med anledning av prop. 1992/93:82 Kapital för nya företag, m.m.

Motion 1992/93:N22 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s)

I regeringens proposition 1992/93:82 Kapital för nya
företag m.m. lämnas förslag till bl.a. riktlinjer för och
organisation av statens medverkan vid finansiering av
företagsetableringar och utvecklingsprojekt i unga företag.
Verksamheten förutsätts bedrivas inom ramen för befintliga
resurser. Vi delar regeringens bedömning att det även
fortsättningsvis finns behov av statlig medverkan när det
gäller finansiering av företagsetableringar och
utvecklingsprojekt i små företag.

Det är djupt beklagligt att löntagarfonderna avvecklas
på grund av ideologisk blockering hos regeringspartierna
och att skräckpropagandan mot dem försvårade fondernas
arbetsmöjligheter. Vi socialdemokrater har redan tidigare
lagt förslag som innebär att AP-fonden får ökade
möjligheter att placera sparandet i aktier och att
utvecklingsfonderna och Norrlandsfonden får möjlighet att
fortsätta att stödja de små och medelstora företagen. Vi står
fast vid detta.

Regeringens förslag i propositionen ''Kapital för
tillväxt'' bör ses mot bakgrund av att det i Sverige finns ca
360 000
mindre och medelstora företag om företag inom
jord- och skogsbruk ej medräknas och att 15 000--20 000
nya företag startats per år under 1980-talet. Bland
nyetableringarna dominerar tjänsteföretag, handel och
restauranger antalsmässigt. Antalet nyetablerade
tillverkande företag har uppgått till ca 2 000
per år.

Riskkapital

Bildandet av de nya riskkapitalbolagen enligt prop.
1992/93:41 innebär ett försök till förstärkning av tillgången
på riskkapital för tillväxtföretag. Viktiga kriterier för
riskkapitalbolagens engagemang är bl.a. att företagsägarna
skall leva upp till tuffa tillväxtkrav, acceptera råd och
styrning samt vara beredda att ta in nya ägare och så
småningom släppa kontrollen över företaget i samband med
uppköp eller börsnotering.

De senare kraven gör finansieringsformen otänkbar för
en stor del av småföretagarna, eftersom kraven är i stark
konflikt med deras entreprenöranda. Såväl internationella
som svenska erfarenheter visar att antalet företag som de
närmaste åren blir aktuella för finansiering med ägarkapital
från riskkapitalbolagen torde vara mycket få till antalet
jämfört med de volymer som i dag hanteras av
utvecklingsfonderna.

Riskvilliga lån

Vi anser följaktligen, i strid med propositionens
utgångspunkt, att riskkapitalbolagen endast mycket
marginellt bör överta utvecklingsfondernas
finansieringsroll. Det finns ett kvarvarande stort behov av
riskvilliga lån för de mindre företagens investeringar i
produkter, marknad, internationalisering och
produktionsutveckling. För den stora mängden företag
gäller det att hitta finansiering utan att behöva lämna ifrån
sig ägarandel i företaget, samtidigt som risknivå och
tillgängliga säkerheter omöjliggör bankfinansiering.

Även befintliga företag måste få riskvilliga lån

I propositionen föreslås den nyinrättade Industri- och
nyföretagarfonden få två skilda huvudinriktningar,
nämligen dels nyföretagarfinansiering, dels projektvis
finansiering av produkt- och marknadsutveckling.
Nyföretagarlånen begränsas till nyetableringar medan
projektfinansieringen får användas till såväl nya som unga
småföretag. Förslaget innebär att den stora majoriteten av
de mindre och medelstora företagen

(ca 300 000
företag) inte kan få riskvilliga lån och i realiteten
tvingas anpassa sin expansion och utvecklingstakt till vad
som är möjligt att finansiera via bankerna. Var och en som
följt utvecklingen under senare år inser att i ett sådant läge
kommer inte många småföretag att kunna expandera.

Situationen för de små- och medelstora företagen är i
dag synnerligen besvärlig. Såväl det rådande
konjunkturläget som det exceptionellt höga ränteläget,
krisen inom bankväsendet och företagens minskade
säkerhetsmassa har kraftigt försämrat lånemöjligheterna
för den företagsgrupp som under 1970- och 1980-talet svarat
för tillväxten i sysselsättning. Även relativt solida och
utvecklingsbara företag har påtagliga problem att få
normala rörelse- och utvecklings-/investeringskrediter.
Samtidigt får många företag sina krediter nedskurna. SAFs
utredning om hur många livskraftiga företag som slagits ut
på grund av bankernas restriktivitet talar sitt tydliga språk.
Vi bedömer, i likhet med en massiv remissopinion, att
särskilda riskvilliga lån som kompletterar banksystemet är
av vital betydelse för att de mindre och medelstora
företagen även i fortsättningen skall kunna skapa nya
arbetstillfällen och nya produkter, bidra till en diversifierad
industristruktur och ett robust näringsliv även utanför
storstadsområdena. Behovet av särskilda riskvilliga lån till
befintliga företag kommer att kvarstå åtminstone hela 1990-
talet, eftersom omstrukturering av kapitalmarknaden från
nuvarande situation kommer att vara en tidskrävande
process.

Decentraliserad organisation och beslut

I propositionen föreslås att såväl nyföretagarlånet som
den tidigare Industrifondens finansieringsroll centraliseras
till en nybildad stiftelse i Stockholm. Vi vill bestämt avvisa
denna kraftiga centralisering av besluten vid nyetablering
och småföretagsfinansiering. Den informationsinsamling,
de överväganden, beslut, rådgivning och uppföljning det är
fråga om i dessa fall utförs bäst på lokal/regional nivå.
Erfarenhet från t.ex. bankvärlden talar också entydigt för
detta, eftersom de banker som har ett tätt och lokalt
kontorsnät har högsta andelen små- och medelstora företag.
Det finns dock skäl att, på sätt som nu sker, ha en
rollfördelning mellan central och regional nivå, så att den
centrala fonden tar stora ärenden t.ex. beslut överstigande
3 milj.kr.

Vi anser att den centrala fonden endast skall stödja
utveckling av nya produkter och marknadssatsningar, dvs.
nuvarande Industrifondens roll. Det är vidare av största
betydelse att Industrifonden i fortsättningen får medverka
vid finansieringen av samtliga mindre och medelstora
företag, dvs. även etablerade företag.

Bygg vidare på befintliga strukturer

Vi delar propositionens grundläggande princip att en
statlig organisation för stöd till nyföretagande bör bygga på
befintliga strukturer och organ. Utvecklingsfonderna är de
statliga organ som har störst erfarenhet och kompetens samt
den närhet till nyföretagarna som erfordras för att nå
framgång i det grannlaga arbete som utvecklingsarbetet
innebär. Utvecklingsfonderna har hittills medverkat i
finansieringen av flera tusen nya företag med ca 2 miljarder
kronor sedan 1978. Vi avvisar följaktligen propositionens
förslag att låta Industri- och nyföretagarfonden skapa egna
filialkontor ute i landet. Vi finner inga vägande skäl att i
statlig regi skapa ytterligare strukturer vid sidan om de som
redan finns. Riksdagen bör ge regeringen detta till känna.

Överför Småföretagsfondens medel till regionala nivåer

Propositionen föreslår att den centrala stiftelsen kan
anlita regionala organ för beredning, rådgivning och
uppföljning främst avseende nyföretagarlån. All erfarenhet
har visat att avkastningsansvar fullt ut endast tas av den som
beslutar om och ''äger'' lånemedlen. Sålunda är det svårt att
få en ansvarsmedveten och effektiv beredning, uppföljning
och beslut från organ som inte har avkastningsansvaret för
medlen. Mot bakgrund av de förslag vi lagt i det föregående
avseende decentralisering till länsnivå av besluten för alla
nyföretagarlån samt utvecklings-/förnyelseprojekt upp till
förslagsvis 3 miljarder kronor anser vi att de medel på 1,2
miljarder kronor som finns i Småföretagsfonden överförs
till utvecklingsfonderna.

Kundanpassade låneformer

Nyföretagarlånet som föreslås i propositionen kommer
att vara attraktivt för många nyetablerare. Det vore dock
mycket olyckligt om det blir den enda form som får
användas. Småföretag och nyföretagande täcker ett mycket
brett spektrum av verksamheter, branscher och
företagstyper. Som framhållits i det föregående är det
angeläget med förnyelse på bredden av svensk
småföretagsamhet. Ett alltför strikt och stereotypt
regelverk medför bl.a. risk för regelanpassning genom
suboptimeringar. Så t.ex. kan det bli aktuellt att bilda nya
bolag trots att projekt har bättre förutsättningar inom ett
befintligt företag. Det är vidare av stor vikt att vid
småföretagsfinansiering som är så mångfacetterad kunna
göra kundanpassade lösningar inom vissa gränser.
Följaktligen förordar vi mångfald, flexibilitet och
företagsanpassade finansieringsformer som komplement till
nyföretagarlånen i stället för den centralstyrda reglering
som föreslås i propositionen. Med mer flexibla låneformer
kan också tidiga finansiärer ''bädda'' för riskkapitalbolag i
ett senare skede. Det är också viktigt att de riskvilliga lån
som kompletterar bankerna kan situationsanpassas.

Översyn av utvecklingsfonderna

Från starten 1978 fram till och med 1991 har
utvecklingsfonderna -- med stöd av ett ursprungligt
lånekapital på drygt 1 miljard kronor -- lånat ut över 6 miljarder
kronor till nya och befintliga mindreföretag.
För låntagarna har fondernas riskvilliga finansiering ofta
varit nyckeln till basfinansiering via bankerna och på detta
sätt genereras uppskattningsvis 5--6 gånger i ytterligare
kapitaltillskott inklusive insatser av eget kapital, dvs. ca 30
miljarder kronor. Denna hävstångseffekt har varit och
är av oerhörd betydelse för företagen och samhället.

Nyutlåningen 1991 var över 600 milj.kr. varav mer än en
tredjedel placerades i nya företag och vid senaste årsskifte
hade utvecklingsfonderna över 5 000
lånekunder runt om i landet.

Vi har inget att invända mot den aviserade
parlamentariska utredningen kring utvecklingsfondernas
framtida roll. Vi vill tvärtom understryka, med hänsyn till
utvecklingsfondernas ökade strategiska betydelse i en aktiv
näringspolitik, nödvändigheten av att utvecklingsfondernas
roll utvidgas och integreras med andra insatser.
Utredningen bör också närmare utreda rollfördelningen
och formerna för samverkan mellan utvecklingsfondernas
finansieringsverksamhet i framtiden och den centrala
Industrifonden.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar att de medel på 2,4 miljarder
kronor som föreslås för statens medverkan vid finansiering
av företagsetablering och utvecklingsprojekt riktas till såväl
nya som befintliga företag,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att de statliga riskvilliga lånen
skall komplettera banksystemet och riskkapitalmarknaden,

3. att riksdagen avvisar den kraftiga centraliseringen av
beslut för nyföretagarlån och småföretagsfinansiering och i
stället förordar den rollfördelning mellan riks- och regional
nivå som redovisas i motionen,

4. att riksdagen avvisar förslaget att låta Industri- och
nyföretagarfonden skapa nya egna filialkontor och i stället
förordar att man bygger på befintliga fungerande organ på
sätt som beskrivs i motionen,

5. att riksdagen beslutar att medlen från
Småföretagsfonden på 1,2 miljarder kronor överförs till
regionala nivån att användas till såväl nyföretagarlån som
finansiering av utvecklingssatsningar i befintliga företag,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om flexibla och kundanpassade
finansieringsformer,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en förestående parlamentarisk
utredning om utvecklingsfondernas framtida roll.

Stockholm den 19 november 1992

Bengt-Ola Ryttar (s)

Inger Hestvik (s)

Iréne Vestlund (s)

Leo Persson (s)

Odd Engström (s)