med anledning av prop. 2000/01:128 Nationellt stöd vid upphandling av hjälpmedel

Motion 2000/01:So64 av Lena Olsson m.fl. (v)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att regeringen vid
kommande Dagmaröverläggningar mellan staten, Landstingsförbundet
och Svenska Kommunförbundet bör föreslå förändringar i
Hjälpmedelsinstitutets stadgar enligt vad i motionen anförs om HI som
prisövervakande organ.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att regeringen vid
kommande Dagmaröverläggningar mellan staten, Landstingsförbundet
och Svenska Kommunförbundet bör föreslå förändringar i
Hjälpmedelsinstitutets stadgar enligt vad i motionen anförs om att helt
eliminera möjligheten till prispåslag på hjälpmedel.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att regeringen vid
kommande Dagmarförhandlingar mellan staten, Landstingsförbundet och
Svenska Kommunförbundet bör föreslå förändringar i
Hjälpmedelsinstitutets stadgar enligt vad i motionen anförs om
representation för brukarna i institutets styrelse.

Propositionens innehåll

Regeringen föreslår att Hjälpmedelsinstitutet (HI) fr.o.m.
den 1 januari 2002 får ansvaret för det nationella stödet för
upphandling av hjälpmedel. Den befogenheten flyttas då
från Sjukvårdshuvudmännens upphandling (SUB) till HI.
Finansiellt sker överföringen från den 1 januari 2003. Hur
stort stödet ska vara och fördelningen av medlen beslutas
därefter i de årliga Dagmaröverläggningarna mellan staten,
Kommunförbundet och Landstingsförbundet. Detta innebär
att kommunerna, som tidigare inte haft ett ekonomiskt
åtagande när det gäller HI, nu kommer att få ett sådant.
Förhandlingar har för övrigt redan inletts för att utforma en
ekonomisk modell för det centrala stödet.

Hjälpmedelsinstitutet

HI är ett nationellt kunskapscentrum inom
hjälpmedelsområdet. Verksamhetens mål är att ge full
delaktighet och jämställdhet till kvinnor och män med
funktionshinder genom att ta fram bra hjälpmedel och öka
tillgängligheten i samhället. HI stimulerar forskning och
utveckling, provar nya hjälpmedel, medverkar till kunskaps-
och metodutveckling samt informerar och utbildar.
Institutets huvudmän är staten, Landstingsförbundet och
Svenska Kommunförbundet.

Ekonomiskt stöd

Vänsterpartiet stöder propositionens förslag om att överföra
ansvaret för upphandlingen från SUB till HI. Förutom detta
har vi konstaterat att regeringen avser hålla kostnaderna
konstanta och att genom mer rationell hantering kanske
t.o.m. kunna sänka dessa kostnader. Det senare har vi inget
emot men vi anser att det behövs ett ökat ekonomiskt stöd
till denna verksamhet, främst när det gäller forskning och
metodutveckling. Det gäller också att långsiktigt öka
bidragen till kommuner och landsting och på så sätt sänka
den enskildes egenavgifter för hjälpmedel. Om inte detta
görs når vi inte målet med att funktionshinder inte ska
medföra merkostnader för enskilda individer. Det finns
också brister i flera led när det gäller informationen till
brukare, inköpare, medicinsk personal, politiker och
tillverkare. För de senare gäller det ofta att ansvarsreglerna
är oklara, se Socialstyrelsens PM, Dnr 00-899/2001.

Avgiftsproblemen

Ett annat problem som borde belysas i detta sammanhang är
att landsting och kommuner tar ut olika avgifter för samma
typ av hjälpmedel. Det är också stora prisskillnader mellan
landstingen för olika typer av hjälpmedel.

Vänsterpartiet konstaterar att för många människor med funktionshinder är
ett hjälpmedel ofta en förutsättning för delaktighet och jämlikhet. Vi anser att
denna möjlighet inte får vara beroende av var i landet personen bor eller
vilken typ av hjälpmedel som hon eller han har behov av. Eftersom de olika
regelsystemen tillåter stora prisskillnader för hjälpmedel måste staten tillämpa
ett styrsystem. Vi anser att HI kan vara en sådan styrinstans. Om detta inte är
möjligt måste en lagstiftning till för att minska orättvisorna.

För att belysa detta vill vi kort redovisa ett ärende som för närvarande
ligger hos Handikappombudsmannen och som kommer från Hörselskadades
Riksförbund. Det gäller det kostnadstak som finns i vissa landsting för
hörhjälpmedel. Kostnadstaken varierar i dessa landsting mellan 3 000 och
3 500 kronor. Det är inte ovanligt att en ny hörapparat kostar runt 12 000
kronor. Detta kan innebära en kostnad på cirka 9 000 kronor för den enskilde.
Dessutom varierar avgifterna för besök, ordination, reparation samt om
hörapparaten tappas bort. Om inte dessa orättvisor elimineras så krävs det
nationella maxtaxor även inom detta område. Vi ser det inte som otänkbart att
i stället använda HI som ett mer flexibelt instrument för att minska eller
utjämna hjälpmedelskostnaderna. Hur det ska göra behöver utredas men det
innebär givetvis att institutet ges någon form av myndighetsutövning.

Prispåslag

I likhet med Handikappombudsmannen anser vi att den
möjlighet till prispåslag som nu finns helt ska tas bort.
Vänsterpartiet anser att prispåslagsmetoden, om den
används, kommer att ekonomiskt drabba dem som är i behov
av hjälpmedlen. Detta genom att det dels kan ge ökade
egenavgifter för den enskilde brukaren, dels för att det kan
minska trovärdigheten när det gäller upphandlingssystemet.
Vi har uppfattat förslaget i propositionen så att metoden med
prispåslag på försålda produkter avvisas genom att
finansieringen av upphandling och provning nu föreslås ske
genom centrala anslag.

En viss osäkerhet uppstår i och med att HI inte är någon statlig myndighet
utan staten ingår som en av tre parter i en allmännyttig ideell förening. Enligt
nuvarande stadgar kan föreningen ganska fritt ta ut avgifter för tjänster och
produkter som föreningen tillhandahåller. Inget säger att prispåslagsmetoden
inte kan användas. Vänsterpartiet antar att den nyordning som nu sker med
central finansiering och när ansvaret för upphandling helt läggs över på HI
måste det medföra att institutets stadgar kommer att revideras. Det är också
en förutsättning för att HI ska kunna ges en prisövervakande roll.

Organisation

För närvarande har föreningen följande organisation:
föreningsstämma, styrelse, direktör, revisorer och ett
brukarråd. Den skiljer sig inte från andra ideella föreningar.
Staten och de båda förbunden utser vardera tre
styrelserepresentanter. Staten upplåter för närvarande en av
platserna i styrelsen att besättas av
handikapporganisationerna.

Vänsterpartiet vill betona att brukarnas inflytande bör stärkas ytterligare.
Vad som tydligt framgår av propositionen är att de tre huvudmännen får ett
större inflytande i provnings- och upphandlingsprocesserna. Särskilt gäller det
sjukvårdens huvudmän. Det är givetvis bra att brukarna kan vara med i rådet
och i de olika sortimentsgrupperna, men det räcker inte. Brukarna har ingen
självklar representation i styrelsen utan finns där med statens goda minne.
Vänsterpartiet anser att styrelsen ska stärkas med ordinarie ledamöter från
handikapporganisationerna. Det kan ske endera genom att utöka styrelsen
eller genom att även Landstings- och Kommunförbunden avstår var sin
representant till brukarorganisationerna. Det är vår övertygelse att på så sätt
uppfylls bättre målsättningen om att hjälpmedlen ska utvecklas utifrån de
krav som brukarna ställer.

Stockholm den 13 juni 2001

Lena Olsson (v)

Ingrid Burman (v)

Rolf Olsson (v)

Carlinge Wisberg (v)