Motionsrätten i riksdagen

Motion 1999/2000:K338 av Sven Bergström m.fl. (c, m, mp)

I den svenska riksdagen råder fortfarande den märkliga ordningen att all-
männa motioner endast får väckas under den tre veckor långa allmänna
motionstiden. Detta framgår av fjärde kapitlet tionde paragrafen i
riksdagsordningen som lyder:

Motioner får en gång om året väckas i fråga om allt som kan komma under
riksdagens prövning (allmän motionstid).

Den allmänna motionstiden pågår, om inte riksdagen på förslag av
talmannen bestämmer annat, från början av riksmöte som inleds under
augusti, september eller oktober och så länge som motioner får avlämnas
med anledning av budgetpropositionen. Lag (1994:1473).

Denna ordning innebär att riksdagens ledamöter under andra delar av året
är fråntagna möjligheten att genom motioner ta initiativ i politiska frågor.
Ledamöterna är utlämnade att reagera på regeringens propositioner och
skrivelser till riksdagen i form av motioner i anslutning till dessa fram-
ställningar.

Riksdagsordningen innebär också att ledamöter av riksdagen, landets
främsta folkvalda församling, har sämre möjligheter än ledamöter av
kommun- och landstingsfullmäktige att lägga konkreta förslag i motionens
form. I dessa församlingar finns inga tidsmässiga begränsningar i motions-
rätten.

Den mycket begränsade motionsrätten i riksdagen är enligt min mening
förlegad och innebär en onödig begränsning i ledamöternas arbets-
möjligheter. Denna begränsning får också till effekt att det blir en påtaglig
"motionshysteri" under allmänna motionstiden. Genom att flera tusen
motioner väcks under dessa tre veckor blir riksdagsförvaltning och
utskottskanslier överhopade med enskilda motioner samtidigt som
budgetpropositionen och motioner föranledda av denna skall hanteras.

En motionsrätt under hela arbetsåret i riksdagen skulle ge en jämnare
arbetsbelastning och ökade möjligheter för partierna och den enskilde
ledamoten att ta politiska initiativ. Det skulle sannolikt också innebära att
totalt sett färre antal motioner skulle väckas under ett arbetsår.
Erfarenheterna från landets kommuner och landsting visar att ledamöterna i
dessa församlingar i de allra flesta fall inte missbrukar möjligheterna att
motionera.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar uppdra åt talmanskonferensen att utreda och
lägga fram förslag till en ändring av riksdagsordningen i enlighet med
vad som anförts i motionen.

Stockholm den 3 oktober 1999

Sven Bergström (c)

Tom Heyman (m)

Ingegerd Saarinen (mp)