med anledning av prop. 1991/92:38 Inriktningen av den ekonomiska politiken

Motion 1991/92:Fi13 av Ian Wachtmeister och Bo G Jenevall (nyd)

Propositionens huvudsakliga innehåll antyder en
välbehövlig förändring av den svenska samhället. Det finns
dock vissa väsentliga punkter där vi saknar konkreta och
nödvändiga åtgärder.

I den långsiktiga målsättningen måste finnas en konkret
angivelse av det maximala skattetrycket. Vi föreslår att man
som mål anger ett max skattetryck av 47 % av BNP inom 6
år eller senast 1998/99.

Vidare anser vi att den viktiga frågan om
fattigpensionärerna i stort sett förbigås med tystnad. Såväl
på kort som på lång sikt är det väsentligt att det finns ett
skyddsnät som gör att svenska medborgare inte ska kunna
hamna under existensminimum. Cirka 60.000
fattigpensionärer har genom den tidigare skattereformen
råkat just i den situationen. Åtgärder måste snarast
vidtagas.

Vad gäller uppskjutandet av barnbidragshöjningen vill vi
anföra följande:

Genom den stora skattereformen höjdes
omkostnaderna för barnfamiljerna. Det är därför motiverat
att genomföra den planerade höjningen av barnbidraget.
Finansieringen kan göras på ett mycket intressant och
ändamålsenligt sätt, nämligen genom att reducera
statsbidraget till kommunal barnomsorg. Detta bidrag är
idag ca 13 miljarder kronor per år.

Resultatet skulle bli en effektivisering av den offentliga
sektorn. Statsbidraget till kommunal barnomsorg har
nämligen kombinerats med diverse kostnadshöjande regler
och en omfattande byråkrati. Vi är övertygade om att
besparingar kan göras utan att kunden, barnet, blir lidande.

Åtgärder av denna sort vore ett sätt att omsätta
regeringsförklaringens ord om den offentliga förvaltningens
effektivitet i handling.

En intressant aspekt är att barnbidragen går till alla barn
medan statsbidragen för barnomsorg endast går till dem
som lyckats få plats.

Vad gäller satsning på utbildning och infrastruktur, anser
vi att det måste fastställas som ett långsiktigt mål att stärka
dessa områden. Skälet är icke kortvarigt
arbetsmarknadspolitiskt utan tvärtom av långsiktig och stor
betydelse för utvecklingen av det svenska samhället.
Satsning på utbildning och forskning leder, enligt
erfarenheten, till snabbare tillväxt av ekonomin och ökad
internationell konkurrenskraft för näringslivet.
Infrastrukturen är på samma sätt av stor betydelse för
Sveriges konkurrenskraft inom Europa. Målen är alltså av
strategisk betydelse och borde finnas med i den
ekonomiska, politiska strategi som regeringen bör
formulera för att återvinna utvecklings- och tillväxtkraften i
svensk ekonomi.

Kraftfullare åtgärder behövs för att klara nya, små och
medelstora företags riskkapitalförsörjning och detta beslut
brådskar.

Vi anser att en ''offensiv miljöpolitik'' måste innefatta en
kraftfull satsning på miljöproblemen i bl.a. Baltikum och
Polen eftersom vi ''importerar'' 80--90 % av våra luft- och
vattenföroreningar.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att det maximala skattetrycket
skall nedbringas till 47 % av BNP inom sex år eller senast
1998/99,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om snara åtgärder för de
ålderspensionärer som på grund av skattereformen hamnat
under existensminimum,

3. att riksdagen avslår förslag till lagändringar som går ut
på att senarelägga höjningen av barnbidragen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om fastställande av ett långsiktigt
mål för satsningen på utbildning och infrastruktur,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av kraftfulla
miljösatsningar i Baltikum.

Stockholm den 20 november 1991

Ian Wachtmeister (nyd)

Bo G Jenevall (nyd)