ca hälften i bolag eller
stiftelser och hälften som egen regi i olika förvaltningar. Inget industriland i
västvärlden har låtit regionala offentliga organ ta över en så stor del av de
uppgifter som rimligen borde skötas av enskilda företag.

Dessutom har svenska kommuner och landsting expanderat oerhört

snabbt på sina primära områden, dvs. skola, vård, social omsorg m. m. Mot. 1987/88

Även här skiljer vi oss från andra länder där privata inslag är mycket mer Fi306

vanliga än här.

Kommunala verksamheter är mest monopol och behöver därför inte som
ett förstahandskrav vara effektiva. Det är inget fel på kommunala befattningshavare.
De arbetar rationellt men utifrån helt andra förutsättningar
än i konkurrensutsatta privata företag. I ett lokalt elbolag sätter man själv
taxor som täcker kostnaderna även om dessa skjutit i höjden under många
år utan konkurrens. Samma sak gäller t. ex. sophämtning och gatuarbete i
förvaltningarnas egen regi. Egenregin är i själva verket den mest utpräglade
formen av monopol - så länge ingen kräver att dess kostnader skall korrekt
jämföras med andra alternativ. Dessutom, och detta är av stor betydelse,
befinner sig den personal som sköter dessa monopol i en miljö där hög
produktivitet inte är något förstahandskrav.

I november 1985 publicerade arbetsmarknadsstyrelsen en rapport om den
offentliga sektorns arbetsmarknad. Där konstaterades sammanfattningsvis
att med samma medelarbetstid och frånvaro som inom näringslivet skulle
antalet sysselsatta inom den offentliga sektorn varit 220 000 personer färre
under 1984".

I en rapport under sommaren 1986 från finansdepartementet presenterades
beräkningar baserade på ungefär 70 % av den offentliga tjänsteproduktionen
inklusive vissa delar av kommunsektorn. Rapporten visade utvecklingen
av produktiviteten årligen i procentuellt genomsnitt:

	1970-75 1975-80 1970-80
Årlig produktivitetsförändring	-1,4 -1,6 -1,5

I det privata näringslivet sker tvärtom ständiga förbättringar av produktiviteten.
Ökningen under 1970-talet beräknas ha varit 3,3 % per år. (Man bör
dock hålla i minnet att produktivitetsförbättringar är lättare att åstadkomma
i t. ex. industrin än i de utpräglade tjänstesektorerna.)

Det är nu dags att ta till vara vår nya kunskap om den offentliga sektorns
kostnader och relativa ineffektivitet. Den slutsats som bör dras är att
kostnaderna måste ner till nivåer som accepteras i våra grannländer och
andra jämförbara industriländer. Eljest riskerar Sveriges näringsliv - som är
med och bär kostnaderna - inte att bli konkurrenskraftigt i längden.

Om inte en allt större del av våra samlade resurser skall användas inom
monopoliserade sektorer måste åtgärder vidtagas som stimulerar till alternativa
verksamhetsformer. Detta kan ske genom att i större utsträckning än
i dag låta enskilda entreprenörer få chansen att konkurrera med den offentliga
egenregin. Vidare skall uppgifter som inte behöver skötas offentligt
kunna privatiseras.

I kommunerna råder kommunalt självbestämmande. Detta bör självfallet
vara kvar. Men staten kan stimulera kommunerna till att tänka i andra
banor än egenregi genom att se till att statsbidragsbestämmelserna utformas
så att de uppmuntrar till alternativt tänkande. Regeringen bör därför ges i
uppdrag att framlägga förslag för riksdagen till ett statsbidragssystem för 6

kommunala verksamheter som stimulerar till användandet av entreprenadlösningar
i de kommunala verksamheterna. Ett inslag i ett sådant statsbidragssystem
kan vara att bidrag endast ges om kommunerna använt sig av
ett anbudsförfarande i det aktuella statsbidragsfallet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett system med
statsbidragsbestämmelser för kommunala verksamheter som stimulerar
till användandet av entreprenadlösningar.

Stockholm den 21 januari 1988

Mot. 1987/88
Fi306

Olle Grahn (fp)
Stig Bertilsson (m)
Sten Svensson (m)

Ylva Annerstedt (fp)