med anledning av skrivelse 1989/90:45 om ett nytt avgiftssystem inom livsmedelskontrollen

Motion 1989/90:Jo2 av Sven Eric Lorentzon m. fl. (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Jo2

av Sven Eric Lorentzon m. fl. (m)

med anledning av skrivelse 1989/90:45 om
ett nytt avgiftssystem inom
livsmedelskontrollen

Sammanfattning

Livsmedelskvalitet är ett begrepp som ofta förekommer i debatten. Det är
dock värt att notera att det inte finns någon klar och entydig definition av
detta begrepp. Definitionen varierar från person till person. Vilken kvalitet
konsumenten tillmäter en viss vara beror således på konsumentens personliga
önskemål. Produktionsmetoder, smak, utseende, näringsinnehåll, förpackning
och service spelar en betydelsefull roll.

Det är nödvändigt att ställa höga krav på hygien och redlighet, även om
den svenska livsmedelsproduktionen generellt håller hög kvalitet. Livsmedelskontrollen
fyller en viktig funktion. Kontrollen är inriktad på livsmedelshygien
och redlighet. Dessa krav gäller såväl produktion som produkter.

Behovet av kontrollinsatser varierar både vad det gäller frekvens och inriktning.
Kontrollinsatserna varierar mellan olika verksamheter, men även
inom likartade verksamheter kan behovet av kontrollinsatser variera högst
avsevärt.

Livsmedelskontrollen måste anpassas och utformas i enlighet med de specifika
behov som varje enskild verksamhet, som är underställd kontroll,
uppvisar.

Den offentliga kontrollen av livsmedel bör huvudsakligen bekostas genom
avgifter från berörda företag. Avgiftsuttaget bör relateras till genomförd
kontrollinsats.

Regeringen förordar ett avgiftssystem där varje livsmedelshanterande
företag betalar en fast årlig avgift.

Regeringens förslag innebär att företagens avgifter inte kommer att relateras
vare sig till faktiska kontrollbehov eller genomförda kontrollinsatser. Vi
motsätter oss denna konstruktion.

Ett generellt och schablonmässigt avgiftsuttag i enlighet med regeringens
förslag är att likställa med en skattehöjning.

Regeringen anser att 13 procent av de avgifter som kommunerna tar in
skall överföras till livsmedelsverket. Enligt vår mening föreligger inga behov
av ökad medelstilldelning. Vi anser vidare att avgiftssystemet inte kan förändras
förrän tidigast 1 januari 1991.

1* Riksdagen 1989/90. 3 sami. NrJol-7

Bakgrund

I proposition 1988/89:68 om livsmedelskontroll föreslog regeringen bl. a.
vissa förändringar när det gäller finansieringen av livsmedelskontrollen.
Riksdagen beslutade om den lagändring som regeringen föreslog men ansåg
att det förelåg vissa oklarheter beträffande det föreslagna avgiftssystemet.
Regeringen fick i uppdrag att i en skrivelse närmare precisera systemets utformning
och effekter. Detta ansågs nödvändigt, inte minst med tanke på
den kritik som flera remissinstanser riktat mot det föreslagna avgiftssystemet.

För närvarande reglerar den s. k. kontrollkungörelsen hur stora årliga
kostnader kommunens miljö- och hälsoskyddsnämnder har rätt att belasta
ett livsmedelsföretag med. Kontrollverksamheten har till viss del inriktats på
billiga kontroller, eftersom miljö- och hälsoskyddsnämnderna endast har rätt
att ta ut avgifter till en viss nivå.

Kontrollkungörelsen möjliggör ett totalt avgiftsuttag om ca 60 miljoner
kronor per år. Avgiftsuttaget ligger för närvarande på ca 25 miljoner kronor
årligen.

Skrivelser)

Regeringen förordar ett avgiftssystem där varje livsmedelshanterande företag
betalar en fast årlig avgift. De livsmedelshanterande företagen skall, enligt
regeringen, delas in i fyra huvudgrupper: industriell tillverkning och beredning
av livsmedel, parti- och detaljhandel, storhushåll och vattenverk.
Grupperna kommer att delas in i olika klasser baserade på företagets omsättning
och i vissa fall årsarbetskraften. Den årliga avgiften beror på vilken
klass företaget placeras i.

Det totala avgiftsuttaget kommer att öka från dagens ca 25 miljoner till 81
miljoner kronor.

Regeringen anser att 13 procent av de avgifter som kommunerna tar in
skall överföras till livsmedelsverket.

Våra ställningstaganden

Livsmedelskontrollen fyller en viktig funktion. Det är viktigt att kontrollsystemet
utformas på ett sådant sätt att företag med väl utvecklad egenkontroll
och god livsmedelshygien premieras. Den offentliga kontrollen bör huvudsakligen
bekostas genom avgifter från de berörda företagen. Företagen bör
betala en avgift som står i proportion till de faktiska kontrollkostnaderna.

Många kommuner har i dag problem att rekrytera personal till sina miljöoch
hälsoskyddskontor. I vissa fall har detta resulterat i att kommunen inte
har kunnat uppnå erforderlig kontrollnivå. Dessa problem beror sällan på
bristande ekonomiska resurser; det råder helt enkelt brist på utbildad personal.
Ett schablonmässigt avgiftsuttag kommer inte att lösa dessa problem,
tvärtom. Det av regeringen förordade avgiftssystemet hotar att permanenta
en illa fungerande kontrollapparat. Det schablonmässiga avgiftsuttaget innebär
en förstärkning av den kommunala ekonomin som inte nödvändigtvis
resulterar i ökade kontrollinsatser.

Mot. 1989/90

Jo2

Vi motsätter oss denna konstruktion. Företag med väl utvecklad egenkon- Mot. 1989/90

troll och hög livsmedelshygienisk standard kommer att missgynnas på Jo2

mindre nitiska företags bekostnad.

Företag i kommuner med dåligt utbyggd kontroll kommer att få betala en
avgift som inte svarar mot gjorda kontrollinsatser.

Ett prestationsrelaterat avgiftssystem befrämjar effektiviteten i kontrollsystemet
och bäddar för en bättre fungerande kontroll.

Riksrevisionsverket anser i sitt remissvar att avgiftssystemet bör utformas
så att ”avgiftsuttaget i högre grad motsvarar gjorda arbetsinsatser”. Riksrevisionsverket
anser även att det är en brist att avgiftssystemet inte utgör ett .

styrmedel.

Många remissinstanser pekar på att det föreslagna avgiftssystemet i praktiken
innebär en skattehöjning. Riksrevisionsverket framhåller bl. a.: ”Satsningar
på miljösidan tillsammans med i dagsläget begränsad tillgång på kvalificerad
personal, främst livsmedelstekniker, gör att det är osannolikt att en
utökad livsmedelskontroll som motsvarar avgiftsuttaget kan genomföras redan
under år 1990. Ett ökat avgiftsuttag enligt förslaget - det rör sig nästan
om en tredubbling av kontrollresurserna — innebär därför en form av beskattning”.

Regeringen förordar en kraftig höjning av avgiftsuttaget. Det finns inga
garantier för att höjningen kommer att leda till en bättre eller mer omfattande
livsmedelskontroll. De livsmedelshanterande företagen kommer att
tvingas höja sina priser för att kompensera avgiftshöjningen. Det föreslagna
avgiftssystemet blir därför kostnadsdrivande.

Många remissinstanser riktar kritik mot att de framtida avgiftshöjningarna,
enligt förslaget, är schablonmässiga. De påpekar att eventuella avgiftshöjningar
måste motsvaras av faktiska kostnadsökningar.

Kommunerna måste också beredas möjlighet att köpa in erforderliga
tjänster. Detta gäller i synnerhet kommuner som saknar tillräcklig egen
kompetens. De schablonmässiga avgifterna stimulerar inte kommunerna till
att ta till vara och utnyttja extern kompetens, eftersom kommunen erhåller
avgiften oberoende av eventuella insatser. Det av regeringen förordade avgiftssystemet
kan i praktiken innebära att de avgifter som företagen betalar
in för livsmedelskontroll används till helt andra kommunala verksamheter.

Regeringens förslag innebär att livsmedelsverkets roll som central tillsynsmyndighet
kommer att stärkas. För detta ändamål har riksdagen beslutat
tillföra 9 miljoner kronor som skall användas till förbättrad service till kommunernas
miljö- och hälsoskyddsnämnder, informationsverksamhet och metodutveckling.
Regeringen anser att 13 procent av avgiftsmedlen skall överföras
till livsmedelsverket. Även i detta sammanhang anser vi att avgifterna
måste vara prestationsrelaterade. Den ökade medelstilldelningen måste
återspeglas i ökade insatser. De ökade insatserna måste i sin tur kopplas till
de faktiska behoven.

Vi anser att livsmedelsverkets medelstilldelning skall ske i vanlig ordning,
dvs. efter äskanden från verkets sida. Det finns inget i förslaget som motiverar
en annan ordning.

Vi anser, liksom många remissinstanser, att regeringens förslag är oaccep

5

tabelt. Vi kan inte biträda ett förslag som innebär ett schablonmässigt avgiftsuttag.

Om regeringens förslag om ett schablonmässigt avgiftssystem trots detta
vinner gehör i riksdagen är det angeläget att riksdagen tar fasta på den kritik
som har riktats mot den föreslagna konstruktionen. Gruppindelningen är
bristfällig. Olika företag i samma grupp kan ha vitt skilda kontrollbehov.

Inom gruppen parti- och detaljhandel finns företag som enbart sysslar med
distribution av förpackade varor och andra företag som bereder och förpackar
livsmedel. Regeringens förslag innebär att dessa företag likställs,
trots att kfc>ntrollbehovet är betydligt större i de livsmedelsberedande företagen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den
offentliga kontrollen av livsmedel huvudsakligen skall bekostas genom
avgifter från berörda företag,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att avgiftsuttaget
från varje enskilt företag skall spegla de faktiska kontrollkostnaderna
och att detta bör gälla såväl livsmedelsverkets som kommunernas
kontrollverksamhet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en höjning
av avgiftsuttaget endast skall kunna göras vid ökade eller fördyrade
kontrollinsatser,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att livsmedelsverkets
medelstilldelning skall ske i vanlig ordning, dvs. efter äskanden
från verkets sida,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ett nytt
avgiftssystem inte bör införas förrän tidigast den 1 januari 1991,

6. att riksdagen, för det fall yrkandena 1,2 och 3 inte vinner riksdagens
bifall, som sin mening ger regeringen till känna att förändringar
av det föreslagna avgiftssystemet, bl. a. avseende gruppindelningen,
måste genomföras om systemet skall införas.

Stockholm den 16 november 1989

Sven Eric Lorentzon (m)
Jens Eriksson (m)
Carl G Nilsson (m)
Mona Saint Cyr (m)
Hans Dau (m)

Ingvar Eriksson (m)
Ivar Virgin (m)
Birgit Henriksson (m)
Ingrid Hemmingsson (m)

Mot. 1989/90

Jo2

Anders G Högmark (m)

Karl-Gösta Svenson (m)

6