med anledning av prop. 2000/01:132 Ändrade regler om koncessionsavgift på televisionens område

Motion 2000/01:K15 av Lennart Kollmats och Kenth Skårvik (fp)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen avslår regeringens proposition 2000/01:132 Ändrade regler
om koncessionsavgift på televisionens område.
Bakgrund

TV4 har sedan 1992 ensamrätt på att sända marksänd
television med reklam och har fått betala en
koncessionsavgift för att kompensera för den
konkurrensfördel detta innebär. Koncessionsavgiften består
av en rörlig del som baseras på reklamintäkterna och en fast
del. År 2000 blev det totalt 500 miljoner kronor som
betalades in till statskassan.

I lagen (1992:72) om koncessionsavgift på televisionens område står det
att koncessionsavgiften ska betalas av ett företag som har tillstånd att sända
TV-program i hela landet och ensamrätt i landet att sända reklam i sådana
sändningar. När lagen skrevs, skedde alla TV-sändningar med analog
sändningsteknik. I november i fjol beslutade riksdagen att fler företag fick
rätt
att sända marksänd digital-TV med reklam. Radio- och TV-verket ansåg att
eftersom TV4 alltså inte längre är ensamt om att få sända reklam i marksänd
TV över hela landet, skulle TV4 inte för år 2001 behöva betala den fasta
delen av koncessionsavgiften eftersom det skulle sakna rättslig grund. Verket
avser att senare ta ställning till den rörliga delen av avgiften.

Regeringen vill ändra lagen om koncessionsavgift så att avgiften ska
betalas av den som har tillstånd att sända TV-program med reklam i hela
landet med analog sändningstid. Motivet är att de digitala marksändningarna
endast på sikt kommer att påverka konkurrenssituationen. Regeringen anser
inte att TV4:s särställning har försvagats på ett påtagligt sätt.

Regeringen föreslår också att den rörliga delen av koncessionsavgiften bör
höjas för andra halvåret 2001.

Digitala TV-sändningar
ger ett nytt
konkurrensläge

Folkpartiet anser att kommersiell TV ska betala avgifter till
staten. Men mycket har hänt inom TV-området sedan
koncessionsavgiftslagen skrevs. Det går inte längre att säga
att TV4 har ensamrätt på marksänd reklam-TV i hela landet.
TV4 menar att företagets andel av de totala TV-
reklaminvesteringarna har sjunkit från 65 % år 1995 till
58 % i fjol. Enligt Mediamätning i Skandinavien AB har
68 % av befolkningen tillgång till fler kanaler än SVT och
TV4.

TV4 har dock fortfarande konkurrensfördelar genom att de digitala
marksändningarna ännu inte har så många tittare. Ur denna synvinkel bör
koncessionsavgiften minskas, i stället för att helt tas bort.

Folkpartiet anser att regeringens föreslagna höjning av den rörliga delen av
TV4:s koncessionsavgift är orimlig, eftersom konkurrensen har ökat för
bolaget. Regeringen borde i stället ha tagit upp förhandlingar med TV4. TV4
har förklarat sig vara villigt att förhandla om avgiftens storlek. Den nuvarande
låsningen hade därmed inte behövt uppstå om regeringen visat sig villig att
förhandla.

Regeringen har slarvat
med ärendet

En annan aspekt på denna fråga är den rent juridiska. TV4
ska, som alla andra, kunna lita på att rättssamhällets
grundsatser respekteras av staten. Regeringen gav i
december marksänd digital-TV sådana reklamregler att
Radio- och TV-verket beslutat att TV4 slipper betala en stor
del av sin koncessionsavgift. Bara två timmar efter Radio-
och TV-verkets beslut lade regeringen fram propositionen
om förändrade regler. TV4 och övriga remissinstanser fick
bara tre arbetsdagar på sig för att bemöta förslaget.
Dessutom gjorde regeringen den grova missen att inte skicka
sitt förslag till Lagrådet, trots de uppenbara juridiska
svårigheterna. Detta har senare gjorts av
konstitutionsutskottet, vilket Folkpartiet välkomnar.

Radio- och TV-verkets beslut gäller för hela år 2001. Att regeringens lag-
ändring ska gälla från den 1 juli i år innebär därmed de facto en retroaktiv
ändring av verkets beslut. Det torde också vara så att förslaget strider mot
sändningstillståndet och principen att gynnande förvaltningsbeslut är
orubbliga.

Lagrådet anser att remisstiden varit anmärkningsvärt kort men att den
nödtorftigt får anses tillgodose kraven i regeringsformen. Lagrådet skriver att
förslagets syfte och konstruktion är ett flagrant försök att kringgå förbudet
mot retroaktiv skattelagstiftning; men även här håller sig regeringen precis
inom lagens ramar. Däremot fastslår Lagrådet att propositionen strider mot
regeringsformens krav på normers allmängiltighet, eftersom beräkningarna
bara är anpassade till TV4 och inte kan tillämpas på andra företag.

Det är tveksamt om riksdagen ska gripa in i beslut fattade av myndigheter.
I 11 kap. 8 § regeringsformen står det att rättskipnings- eller
förvaltningsuppgift inte får fullgöras av riksdagen i vidare mån än vad som
följer av grundlag eller riksdagsordning. Riksdagen får alltså inte heller
genom att tillgripa lagformen meddela beslut av rättskipnings- eller
förvaltningskaraktär.

Folkpartiet anser att det är anmärkningsvärt att regeringen tangerar gränsen
för vad som är lagligt och t.o.m. överskrider den. Efter Lagrådets omfattande
kritik utgår vi från att regeringen kommer att dra tillbaka sitt förslag.

Stockholm den 28 maj 2001

Lennart Kollmats (fp)

Kenth Skårvik (fp)