med anledning av prop. 1992/93:50 Åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin

Motion 1992/93:Fi62 av Jan Fransson m.fl. (s)

I den socialdemokratiska motionen i anledning av
proposition 1992/93:50 om den ekonomiska politiken utgör
sysselsättningsfrågan en viktig del. I partimotionen
hemställes att regeringen snarast skall återkomma till
riksdagen med förslag till åtgärder som kan bidra till ökad
sysselsättning. Med instämmande i vad som föreslås i
partimotionen vill vi anföra följande beträffande
sysselsättningen i Västsverige:

Situationen i Sverige är minst sagt bekymmersam.
Arbetsmarknaden sviktar ordentligt och fler än på länge
förlorar sina jobb och sin ekonomiska trygghet.
Finansmarknadens kollaps och det höga ränteläget har
drabbat många vanliga familjer som oförvållat nu får betala
för klippekonomi och ekonomisk tillbakagång.

I den här situationen är det naturligt att staten får en allt
mer framskjuten roll för att upprätthålla en social trygghet
och få igång ekonomin så att nya jobb kan skapas.

En särskilt allvarlig konsekvens av den ekonomiska
tillbakagången är att svensk industri nu drabbas så hårt att
vi riskerar att stå utan vital produktionskapacitet när
konjunkturen vänder uppåt och efterfrågan på våra
produkter ökar. Industrin har en avgörande betydelse för
den ekonomiska utvecklingen och välfärden. Sverige är en
av de mest utvecklade industrinationerna i världen.

Mot den här bakgrunden är det nödvändigt att
regeringen tar sitt ansvar. Vi behöver en industripolitik som
förmår bidra till att upprätthålla vår industriella
produktionsförmåga. I dag har regeringen tyvärr inga svar
på frågan vad som ska kunna vända den nuvarande
utvecklingen inom industrin. Det kommer att krävas mer
handfasta och aktiva politiska insatser än vad regeringen
hittills visat sig beredd att vidta.

Det gäller över ett brett spektrum av politiska åtgärder.
Omedelbara arbeten genom tidigareläggning av
investeringar och utökade satsningar på utbildning samt
andra arbetsmarknadspolitiska medel måste till samtidigt
som insatserna för att främja produktutveckling och
forskning intensifieras.

I Västsverige har en länsvis redovisning av olika
sysselsättningsskapande objekt gjorts i olika länsvisa (s)-
motioner. Det är åtgärder som kan skapa jobb nu och som
också kan skapa bättre förutsättningar för industriell
utveckling på sikt.

I samband med att ytterligare medel nu tillförs
arbetsmarknadspolitiken och mot bakgrund av den
allvarliga situationen för bilindustrin i Västsverige måste
den västsvenska regionen nu prioriteras vid fördelningen av
de resurser som anslås i krispropositionen. Särskilt viktigt
är att åtgärder sätts in i de områden som nu drabbas av
neddragningarna inom bilindustrin.

Regional utveckling i Västsverige

Socialdemokraterna i Västsverige har tidigare i ett flertal
motioner föreslagit utbyggnader i infrastrukturen,
satsningar på utbildning, forskning och teknikutveckling
och aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder i syfte att
stärka det västsvenska näringslivet.

De fyra västsvenska länen Hallands, Göteborgs och
Bohus, Älvsborgs och Skaraborgs län utgör tillsammans en
betydande region som har 1,8 miljoner invånare -- en
femtedel av Sveriges befolkning -- och med en
förhållandevis hög andel arbetstillfällen inom industrin.
Många av dessa arbetstillfällen återfinns inom bilindustrin,
vars utveckling under 1990-talet får en avgörande betydelse
för utvecklingen i Västsverige.

Genom de neddragningar av verksamheten i Västsverige
som Volvo och Saab Automobile nyligen beslutat om
försvinner närmare 5 000 arbetstillfällen. För vissa
kommuner, som Trollhättan och Uddevalla, innebär detta
att arbetslösheten kommer att öka till mellan 15 och 20 %.
Här måste regeringen ta ett särskilt ansvar för att insatser
görs.

Den här situationen är desto allvarligare eftersom hela
Sverige är beroende av att den västsvenska industrin kan
utvecklas och bidra till varaktiga arbetstillfällen och tillväxt.
Västsverige utgör ett mycket betydelsefullt industriellt
centrum i landet.

Nu behöver särskilda insatser göras i Västsverige för att
motverka de omedelbara arbetslöshetsproblemen och för
att skapa bättre förutsättningar för industriell utveckling på
sikt.

Långsiktigt och kortsiktigt verkande åtgärder kan med
fördel kombineras. Omedelbara insatser för att bygga ut
Västkustbana, järnvägen mellan Oslo och Göteborg och
utbyggd E20, liksom nya utbildningsplatser på högskolorna
i regionen är sådana satsningar som både ger arbetstillfällen
nu och bättre förutsättningar för industrins utveckling på
sikt.

De i motionen föreslagna åtgärderna redovisar hur vi
socialdemokrater i Västsverige ser på hur regionens
infrastruktur bör utvecklas i rådande ekonomiska situation.

Vi vill understryka behovet av att nu se de investeringar
som görs i transport- och kommunikationssektorerna samt
inom högskola och arbetsliv i ett regionalt perspektiv.

Behovet av regional utveckling

Genom den ökande internationella integrationen och
lågkonjunkturen utsätts den västsvenska industrin för
skärpt konkurrens, större omvandlingstryck och vikande
marknader. Det innebär att allt högre krav ställs på
industrins förmåga att utveckla nya produkter, att förbättra
tillgängligheten till marknader och leverantörer och till de
resurser globalt, som är nödvändiga för att upprätthålla och
utveckla produktionen.

Utbyggnaden av den västsvenska infrastrukturen i bred
mening är en del i en strategi som syftar till att utveckla den
regionala näringslivsmiljön så att industrin även
fortsättningsvis väljer Västsverige som bas för
verksamheter. Andra viktiga insatser i det här
sammanhanget är samhällets satsningar på produkt- och
teknikutveckling, innovationer och på
småföretagsutveckling bl.a. genom tillgång till riskkapital.

I tidigare motioner har vi föreslagit att NUTEK:s
resurser för teknikutveckling ska utökas och inte så som
regeringen föreslår skäras ned. VT(verkstadstekniska)-
delegationen har vi också menat borde varit kvar.

Svensk och västsvensk industri behöver mer -- inte
mindre -- stöd för produktutveckling genom politiskt
initierade och offentligt finansierade insatser på området.

Vi har också föreslagit att Västsverige genom bl.a.
SIRU -- strategigruppen för industriell regional
utveckling -- ska få tillgång till decentraliserade medel för
produkt- och teknikutveckling, så att åtgärderna bättre kan
avpassas efter den västsvenska industrins förutsättningar
och behov.

I dagens kraftigt försämrade ekonomiska läge, där för
framtiden viktig produktionskapacitet och kunnande
riskerar att slås ut, har dessa förslag inte blivit mindre
aktuella utan tvärtom, mer resurser borde satsas på detta
område.

Offentlig upphandling och miljöarbete

Vi har också anfört miljö- och energiargument för att
förstärka samhällets möjligheter att använda omfattande
teknikupphandling och satsningar på teknik- och
produktutveckling.

Nya, energisnålare och miljövänligare, transportsystem
förutsätter ny infrastruktur och omfattande testverksamhet
i utbyggda system.

Möjligheter att genomföra kretsloppstänkande
förutsätter förändrat beteende både hos konsumenter och
producenter och förändrade metoder för utveckling och
samhällsplanering. Även här krävs offentliga resurser för
att utveckla nödvändig teknik och produkter och tillräckliga
marknader/beställningar för att produktion ska utvecklas i
initialskeden, där riskerna är stora eller vägen till
avkastning lång, varför privat kapital inte i tillräcklig
utsträckning allockeras till utvecklingen av nya produkter
och verksamheter. Sverige är bra på forskning och
utveckling, det kan bl.a. ses i det stora antalet
patentregistreringar. Men vi riskerar med den nuvarande
politiken att bli allt sämre på att omsätta dessa patent i ny
produktion.

Marknaden har tydligt visat att resursallockeringen
måste påverkas och styras genom politiska beslut. Det är
exempelvis nödvändigt för att hålla nere arbetslösheten.
Inte heller kommer marknaden utan politisk påverkan att
styra om produktion och konsumtion så att ekonomin kan
utvecklas i balans med ekologin. Inte minst 1980-talet har
visat att de s.k. marknadskrafterna agerar mycket
kortsiktigt. 1990-talet kommer att kräva långsiktighet vilket
måste garanteras genom samhällets insatser.

Testområde Västsverige

Våra tidigare förslag om att använda Västsverige som ett
testområde för nya effektiva och miljövänliga
transportsystem och mera konsekvent använda offentlig
teknikupphandling för att skapa tillräckliga initiala
marknader för industrin har sedan de framfördes blivit allt
mer aktuella.

I den rådande ekonomiska situationen med hög
arbetslöshet och inför risken av att förlora vital
produktionskapacitet är det lämpligt att samhället mer
aktivt går in med teknikupphandling och offentlig
upphandling av produkter och system som vi behöver
utveckla inom bl.a. transportområdet med nya effektivare
och miljövänliga kollektiv- och godstransportsystem och
inom energiområdet där både energianvändningen och
energiförsörjningen berörs.

Västsverige utgör en naturlig arena för fullskaleförsök,
där nya produkter och infrastruktur behöver utvecklas.

För att på bästa sätt understödja den västsvenska
regionens uteckling och förbättra industrins förutsättningar,
måste aktiva industripolitiska åtgärder och mer resurser
sättas in och formerna för att understödja den regionala
utvecklingen förändras. Regionalpolitik måste kunna
bedrivas i hela landet, inte bara i de mest utsatta områdena,
utvecklingsfondernas, riskkapitalbolagens,
länsstyrelsernas, kommunernas och andra regionala
aktörers roller påverkas liksom de nationella
anslagsbeviljande och forsknings- och utvecklingsansvariga
myndigheterna.

Det är lämpligt att en mer målinriktad
försöksverksamhet kan komma igång på området, där
Västsverige utgör en lämplig region, med tanke på
industriella förutsättningar och arbetsmarknadssituation,
där sådan försöksverksamhet kan bedrivas.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen och i Socialdemokraternas partimotion
1992/93:Fi35 anförts om sysselsättningsförhållandena i
Västsverige.

Stockholm den 12 november 1992

Jan Fransson (s)

Arne Kjörnsberg (s)

Ingegerd Sahlström (s)

Lennart Nilsson (s)

Ingvar Johnsson (s)

Marianne Carlström (s)