med anledning av prop. 1993/94:69 Sjöfartspolitiska åtgärder

Motion 1993/94:T2 av Karl-Erik Persson m.fl. (v)

Propositionen om sjöfartspolitiska åtgärder löser inte
sjöfartens problem på lång sikt. Regeringen borde även ha
haft med ett långsiktigt perspektiv.

I propositionen finns vissa oklarheter som måste redas
ut. Om redare t.ex. inte rationaliserar till minimibesättning
på fartygen så kan de mista det statliga stödet. Det måste
klart framgå vem som skall bedöma detta. Vad kommer att
hända med redare som har personal med ombord för att
utföra servicearbeten medan fartygen är till sjöss?

Från Vänsterpartiet anser vi att det fortfarande skall
utgå stöd om fartyg har besättning med som utför
servicearbeten ombord medan fartyget är till sjöss. Likaså
skall stöd utgå om man har personal med som utför
servicearbeten, vilket vissa lastägare kräver för att de skall
anlita ett rederi. Annars finns det stor risk att en rationell
sjöfart slås sönder.

Om inte stöd utgår för att man gör service under gång
till sjöss så måste fartygen tas upp på varv med dyra
kostnader som följd. Detta kan väl inte vara regeringens
mening?

Det är en brist i propositionen att man inte tillfullo
redovisar villkoren för sjöfartsstöd. I en frågestund i
kammaren den 19 oktober medger
kommunikationsministern att de ovan nämnda
förhållandena måste med i bedömningen. Vi förväntar oss
därför att detta klaras ut i positiv anda.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts om fortsatt statligt stöd till
sjöfarten.

Stockholm den 29 oktober 1993

Karl-Erik Persson (v)

Bengt Hurtig (v)

Jan Jennehag (v)

Rolf L Nilson (v)