Migrations- och integrationspolitik

Motion 1998/99:Sf623 av Fanny Rizell m.fl. (kd)

Migration

Från och med januari 1997 gäller enligt utlänningslagen ett
vidgat skyddsbegrepp i fråga om möjligheten att få
uppehållstillstånd i Sverige. Förutom Genève-konventionens
kriterier kan uppehållstillstånd ges till personer som riskerar
dödsstraff, kroppsstraff, tortyr eller annan omänsklig
behandling, personer som förföljs på grund av väpnad
konflikt eller miljökatastrof eller förföljs på grund av kön
eller homosexualitet.

De humanistiska och kristna grundvärderingar som till stor del ligger
bakom den demokratiska utvecklingen i Sverige, ska enligt Kristdemokra-
ternas mening vara grunden för svensk migrationspolitik. Det allt över-
skuggande motivet till att vårt land ska föra en generös, tydlig och uthållig
politik på detta område är moraliskt: vår plikt att bistå människor i nöd
grundat på respekten för alla människors lika värde.

Denna grundläggande hållning har satts på prov under perioder med stora
påfrestningar på den svenska ekonomin. Det är viktigt att politiska partier,
frivilligorganisationer m.fl. lyssnar till folkopinionen. Men samtidigt finns en
skyldighet att påverka opinionen genom att hänvisa till de grundvärden den
svenska demokratin bygger på. Självfallet finns det inget enkelt matematiskt
samband mellan de vid ett visst tillfälle aktuella förutsättningarna i Sverige
och möjligheten till flyktinginsatser.

En viktig del av förutsättningarna är just medborgarnas acceptans av en
generös flyktingpolitik. Därför är det viktigt att regering, riksdag, partier
och
organisationer bidrar till upprätthållandet av en vilja till insatser för
utsatta
människor på flykt. Det blir annars lätt så att de ekonomiska problemen i
Sverige bara jämförs med tidigare perioder i vårt land och inte med de för-
hållanden som gäller i de länder som genererar flyktingar. Att påverka viljan
till insatser är en lika betydelsefull faktor som att förbättra landets ekonomi.

I vårt land har länge pågått en utveckling i individualistisk riktning. Väl-
färd och rättigheter uppfattas av många knutna till individer i högre utsträck-
ning än till grupper av skilda slag: familjer, språkgrupper, etniska och
religiösa minoriteter etc.

Ett av de viktigaste skälen till flykt torde vara förtryck av minoriteter och
folkgrupper. Det som i Sverige slarvigt kallas "ekonomiska flyktingar", är
till stor del människor som är diskriminerade och förföljda på grund av
minoritetstillhörighet.

Sverige borde mycket aktivt verka för att lagfästa minoritetsrättigheter
införs i de länder som idag tillhör de mest flyktinggenererande. Grund för
sådana rättigheter finns i många internationella konventioner.

Samarbetet med andra stater är viktigt. Särskild betydelse har EU-
samarbetet. Vi anser att Sverige bör verka för att EU-länderna gemensamt
inför en europeisk flyktingkonvention. Dessutom bör man arbeta för att
rätten till asyl införs i Europarådets konvention om mänskliga rättigheter.
Det skulle innebära ett näst intill alleuropeiskt ansvarstagande för
asylsökande. Dessutom skulle medlemsländernas praxis också kunna prövas
av Europadomstolen för mänskliga rättigheter.

Kristdemokraterna motsätter sig en migrationspolitik som leder till att
familjemedlemmar avlägsnas från varandra och förordar därför att
utvisnings- och avvisningsbeslut som leder till familjesplittring ska inhiberas,
såvida inte synnerliga skäl föreligger. Förändring av anhörigbegreppet
innebär att det har snävats in i jämförelse med tidigare bestämmelser. Den så
kallade "sista länken"-bestämmelsen är borttagen, vilket vi kristdemokrater
har motsatt oss. Detta bör ges regeringen till känna.

I övrigt avstår vi från yrkanden vad gäller avvisning och utvisning
eftersom en pågående utredning behandlar frågorna om den framtida
asylprocessen. Genomgripande förändringar i asylprocessen är nödvändiga
om rättssäkerhet, humanitet och respekt för individens mänskliga rättigheter
ska kunna upprätthållas.

Integration

Utgiftsområdet omfattar även invandrares introduktion i det
svenska samhället, deras delaktighet och inflytande, insatser
i bostadsområden, åtgärder mot diskriminering,
främlingsfientlighet och rasism samt ersättning till
kommunerna för flyktingmottagning.

Jämlikhet, valfrihet och samverkan är ord som kan användas för att
beskriva vad man menar med integration. Personer som behandlas jämlikt
med andra människor och grupper i samhället är väl integrerade. Invandrare
bör åtnjuta samma valfrihet som övriga medborgare, ha rätten att bosätta sig
var de vill, att lära sina barn sitt modersmål och starta egna skolor, att utöva
sin egen religion och för övrigt få utöva sina mänskliga rättigheter.

Integrationsverket, som inrättades i juni 1998, skall främja lika rättigheter
och möjligheter för alla oavsett etnisk eller kulturell bakgrund samt
förebygga och motverka diskriminering, främlingsfientlighet och rasism.
Kristdemokraterna motsatte sig bildandet av den nya myndigheten. Vi
accepterar anslaget till Integrationsverket för år 1999 men kommer att
överväga alternativ till verket för tiden därefter.

Behov och förutsättningar, men också invandrarens egna önskemål skall
ligga till grund för bedömningen av vilka insatser som krävs. Folkrörelserna
spelar en betydande roll när det gäller introduktionen av nyanlända
invandrare. De kan stödja den nyanlände i introduktionsskedet och som på så
sätt får ett större eget ansvar.

De medel som betalas ut av staten till kommunerna för introduktions-
program bör följa med invandraren till den ort där denne väljer att bosätta
sig. Avtalen med enskilda kommuner om flyktingmottagning bör tas bort.
Introduktionsersättning skall följa den nyanlände som flyktingpeng. I stort
sett skall de invandrarpolitiska åtgärderna begränsas till att gälla under de
fem första åren av en invandrares vistelse i Sverige. Därefter skall den
generella politiken gälla. Det bör fortsättningsvis vara försäkringskassorna
som betalar ut ersättningen i likhet med andra ersättningar. Kommunerna bör
endast erhålla medel för de nödvändiga kringresurserna.

Den generella politiken skall också omfatta åtgärder till stöd för etniska
och språkliga minoritetsgruppers rätt att bibehålla och vidareutveckla sin
kultur inom ramen för av Sverige ratificerade internationella konventioner
och svensk lag.

Den absolut viktigaste integrationsfaktorn är en politik som ser till att
arbetslösa får jobb. Vi är övertygade om att förbättringar på arbetsmarknaden
ger jobb även i invandrartäta områden, t ex införandet av skattelättnader för
hushållstjänster, förenkling för den som vill starta företag och förändringar i
arbetsrätten.

På en arbetsplats ges som ingen annanstans möjlighet att praktisera det nya
språket, att lära sig det nya samhällets regler, även de oskrivna, och
möjlighet till social gemenskap.

Stat och kommun kan föregå med gott exempel och flytta myndigheter och
andra verksamheter till invandrartäta områden. Det kan skapa fler jobb,
behovet av lokaler och service ökar.

En gemensam värdegrund är förutsättningen för en lyckad integration som
respekterar mångfalden och de mänskliga rättigheterna, men som också
respekterar rätten att vara olik. Den svenska politiken har under en stor del
av 1900-talet präglats av misstro mot minoritetsrättigheter. Samernas,
sverigefinnarnas och zigenarnas situation kan tas som exempel. Norge och
Finland har samiska språklagar, men inte Sverige. Den sverigefinska
minoriteten har en lång historia i vårt land men finska språkets ställning har
inte fått sin lösning. En grupp som jämsides med det svenska språket vill
bevara och utveckla sitt modersmål kan inte åberopa av riksdagen beslutade
mål för minoritetspolitiken. Det finns därför behov av särskilda riktlinjer för
minoritetspolitiken avseende språkliga och etniska minoriteter. Minoritets-
gruppers rättigheter och former för deras inflytande bör slås fast, bland annat
för att garantera en likvärdig behandling i hela landet. För att utreda om, och
på vilket sätt, Sverige bör ansluta sig till Europarådets konvention om
regionala språk och minoritetsspråk tillsattes en parlamentarisk utredning,
Minoritetsspråkskommittén, 1995. I slutet av 1997 presenterade kommittén
betänkandet Steg mot en minoritetspolitik (SOU 1997:192 och 193). Där
föreslås att Sverige ratificerar Europarådets konvention samt att samiska,
finska och romani chib bör kunna omfattas av definitionen på
minoritetsspråk i Sverige. Vidare föreslås att samer, tornedalingar,
sverigefinnar, romer och judar erkänns som nationella minoriteter i vårt land
genom att de nämns vid namn då Sverige ratificerar konventionen.
Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med en proposition med
utgångspunkt i betänkandet.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att de huvudsakliga motiven för Sveriges migrationspolitik skall
vara etiska,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige skall verka för att lagfästa minoritetsrättigheter införs
i
de mest flyktinggenererande länderna,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige skall verka för att EU-länderna gemensamt inför en
europeisk flyktingkonvention,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige bör förorda att rätten till asyl införs i Europarådets
konvention om mänskliga rättigheter,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att utvisnings- och avvisningsbeslut som leder till
familjesplittring skall inhiberas, såvida inte synnerliga skäl föreligger,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om återinförande av sista länken-bestämmelsen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om avskaffande av kommunavtal om flyktingmottagning,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om introduktionsersättning för den nyanlände flyktingen,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att stat och kommun skall föregå med gott exempel och flytta
myndigheter och andra verksamheter till invandrartäta områden,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen snarast bör återkomma till riksdagen med en
proposition med utgångspunkt i Minoritetsspråkskommitténs
slutbetänkande.1

Stockholm den 28 oktober 1998

Fanny Rizell (kd)

Inger Davidson (kd)

Yvonne Andersson (kd)

Rose-Marie Frebran (kd)

Lars Gustafsson (kd)

Helena Höij (kd)

Dan Kihlström (kd)

Kenneth Lantz (kd)

Ester Lindstedt-Staaf (kd)

Chatrine Pålsson (kd)

Rosita Runegrund (kd)

Gunilla Tjernberg (kd)

Maj-Britt Wallhorn (kd)

Erling Wälivaara (kd)

1Yrkande 10 hänvisat till KU.