med anledning av prop. 2000/01:132 Ändrade regler om koncessionsavgift på televisionens område

Motion 2000/01:K11 av Per Unckel m.fl. (m)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen avslår regeringens förslag till övergångsbestämmelser punkten
3 i förslag till lag om ändring i lagen (1992:72) om koncessionsavgift på
televisionens område i enlighet med vad som anförs i motionen.

2. Riksdagen beslutar om sådan ändring i lagen (1992:72) om
koncessionsavgift på televisionens område att avgiften endast beräknas
på den verksamhet som sker med analoga sändningar i enlighet med vad
som anförs i motionen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om översyn av regler för koncessionsavgift.

Motivering

Propositionen föreslår en ändring i lagen (1992:72) om
koncessionsavgift på televisionens område. Innebörden är att
skyldigheten att betala koncessionsavgift till staten skall
ändras från att gälla TV 4:s ensamrätt att sända reklam i
marknätet till att gälla TV 4:s ensamrätt att sända reklam i
det analoga marknätet. Vidare innebär förändringen att en ny
beräkningsmodell för koncessionsavgiften kommer att
införas för tiden den 1 juli 2001 till och med den 31
december 2001. I övergångsbestämmelserna har en annan
beräkningsmodell införts med sådan effekt att den kommer
att generera ungefär lika stor avgift för tiden 1 juli-31
december 2001 som regeringen tidigare beräknat för hela år
2001.

Propositionen väcker ett antal frågor av konstitutionell art. Det gäller dels
förslagets förenlighet med förbudet mot retroaktiv skattelagstiftning i
regeringsformen (RF) 2 kap. 10 §, dels frågan om författningsbestämmelsers
generalitet och dels regeringsformens krav på allas likhet inför lagen,
saklighet och opartiskhet.

Genom den av regeringen föreslagna övergångsbestämmelsen kommer
TV 4 för hösten 2001 att tvingas betala en avgift som är dubbelt så hög som
om övergångsbestämmelsen inte gällt. Syftet är att ta igen de avgifter som
staten gått miste om under våren. I propositionen förklaras att syftet med
koncessionsavgiften är att utjämna TV 4:s konkurrensfördelar, vilka enligt
regeringen inte förändrats på något avgörande sätt. Villkoren har emellertid
förändrats varför regeringen anför följande:

Det är därför viktigt att koncessionsavgiften för andra halvåret 2001
beräknas på ett sådant sätt att syftet med avgiften uppnås. Detta syfte kan
endast uppnås om några ekonomiska fördelar för TV 4 inte uppstår till
följd av den uppkomna situationen. Det bör därför särskilt regleras hur
den rörliga delen av avgiften skall beräknas för denna period.

Avgiftsskyldigheten har tidigare baserats på förutsättningen
att företaget har rätt att sända reklam och är ensamt om
denna rätt här i landet. När regeringen i december år 2000
beslutade att utvidga sändningstillstånden för de
reklamfinansierade kanalerna som sänder i det digitala
marknätet till att gälla i hela landet, föll därmed
förutsättningen att ta ut avgiften av TV 4. Det framstår som
mycket förvånande att Kulturdepartementet inte redan då
insåg konsekvenserna av sitt beslut utan först efter Radio-
och TV-verkets beslut i april presenterar ett lagförslag för att
undvika de finansiella konsekvenserna av sitt eget tidigare
beslut. Departementets senfärdighet har dessutom medfört
en synnerligen begränsad beredningsprocess både när det
gäller tid och omfattning. Lagförslaget presenterades den 24
april och remisstidens utgång var endast fyra arbetsdagar
senare, den 2 maj.

Regeringens förslag har inte behandlats av Lagrådet. Det har däremot skett
genom konstitutionsutskottets försorg. Lagrådets yttrande är mycket kritiskt.

Vid den här aktuella lagstiftningens tillkomst ansågs att
koncessionsavgiften var att betrakta som en skatt (prop. 1991/92:78 s. 39).
Lagrådet delar denna åsikt. Frågan väcks nu om den föreslagna bestämmelsen
kan vara att anse som en retroaktiv skatt.

Lagrådet anser att det är tveksamt huruvida regeringens förslag strider mot
ordalydelsen i RF 2:10 andra stycket, men att det är klart att förslaget strider
mot dess grunder. Lagrådet anser att förslagets syfte och konstruktion "ger
vid handen att det här är fråga om ett flagrant försök att kringgå förbudet mot
retroaktiv skattelagstiftning". Vi delar Lagrådets uppfattning. Vi anser att
regeringens förslag är oacceptabelt.

Det är inte godtagbart i en rättsstat att staten agerar på detta vis för att man
riskerar att gå miste om koncessionsavgifter om några hundra miljoner
kronor.

Lagrådet påpekar att ett grundläggande krav på en
författningsbestämmelse är att den skall vara generell och att det av motiven
till regeringsformen framgår att detta innebär att lagen skall ha en generell
utformning (prop. 1973:90 s. 203 f.). Vidare framgår det av motiven att en lag
t.ex. får anses uppfylla kravet på generell utformning om den är tillämplig på
situationer av visst slag eller vissa typer av handlingssätt eller om den riktar
sig till, eller på annat sätt berör, en i allmänna termer bestämd krets av
personer.

I RÅ80 1:92 fann Regeringsrätten att vissa ändringar i lagen om rätt till
förlustutjämning vid taxering för inkomst och kommunalskattelagen, "lex
Kockum", varit generella med hänsyn till reglernas ordalydelse samt att det i
motiven klart uttalades att syftet var en generellt gällande lagstiftning.

Av det nu aktuella förslaget framgår att lagen skall vara tillämplig på ett
visst programföretag, vilket för närvarande är TV 4, men att lagen
automatiskt skulle komma att gälla för det företag som ersätter TV 4. Med
beaktande av detta menar Lagrådet att lagen troligtvis får anses uppfylla
kravet på generalitet. Vi delar Lagrådets bedömning även i denna del, trots att
lagen i varje särskilt fall endast kan tillämpas på ett bestämt programföretag.

I övergångsbestämmelserna i punkten 3 föreslås att de viktigaste
bestämmelserna i 4 §, om beräkning av den rörliga delen av
koncessionsavgiften, under tiden den 1 juli-31 december 2001 skall ersättas
av de beräkningsgrunder som anges i punkten 3. Av propositionen (s. 10 f.)
framgår att dessa tillfälliga beräkningsgrunder är avpassade till just TV 4 och
dess verksamhet. Lagrådet menar att dessa bestämmelser inte kan antas vara
avsedda att tillämpas på något annat programföretag än TV 4 varför
bestämmelserna i punkten 3 inte kan anses uppfylla kravet på normers
allmängiltighet. Den strider därför mot regeringsformen. Vi delar Lagrådets
bedömning också i detta avseende.

Ytterligare en tveksamhet gäller förenligheten med bestämmelsen om allas
likhet inför lagen samt saklighet och opartiskhet i RF 1 kap. 9 §. Regeringens
förslag innebär att TV 4 blir avgiftsskyldig därför att man har monopol på att
sända reklam i det analoga marknätet, medan avgiften beräknas inte bara på
monopolverksamheten utan även på den del som sänds på det
konkurrensutsatta digitala marknätet. Förslaget får innebörden att
programföretag som sänder reklam i det digitala marknätet kommer att lyda
under olika lagar och därmed ha mycket olika villkor för sin verksamhet. Den
reklam som sänds av TV 4 i det digitala marknätet kommer att belastas med
en avgift, på marginalen om 50 procent, medan den reklam som sänds av
någon av de övriga kommersiella kanalerna inte belastas med någon
koncessionsavgift alls. Det framstår som synnerligen tveksamt ur
grundlagssynpunkt att olika lagar gäller för företag som bedriver likartad
verksamhet inom samma verksamhetsområde. Även med beaktande av det
syfte med lagändringen som framförs i propositionen, nämligen att jämna ut
konkurrensfördelar, framstår den av regeringen valda konstruktionen som
synnerligen märklig.

Vi vill härutöver beröra ytterligare en fråga: Radio- och TV-verket anför i
sitt remissvar: "I dag är lagstiftningen till sin konstruktion teknikoberoende.
Om 1 § i koncessionsavgiftslagen ändras till att endast omfatta sändningar
med analog teknik, och därmed görs teknikberoende, bör det ifrågasättas om
inte endast de intäkter som härrör från analoga sändningar skall ligga till
grund för beräkningen av den rörliga avgiften." Vi delar denna uppfattning.
Avgiften borde därför endast uttas på den del av verksamheten som bedrivs
under monopol med analoga sändningar. Lagstiftningen bör förändras i
enlighet med detta.

TV-marknaden har förändrats radikalt sedan TV 4 fick reklammonopol i
det analoga marknätet och började sända där 1992. Sedan dess har andelen av
hushållen som enbart ser TV via marknätet minskat. I dag är det 30-35
procent av hushållen som enbart är hänvisade till marknätet. Övriga hushåll
har antingen tillgång till TV via kabelnät eller direkt satellitmottagning och
har därmed ett stort utbud även av reklamfinansierade kanaler. Även
marknätet förändras där de inledda sändningarna med digital teknik har
inneburit att i dagsläget 63.000 hushåll via denna teknik har tillgång till fler
reklamfinansierade kanaler än TV 4. Den mycket dominerande ställning som
TV 4 hade när det gällde TV-reklam, med ett monopol i marknätet och även
en stark ställning i andra distributionsformer, har därmed förändrats. Starka
skäl talar för att en översyn av koncessionavgiftssystemet är nödvändig varför
regeringen snarast bör återkomma till riksdagen med ett förslag som tar
hänsyn till de förändrade förhållanden som råder på mediemarknaden.

Stockholm den 28 maj 2001

Per Unckel (m)

Inger René (m)

Nils Fredrik Aurelius (m)

Per-Samuel Nisser (m)

Christel Anderberg (m)

Carl-Erik Skårman (m)

Ola Karlsson (m)

Anders Björck (m)