med anledning av prop. 1995/96:83 Säkrare finansiering av framtida kärnavfallskostnader m.m.

Motion 1995/96:N14 av Lennart Brunander m.fl. (c)

I propositionen föreslås ändringar i lagen (1992:1537) om
framtida finansiering av framtida utgifter för använt
kärnbränsle och lagen (1988:1597) om finansieringen av
hanteringen av visst radioaktivt avfall m m, den s k
Studsvikslagen. De föreslagna ändringarna syftar till att
förbättra möjligheterna till en säker finansiering av framtida
avfallskostnader.

Nuvarande system innebär att varje reaktorinnehavare betalar en avgift som
bestäms med hänsyn till den uppskattade totala mängden energi som
levereras under intjänandetiden. Avgiften beräknas per kWh. Den
genomsnittliga avgiftsnivån är för närvarande 1,9 öre /kWh. Fonden förvaltas
av Statens kärnkraftinspektion. Medlen ska enligt gällande lagstiftning vara
placerade på ett räntebärande konto i Riksbanken. Till grund för beräkningen
av avgiften ligger en beräknad sammanlagd kostnad för hanteringen av
avfallet. Denna beräknas till ca 45 miljarder kronor. Till denna beräkning
läggs ett realränteantagande på 2,5 % fram till år 2050. Kärnkrafts-
reaktorernas intjänandetid beräknas till 25 år. Dessutom är en avveckling av
kärnkraften till år 2010 medtagen i beräkningarna.

Regeringens proposition föranleds av att nuvarande finasieringssystem inte
förmår att garantera finansieringen av de framtida kostnader som
slutförvaringen kommer att innebära. Finansieringssystemet behöver enligt
regeringens mening utformas på ett sådant sätt att det fyller sin funktion även
vid oförutsedda händelser. Systemets tillförlitlighet måste alltså förbättras.
Centerpartiet delar regeringens åsikt på denna punkt.

Finansieringssystemet

Enligt regeringens förslag ska en grundläggande
fondavsättning fortfarande göras. Vid beräkningen av denna
fondavsättning ska tidigare beräkningsmodeller användas
med den skillnaden att påslag för mindre troliga händelser
inte ska göras. Eventuella överskott i fonden när
avfallskostnaderna är betalda är tänkta att återbetalas till
reaktorinnehavarna. För att säkerställa fonduppbyggnaden
vid en eventuell avstängning av en reaktor innan reaktorns
intjänandetid gått ut föreslår regeringen att
reaktorinnehavaren bör ställa godtagbara säkerheter.
Detsamma föreslår regeringen ska gälla om fondens medel
visar sig otillräckliga efter det att samtliga reaktorer ställts
av. Lite förenklat kan systemet beskrivas som att
grundavsättningarna till fonden sker enligt ett basscenario.
De eventuella ekonomiska behov som kan komma att
föreligga utöver detta ska garanteras genom säkerheter. De
säkerheter som enligt regeringens mening ska vara
godtagbara är kreditförsäkringar, borgensåtaganden eller
fastighetsinteckningar. Även andra säkerheter som prövas
lämpliga kan komma ifråga. Kärnkraftsanläggningar kan
dock aldrig komma ifråga som säkerhet.

Enligt centerpartiets mening är den föreslagna modellen för fondavsättning
inte förenlig med försiktighetsprincipen. Enligt vår mening bör istället
systemet bygga på enbart fondavsättning enligt tidigare beräkningsmodeller.
Skälet till att modellen med säkerheter inte bör tillämpas är följande: Kravet
på säkerhet innebär inte att fonderingskravet i denna del försvinner, utan är
endast ett uttryck för en viss placeringspolitik. Fördelarna med denna
placeringspolitik är mycket tveksamma. Förslaget innebär att kraftföretagen
låser upp sina tillgångar i dessa säkerheter. Detta medför att säkerheterna inte
kan nyttjas för andra ändamål som kommer att bli aktuella, t ex som
säkerheter vid investeringar relaterade till förnyelsen av energisystemet. Det
är dessutom principiellt olämpligt att anläggningar som producerar
miljövänlig energi t ex vattenkraftsanläggningar används som säkerhet för
verksamhet relaterad till kärnkraftsproduktion. Centerpartiet anser vidare,
vilket vi tidigare motionerat om, att kraftföretagens samtliga tillgångar ska
ingå som säkerhet när det gäller ansvar enligt atomansvarighetslagen.
Systemet ska följaktligen bygga på enbart fondavsättningar. Dessa
fondavsättningar ska beräknas med sådan säkerhetsmarginal att även det som
i propositionen benämns säkerhetsbelopp 1 och 2 ingår däri. Därutöver gäller
givetvis det ansvar för uppkommet kärnavfall som ställs i 10§ i lagen
(1984:3) om kärnteknisk verksamhet. De medel som eventuellt kvarstår i
fonden efter det att alla kostnader för kärnavfallet är betalda ska återbetalas
till reaktorinnehavarna.

Förvaltningen av
fondmedlen

Enligt regeringens förslag ska avgiftsmedlen överföras till en
särskild fond benämnd Kärnavfallsfonden. Fondens medel
ska placeras i Riksgäldskontoret. Regeringen anser att en real
inlåning av medlen i Riksgäldskontoret är att föredra framför
en friare placering av medlen i aktier och räntebärande
instrument på det sätt som Kärnbränslefondsutredningen
föreslog. Centerpartiet delar regeringens åsikt i denna fråga.

Studsvikslagen

De förändringar i proposition 1995/96:82 vi föreslår ovan
bör gälla även för lagen (1988:1597) om finansieringen av
visst radioaktivt avfall m m, den s k Studsvikslagen.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i
lagen (1992:1537) om finansiering av framtida utgifter för använt
kärnbränsle som gäller fondavsättning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om lagen (1988:1597) om finansiering av visst
radioaktivt avfall m.m.

Stockholm den 14 november 1995

Lennart Brunander (c)

Kjell Ericsson (c)

Lennart Daléus (c)

Marie Wilén (c)

Birgitta Carlsson (c)

Kerstin Warnerbring (c)

Roland Larsson (c)