med anledning av prop. 1992/93:109 Ändring i rättshjälpslagen m.m.

Motion 1992/93:Ju12 av Lars-Erik Lövdén m.fl. (s)

Inledning

Justitieutskottet uttalade våren 1992 (1991/92:JuU26) att
en samlad översyn borde göras inom rättshjälpsområdet i
syfte att åstadkomma besparingar och effektiviseringar.
Bakgrunden är bl.a. att anslaget för rättshjälpskostnader
kan beräknas öka från ca 650 milj.kr. budgetåret 1992/93 till
ca 850 milj.kr.
för budgetåret 1993/94.

Vi menar att besparingar inom rättshjälpsområdet är
nödvändiga och möjliga att genomföra. Utgångspunkten
skall vara att de ursprungliga målen med rättshjälpen kan
bibehållas. Ingen skall av ekonomiska skäl vara förhindrad
att ta tillvara sin rätt. Den rättssökande ska efter förmåga
bidra till kostnaderna.

Vi kan för vår del acceptera huvuddelen av de förslag
som läggs fram i propositionen. Reglerna bör kunna
medverka till ett ökat kostnadsmedvetande. Besparingarna
görs så att de i de lägsta inkomstlägena endast får mindre
kostnadsökningar.

På några punkter vill vi dock markera en delvis
annorlunda principiell inställning än vad som kommer till
uttryck i propositionen.

Nedsättnings- och jämkningsregler

Regeringens förslag innebär att reglerna om nedsättning
i 12 § RHL avskaffas. Samtidigt föreslås att reglerna om
jämkning i 14 § RHL ska tillämpas med betydande
restriktivitet. Det innebär bl.a. att jämkning inte kan
komma ifråga för grundavgiften.

De här reglerna kommer att medföra att människor med
mycket låga eller inga egna inkomster ändå måste betala
grundavgiften. Som konstateras redan i propositionen
kommer detta att få till följd att kommunerna får bära en
del av rättshjälpskostnaderna via socialbidragen.

Vi menar att reglerna i denna del bör vidgas så att t.ex.
personer som är helt beroende av socialbidrag ska kunna få
nedsättning av rättshjälpsavgiften. Det bör vara möjligt att
utforma tillämpningsföreskrifterna angående 14 b

§
RHL för att möjliggöra en sådan ordning.

Advokatkostnaderna

Ersättningen till biträden i ärenden med allmän
rättshjälp och offentliga försvarare har ökat kraftigt. Sedan
mitten av 1980-talet har det skett en fördubbling av
timkostnadsnormen. Även den genomsnittliga tid som varje
ärende tar har ökat. Vi menar att det här finns besparingar
att göra som väl motsvarar de ökade kostnader som en
mindre restriktiv tillämpning av nedsättningsreglerna kan
medföra.

I årets budgetproposition uttalar regeringen att
''målsättningen bör vara att skapa en bättre ordning för att
bestämma advokattaxorna och att hitta ett effektivare
system för att undvika s.k. taxeglidning''.
Departementschefen aviserade också att hon avsåg att ta
initiativ till överläggningar med Sveriges Advokatsamfund i
denna fråga.

Vi anser att det är angeläget att riksdagen snarast får en
redovisning av vad dessa överläggningar har lett fram till.
Regeringen bör dessutom snarast lägga fram konkreta
förslag i syfte att dämpa kostnadsutvecklingen vad avser
biträdesersättningen i rättshjälpssystemet.

Den allmänna rättshjälpens förhållande till försäkringar

Enligt propositionen bör den allmänna rättshjälpen på
sikt ''göras generellt subsidiär till rättsskyddsförsäkringar på
så sätt att rättshjälp inte får beviljas i angelägenheter som
omfattas av rättsskyddsförsäkringar eller liknande''.

Av dem som yttrat sig över förslaget i utkastet till
lagrådsremiss vid överläggningar med
justitiedepartementet har de flesta varit kritiska. Kritik har
framförts från såväl advokathåll som från
försäkringsbolagen. Kritiken har främst gällt avsaknaden av
analyser om vilka närmare konsekvenser förslaget medför.

Vi vill för vår del understryka vikten av att de här
frågorna utreds ytterligare. En förändring i den riktning
som propositionen talar om måste garantera rättvisan
mellan dem som har och dem som inte har
rättsskyddsförsäkring. Det är viktigt att ett system för den
framtida rättshjälpen får en sådan utformning att den,
oavsett rättsskyddsförsäkringarnas utformning, garanterar
allas möjligheter att tillvarata sin rätt.

Organisatoriska frågor, talerätt m.m.

När det gäller frågan om domstolsverkets uppgifter på
rättshjälpsområdet pågår fortfarande beredning. I
propositionen föreslås viss lagteknisk lösning med hänsyn
till vissa administrativa funktioner och den organisatoriska
tillhörigheten.

Vi anser att det är rimligt att dessa frågor blir mer
fullständigt beredda innan riksdagen tar ställning.
Propositionens förslag kan uppfattas som ett
ställningstagande för ett överförande av rättshjälpen från
Domstolsverket till Rättshjälpsmyndigheten. Även om
flera skäl talar för en sådan lösning finns det ingen
anledning för riksdagen att redan nu ta ställning i dessa
frågor. Vi anser övervägande skäl tala för att riksdagen får
ta ställning i sin helhet till dessa frågor i samband med
budgetbehandlingen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om den allmänna rättshjälpens
förhållande till försäkringar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om nedsättningsreglerna i
rättshjälpslagen,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder
som dämpar kostnadsutvecklingen avseende
biträdesersättningen inom rättshjälpssystemet,

4. att riksdagen avslår förslag till lag om ändring i
rättshjälpslagen (1979:429) vad avser 6, 18

a, 22, 30, 40, 49

a och b

§§.

Stockholm den 17 november 1992

Lars-Erik Lövdén (s)

Bengt-Ola Ryttar (s)

Birthe Sörestedt (s)

Nils Nordh (s)

Göran Magnusson (s)

Sigrid Bolkéus (s)

Kent Carlsson (s)

Alf Eriksson (s)