med anledning av prop. 1997/98:41 Socialförsäkringens administration, m.m.

Motion 1997/98:Sf24 av Ulla Hoffmann m.fl. (v)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Regeringens förslag i propositionen bygger i stora delar på de riktlinjer som presenterades för riksdagen i proposition 1996/97:63 och som godkändes av riksdagen.

Regeringen vill tydliggöra försäkringskassorna roll i förhållande till Riksförsäkringsverket med bibehållandet av associationsformen.

Genom att förtydliga ansvarsförhållanden, särskilt ledningsansvaret, och med ett bevarat och stärkt lokalt inflytande samt med hopp om att utveckla en dialog mellan de olika verksamheterna anser regeringen att bättre förutsättningar skapas för en fungerande administration.

Socialförsäkringen skall även i fortsättningen vara statligt finansierad vilket innebär att det måste finnas en rättvis och likformig tillämpning. Regler om ledningsansvar och om tillämpning införs nu i lagen om allmän försäkring liksom bestämmelser om att försäkringskassorna skall vidta åtgärder för att förebygga och minska ohälsa.

Grovt kan man sammanfatta kassornas kommande verksamhet i sju punkter: de skall hushålla med statens medel, samarbeta med andra myndigheter, följa upp och pröva den egna verksamheten, ta hänsyn till annan samhällelig verksamhet, ge god service, ha tillgänglighet, ge information, slå vakt om sekretessen samt hålla en intern ordning.

Regeringen skall utse försäkringskassornas styrelser. Dessa styrelser skall inrätta socialförsäkringsnämnder. Regeringen beslutar även om den geografiska nämndindelningen. Varje nämnd skall ha sju ledamöter, en av dem skall vara ordförande och en vice ordförande. Styrelsen skall kunna bestämma att vissa ärenden handläggs av andra nämnder inom verksamhetsområdet.

Försäkringskassans styrelser skall utse socialförsäkringsnämnderna. Nämnderna skall inte fatta beslut i omprövningsärenden, om det inte är ett beslut av en tjänsteman. Omprövningsärenden skall överklagas till länsrätt.

När det gäller tillsynen vill regeringen att denna skall skötas av Riksförsäkringsverket. Detta för att säkerställa likformig och rättvis tillämpning av försäkringen.

Regeringen vill också göra en översyn av socialförsäkringens ADB-verksamhet och föreslår riksdagen riktlinjer för att utveckla denna verksamhet.

Slutligen lämnar regeringen även riktlinjer för ett avskaffande av en rad fonder som nu redovisas utom den egentliga statsbudgeten, exempelvis arbetsskadefonden och delpensionsförsäkringen. Dessa fonder anser regeringen inte fyller något syfte och den avser att återkomma med förslag till hur dessa skall avskaffas.

Vänsterpartiets ställningstaganden

I stort ställer Vänsterpartiet sig bakom regeringens förslag. Vi har dock vissa förslag till förbättringar och andra synpunkter som vi med hänvisning till avsnitten i propositionen redovisar nedan. Vi följer propositionens indelning.

Allmänna bestämmelser

Det är bra att formerna för hur de allmänna försäkringskassorna skall styras nu regleras i lag.

Vi välkomnar också att det lagstiftas om att socialförsäkrings- och bidragssystemen skall tillämpas likformigt och rättvist och att kassorna skall förebygga och minska ohälsan samt arbeta aktivt med rehabilitering.

Frågan är dock om det räcker med administrativa förändringar på papperet. Försäkringskassorna är i en svår situation, vilket om inte annat visas av att JO, i samband med att antalet anmälningar ökat, uttalat att den enskildes rättssäkerhet nu påtagligt har försämrats. Vänsterpartiet har länge krävt ytterligare tillskott av ekonomiska medel för att kassorna skall klara sin arbetsuppgifter och vi återkommer om detta.

Försäkringskassorna förmedlar en stor och viktig del av vår välfärd. Förutom ett sparbeting på 11 procent har en lång rad regelförändringar trätt i kraft. En undersökning som socialförsäkringsutskottet låtit utföra visar att tiden mellan beslut i riksdagen och ikraftträdande minskat drastiskt under de senaste åren, vilket leder till att personalen vid försäkringskassorna inte getts tillräckligt med utrymme för inlärning av nya arbetsuppgifter och för utbildning. Till detta kommer att utvecklingen av datasystemen inte hängt med. Försäkringskassans personal har inte haft de IT-hjälpmedel som de behöver för att utföra sitt arbete.

Samverkan

Det är bra att myndigheter och förvaltningar i allt större utsträckning samverkar inom rehabiliteringsområdet för att den enskilda kvinnan eller mannen skall slippa rundgång mellan olika myndigheter, förvaltningar och vårdställen. Vad som dock återstår att lösa är de olika ersättningsreglerna som finns inom de olika systemen. Ännu råder alltför stora skillnader när det gäller ersättningar och det behövs därför en översyn. Vänsterpartiet har medverkat till införandet av ett samverkanssystem som med utgångspunkt i Finsamprojektet skall öppna för en samordning av resurser mellan arbetsförmedling, försäkringskassan, hälso- och sjukvården och socialtjänsten. När detta nu regleras hoppas vi att det blir till gagn för den enskilde och att han eller hon slipper att i onödan slussas mellan myndigheterna även om handläggningen skulle dra ut på tiden.

Vissa människor kan befinna sig i komplexa psykosociala situationer som negativt påverkar deras rehabilitering. Vi förutsätter att de myndigheter som samverkar i rehabiliteringen har som en förutsättning att det inte skall uppstå svårigheter för människor att försörja sig. Helst skulle vi se att den enskilde fick ett tolkningsföreträde. Vänsterpartiet vill att det görs fortlöpande utvärderingar av rehabiliteringssamverkan som både studerar metoder och resultat. På så sätt kunde riksdagen och regeringen rätta till felaktigheter som eventuellt kan förekomma. Ansvaret för sådana utvärderingar bör lämpligast ligga utanför försäkringssfären.

I detta sammanhang vill vi också påpeka vad en utredning konstaterat: att det saknas ett genomtänkt könsperspektiv i de flesta samverkansprojekt som genomförts. Utvärderingar borde därför se över hur kunskapen om kvinnors och mäns olika situation skall kunna tillföras rehabiliteringssamverkan (SOU 1996:85 Egon Jönsson). Vi tror att det behövs ett uppdrag till de myndigheter och förvaltningar som skall samverka för att genomföra en särskild utbildning i ”main-streaming”.

Den allmänna försäkringskassans styrelse

Vänsterpartiet ställer sig bakom regeringens förslag om hur försäkringskassan skall ledas och till styrelsens verksamhetsmål. Regeringen skriver att det skall ingå i styrelsens övergripande ansvar att se till att det finns fastslagna principer om t.ex. kunskaps- och kompetenskrav m.m. för att tjänstemän och förtroendevalda skall ha de rätta kunskaperna för att kunna handlägga och avgöra ärenden så att målen för verksamheten uppnås. Ett sådant mål enligt regering och riksdag är jämställdhetsmålet. Vänsterpartiet anser att både personal och förtroendevalda bör genomgå utbildning för att få denna kunskap och kompetens. Vi saknar därför ett mål för styrelsens verksamhet nämligen att styrelsen också skall beakta jämställdhetsperspektivet både vad gäller syftet med verksamheten och personalpolitiken. Det bör därför införas som en punkt 8 i styrelsens uppgifter att beakta jämställdhetsperspektivet på var och en av de övriga 7 punkterna. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.

Vänsterpartiet anser också, för att styrelsen skall få så bra kunskap som möjligt om sitt verksamhetsområde, att kassans styrelse skall ha fortlöpande kontakt med socialförsäkringsnämnderna. Enligt uppgift fungerar inte detta självklara samarbete över hela landet.

Bemötande

Vänsterpartiet vill ha en decentraliserad handläggning med lokalt ansvar och befogenheter som ger försäkringen en aktiv inriktning där förebyggande och rehabiliterande insatser kommer att medverka till att upprätthålla arbetslinjen. Det är med utgångspunkt i den enskildes behov och förutsättningar som kassorna skall samordna och planera rehabiliteringen och i ökad utsträckning även finansiera denna. Där skall vägas in både försäkringens försäkringsfunktion så att den enskildes ekonomiska tryggheten är säkrad och den insats som gör det möjligt för henne eller honom att delta i arbetslivet.

En sådan inriktning kommer att kräva alltmer av individuella bedömningar med inslag av skälighetsbedömningar. Då blir det viktigt hur kassan tar till sig detta och hur de bemöter de försäkrade.

Flera utredningar har utrett eller håller på att utreda hur människor bemöts av olika myndigheter. På många platser har enskilda som anser sig trakasserade och integritetskränkta slutit sig samman för att försvara sig mot myndighetsövergrepp. När det gäller detta är försäkringskassorna inget undantag. Vänsterpartiet anser att när det gäller försäkringskassans och de i lagen angivna sju verksamhetspunkterna skall till dessa även läggas en bemötandeklausul eller ännu hellre en nionde verksamhetsregel (se tidigare tillägg av en åttonde regel).

Den allmänna försäkringskassans organisation

Vänsterpartiet ställer sig bakom regeringens förslag. Samtidigt vill vi framhålla att den enskilda blir mer och mer beroende av försäkringskassan och att det inte alltid kan anses rimligt att en äldre människa skall behöva resa långa sträckor in till en avlägsen centralort för att få erforderlig hjälp. Samtidigt rapporterar försäkringskassans personal att deras arbete har blivit mer och mer kundrelaterat, dvs. den enskilda behöver hjälp med att fylla i blanketter, få förändringar och de ibland mycket komplicerade reglerna förklarade. Det leder till att hänsyn inte enbart kan tas till befolkningens antal när man beslutar om lokalkontorsnät utan även till sammansättningen t.ex. åldersmässigt.

Redovisning

Vänsterpartiet ställer sig bakom regeringens förslag men anser att det inte är tillräckligt. Socialförsäkringsutskottet har vid ett antal tillfällen givit regeringen till känna behovet av konsekvensanalyser som underlag för förslag från regeringen samt därefter beslut av riksdagen. Försäkringskassestyrelsernas underlag till Riksförsäkringsverkets budgetunderlag till regeringen bör därför även innehålla sådana underlag som kan ligga till grund för de av riksdagen efterfrågade konsekvensanalyserna.

Det har visat sig att det är svårt att t.ex. belysa konsekvenserna av arbetsskadelagstiftningen ur ett könsperspektiv lika väl som de nya kriterierna för erhållandet av förtidspension. Försäkringskassorna måste därför dela upp all sin statistik på kön. I dag är skyldigheten att föra könsbaserad statistik inte tvingande för Riksförsäkringsverket. Vänsterpartiet anser att riksdagen bör ge regeringen till känna att införa sådana direktiv till Riksförsäkringsverket.

Revision

Vänsterpartiet ställer sig bakom regeringens förslag, men anser också att det i Riksrevisionsverkets skyldighet att i enlighet med god revisionssed också bör införas att granska verksamheten enligt det jämställdhetsdirektiv som utfärdats av regeringen. Det har t.ex. visat sig att kvinnor får sämre rehabilitering än män, vilket är helt oacceptabelt och strider mot målen om att socialförsäkrings- och bidragssystemen skall tillämpas likformigt och rättvist. Det bör därför uppdras åt Riksrevisionsverket att det vid sin granskning av styrelsens och direktörens förvaltning även skall granska verksamheten ur ett jämställdhetsperspektiv. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.

Tillsättande av den allmänna försäkringskassans styrelse m.m.

Vänsterpartiet ställer sig bakom regeringens förslag men anser att de krav som ställs vid tillsättande av socialförsäkringsnämnderna, dvs. kön, ålder, yrkeserfarenhet och etniskt ursprung, även skall gälla försäkringskassans styrelse. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.

Anställning

Vänsterpartiet ställer sig bakom regeringens förslag. Vi har i olika sammanhang motionerat om att staten som arbetsgivare skall ha statsministerns lön som tak vid lönesättning av ledande befattningar. I betänkande 1995/96:AU10 säger man att det ”för staten som arbetsgivare det är särskilt viktigt att föregå med gott exempel och att avtal om löner och andra förmåner som träffas med ledande befattningshavare hos statliga myndigheter i statliga företag ligger på en rimlig nivå”. Detta gäller givetvis också direktörer vid försäkringskassorna. Trots att Vänsterpartiet i princip är emot tidsbegränsade anställningar, kan vi tänka oss att överväga att tidsbegränsa anställningarna för direktörerna. Den osäkerhet som en tidsbegränsad anställning kan innebära får dock inte kompenseras med högre lön.

Tillsyn

Vänsterpartiet ställer sig bakom regeringens förslag om hur tillsynen över de allmänna försäkringskassorna skall ske för att försäkringen skall tillämpas likformigt och rättvist. Det görs idag olika bedömningar av samma problematik, som t.ex. vid elöverkänslighet. Sådana olika bedömningar måste uppmärksammas i högre grad. Vi vill i detta sammanhang också påpeka vikten av att regeringen noga följer Riksförsäkringsverkets tillsynsuppdrag eftersom, som påpekats ovan, det föreligger könsmässiga skillnader vad gäller t.ex. rehabilitering.

Socialförsäkringsnämnder i den allmänna försäkringskassan

Antalet ledamöter i en socialförsäkringsnämnd

Vänsterpartiet delar regeringens uppfattning att antalet ordinarie ledamöter inte skall minskas som föreslagits av den särskilda utredaren. Däremot delar vi inte regeringens uppfattning att suppleanterna i nämnderna skall avskaffas. Med tanke på att endast fem av ledamöterna skall nomineras av de politiska partierna är risken stor att de små partierna i kommuner och landsting inte blir representerade i socialförsäkringsnämnderna.

Föredragandefunktionen

Vänsterpartiet delar regeringens uppfattning att föredraganden i nämnderna skall ha goda kunskaper, erfarenhet och en allsidig kompetens. Vi delar också uppfattningen att försäkringskassans styrelse skall ange vilka kunskaps- och kompetenskrav som skall ställas på föredraganden. Som påpekats ovan vad gäller målen för försäkringskassans styrelse är jämställdhet ett kunskapsområde som kräver kompetens och därmed utbildning. När försäkringskassan formulerar de krav som skall ställas på föredraganden anser Vänsterpartiet att ett genomgående krav skall vara kunskap och kompetens om kvinnors och mäns situation. I prop. 1997/98:16 Sverige, framtiden och mångfalden – från invandrarpolitik till integrationspolitik lyfter regeringen fram flyktingarnas hälsotillstånd och behov av rehabiliterande insatser. Vänsterpartiet anser därför att det är viktigt att ett annat kompetenskrav på föredraganden är kunskap om vad det innebär att behöva fly från sitt hemland och vad t.ex. krigsupplevelser sätter för spår på individen.

Avvikande mening

Vänsterpartiet delar regeringens uppfattning om tidpunkten för anmälande av avvikande mening. Vad gäller föredragandens rätt eller skyldighet att anmäla avvikande mening anser Vänsterpartiet att det är riktigt att föredraganden skall ha rätt att anmäla avvikande mening till protokollet om socialförsäkringsnämndens beslut avviker från gällande rätt.

Socialförsäkringsnämndens beslutsbefogenhet

Vänsterpartiet delar regeringens uppfattning i bedömningen vilka ärenden som skall avgöras av nämnden och vilka som kan avgöras av tjänsteman vid kassan. Ärendemängden för nämnderna är idag mycket hög och det finns risk för att kvaliteten inte kan garanteras. Vi delar också regeringens uppfattning i överklagningsfrågan men vill också samtidigt påpeka att det klart måste framgå för den enskilda hur eller vart han eller hon skall överklaga ett beslut.

Tillsättande av socialförsäkringsnämnder

Vänsterpartiet delar regeringens uppfattning om hur ledamöterna i socialförsäkringsnämnderna skall utses. Vi tycker att det är bra att regeringen klart markerar att det faktum att SAF och Företagarnas Riksförbund avstår från att delta i arbetet i alla statliga styrelser och nämnder inte skall påverka möjligheten för de organisationer som är intresserade av verksamheten att delta. Vi tycker också att det är bra att kretsen av arbetsgivare med nomineringsrätt utvidgas till att omfatta även de offentliga arbetsgivarorganisationerna.

Vi tycker också att det är bra att regeringen påpekar vikten av jämn könsfördelning i nämnderna. Det är också viktigt att styrelsen beaktar ålder och yrkesmässig erfarenhet likaväl som befolkningens etniska sammansättning. Egentligen skulle det räcka med att regeringen påpekar att nämndernas sammansättning skall spegla befolkningens sammansättning. Vi ställer oss dock lite undrande inför beslutet att den reglering som finns för nämndemannakårens sammansättning även skall gälla för socialförsäkringsnämndernas sammansättning. I nämndemannakårens reglering ingår enligt vad regeringen säger ålder, kön och yrke, dock inte etnisk bakgrund. Om regeringen menar allvar med att nämnderna även skall spegla den etniska sammansättningen bör detta regleras. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag därom.

Utbildning

Vänsterpartiet anser att bästa sättet att stärka förtroendemannainflytande är att styrelser och nämnder på alla nivåer består av förtroendevalda som skall ha en aktiv roll och stort ansvar för verksamhetens styrning och ledning. På så sätt svarar de tillsammans för en bred erfarenhet från olika samhällsområden.

Det är en tung och grannlaga uppgift att vara ledamot av en socialförsäkringsnämnd. Man måste både ha och skaffa sig kunskap för att sköta förtroendeuppdraget. Då gäller det att inte bara en regelmässig/lagteknisk kunskap utan även inblickar i psykosociala förhållanden. I dag anser Vänsterpartiet att det brister när det gäller utbildningen av ledamöterna och vi föreslår därför att Försäkringskasseförbundet får ett särskilt ansvar för utbildning och fortbildning av ledamöterna vid försäkringskassornas styrelser och socialförsäkringsnämnder. Vi anser också att särskilda medel skall anslås för detta ändamål.

Organisation och styrning av IT-verksamheten inom socialförsäkringens administration

Vänsterpartiet delar i stort regeringens uppfattning om organisationen och styrningen av IT-verksamheten. Vi tycker att det är bra att RFV ”äger” systemen eftersom det garanterar en likställdhet i socialförsäkringens administration. Regeringen föreslår att ADB-avdelningens roll som utförare av de gemensamma IT-systemen skall renodlas vilket är bra. Däremot anser vi att regeringens förslag om att relationen mellan beställare och utförare skall vara affärsliknande reser vissa frågor. Med tanke på att en del försäkringskassor har dålig ekonomi kan det uppstå en situation där kassan avstår från att ”köpa” ett system från RFV:s ADB-avdelning. Regeringen måste närmare klargöra relationen så att det inte kan uppstå en sådan situation. Vi ställer oss också undrande över att regeringen även fortsättningsvis anser att försäkringskassorna skall kunna utveckla egna lokala system. Regeringen hävdar visserligen att det skall finnas goda möjligheter för att ansluta och anpassa de lokala systemen till de gemensamma systemen men då måste regeringen samtidigt ange det som ett krav till försäkringskassorna.

Vänsterpartiet kräver, liksom regeringen, att systemen skall fungera över millennieskiftet. Ett krav som vi delar med alla försäkrade. Riksförsäkringsverket betalar ut cirka en miljard kronor om dagen, vilket innebär att det är många människor som är beroende av att systemen fungerar för sin överlevnads skull. Riksförsäkringsverket ligger enligt uppgift långt framme vad gäller arbetet. En förutsättning för att man skall lyckas med att klara övergången till år 2000 är att det finns tillräckligt med personal. De nedskärningar som gjorts leder till att personal kommer att sägas upp på RFV samtidigt som vi vet att omställningsarbetet kommer att ta mycket stora resurser i anspråk. Statskontoret anser dessutom i sin rapport att IT-verksamheten inom socialförsäkringsområdet redan nu är eftersatt vilket nödvändigtvis måste innebära extraarbete. En annan förutsättning är enligt RFV att endast absolut nödvändiga regeländringar bör beslutas av regering och riksdag. Men oviljan att skjuta till nödvändiga resurser får aldrig gå ut över nödvändigt reformarbete och demokratin.

Vissa ändringar av redovisningen på statsbudgeten

När det gäller vissa fonder som i dag förvaltas av Riksförsäkringsverket och som regeringen anser skall slopas så vill Vänsterpartiet avvakta regeringens förslag om hur det sammanlagda värdet av 6,8 miljarder skall utnyttjas innan vi tar ställning till detta förslag.

Övrigt

Försäkringsläkarna

Samtidigt som regeringen lägger förslag om socialförsäkringens administration har man underlåtit att se över försäkringsläkarnas roll i arbetet. Regeringen borde ha krävt kompetens hos försäkringsläkarna likaväl som hos föredraganden. Enligt vad försäkringsläkarna själva säger gör de endast en samfälld bedömning. Denna bedömning som samtidigt är en bedömning av andra läkares, med samma utbildning och därmed kompetens, bedömning av den försäkrade blir självklart subjektiv. Trots att försäkringsläkarna inte skall lämna förslag till beslut blir deras bedömning mycket styrande inför besluten, eftersom nämndernas ledamöter inte har den medicinska kompetensen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet av uppföljning och utvärdering av samverkansformerna enligt vad i motionen anförts om att följa metodutvecklingen vid rehabiliteringen,

2. att riksdagen hos regeringen begär ett förslag att en åttonde verksamhetsregel om jämställdhet införs när det gäller försäkringskassans verksamhetsmål,

3. att riksdagen hos regeringen begär ett förslag att en nionde verksamhetsregel om bemötande av försäkrade införs när det gäller försäkringskassans verksamhetsmål,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av underlag för konsekvensanalyser och könsbaserad statistik,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Riksförsäkringsverkets skyldighet att granska verksamheten ur ett jämställdhetsperspektiv,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att vid tillsättandet av försäkringskassornas styrelser beakta kön, ålder, yrkeserfarenhet och etnisk bakgrund,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Riksförsäkringsverket i sitt tillsynsarbete skall beakta de könsmässiga skillnader som finns när det gäller t.ex. rehabilitering,

8. att riksdagen beslutar att ledamöterna i socialförsäkringsnämnderna skall ha suppleanter,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om föredragandefunktionens kompetens,

10. att riksdagen hos regeringen begär förslag till hur nämndernas sammansättning skall fås att spegla landets befolkningsstruktur,

11. att riksdagen hos regeringen begär att Försäkringskasseförbundet ges ett särskilt ansvar för utbildning och fortbildning av ledamöter vid försäkringskassornas styrelser och nämnder,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om IT-verksamheten inom försäkringskassornas administration,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försäkringsläkarnas roll i arbetet.

Stockholm den 22 januari 1998
Ulla Hoffmann (v)
Lars Bäckström (v)	Charlotta L Bjälkebring (v)
Ingrid Burman (v)	Britt-Marie Danestig (v)
Marie Engström (v)	Tanja Linderborg (v)
Johan Lönnroth (v)	Stig Sandström (v)
Alice Åström (v)