med anledning av skriv. 1993/94:237 Redogörelse för den svenska krigsmaterielexporten år 1993

Motion 1994/95:U1 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp)

Angående krigsmaterielexporten

Miljöpartiet de grönas grundsyn på vapenexporten är att all vapenexport
på sikt bör avvecklas. Svensk vapenexport går ej att förena med en aktiv
fredspolitik.

Vid årsskiftet 1992/93 skärptes vissa formuleringar i de riktlinjer som
regeringen har att följa då det skall fattas beslut i
krigsmaterielexportärenden. Riktlinjerna understryker nu på ett tydligt
sätt att stor vikt skall fästas vid respekten för mänskliga rättigheter,
MR, i mottagarlandet. Hänsyn skall alltid tas till MR-kriteriet, även i
de fall det är fråga om utförsel av material som i sig inte kan användas
för att kränka mänskliga rättigheter.

För såväl krigsmateriel avsedd för strid som för övrig krigsmateriel
gäller, som ett av kriterierna i riktlinjerna, att regeringen inte bör
ge tillstånd till export till en stat där det förekommer omfattande och
grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Tillämpningen av detta
kriterium skall ske med iakttagande av särskilt stor restriktivitet.

Trots detta har svensk krigsmateriel under 1993 exporterats till just
sådana stater, vilket väckt kritik såväl från Svenska Freds- och
Skiljedomsföreningen som från svenska sektionen av Amnesty International.

Vid en genomgång av regeringens skrivelse noterar vi att krigsmateriel
under 1993 exporterats till just sådana stater, trots att det i dessa,
enligt Amnesty Internationals bedömning, förekommer omfattande och
grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna: Bahrain, Indien,
Indonesien, Sydkorea, Kuwait, Mexiko, Pakistan, Thailand, Tunisien,
Förenade Arabemiraten, Saudiarabien, Brasilien och Turkiet.

Det förefaller uppenbart att de som haft i uppdrag att besluta i frågor
gällande krigsmateriel till dessa stater inte förmått stå emot trycket
från försvarsindustrin.

Det är vår förhoppning att den nytillträdda regeringen tänker agera
snabbt och kraftfullt så att en skärpning av den svenska hållningen i
krigsmaterielexportfrågor kommer till stånd. Nämnas bör att regeringen
har att ta hänsyn till att den socialdemokratiska partikongressen 1993 bl
a beslöt att ovillkorliga hinder skall gälla så att svensk krigsmateriel
inte ska kunna säljas till stat som befinner sig i -- eller kan
befaras komma i -- väpnad konflikt inom eller utom landet eller till stat
som undertrycker mänskliga rättigheter.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den bör
verka för lagförslag om totalt förbud för export av krigsmateriel och en
plan för avveckling av svensk krigsmaterielexport på fem år,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den bör
verka för att riktlinjer för svensk krigsmaterielexport, inkl.
licensförsäljning och samarbetsavtal, skall fastställas i lag,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en
utredning bör tillsättas med direktiv att införa ovillkorliga hinder så
att svensk krigsmateriel inte skall kunna säljas till stat som
befinner sig i -- eller kan befaras komma i -- väpnad konflikt inom eller
utom landet eller till stat som undertrycker mänskliga rättigheter,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den inte
bör godkänna nya krigsmaterielaffärer med stater som undertrycker
mänskliga rättigheter,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att också
riksdagspartier med negativ syn på vapenexport bör ges representation i
rådgivande nämnden för krigsmateriel,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
rådgivande nämnden bör adjungera företrädare för svensk fredsrörelse,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den bör
arbeta efter och internationellt verka för en begränsning av
vapenexporten.

Stockholm den 10 oktober 1994

Yvonne Ruwaida (mp)

Roy Ottosson (mp)

Elisa Abascal-Reyes (mp)

Ragnhild Pohanka (mp)

Krister Skånberg (mp)

Gunnar Goude (mp)