Ny stiftelselagstiftning

Motion 1992/93:L206 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s)

Stiftelsen har i Sverige gamla anor som juridisk
företeelse. Den kan ses som en anonym och mycket
komplicerad storhet i svensk ekonomi. Det råder stor
oklarhet om hur många stiftelser som finns i vårt land och
hur stora värden dessa stiftelser förvaltar. Insynen i
stiftelser är mycket begränsad och i många fall helt
obefintlig. Den otidsenliga stiftelselagstiftningen är i behov
av en genomgripande reformering.

Enligt stiftelseutredningen fanns det ca 51.000 stiftelser
som sammanlagt förvaltade förmögenheter på ca 50
miljarder kronor. Under den senaste femårsperioden har
det enligt uppgift skett en kraftig nybildning av stiftelser,
främst på det sociala området, och vissa uppgifter tyder nu
på att antalet stiftelser uppgår till ca 70.000 medan
uppskattningen av den samlade förmögenheten varierar
mellan 70 och 100 miljarder kronor.

Någon särskild civilrättslig lagstiftning om stiftelser finns
inte. Stiftelsernas förhållanden är bara i vissa avseenden
reglerade i lagstiftningen. Enligt lagen om tillsyn över
stiftelser (tillsynslagen) skall stiftelser i princip anmälas till
länsstyrelsen. Undantagna från anmälningsskyldighet -- och
därmed från tillsyn -- är bl.a. stiftelser som genom
anknytning till staten eller särskilda institutioner antas vara
förvaltade på ett betryggande sätt.

Alla anmälningsskyldiga stiftelser omfattas inte av tillsyn
enligt tillsynslagen. Tillsyn är föreskriven endast för sådana
stiftelser som främjar ett allmännyttigt ändamål.
Länsstyrelsen kan besluta att en allmännyttig stiftelse inte
skall stå under tillsyn.

Beskattningsreglerna för stiftelser varierar. För s.k.
allmännyttiga stiftelser gäller skattefrihet om man använder
minst 80% av avkastningen under en femårsperiod till
allmännyttiga ändamål eller som det heter ''högt kvalificerat
behjärtansvärt syfte''. Tolkningen av vad som är
allmännyttigt och behjärtansvärt är dock långtifrån
enhetlig. Det kan röra sig om vetenskaplig forskning,
främjande av barns och ungdomars vård och fostran i
Brunnby församling (Höganäs kommun i M-län),
utbildning till fattiga men begåvade ynglingar från Gotland,
eller Stiftelsens Fattiga ädlingar (Pauvres Honteux) rätt till
underskottsavdrag.

Ändamålet med en stiftelse bestäms i stiftelseurkunden,
d.v.s. den handling varigenom stiftelsen eller fonden
inrättas. Att ändra en stiftelseurkund är ett mycket
komplicerat förfarande och kan ske enbart om särskilda
skäl föreligger. Detta sker i så fall genom s.k. permutation
enligt permutationslagen (1972:205).

Efter flera motioner i riksdagen under 80-talet
upprättades 1987 i justitiedepartementet en promemoria
(Ju 1987:14) med förslag till lag om stiftelser. Viktiga inslag
i den föreslagna lagregleringen är bland annat att tillsynen
över stiftelsen vidgas och att tvingande lagstiftning införs
om registrering, förvaltning och skadestånd samt
bokföringsskyldighet för stiftelser som utövar
näringsverksamhet. Alla stiftelser skall enligt förslaget
registreras.

Motionerna gav samtidigt till resultat att en särskild
kommitté -- Stiftelse- och föreningsskattekommittén -- Fi
1988:03) tillsattes av dåvarande finansministern Kjell-Olof
Feldt. Kommittén fick till uppgift att se över de synnerligen
generösa och delvis dubiösa beskattningsreglerna för
stiftelser. Kommittén, vars arbete i hög grad försvårats på
grund av det oförklarliga dröjsmålet med att åstadkomma
en modern civilrättslig lagstiftning på stiftelseområdet,
beräknar att lägga fram sitt betänkande vid halvårsskiftet
innevarande år.

En ny stiftelselag har under fem år aviserats i
justitiedepartementet. Vid behandling av motion
1987/88:L214, om översyn av lagstiftningen för stiftelser,
gör lagutskottet som motiv för avslag på motionen följande
konstaterande: ''Liksom utskottet gjorde hösten 1987 utgår
utskottet från att en proposition i ämnet snarast möjligt
kommer att föreläggas riksdagen.''

Såväl lagutskottets som sedermera ''Stiftelse- och
föreningsskattekommitténs'' förväntningar om en
stiftelselag har tyvärr visat sig vara fromma förhoppningar.
Vid ett flertal tillfällen har kommittén av
justitiedepartementet fått beskedet att lagförslag skulle
föreläggas riksdagen under första halvåret 1992. Men trots
alla löften och försäkringar lyser en stiftelselag fortfarande
med sin frånvaro.

Dröjsmålet med att skapa moderna och ändamålsenliga
regler för det svenska stiftelseväsendet är oaccaptabelt.
Avsaknaden av en heltäckande civilrättslig lagstiftning har
bl.a. lett till ett omfattande missbruk av stiftelsen som
organisationsform. Så t.ex. bedrivs i inte oväsentlig
utsträckning sådan näringsverksamhet, där aktiebolaget
framstår som den naturliga driftsformen, genom stiftelser.
Också på det sociala området har antalet stiftelser ökat
kraftigt, vilket i många fall skapat problem bl.a. vad gäller
nödvändig insyn i verksamheten från samhällets sida.

Mot ovanstående bakgrund framstår det nu som ytterst
angeläget att riksdagen begär att regeringen utan ytterligare
dröjsmål framlägger förslag om en heltäckande civilrättslig
lagstiftning avseende stiftelseinstitutet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär att en stiftelselag utan
ytterligare dröjsmål framläggs för riksdagen.

Stockholm den 19 januari 1993

Bengt Silfverstrand (s)

Jan Andersson (s)

Bo Nilsson (s)