med anledning av prop. 1991/92:51 En ny småföretagspolitik

Motion 1991/92:N12 av Anita Gradin m.fl. (s)

Inledning

Under 1980-talet fick Sverige 135 000 nya småföretag.
Merparten av de nya jobb som skapas återfinns i små
företag. Det finns drygt en halv miljon småföretag med
färre än 200 anställda. Nästan hälften av de anställda i
näringslivet jobbar i småföretag.

Småföretagen ökar sina investeringar snabbare än
storföretagen. De har en avgörande betydelse för
dynamiken, nyskapandet och tillväxten i näringslivet. Fler
effektiva småföretag måste utvecklas för konkurrens på
Europamarknaden.

Socialdemokratin har alltid sett som ett av politikens
huvudinslag att utveckla näringslivet så att detta kan ge full
sysselsättning och ekonomisk tillväxt som grund för den
sociala välfärdspolitiken. Detta sker genom den
ekonomiska politiken och näringspolitiken men också
genom insatser som direkt riktar sig till småföretagen eller
till företag i vissa regioner. Småföretagen stimuleras främst
genom att utvecklingshinder undanröjs. De största hindren
är brist på kompetens och riskkapital.

Vi har i dag ett läge med en internationell lågkonjunktur
som slår hårt mot vårt land samtidigt som den ekonomiska
tillväxten upphört. Det är därför viktigt att
utvecklingskraften hos våra småföretag tas väl till vara och
att tillkomsten av nya småföretag kraftigt stimuleras. Detta
bör ske genom en fortsatt utveckling och fördjupning av den
småföretagspolitik som socialdemokratin stått för under
decennier och som visat sig vara mycket framgångsrik.

Den proposition om en ny småföretagspolitik som den
borgerliga regeringen lagt fram fyller inte dessa krav.
Rubriceringen ''Ny småföretagspolitik'' är en våldsam
överdrift.

Regeringens proposition innebär, i de fall där det finns
konkreta förslag, en avrustning av småföretagspolitiken i
ett läge då den behöver förstärkas. I huvudsak hänvisar
propositionen till andra propositioner där förslag lagts om
sänkta skatter och en förändrad arbetsrättslagstiftning.
Skattesänkningarna kommer att öka klyftorna i det svenska
samhället då en ökad utjämning borde ske. Den blåser till
strid och ökad konfrontation i ett läge då krafterna bör
samlas och breda lösningar eftersträvas. Vi beklagar detta
särskilt som nuvarande läge kräver kraftfulla åtgärder.

Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) har i
rapporten ''Att skapa livskraft'' lagt en rad förslag till hur
småföretagspolitiken bör utvecklas. Det hade varit önskvärt
att regeringen förmått att samla sig till en bedömning av
dessa förslag innan propositionen förelades riksdagen.

Regeringens förslag innebär, att tidigare riktade insatser
för att utveckla småföretagen nu ersätts av s.k. generella
stimulanser där framför allt skattepolitiken ses som ett
huvudinslag. Oavsett hur man bedömer effekterna av detta
kan dock förutses att det kommer att uppstå ett vacuum
innan de nya åtgärderna får genomslag. Detta är en stor
nackdel i ett läge där all handlingskraft bör bevaras för att
på nytt vända ekonomin till tillväxt i vårt land.

Mot denna bakgrund yrkar vi avslag på propositionen.
Vi föreslår att regeringen återkommer med nya förslag
enligt de riktlinjer vi här kommer att redovisa.

Förbättrad rättssäkerhet

Vi ser inga skäl till att, som regeringen föreslår,
grundlagsfästa äganderätten, näringsfriheten och den s.k.
negativa föreningsrätten. Sverige har under en mycket lång
tid levt i en fri marknadsekonomi. Riksdagens
lagstiftningsmakt har sedan 1920-talet stått under
demokratisk kontroll av medborgarna i allmänna fall. Att
därutöver, som en ytterligare kontrollmöjlighet av
riksdagens beslutsfattande, stadga grundlagsskydd, dvs.
kräva att beslut i dessa frågor skall fattas vid två riksdagar
med mellanliggande val, finner vi inte rimligt. Någon
ytterligare stimulans för småföretagspolitiken vinns inte
med detta. Däremot är risken påtaglig för att vi skapar
underlag för en för svenskt statsskick främmande tradition,
nämligen en ökning av domstolars överprövning av
politiska beslut.

Effektivare konkurrens

Vi delar den borgerliga regeringens uppfattning att
förslag till ny konkurrenslag bör föreläggas riksdagen med
utgångspunkt i de förslag som framlagts av den
konkurrensutredning den socialdemokratiska regeringen
tillsatte. Av vikt är dock att i detta sammanhang de
kooperativa företagens särskilda problem
uppmärksammas.

I fråga om den föreslagna förändringen av PBL, som
innebär att näringsfrihet och en effektiv konkurrens skall
främjas, menar vi att nuvarande regler i PBL är fullt
tillräckliga för att så skall ske. Det bör även fortsättningsvis
vara en kommunal uppgift att tillgodose detta. Vi redovisar
våra synpunkter i en särskild motion.

Sänkt skattetryck

Den skattereform som genomfördes föregående år, i
samarbete mellan socialdemokraterna och folkpartiet, hade
som syfte att åstadkomma en förenkling av
skattelagstiftningen samtidigt som en mera rättvis
beskattning skedde av kapital -- i förhållande till
arbetsinkomster. Reformen innebar, som en följd av den
tidigare starkt progressiva skatteskalan, betydande
skattesänkningar för höginkomsttagarna jämfört med
låginkomsttagarna. Reformen kunde motiveras av att
skattesänkningarna för höginkomsttagarna motsvarades av
betydande begränsningar av avdragsrätterna. Ett av
huvudsyftena med reformen var att minska möjligheterna
till skatteplanering och skattefusk. Sverige fick därigenom
ett enkelt och robust skattesystem väl i linje med övriga
Europas och som gav betydande fördelar också för
företagarna.

Regeringen föreslår i en rad separata propositioner ett
antal förändringar i skattepolitiken.
Förmögenhetsbeskattningen på arbetande kapital i
familjeföretag avskaffas omgående och
förmögenhetsskatten avvecklas successivt fram till år 1994.
Spärrbeloppet för sammanlagd inkomst- och
förmögenhetsskatt föreslås sänkt från 75 till 55 %. Arvs-
och gåvobeskattningen föreslås få en högsta skattesats på 30
% redan fr.o.m. nästa år. Skattesatsen på kapitalinkomster
föreslås sänkt från 30 till 25 %. De nuvarande
begränsningarna i avdragsrätten för ränteutgifter föreslås
också borttas. Arbetsgivaravgifterna föreslås ändrade så att
den allmänna löneavgiften avskaffas vid utgången av detta
år och att avsättningar till vinstandelsstiftelse inte längre
skall ingå i underlaget för arbetsgivaravgifter. Vidare
föreslås bl.a. att skogsvårdsavgiften skall avskaffas fr.o.m.
den 1 juli 1992.

Våra synpunkter på dessa förslag redovisas i särskilda
motioner. Här finns endast anledning att kommentera
förslagen ur näringspolitisk utgångspunkt.

Inledningsvis kan konstateras, att förslagen innebär en
omfattande överflyttning av den sammanlagda
skattebördan från olika slag av kapitalägare till löntagare
utan att de anförda motiveringarna ur näringspolitisk
utgångspunkt har särskilt starkt fog för sig.

De jämförelser som gjorts i nyföretagandet i olika
länder, t.ex. SIND:s ''Nyföretagande i fem länder: Sverige,
Danmark, Norge, Holland och Västtyskland'' visar att
Sverige ligger väl framme trots skillnaderna i skattesystem.
Sedan undersökningen genomfördes har förändringar skett
i Sverige till företagandets fördel. Den skillnad som framför
allt finns är Västtysklands större nyföretagande i
industrisektorn. Inte heller konkursstatistiken ger underlag
för påståendet att skattesystemet skulle slå ut
nyföretagarna.

Motiven till att starta eget tycks vara desamma i olika
länder. Man vill ''arbeta självständigt och förverkliga sig
själv'' (NUTEK: Att skapa livskraft). Vad som främst skilde
de nordiska länderna från övriga var att man inte hade som
främsta syfte att tjäna pengar. Många av nystartarna är
arbetslösa. En majoritet av företagen har därutöver inte
ambitioner att växa. Många börjar och slutar sin
verksamhet som enpersonsföretag.

Mot denna bakgrund finns det anledning till en mycket
stor tveksamhet inför effektiviteten i skattestimulanser som
ett medel för att öka nyföretagandet. Sannolikt leder
skattesänkningarna till växande belastningar på
statsbudgeten utan motsvarande fördelar i företagssektorn.

Regeringens motiv för att avskaffa
förmögenhetsbeskattningen på arbetande kapital är att
skatten hämmar småföretagens investeringar och tillväxt
samt att risken för att kapital försvinner från Sverige
minskar. Skatten är sedan i början av 1970-talet betydligt
lägre än för andra tillgångar.

Vi ser dock brister i den nuvarande
förmögenhetsbeskattningen. Det gäller de alltför höga
skattesatserna men i lika hög grad den splittrade
behandlingen av olika slags tillgångar. Vissa tillgångar
beskattas men andra inte alls. Det förelåg ett
utredningsförslag i finansdepartementet under den
socialdemokratiska regeringen som hade remissbehandlats
men ej hann leda till något konkret förslag.

Det finns såväl fördelningspolitiska skäl som
likformighetsskäl att behålla någon form av
förmögenhetsbeskattning. Till detta skall läggas de
statsfinansiella skälen. Men det är angeläget att även
förmögenhetsbeskattningen förändras i den riktning som
utstakades genom skattereformen, dvs. mot sänkta skatter
och bredare skattebas. Regeringen bör därför återkomma
med ett förslag om den framtida
förmögenhetsbeskattningen med beaktande av de
synpunkter som framförts ovan och i den av oss särskilt
avlämnade motionen om skattepolitiken.

Effektivare riskkapitalmarknad

Det viktigaste hindret för småföretagande är bristen på
riskvilligt kapital. Sedan en lång tid tillbaka har därför
omfattande satsningar skett för att bota denna brist. Detta
har skett i bl.a. utvecklingsfonder, Småföretagsfonden,
Industrifonden, Företagskapital, Industrikredit,
Norrlandsfonden. Olika former av venture-capitalbolag är
också verksamma på detta område. Därtill kommer att det
via arbetsmarknadspolitiska och regionalpolitiska
satsningar för att motverka arbetslöshet gjorts betydande
insatser för småföretagandet.

I de mera utvecklingsstarka delarna av vårt land har,
trots dessa insatser, huvuddelen av riskkapitalet kommit via
banksystemet. Genom finanskriserna och de ökade
kapitaltäckningsreglerna har numera en betydande
åtstramning skett inom banksystemet. Detta minskar
möjligheterna att erhålla riskvilligt kapital.

Nu föreslår regeringen en radikal ändring av
riskkapitalmarknaden på så sätt att de hittills använda
medlen och institutionerna skall begränsas eller avvecklas
medan riskkapitalmarknaden successivt skall byggas upp
med generellt inriktade metoder, dvs. olika former av
skattelättnader och skattestimulanser.

Vi delar inte regeringens uppfattning att nu existerande
former av riskkapitalförsörjning skall begränsas och i vissa
avseenden upphöra. I vilken mån skattelättnader i större
utsträckning skall användas måste bedömas mot
bakgrunden av det totala skattesystemets utformning och
behovet av att finansiera välfärdssamhället solidariskt och
rättvist. Företagarna får inte bli en så gynnad grupp, som
oberoende av effekterna för tillväxt och sysselsättning kan
öka sina personliga förmögenheter.

Socialdemokratin har sedan lång tid accepterat
skattefördelar för företagen så länge som dessa inneburit att
företagen stärkt sin egen kapitalbas. Detta har redovisats i
generösa avskrivningsregler och nu senast i förra årets
skatteomläggning. I denna riktning verkar också vårt
accepterande av att det arbetande kapitalet nu blir befriat
från förmögenhetsskatt.

Av ovanstående framgår att vi nu inte är beredda att
acceptera den borgerliga regeringens riktlinjer för
begränsning av det riskkapital som tillhandahålls i olika
former av specialinriktat stöd. Detta skulle också rimma illa
med utvecklingen ute i Europa där olika former av
specialinriktad riskkapitalförsörjning snarare tenderar att
öka än att minska.

De regionala riskkapitalbolagen och Småföretagsfonden

I propositionen sägs, att Småföretagsfonden visserligen
bör finnas kvar tills vidare, men att den senare bör
avvecklas. Vi anser för vår del att Småföretagsfonden, som
byggts upp som en del av löntagarfondssystemet, bör finnas
kvar. En tillfredsställande ekonomisk tillväxt är en
förutsättning för pensionssystemets funktion. Det är därför
naturligt att en del av de fondmedel, som skall säkerställa
detta, också används för att utveckla den nya företagsamhet
som är denna tillväxts förutsättning. Däremot har vi ingen
invändning mot att fonden fortsättningsvis förvaltas av
Företagskapital.

När det gäller riskkapitalbolagen förutsätter regeringen
att dessa fortsättningsvis finns kvar men att
utvecklingsfondernas och Norrlandsfondens ägarandelar så
snart som möjligt bör avyttras till andra intressenter. Vi
noterar med tillfredsställelse att tre av de borgerliga partier
som numera ingår i regeringen har ändrat uppfattning i
fråga om riskkapitalbolagens värde och anser att dessa skall
vara kvar, till skillnad från den uppfattning de redovisade
1990.

Som framhålls i NUTEK:s utredning ''Att skapa
livskraft'', är ett av problemen med nyföretagandet i Sverige
att detta är dåligt strukturerat. Det finns behov av en ökad
samordning och optimering av tillgängliga resurser. Det
verkar som om vi i Sverige, i förhållande till andra länder,
gör större åtskillnad mellan offentlig och privat verksamhet
och det verkar vara svårare att få till stånd ett samarbete
mellan dessa aktörer. Denna brist på samordning drabbar i
första hand nyföretagaren eftersom han har svårt att hitta
rätt mellan olika intressenter.

Redan i den socialdemokratiska regeringens förslag om
inrättande av riskkapitalbolagen ingick att dessa skulle
öppnas för privata delägare. Riskkapitalbolagen har
därigenom möjlighet att knyta samman olika intressenter
omkring nyföretagandet och att bli en aktiv motor i detta.
Därför bör kopplingen till utvecklingsfonderna och
Norrlandsfonden finnas kvar.

Utvecklingsfondernas och Norrlandsfondens
finansieringsverksamhet

Regeringen anser att Norrlandsfonden visserligen tills
vidare bör kunna fortsätta med sin finansieringsverksamhet
men på en lägre nivå än hittills genom att 200 milj. kr. av
fondens medel inbetalas till staten.

Norrlandsfonden, som ursprungligen tillkom genom att
till en början vinstmedel från LKAB avsattes till fonden,
har spelat en viktig regionalpolitisk roll för att utveckla idéer
och skapa positiva infrastrukturer i de berörda länen. I ett
läge, då den regionala obalansen tilltar och
sysselsättningsproblemen blir allt akutare, behövs alla
resurser för att i dessa områden utveckla ny företagsamhet.
Vi avvisar därför tanken på att dra in medel från
Norrlandsfonden.

Regeringen redovisar i propositionen sin avsikt att
återkomma med förslag om småföretagandets
riskkapitalförsörjning t.ex. i form av villkorslån av liknande
slag som de tyska EKH-lånen. Samtidigt kommer förslag
om avveckling av de nuvarande formerna av
riskkapitalförsörjning t.ex. genom utvecklingsfonderna att
läggas fram.

Bakgrunden till dessa förslag är NUTEK:s rapport ''Att
skapa livskraft''. Vi ställer oss positiva till en fortsatt
diskussion om dessa förslag. I denna diskussion bör också
ingå att pröva i vilka former riskkapitalförsörjningen skall
bedrivas. Med hänsyn till behovet av snabba åtgärder för att
ytterligare stärka småföretagandet är det önskvärt att dessa
förslag bereds med stor skyndsamhet av regeringen och att
förslag snarast förelägges riksdagen.

I NUTEK:s rapport finns dock inget förslag om
avveckling av utvecklingsfondernas utlåningsverksamhet.
Utvecklingsfonderna har en varierande betydelse för
företagens riskkapitalförsörjning i olika delar av landet.
Fonderna har också med olika kraft gått in för uppgiften att
vara en motor i företagsutvecklingen. Med dessa
reservationer kan ändå slås fast att fonderna spelat en viktig
roll för nyföretagandet, en roll som blir allt viktigare. Det
finns därför anledning att slå vakt om fonderna som en
viktig resurs i nyföretagandet både i fråga om råd, biträde
och långivning. Vi ansluter oss till regeringens syn på
utvecklingsfonderna som en möjlig resurs för småföretagen
när det gäller den kommande EG-anslutningen.

Vi är öppna för en diskussion om olika låneformer och
utvecklingsfondernas roll i detta sammanhang. Vi ser dock i
dag ingen anledning att göra några uttalanden om fondernas
framtid då några regeringsförslag ännu inte framlagts.
Sådana kan i nuvarande läge endast bidra till att skapa ökad
osäkerhet i fondernas verksamhet samtidigt som behovet av
deras insatser ökar.

Regelreformering

Vi hälsar med stor tillfredsställelse regeringens
ambitioner att fortsätta den socialdemokratiska regeringens
arbete med översyn och begränsning av regelgivningen mot
näringslivet. Vi förutsätter dock att detta inte sker genom
uppgivande av grundläggande krav i fråga om hälsa, miljö
och social välfärd.

Arbetsmarknadsfrågor

När det gäller avsnittet om arbetsmarknadsfrågor
återkommer regeringen senare med förslag. I en särskild
motion redovisar vi våra ståndpunkter med anledning av
föreliggande proposition.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår proposition 1991/92:51,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om småföretagspolitik.

Stockholm den 25 november 1991

Anita Gradin (s)

Axel Andersson (s)

Birgitta Johansson (s)

Bo Finnkvist (s)

Reynoldh Furustrand (s)

Leif Marklund (s)

Mats Lindberg (s)

Bo Bernhardsson (s)

Anita Modin (s)