med anledning av prop. 1999/2000:91 Efterlevandepensioner och efterlevandestöd till barn

Motion 1999/2000:Sf21 av Margit Gennser m.fl. (m, kd, fp)

De stora förändringar av det offentliga pensionssystemet som nu håller
på att slutföras kräver också anpassning av tidigare regler för
efterlevandepensioner och efterlevandestöd till barn.
I regeringens proposition 1999/2000:91 presenteras ett omfattande förslag
till hur regelverket på detta område kan utformas. De partier som står bakom
pensionsreformen har haft möjligheter att påverka regelsystemets utformning
och de inte helt okomplicerade avvägningar av ekonomisk och socialpolitisk
natur som måste ske i samband med framtagandet av det nya regelsystemet.

Ett av de stora problemen i denna typ av lagstiftningsarbete är hur över-
gångsbestämmelser utformas och hur tidigare övergångsregler behandlas. Ett
sammantaget mål för alla politiska partier bör vara att med hjälp av väl
avpassade övergångsregler skapa ett minimum av retroaktiva effekter samt
att undvika en alltför styvmoderlig behandling i vissa fall. Vi finner att
propositionen brister i två avseenden: dels vad gäller änkepensioner enligt
övergångsbestämmelser i 1990 års lagstiftning samt de ändringar som trädde
i kraft 1997, dels vad gäller omställningspensionen som föreslås utges med
tio månader från och med den 1 januari 2003 fram till den 1 januari 2005, då
omställningspensionen i regeringens förslag skall förlängas till 12 månader.

Änkepensionen enligt övergångsregler med ikraft-
trädande 1990 samt ändringar 1997

Den förändring av änkepensionerna som beslutades av riksdagen 1988
och som trädde i kraft 1990 var med nödvändighet omfattande. ATP-
systemet var så uppbyggt att pensionsrättigheter aldrig kunde delas
mellan makar. Detta var motivering till de omfattande
änkepensionsförmånerna.

Förvärvsverksamheten för kvinnor var tidigare låg. Först efter 1970 års
särbeskattningsreform förändrades detta förhållande successivt. 1970- och
också stora delar av 1980-talets kvinnliga förvärvsverksamhet känne-
tecknades av deltidsarbete och ända fram till mitten av 1970-talet var
hustrun som arbetade i makes företag "faktiskt sambeskattad" och tillgodo-
räknades då inte pensionspoäng för utfört arbete.

Äldre familje- och förvärvsmönster lever kvar under mycket lång tid.
Kvinnor födda på 1930-talet kom upp i yrkesaktiv ålder vid mitten av 1950-
talet, då attityder men också sambeskattningen av makars inkomster bidrog
till att kvinnor förvärvsarbetade i ringa utsträckning.

Det är de nu nämnda förhållandena som har lett till omfattande över-
gångsregler både vad gäller änkepensioner från ATP och folkpensionen.

Folkpensionen har mycket tidigt utformats som en generell pension och
har således aldrig tidigare varit föremål för inkomstprövning. 1997 års
förändring av övergångsreglerna inom änkepensionen utgjorde således dels
ett brott mot en grundläggande princip om inkomstprövning, dels ett brott
mot de utfästelser riksdagen gjort att övergångsbestämmelserna skulle ligga
fast.

Av regeringens proposition 1999/2000:91 framgår att de regler som gäller
den pensionsberättigade personkretsen inom änkepensioneringen ligger fast.
Detta är bra. Däremot sker inga ställningstaganden till änkepensionens
innehåll. Vi har motsatt oss 1997 års förändring av förmånsreglerna inom
änkepensioneringen och vidhåller vår kritik och våra krav på en återgång till
1990 års regler som gällde till 1997, d.v.s. vi vill att inkomstprövningen av
folkpensionsdelen i änkepensionen upphör.

Det är viktigt att denna återgång sker snarast möjligt. 1997 års
regelförändring har lett till betydande och i vissa fall nästan slumpartade
rättsförluster, som den enskilde inte kunde förutse och då heller inte skydda
sig mot.

1997 års regelförändring har av naturliga skäl väckt stor bitterhet hos dem
som berörts. En av anledningarna är en allmänt omfattad uppfattning om
pensioners oantastlighet, vilket - om ändringar måste tillgripas - kräver
omfattande, långsiktiga och fasta övergångsregler.

Övergångsreglerna för änkepensionerna bör därför återställas snarast för
att inte i onödan urholka tilltron till det offentliga pensionssystemet.

Omställningspensionen

Omställningspensionen utbetalas numera under sex månader till
efterlevande make/maka. Enligt tidigare regler utgick
omställningspensionen under tolv månader.

I proposition 1999/2000:91 föreslås att omställningspensionen återgår till
tolv månader 2005 samt att den förlängs med fyra månader till tio månader
från den 1 januari 2003.

Att sex månader är en alltför kort tid för omställningspension råder det
betydande enighet om liksom att det är önskvärt att snarast återställa tiden
för omställningspension till tolv månader. Att som regeringen föreslår
stegvis ändra omställningspensionens längd anser vi mindre befogat med
tanke på de relativt små kostnader det rör sig om, samtidigt som lika fall där
make/maka dött vid något olika tidpunkt ger skilda villkor. Vi föreslår därför
att tiden för omställningspensionen återställs till tolv månader från och med
den 1 januari 2001.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att fr.o.m. den 1 januari 2001 återställa änke-
pensionens övergångsregler till vad som gällde före den 1 april 1997,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att fr.o.m. den 1 januari 2001 återställa utbetal-
ningstiden för omställningspensionerna till tolv månader, till vad som
gällde före den 1 april 1997.

Stockholm den 6 april 2000

Margit Gennser (m)

Rose-Marie Frebran (kd)

Bo Könberg (fp)