med anledning av prop. 1991/92:69 Privatisering av statligt ägda företag, m.m.

Motion 1991/92:N22 av Lars Werner m.fl. (v)

Vänsterpartiet strävar efter ett samhälle med ekonomisk
mångfald. En blandning av olika ägarformer är önskvärd,
såväl samhällsegendom som kooperativ och privat
företagsamhet behövs. Ekonomin måste ha starka
demokratiska inslag och måste vara underordnad
ekologiska lagar. Makt, inflytande, styrning och kontroll
utövas genom ägande, lagstiftning och konkurrens på
marknader.

Utökat statligt ägande kan motiveras med att det behövs
en motvikt till den starka privata maktkoncentrationen
inom svenskt näringsliv. Det är emellertid knappast
motiverat att i procenttal uttrycka en lagom nivå på det
statliga ägandet. Det bör på ett rimligt sätt kunna balansera
det privata ägandet. I enskilda företag är hela skalan från
helägda, över majoritets- till minoritetsposter rimlig.

Statligt hel- eller delägande är enligt vänsterpartiet
främst motiverat när det gäller strategiska
produktionsmedel eller inom strategiska sektorer. Med
strategisk avses i detta sammanhang att de har betydelse ur
ett långsiktigt försörjningsperspektiv, som innefattar en
sammanvägning av ekologiska, ekonomiska, sociala och
regionala avvägningar. Råvarutillgångar, viss basindustri
och framtidsbranscher är exempel på sådana strategiska
sektorer.

Korvfabriker eller läskedrycksföretag är däremot
knappast strategiska företag där ett långsiktigt engagemang
kan motiveras. Det är företag som med fördel kan säljas vid
lämplig tidpunkt till förmån för engagemang i nya
branscher. Statligt ägande bör vara aktivt bl.a. i den
betydelsen att staten kan flytta sitt ägande mellan företag
och branscher. Tillkomsten av förvaltningsbolaget Fortia
har underlättat sådant aktivt ägande. Fortias verksamhet
bör fortsätta och utvecklas.

Samhällsägande konkurrerar alltid med privat ägande.
Det kan vara direkt på marknaden eller indirekt med ''det
privata ägandets idé''. Detta kräver effektivitet. Dåligt
utövat samhälleligt ägande är sin egen värsta fiende.
Konkurrensen är av central betydelse. Detsamma gäller för
engagemanget. Anställda vid statliga företag kräver
inflytande men också engagerade och aktiva ägare.

Det är viktigt att inse att inflytande över näringslivet inte
enbart eller ens huvudsakligen utövas genom ägande.
Lagstiftning på konkurrensområdet är central. Detsamma
gäller miljölagstiftning. Effektiv tillsyn är också avgörande.

Regeringen har ingen förståelse för värdet av statligt
ägande. I propositionen om privatisering av statligt ägda
företag, m.m. begär den bemyndigande, dvs. fria händer att
utan att höra riksdagen, sälja ut 35 namngivna statliga
företag, när den finner det lämpligt. Bland de företag som
nämns är Domänverket och Statens vattenfallsverk, som
man vill sälja när dessa ombildats till aktiebolag. Man vill
också sälja hela den svenska basindustrin med LKAB,
SSAB och ASSI som exempel. Detta är en ideologiskt
grundad begäran som bygger på de borgerliga partiernas
gemensamma övertygelse att staten inte bör äga företag.
Enda förbehållet gäller möjligtvis för s.k. naturliga
monopol. Regeringen begär också bemyndigande att
avveckla det statliga förvaltningsbolaget Fortia.

Privatiseringen kallas för ägarspridning. Det motiverar
man med att regeringen avser att ge allmänheten och de
anställda möjlighet att teckna aktier. Mycket tyder
emellertid på att denna målsättning kommer att
underordnas andra mål, t.ex. ''att försäljningarna leder till
industriellt riktiga lösningar'' (Prop. 1991/92:69 sid 8). För
att uppnå detta tänker man då välja direkt försäljning till
annat företag. Sannolikheten är dessutom hög att anställda
snabbt säljer sina aktieposter och att dessa därefter hamnar
hos stora ägare. Det regeringen kallar ägarspridning
kommer därmed att leda till ökad privat koncentration
inom det svenska näringslivet.

För vänsterpartiet är det självklart att regeringens
begäran om bemyndiganden måste avvisas och att
propositionen måste avslås i sin helhet. Om förslagen
genomförs leder det till mera ojämn förmögenhetsbildning,
ökad privat maktkoncentration och drastiska
inskränkningar i riksdagens inflytande över det statliga
ägandet. Detta kan inte accepteras.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår proposition 1991/92:69 om
privatisering av statligt ägda företag, m.m. i enlighet med
vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om statligt företagande.

Stockholm den 26 november 1991

Lars Werner (v)

Bertil Måbrink (v)

Rolf L Nilson (v)

Elisabeth Persson (v)

Björn Samuelson (v)

Annika Åhnberg (v)